Nekromanti Speltimmen v48 2016

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[krank]

Jag har spelat 62 minuter av Sherlock Holmes: Crimes and Punishment.

Det är faktiskt riktigt bra. Det är typ samma spelmotor som Testament, men klart uppbiffad och finslipad. Det här spelet är det hittills som känns mest som en väloljad helhet där allt liksom funkar. Grafiken fortsätter att imponera, nu när de lagt in lite modern rendering som komplement till deras klart-över-medelmåttiga modellerare. Mekaniken är varierad och intressant; här tillkommer "clue vision"-grejer och nya intressanta minispel för att plocka ledtrådar. Det jag inte sett något av ännu är de traditionella pusslen, men de känns strikt taget inte som absolut nödvändiga. Och spelet lyckas på bara den här första timmen definitivt skapa mersmak - mysteriet är intressant och de inblandade personerna känns ganska väldefinierade, miljöerna är lagom sunkiga och skitiga utan att det blir parodiskt.

Spelets största aber hittills är nog de här spelens eviga problem: Dålig voice acting och stundtals ologiska trial-and-errorproblem.

Men det kan jag leva med. I like it.

BETYG: 90+

Det senaste spelet, Sherlock Holmes: The Devils Daughter, kommer det nog att dröja innan jag spelar. Det kostar nämligen 45 euro fortfarande, och jag vill nog vänta åtminstone tills det gått ner under ett par hundra spänn. Så... jag väntar på lämplig rea, med andra ord.

Så vad blir mitt betyg på serien som helhet? Tja, det är en inte så jättestor studio som gör spel på ett språk som inte är deras hemspråk. De har stora ambitioner som inte riktigt räcker hela vägen fram alla gånger, men åtminstone sedan The Awakened så har spelen funkat bra rent mekaniskt och så, och varit underhållande. Jag kan nog rekommendera Jack the Ripper och framåt för den som är sådär intresserad i största allmänhet, Awakened och framåt för folk som vill ha mer än så, och de två första... bara för hardcore-entusiaster som får slut på spel att spela.

Jag tror att jag kommer att fortsätta spela flera av dem. De verkar lagom långa också, enligt Howlongtobeat.com landar de mellan 10-13 timmar och det är ungefär så mycket jag som mest brukar orka spela spel som inte är No Man's Sky numera...

 

[krank]

Jag har också spelat lite över en timme av nya Master of Orion.

Jag har gillar 4x-spel rätt länge nu; jag spelade en hel del Master of Orion 2 när det begav sig även om mitt favoritspel i genren nog faktiskt är Ascendancy. Kanske för att det senare är ganska lätt och jag är dålig på spel.

Master of Orion 2 följdes av det vedervärdiga Master of Orion 3, som hade ett närmast oanvändbart gränssnitt som tog upp precis hela skärmen. Jag tror inte att jag startat det spelet mer än 1-2 gånger.

Under ganska lång tid sedan så har jag varit borta från genren. Jag kom aldrig riktigt in i Space Empires-serien, till exempel, trots flera försök. Jag köpte Stellaris, och det var väl skoj men det var nå't som inte riktigt klickade. Kanske den i mina ögon rätt trista forskningsmekaniken - en av de saker som gör mig till en dålig 4x-spelare är att jag gillar forskningsaspekten lite för mycket, och brukar lägga för mycket vikt vid den istället för att t.ex. expandera. Dessutom är jag seg överlag, tenderar att spela defensivt och protektionistiskt litegrann som när man sitter och bygger upp saker i Australien i Risk med tanken att man sedan ska låta ens uppbyggda arme spridas över världen och ta över alltihop. Det brukar såklart inte funka så, för med färre planeter får man mindre produktion, hamnar mer efter, etc...

Var var jag? Ah, jo, forskning och Stellaris. Jag kom aldrig riktigt in i det.

Master of Orion, då? MOO är mer min smak. Det har inte Ascendancys 3d-forskningsträd, men det har ett mer klassisskt träd vilket funkar ypperligt. Ett tydligt, enkelt interface. Inte så många bells and whistles eller så. MOO är typ gamla MOO, fast med snyggare grafik.

Och det är nog faktiskt exakt det jag vill ha.

BETYG: 90

 

[Jocke]

Jag har spelat en näve timmar Rise of the Tomb Raider som alltså är uppföljaren på 2013 spelet Tomb Raider. Som ni minns så handlade 2013 spelet mest om att en ung Laura Croft hittade ett stort intresse i att brutalt mörda människor - till den grad att spel slutade med att hon i ställt för att fly från den mystiska ön (som alltså var målet med spelet) i stället stannade till i en by och mördade exakt alla som bodde i den. Min kompis, låt oss kalla honom Johan för det är vad han heter, håller inte alls med mig om den här läsningen. Jag är inte helt på det klara med hur han tolkar spelets sista timme.

Nu är det ett par år sen och den fortfarande unga Laura (hon var 19 i förra spelet och är vad jag förstår nu två-tre år senare 20, eller möjligtvis 19 och ett halvt) är en mer van äventyrare. Hon har börjat åka runt i världen och utföra den mer traditionella Laura Croft sysslan indiana-jones-arkeologi som vi är vana vid sen psX och framåt. Efter lite story som är så bra som den kan vara med förutsättningarna vi har så hamnar Laura ensam och utan utrustning i snön (jag tror att vi är i Sibiren, men det var några dagar sen jag spelade). Efter att ha gjort upp eld och letat mat så ser hon ett par människor och mörar dem, utan varken skam eller eftertanke.
Hittills har ingen av de här "fienderna" överlevt att möta Laura, men hon har blivit kompis med ett nomadfolk som också använder pilbåge. Jag har hittat ljudklipp från hennes terapi där hon säger saker som "Det var inte som att jag njöt av att mörda alla de där människorna på ön" och kommentarer från en kvinna som faktiskt tycks bry sig om Lauras välbefinnande som säger "vem försöker hon lura".

Det bygger upp mot ett sjuhelvetes massmord. Det senaste som hände var att Laura gick genom isen och räddades av nomadfolket - för att skriva så spoilerfritt som möjligt.

En annan ganska cool grej är att Laura kan levla i olika språk i Rise. Så man kan få en prompt där det står RUSSIAN LVL 3! bredvid STEALTH KILL.

5 av 5

 

[Feuflux]

Jag är typ 6 uppdrag in i Heat of the swarm och det spännande att följa med Kerrigan även om jag inte klickat med plotten än, men Zeratul har hunnit vara med i en cut-scene så det kommer nog när som helst.

Däremot stör jag mig en del på att hon har någon boob armor suit med string-baddräkts-look vid rumpan... Hade jag varit hälften så gammal som jag är nu hade jag tyckt det var skitsexigt, men nu är det skitfjantigt istället.

Fortfarande noll minuter multiplayer spelade.