Nekromanti Speltimmen v44 2017

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Janke]

Jag har spelat Aer: Memories of Old.

Aer är supermysigt. Spelet utspelar sig i en värld som har förstörts av en mytisk händelse där gudar offrade sig för att stoppa något hemskt. Det som är kvar är isolerade större och mindre öar svävande i himlen. Under spelets gång får man reda på mer om världen och vad som hänt den. Man spelar som en kvinna som kan förvandla sig till en fågel så att man kan ta sig mellan öarna för att lösa pussel, läsa kvarlämnade skrifter och lära sig mer om vad som hände innan katastrofen och varför man kan flyga.

Det är en låg-poly men ändå detaljerad värld. Grafiken förstärker sagokänslan i spelet. Flygmekaniken är perfekt, man får en känsla av hastigheten och de tär inga problem att styra sin fågel dit man vill. Först saknade jag någon direkt belöning av att utforska, förutom en del steam-achivements. i andra spel hade det exempelvis funnits pappersfragment på de olika öarna som man kunde hitta och sätta samman eller andra samlarobjekt men efter ett tag blir känslan att utforska världen en egen belöning. Musiken anpassar sig efter vad man gör, nere på marken är den ganska lugn men så fort man lyfter så läggs det till några instrument och förstärker frihetskänslan av att flyga.

Spelet är utvecklat av en spelstudio i Karlshamn och finns till PC, Xbox och PS4.

Betyg: 9 fjädrar av 10.

 

[krank]

Jag har spelat 73 minuter av Kholat.

Och oj, vad trött jag känner mig.

I grunden är det här inte ett dåligt spel. Lite walking simulator med kortare inslag av gameplay i form av att man t.ex. låter bli att gå ut på en smal klippa medan det regnar sten ner på den och så. Så ja, man kan dö.

Man håller på och gör efterforskningar på ett mystiskt berg där det försvunnit folk tidigare. Ockulta fenomen hit och dit... I grunden går man runt i riktigt snygg vinter-natt-bergmiljö. Det pågår en snöstorm som gör det svårt att se långt, det finns ingen GPS - man har en karta och en kompass, men det finns inget på kartan som markerar "här är du". Istället premieras utforskning och att man håller koll på landmärken. Sen har man ett antal koordinater som någon skrivit på kartan man hittade, och de koordinaterna ska man alltså leta rätt på. Varför personen som skrev ned koordinaterna inte bara satte kryss på kartan förtäljer inte historien, men det är iaf nå't jag som spelare kan sysselsätta mig med.

Så. Det är snyggt, det är stämningsfullt, det är utforskning. What's not to like?

Jo, spelet dras med två problem, där det ena är lite irriterande medan det andra är en dealbreaker för min del, och huvudanledningen till det låga betyget.

• Problem 1: Jag tycker väldigt illa om trötthetsmekanik. Jag förstår att det är "realistiskt" att bli trött när man springer, men det är inte rolig spelmekanik att tvinga mig att gå jättejättelångsamt. För det gör man här. Går jätte-jätte-jääääätte-långsamt.
• Problem 2: Inte nog med att man inte kan spara varken när eller var man vill - spelets egna autosaves är mycket sällan vettigt placerade. Det betyder alltså att man ganska ofta får gå låååååååååångt. Låååååångsamt.

Sen finns det en UI/UX-miss jag inte kan låta bli att anmärka på: På kartan står det, redan från början, att man ska vänsterklicka för att bestämma sin destination. Den funktionen dyker dock inte upp, utifrån vad jag läst mig till på the internets, förrän man hittat ett andra läger. När man gjort det så kan man tydligen också spara, genom att det sker när man kör en fast-travel mellan lägren?

Nåja, när jag för andra gången dött på väg till kartans andra koordinat och skulle vara tvungen att gå jättelångt jättelångsamt IGEN utan att ha minsta aning om vad fan jag ska göra åt

Spoiler

att en krigare gjord av eld gick fram till mig och slog ihjäl mig

så tröttnade jag och rage-quittade.

Kholat är ett mycket lovande spel. Faktum är att jag hade tänkt sätta ett betyg som var ett eller rentav två steg över det jag nu sätter. Stämning, utforskning - det är ju liksom min grej.

Men det här går faktiskt inte. Tyvärr. Jag har för dåligt tålamod.

BETYG: 85