Jag har spelat igenom Remember Me.
+Bra cyberpunkspel, intressant huvudperson, helt ok kontroller.
-Ganska lite av "spelets gimmick" (minnesediting), storyn haltar en del i slutet, strider kan vara dryga.
Gillar man cyberpunk är det här ett självklart spel. Det är bättre än t ex Ghost in the Shell Stand Alone Complex och Project Eden t ex - ungefär i nivå med Shadowrun Returns, imho. Mina irritationsmoment var trots allt mitt gnäll ganska få - de ser bara större ut när jag tar alla samtidigt.
Man spelar Nilin, en huvudperson som fått sitt minne raderat (så lägligt) och som varit någon form av minnespirat. Vi har hamnat i en Cyberpunkframtid, 2080-talet, och klimatförändring och några krig har sabbat en del för mänskligheten så att man kan ha kåkstäder i Paris och ett amerikanskt sjuksystem. Storföretaget styr allt, fast egentligen inte, utan har privata säkerhetsstyrkor som ränner runt (och en avsaknad av polis, ofc). I det här universumet kan en del sno folks minnen och få deras kunskap - inte, förvånansvärt nog, kopiera dem. Nilin kan remixa folks minnen, vilket ska vara en unik förmåga. Men ändå, folk har minnen som vilken galning som helst kan sabba om de kommer nära nog och verkar vara dåliga med hela säkerhets-/backup-/kopieringsbiten. Maybe not install wifi on your memory next time, ok? Det är skitigt, det är mörkt, det är neon. Du är frihetskämpen med tveksam moral. Det är klassisk cyberpunk med modern estetik. Fight the power.
Gnällbiten: Striderna var ok, men spelets combosystem kändes tämligen meningslöst. Problemet är att det tar en evighet att sänka en motståndare med vanliga attacker, så jag ägnar tid åt att ladda upp specialare - och jag kan oavsett inte använda de långa attackkedjorna som gör mer skada/laddar upp attackerna mer för då blir jag träffad av en annan fiende eller undviker och får börja om kedjan igen. Förmågan att redigera minnen är cool, men har en del irriterande bitar med kontrollen (varför spolar jag fram och tillbaka, och väljer bit att redigera, och skiftar mellan flera samtidiga med _samma spak_?). Sist men inte minst är att spelet har ett par Quicktime Events. Dessa är inte de värsta jag sett, men de används så pass sällan, matchar knappt vad huvudpersonen gör och tillför ingenting. När QTE funkar så behöver de vara mer genomtänkt införda - till och med God of War, där det funkade, hade en del sekvenser som bara var ren frustration (striden mot Zeus i II t ex). Sedan var slutet ganska oväntat, när det konsekvent sagts i spelet i övrigt att enbart några få kriminella och ett specifikt fängelsesystem pysslade med det som blev en stor grej plötsligt. Antingen så blev de stressade mot slutet eller så dolde de sina hints ganska väl. Det och annan fridge logic gör den sista biten lite svårt att svälja för mig. Det finns också lite problem med att de kört på lite väl med narrativ inavel - "allting" man stöter på hänger ihop med det man sysslar med. Världen är liten, men lite fler lösa trådar hade varit okej och fått världen att verka mer realistisk.
Helt ok spel, snygg estetik och cyberpunkkänsla. Vid några tillfällen trasslade spelet med att hacka (ladda d v s) men överlag flöt det på. Tog mig ungefär 11 timmar, men kändes lagom långt.
