Nekromanti Speltimmen v48 2015

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,347
Location
Rissne
Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,347
Location
Rissne
Jag har spelat en timme av Lost Civilization.

Screenshots

Det är ett "hidden object"-spel, vilket jag förstått är en variant av peka-klickagenren. Det finns en grundstory om en tjej vars pojkvän blir kidnappad i samband med att han undersöker en arkeologisk utgrävning på uppdrag av tjejens farbror. Utgrävningen skulle eventuellt innehålla teknologi från den där alienrasen från solsystemets tolfte (?) planet, och som nazisterna också trodde på och var ute efter. Eller nåt. Det är ganska vagt och snurrigt. Jag kan inte låta bli att jämföra med den eviga klassikern i arkeolog-peka-klickasammanhang, Indiana Jones and the Fate of Atlantis... Och det här spelet står sig ännu så länge ganska slätt.

Spelet pendlar mellan lätta kombinera-objektpussel och de hidden object-scener som gett genren dess namn. Eller, det antar jag. De är väldigt distinkta och uruselt inkorporerade i storyn, samtidigt som de tillför majoriteten av spelets gameplay, så jag gissar att det typ är såhär det brukar vara.

Hursomhelst, man får en scen framför sig och ska antingen 1) hitta och klicka på allting ur en lista eller 2) dra saker från sitt inventory till "rätt delar" av bilden. Som gameplay betraktat är det rätt trivsamt och så, men jag kan inte låta bli att störa mig på hur kasst integrerat det är med resten av spelet. Säg att man ska försöka få tag på en skruvmejsel. Den LIGGER PRECIS DÄR och jag skulle kunna plocka upp den ALLDELES DIREKT NU, men tyvärr måste huvudpersonen kombinera apor med bananer, bilder på washington med dollarsedlar och glasskopor med glasstrutar en stund. SEDAN får man plocka upp föremålet man faktiskt var där för. Det finns inget sätt att förklara varför huvudpersonen sitter och matchar djur, tärningar och bokstäver. Kanske har hon något slags krav form av OCD? Jag vet inte, men för mig blir det ett problem. Inte ett jätteproblem, men ändå.

Grafiken är okej. Snygga stillbilder med enstaka delar som animeras ganska stelt. Spelet är väldigt casual, med frikostiga hints och en tydlig snitslad bana framåt, vilket passar mig utmärkt. Men jag tror ändå att jag hellre spelar om Fate of Atlantis än jag fortsätter med det här...

BETYG: 85
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,044
Location
Linköping
Jag har spelat en del Lord of the Rings Online nu igen. Så här runt level 50 (51 i skrivande stund) är det rätt mycket hoppande då man kan göra quests i Angmar, Misty Mountains, Forochel och Eregion utan att sträcka sig särskilt långt utanför sin level. Eregion har jag inte gett mig in i eftersom jag har så mycket kvar i de tre förstnämnda.

Det jag pysslat med på sistone är att röja runt i Goblin Town i Misty Mountains (vilket blir rätt tjatigt i slutändan då många quests är av typen "spring kors och tvärs som en tokdåre och göra saker huller om buller") samt kämpat mot alla ondingar i Angmar. Angmar ger verkligen känslan av ett dött land där ondskan har tagit över så det är inte det muntraste sceneriet man får uppleva. Området har också slutgiltigen punkterat min grej att göra -alla- quests, nån slags "uppleva HELA Middle Earth". Här finns det nämligen massor med fellowship-quests som inte är möjliga att köra på egen hand.

Så i julklapp önskar jag mig en klon att spela tillsammans med. Jag vet inte hur det ser ut i Eregion och kommande områden för högre levels, men ska det vara så här hög procent av uppdragen som inte går att klara av ensam så kanske jag får lägga ner (mina fördomar om gillen är att det slutar med "nu ska vi spela en tretimmarsraid på torsdag klockan 21 och alla måste vara med" och jag vill inte binda upp spelandet på det sättet). Jag vill ju ha en spelpolare som råkar vilja spela exakt samtidigt som mig och exakt lika länge... :p

Så, nä, jag hankar mig fram just nu, och minns hur jäkla kul det var när jag hade typ level 40 och spelade i Evendim. Det klart bästa området i spelet so far.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,347
Location
Rissne
Jag har spelat 73 minuter av Castle of Illusion starring Mickey Mouse. Det kom ett gäng bra Disneyspel under 16-bitseran. Till SNES spelade jag Magical Quest, till PC spelade jag Aladdin (fortfarande ett av mina varmaste minnen) och till min Gameboy hade jag Lejonkungen.

Till en av de där konsollerna från det där företaget kom Castle of Illusion. Ni vet, det där företaget som inte var Nintendo, generellt hade färre och sämre spel och i allmänhet var lite, lite smutsigare?

Iallafall, jag har spelat remaken, och den är väldigt väldigt bra. EXTREMT responsiva kontroller; jag tvekar inte att jämföra med Megaman X som ju annars är det plattformsspel jag anser är det bästa någonsin. Snygg grafik, kluriga och lagom lätta banor (hittills). Jag har dött ett gäng gånger, men det har inte hindrat mig. Fienderna man kan hoppa på är sällan problem själva; snarare är det bandesignen som är utmaningen, så som det bör vara. Jag gillar att banorna inte bara har en väg framåt och att misslyckanden (som att ramla ner i ett hål) ofta leder till att man upptäcker något nytt. Att det finns diamanter att samla precis överallt är lite svårt att koppla till spelets story och Musse Piggs motivationer, men hey, det är en remake av ett 16-bitars plattformsspel. Storykoherens var inte riktigt något man pysslade med i de flesta fall.

Storyn är sådär old timey-sexistisk. Mimmi Pigg blir kidnappad av en ful och ond häxa som är avundsjuk på hennes snygghet, som hon tänker sno. Musse måste rädda henne. Sunkigt? Absolut, och det är spelets enda egentliga nackdel. Hade det verkligen varit skitjobbigt att montera ur hela skönhetsdelen och låta spelaren välja om hen vill spela Musse eller Mimmi? Men jag antar att fansen av originalspelet skrikit i högan sky då...

Nåja, all spelmekanik och grafik och så vidare har hittills funkat alldeles ypperligt. Det här spelet vill jag spela mer av.

BETYG: 90+

EDIT: Här, ta lite hyfsat representativa screenshots. Erkänn att de verkligen känns pre-playstation-era-spel! När vilket spel som helt plötsligt kunde ha en "leksaksbana"...
 

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,143
Location
Sthlm
Jag har spelat ett spel om en snurrande bil. Roundabout är ett gulligt plattformsspel med samma typ av grafik som de gamla gta spelen har i mitt huvud.
Man kör en limousin som är i ständig spinn genom gatorna i staden Roundabout, det är precis lagom svårt och redan här skulle jag vara nöjd över mitt steam-rea kap. Men det tar inte slut där, spelet har extremt underhållande ful motion video sekvenser där vi får följa den icke talande föraren Georgio och hennes mer verbala kunder.
Gameplayet är roligt, mellansekvenserna är roliga. Mer aktivt kul än så här vet jag inte om jag har haft i ett spel sen SSX 3 till ps2.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,676
Location
Ludvika
Jag har spelat Star Wars: The Old Republic.

Jag älskar verkligen KOTOR 1 och 2. Jäkligt härliga spel, i min mening. Visst har de en massa brister, och på ytan har de flesta av de här bristerna åtgärdats i SWTOR. Det känns som att jag har lite större kontroll själv i striden och att det inte bara är dator som slåss åt mig. Man kan bygga om sin karaktär (utseendemässigt) i rätt bra utsträckning och man verkar ha rätt bra förutsättningar för att trixa runt med utrustningen så att man ser cool ut.

Men onlinespel är fan inte för mig överhuvudtaget.

:sad:
 
Top