Nekromanti Speltimmen v42 2016

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[krank]

Nu har jag spelat över 60 minuter av nästa Sherlock Holmesspel från Frogware - Sherlock Holmes: The secret of the silver earring.

Screenshots!

Det här spelet har en lite mer karakteristisk Holmes (men fortfarande känns det ibland som om de som skrivit spelet inte läst Doyle), betydligt bättre voice acting, och har övergett 360-panoraman till förmån för ett mer traditionellt tredjepersonsperspektiv med en 3d-renderad Holmes som vandrar runt i förrenderade miljöer. Grafiken är helt okej, även om den ibland blir lite grötig. Upplösningen är visserligen låst till max 1280x960, men med antialias blir det helt okej.

Det som fungerar är att pusslen och ledtrådarna känns lite mer intuitiva den här gången, och mysteriet i sig mer spännande. Ramberättelsen i det förra spelet lämnade minst sagt mycket att önska; den här känns mer engagerande. Grafiken är som sagt bättre, liksom spelmekaniken - det är lättare att navigera och spela, helt enkelt.

Det som inte funkar är dels att spelet har en del grafikbuggar - 3d-modeller som svävar en halvmeter ovanför golvet etc - och dels har minst sagt primitiv mekanik. Inte jämfört med förra spelet, men jämfört med andra spel i samma genre. Redan Simon the Sorcerer 2 lät spelaren trycka på en knapp för att göra alla hotspots synliga; flera gånger här missar jag ledtrådar för att det helt enkelt inte är speciellt tydligt att de finns. Grejer läggs i skuggor så att man inte ser dem, är för små för att visas tydligt... Och det enda man har att gå på är att pekaren ändrar form när den förs över något man kan klicka på. Det kanske funkade i lågupplösta VGA-spel, men pixel hunting i högupplösta spel med renderade miljöer... Nope, funkar kasst. Sedan är navigeringen fortfarande dryg; det är inte alltid tydligt vart man kan gå och inte, pathfindingen är under all kritik och det går inte att få Holmes att gå fortare.

Kort sagt: Det här spelet är en klar förbättring jämfört med sin föregångare, men reflekterar fortfarande inte den utveckling genren haft. Många viktiga funktioner saknas för att det här ska bli ett riktigt roligt spel. Med bättre navigation och tydligare hotspots hade det här rentav kunnat bli en 90:a, men nu får det bli ett "meh":igt 85-betyg.

BETYG: 85.

 

[krank]

Jag har också spelat över 100 timmar av No Man's Sky nu. Jag har nyligen klarat av Atlas-storylinen och det här är min åsikt om den:

Spoiler

Bortslösad potential. Grundidén är inte alls dum, men det finns ett par saker som drar ner upplevelsen rejält:

• Att det är grissvårt att lära sig Atlasspråket. Den enda källan till Atlas-ord som jag känner till är att köra Monoliths. Varje Monolith ger 1 Atlas-ord. Vad jag hört har språken 2-400 ord, så man behöver i princip köra 2-400 monoliter innan man ens påbörjar Atlasstoryn om man vill förstå vad Atlas-typerna säger. Det här gör att man känner att man missar en massa story. Hur svårt hade det varit att antingen låta Atlas tala till en på ens eget språk, eller åtminstone ha en logg över konversationer, där man kan få meddelanden översatta i efterhand? Det borde ju gå att spela in saker Atlas säger, och översätta sen när man fått fler ord tänker jag.
• Det Atlas säger är ganska osammanhängande och verkar knappt kopplat till det man gör. Det känns inte mystiskt, utan mest taffligt.
• För lite payoff. Atlas säger att man skapat en stjärna, och så får man adressen till ett svart hål, och det var det. Här hade en cutscene funkat bra, eller om man kunnat åka till stjärnan man skapat och det funnits något coolt där.

Ju längre jag spelar desto tydligare blir bilden av "strip it and ship it". Alla spelets game loops hänger ihop, men en del av dem känns krystade och rumphuggna, som om det skulle ha funnits 3-4 delar till men som kapades bort i sista stund. Spelet känns helt enkelt ofärdigt, om man ser till det längre perspektivet.

Det betyder inte att det ät tråkigt att spela. Enformigt är det såklart, men uppenbarligen får jag ut något av att spela det givet att jag som sagt lagt ner 100+ timmar hittills. Däremot är jag just nu på väg i högsta hastighet in mot galaxens mitt; när jag nått dit är spelet nog över för min del. Där nöjer jag mig, tills Hello Games lägger till ganska betydande mängder nytt content.

Tills dess får jag väl sitta och längta till 1.0-releasen av Take on Mars...

 

[Feuflux]

Jag har kommit på att jag äger Starcraft II så det har jag spelat en del. Jag körde ett par uppdrag i kampanjen när spelet var nytt, men dåvarande laptopen var klen, jag hade annat jag spelade och vad mer för anledning jag nu hade...

Nu har jag kört kanske 16 uppdrag, på Casual halvpinsamt nog, för att uppleva storyn. Helt okej upplevelse, men knappast så att jag kommer köpa någon expansion, eller ge mig i kast med multiplayerspelande.

Alla har väl koll på spelet i fråga så jag skriver ingen om det, utan konstaterar istället att jag blir mer stressad än underhållen av sådana här strategispel nu för tiden. Första Starcraft är ett av mina mest spelade spel någonsin, men nu känner jag mig mest gammal.

 

[.113]

Åh. Jag har ju faktiskt spelat ett spel så jag får vara med! Jag har spelat shadows of mordor, sagan om ringen Spelet där...

Det är snyggt, storyn är inte så avancerad men jag tycker inte den inkräcktar på riktig lore utan knyter ihop det rätt bra I en "så här kan det väl ha varit" vilket är ett plus I min bok. Men så klart det som är allra bäst är att det känns smidigt, kontroller och handlingar flyter på bra, framför allt att man kan blocka även om man råkar börja anfall före.

En stor nackdel är att man blir rätt mäktig efter ett tag och är man hyfsad på spel så blir slutet tokigt lätt. Det Finns Inget option för svårighet, även om jag kanske kan förstå varför också...

Det Finns nämligen en stor plusgrej också, om jag dör av orchen blurb så kan iaf mina steam vänner (och kanske Andra?) hämnas mig, och tvärt om. Därav att olika svårighetsgrad skulle bli konstigt..

Det är så klart kul, speciellt eftersom min kompis dog som en fluga? (singular av dör som flugor). Jag fick alltså både hämnas och gnida in det
Sen fick väl Han hämnas lite också så det jämnade ut sig liiiite, men bara lite. Men en kul feature iaf.

Lagom långt, med lite extra dlc jag inte prövat, och som sagt både snyggt och allt sånt.. För trött för att skriva något vettigare så.... 4/5