Speltimmen v8–9 2024

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Så, öh, förra tvåveckorsperioden spalde jag alltså ingenting alls. Inte ens Baldur's Gate, tror jag. Min fritid upptogs av en massa annat.

Men idag har jag spelat Hawken: Reborn.

En gång i tiden fanns ett spel som hette Hawken. Det var ett väldigt snyggt och väldigt arkadigt mech-spel; som jag minns det så var det ganska arenashooter-aktigt och man hoppade runt i mechas som styrdes med något som i princip var FPS-kontroller. Mer mecha än t.ex. det extremt arkadiga Slave Zero, men mindre FPS än, säg, Quake III: Arena.

Spelets största nackdel var att det var multiplayer only. Och jag avskyr verkligen multiplayer. Framför allt PvP. Det finns verkligen ingenting positivt med spel där ens motståndare är människor.

Efter ett tag dog Hawken, servrarna stängdes ner.

Nu har vi det här spelet. Det är inte Hawken. Eller, det är Hawkens snygga skrotiga mechas och bra kontroller och snygga grafik, men utan den tråkiga multiplayerdelen. Istället har vi en nästan, men inte riktigt, lika tråkig open world-grej.

Man går ut på patrull. Det dyker upp ett quest i ens quest tracker. Man tackar ja till det. Man går dit quest markern pekar, och gör uppdraget. Man får belöningar i form av pengar. Man återvänder till hembasen/hangaren och uppgraderar sin mech. Man levlar, och levlandet låser upp nya vapen och sånt. Och mechas, antar jag, i framtiden. Men ja, det är en fullt fungerande spelloop. Uppdragen är också voice acted, vilket är nice.

Det som är trist är väl att det inte finns en story, framför allt. Ingen Great Campaign med storyuppdrag som hänger ihop. Och jag kan halt enkelt inte bry mig om spel där motivationen verkligen bara är att få ytterligare +2% cooldown rating på sin bössa.

Den första timmen har jag bara fått använda mina starter-vapen. De funkar, men jag önskar verkligen att jag hade något slags AoE-attack att använda mot människor… För de är lite svåra att träffa, och jag är dålig.

Näst efter en story så är det jag saknar mest en karta. Jag tror inte det finns någon, och istället för en minimap så finns bara en liten radar. Så man kan se vilka viktiga storygrejer och fiender som finns omkring en, men man ser ingen terräng eller sådär. Ska man navigera, så får man göra det via minnet.

Medan man sitter i en flera ton tung super-hightech-mecha, alltså. Teknologin "karta" är inget som folk pysslar med.

Vilket ledde till situationen där typ 30 av mina första 60 minuter i spelet gick ut på att jag tultade runt, långsamt långsamt (eftersom mechen är långsam) och försökte komma tillbaka till min hangar.

Det blev inte bättre av att minimapen verkar visa att det finns en till hangar betydligt närmare mission-arean, men jag hittade inget sätt att ta mig till den. är den uppe på berget? Djupare ner/in? Inget sätt att avgöra, för minimapen visar inte vilken höjd saker och ting är på.

BETYG. 85. Återkom när det finns en karta och en rejäl singleplayer-kampanj.

(Givetvis är många av recensionerna på Steam från folk som gillade multiplayerversionen och nu är pissy över att det här spelet inte är en tråkig jävla arenashooter. Well, sucks to be them. Det finns nog med arenashooters. Det finns inte nog med singleplayer-kampanj-mechshooters.)

 

[Zeedox]

Vänta, finns det ett nytt Hawken???

Jag var sååå hype över det gamla spelet, men blev ledsen när det blev free to play, för jag ville ju att det skulle gå bra för spelet och utvecklarna kunde tjäna pengar! Nu konkade de, som jag anade.

Men attans vad jag spelade Hawken i multiplayer! Riktigt roligt, och hyggligt nybörjarvänligt, nog det enda FPS som jag kört i lobby. Hoppas det nya spelet också lyckats med den där svåra balansen mellan att mechsen känns tunga och sega, men ändå manövrerbara.

 

[krank]

Vänta, finns det ett nytt Hawken???

Jag var sååå hype över det gamla spelet, men blev ledsen när det blev free to play, för jag ville ju att det skulle gå bra för spelet och utvecklarna kunde tjäna pengar! Nu konkade de, som jag anade.

Men attans vad jag spelade Hawken i multiplayer! Riktigt roligt, och hyggligt nybörjarvänligt, nog det enda FPS som jag kört i lobby. Hoppas det nya spelet också lyckats med den där svåra balansen mellan att mechsen känns tunga och sega, men ändå manövrerbara.

Well, åtminstone nu under tiden det är i Early Access verkar ju det nya också vara free to play, så under förutsättning att du står ut utan PVP så rekommenderar jag att du tar en titt =) Jag tyckte att kontrollerna funkade riktigt bra, för egen del.

 

[Zeedox]

Well, åtminstone nu under tiden det är i Early Access verkar ju det nya också vara free to play, så under förutsättning att du står ut utan PVP så rekommenderar jag att du tar en titt =) Jag tyckte att kontrollerna funkade riktigt bra, för egen del.

Tyvärr bara till Windows verkar det som - jag spelar bara på Mac nuförtiden

 

[Jocke]

Efter som Dead Island 2 dök upp på Gamepass testade jag det ca 2 timmar idag. Och det var oväntat roligt. Att springa runt i villor i Bel-Air och på olika sett maskera zombies var precis vad jag behövde.
Det känns dock inte som ett spel jag komme pressa mig igenom men jag kommer säkert ta upp det en eller två gånger till.

 

[krank]

Jag har spelat prologen av Agatha Christie's Poirot – The First Cases.

Peka, klicka, mindmap, göra kopplingar mellan ledtrådar. Vad mer behöver man säga? Ett trevligt spel, kanske inte "fantastiskt" och det märks att kontrollerna först och främst är gjorda för konsoll. Vid ett tillfälle tyckte jag att den koppling man förväntades göra kändes orimlig. Vid flera tillfällen räknade jag ut saker innan Poirot och var tvungen att vänta tills han kom ikapp.

Det där senare är ju rätt vanligt i såna här spel. Jag fattar att man vill att spelare ska få känna sig lite smarta, men jag skulle önska lite mer friform i slutlednings-dragandet. Att kunna säga "jag har en hypotes om att det är på det här viset" och sen kunna bekräfta den hypotesen genom observationer.

Jag har dock ingen aning om hur det ska kunna göras i verkligheten utan att man antingen får ett system där man är hänvisad till ett alltför begränsat antal förbestämda hypoteser eller ett system som är för komplext för att hanteras praktiskt. Men det är nog det jag skulle vilja ha; ett system med mer utrymme för proaktiv theorycrafting.

Men… ja, inte ett dåligt spel. Jag vill nog fortsätta på det, en vacker dag.

BETYG: 90−

 

[Franz]

Det där senare är ju rätt vanligt i såna här spel. Jag fattar att man vill att spelare ska få känna sig lite smarta, men jag skulle önska lite mer friform i slutlednings-dragandet. Att kunna säga "jag har en hypotes om att det är på det här viset" och sen kunna bekräfta den hypotesen genom observationer.

Jag har dock ingen aning om hur det ska kunna göras i verkligheten utan att man antingen får ett system där man är hänvisad till ett alltför begränsat antal förbestämda hypoteser eller ett system som är för komplext för att hanteras praktiskt. Men det är nog det jag skulle vilja ha; ett system med mer utrymme för proaktiv theorycrafting.

Nu har jag inte spelat just detta spel, men jag skulle kunna tänka mig ett system där man får gissa på vem den skyldige är. Sen måste man ändå hitta alla ledtrådar och så, men omgivningen blir mer imponerad av en under slutpläderingen. Typ om man gissar rätt tidigt säger man ”Så fort jag såg dig visste jag att du var skyldig, men jag var tvungen att gnugga mina grå innan jag förstod varför” och åhörarna säger ”Åh, Poirot, ni är ju rent omänskligt klipsk!” Om man gissar fel och sen ändrar sig eller gissar fel säger man ”Det var en riktigt svår nöt att knäcka, även för Poirot. Men tillslut slog det mig!” Och åhörarna säger ”Jag hade visserligen väntat mig mer av den berömda Poirot, men det är såklart fantastiskt att du hittade skurken tillslut”. Typ så?

 

[krank]

Typ så?

Jag skulle säga att det missar målet, iaf för mig. Jag är ju inte ute efter att publiken ska oooh:a och aaah:a, jag är ute efter att jag får känna mig smart. Det är ju inte intuitionen som ska mätas (i mitt idealspel) utan ens förmåga att följa en rimlig procedur (forma hypotes – insamla data – justera/förkasta hypotes) på ett hyfsat fritt sätt. Men jag fattar samtidigt att det här kanske mer är något jag får nöja mig med att göra i rollspel, där jag inte är begränsad av en spelmotor…

Exempel från Poirotspelet:

Spoiler

Ganska tidigt syns några nedpackade art pieces som ska iväg till en auktion. Sedan märker man att telefonen inte funkar. Jag tänker "Aha! Damen i huset är inte så rik som hon vill ge sken av; hon säljer grejer för att upprätthålla ett sken av respektabilitet." Det här var ju en hypotes byggd på små observationer, och behövde mer information för att kunna bekräftas. Jag hade också med den här hypotesen i mina funderingar kring mysteriet i sig, som rörde ett stulet armband som damen i huset var jättesäker på att en tjänsteflicka stulit.

Tyvärr var Poirot ganska seg på att upptäcka detta; han fick inte dra den slutsatsen förrän ganska sent i kapitlet. Efter att man samlat rätt många ledtrådar. Mycket riktigt var det också en viktig pusselbit – inte riktigt på "nu vet jag vem som gjort det"-nivå, men ändå.

För mig hade det varit mer tillfredsställande att på något sätt tidigt sätta upp hypotesen på min korktavla och dra olika ledtrådar dit.

Sherlock Holmes: Chapter One var begränsat i sina utredningar på många sätt, men där hade de åtminstone val: "det skulle kunna vara såhär, eller såhär". Teorierna kom ändå hyfsat tidigt upp på brädet, och stärktes eller stjälptes sedan om man samlade fler bevis.

Jag funderar på ifall man skulle kunna ha något slags generellt system där man kunde, jag vet inte, sätta ihop personer med adjektiv och kanske handlingar, för att liksom själv pussla ihop lite friformigt hypotesbyggande. Typ ha ett system med "taggar"; "Herr Pennyworth" får taggen "fattig" och taggen "generös" och sen kan man dra snören mellan observationer och de taggarna, och ju fler snören desto mer stärkt är kopplingen mellan taggen och personen… I dunno. Måste fundera.

 

[krank]

Jag har nyss spelat färdigt Star Ocean: The First Departure R till Switch. Det tog mig lite över 30 timmar; jag grindade en del men skippade den valfria dungeonen på slutet.

Överlag ett rätt OK spel. Det tar bitvis inte sig självt på allvar, den dramatiska strukturen är… underlig… och stridssystemet är inte det jag gillat mest genom åren. Lite för mycket buttonmashing och för lite strategi, typ. Strategin blir mest innan striderna, genom val av utrustning och skills och så. Under striderna gör man inte så mycket. Byter lite taktik kanske, säger åt nån karaktär att spara sina MP.

Slutet var skumt. Spelets story hade en massa trådar som behövde vävas ihop – vi hade alltså först åkt till en primitiv planet, där det fanns magi och en stenpest börjat härja, och sedan därifrån till 300 år in i den världens dåtid, där större delen av spelet utspelade sig. Vi letade efter Asmodeus, en demonkung vars blod använts av något slags tidsresande fiende till den jordiska alliansen för att skapa stenpesten. Vi behövde en sample av hans blod för att skapa ett serum. Alright, 20-25 timmar senare har vi tagit oss in i demondimensionen och fått tag på den sample vi behövde.

Sedan sammanfattas stenpest-lösningen med två textskärmar, och plötsligt introduceras en (typ) ny fiende då vi ska åka och slåss mot en snubbe som ligger bakom alltihop. En snubbe som överhuvudtaget inte nämnts förut. Jag gillar inte riktigt det här med slutbossar som liksom introduceras tre minuter innan de ska få smisk.

Sista bossens första form är också bullshit. Fram till dess hade jag kunnat klara mig rätt dugligt bara på att köra lite på känn, grinda lite när det kändes lagom och köra på. Men den här bossen var en stenmur – kunde slafsa mina karaktärer med ena armen bakbunden. Det visade sig att det jag i princip behövde göra utan att spendera flera timmar till med bara rent grind var att… använda ett oändligt-med-pengar-knep för att köpa en specifik åtta-miljoner-kronors-grej till alla mina party members, som nullade hans attack.

Vad jag kan avgöra finns inget sätt att räkna ut detta när man spelar spelet. Dels finns inga instruktioner för hur man skapar grejen man kan sälja för mycket pengar. Man får experimentera sig fram, och experimenterande är dyrt. Dels fanns inget sätt att avgöra, vad jag kunde se, vilket element bossens attacker hade, så det gick inte riktigt att greppa vad det var man behövde skydda sig emot. Inte utan vääääldigt mycket väldigt tråkigt experimenterande. Av typen "spendera jättemycket tid med att få fram en grej som kanske skyddar mot rätt sak, ta sig tillbaka till bossen, stånga sig blodig, rinse and repeat".

Sånt tycker jag är rätt tråkigt – den klart sämsta delen av JRPGs.

(En pet peeve: "låg sannolikhet att lyckas" är inte samma sak som "hög svårighet". Om något ska vara svårt för mig som spelare så måste huruvida jag lyckas hänga på mig. Jag som spelare måste kunna räkna ut knep för att kunna öka mina chanser. Att bara göra så att det är låg chans att lyckas, så att man måste försöka många gånger tills man råkat välja rätt eller råkat slå högt på tärningen, är inte "svårighetsgrad". Tycker jag.)

Jag har aldrig dåligt samvete för att jag googlar guider till JRPGs när de gör såhär.

 

[krank]

Nu är jag lite sugen på något av Shin Megami-spelen, kanske SMT5. Men jag är osäker, har hört att både SMT och Personaspelen ska vara ganska "svåra" de också. Borde kanske skita i det och köra typ något Final Fantasy jag inte klarat än istället…

 

[Jocke]

Nu är jag lite sugen på något av Shin Megami-spelen, kanske SMT5. Men jag är osäker, har hört att både SMT och Personaspelen ska vara ganska "svåra" de också. Borde kanske skita i det och köra typ något Final Fantasy jag inte klarat än istället…

Min upplevelse av tre Persona och två SMT spel är att Persona kan man liksom bara spela igenom medan SMT spelen måste man vara mer insatt i systemen för att klara. Persona 5 Royal är det jag har tyckt vart bäst.

 

[krank]

Well, jag satt och valde mellan P4, P5, SMT5 och Chrono Cross (det var de spelen jag hade på Switch som jag var mest sugen på), och nu började jag med att spela SMT5 i ett par timmar. Vi får väl se hur det funkar framöver… Jag gillar verkligen estetiken hittills i SMT5 iaf. Och det lilla jag sett av systemen, men sånt kan ju väldigt snabbt bli helt ohanterligt.

Det jag gillar minst med SMT5 hittills är att man är så begränsad i hur många demoner man kan ha tillgängliga. 6 från början, max 26 läser jag mig till på nätet. Och spelet har över 200… Detta är inte bra för mina Pokemontendenser =)

 

[Lukas]

Jag har dock ingen aning om hur det ska kunna göras i verkligheten utan att man antingen får ett system där man är hänvisad till ett alltför begränsat antal förbestämda hypoteser eller ett system som är för komplext för att hanteras praktiskt. Men det är nog det jag skulle vilja ha; ett system med mer utrymme för proaktiv theorycrafting.

Har du spelat genom the return of obra dinn?
Enligt mig det bästa detektivspelet även om det fluffnässigt är väldigt annorlunda ifrån sherlock och Poirot.

Jag hade också väldigt kul med Tangle Tower även om det tyvärr inte är perfekt.
Borda har lösningar på några av dina problem, och förstörde för mig möjligheten att spela sherlock spelen då jag nu vet att man kan göra detektivgrejen så mycket bättre.

 

[krank]

Har du spelat genom the return of obra dinn?
Enligt mig det bästa detektivspelet även om det fluffnässigt är väldigt annorlunda ifrån sherlock och Poirot.

Jag har tänkt spela Obra Dinn i flera år nu, men av någon anledning inte kommit mig för att ens köpa det… Men jag borde!

 

[Zeedox]

Det här veckan har det blivit Helldivers 2 när jag kunnat.

5/5 bomber och granater

 

[krank]

Det jag gillar minst med SMT5 hittills är att man är så begränsad i hur många demoner man kan ha tillgängliga. 6 från början, max 26 läser jag mig till på nätet. Och spelet har över 200… Detta är inte bra för mina Pokemontendenser =)

…och nu låstes demonkompendiumet och fusionsmekaniken upp. Fuck. Jaja, då vet jag väl vad jag sitter och gör de närmaste timmarna eller så (ser till att bygga alla kombinationer av olika demoner som finns i de områden jag hittills låst upp). Demonkompendiumet anger en procent för hur fyllt det är. Det är som gjort för att jag ska fastna =)

 

[Jocke]

…och nu låstes demonkompendiumet och fusionsmekaniken upp. Fuck. Jaja, då vet jag väl vad jag sitter och gör de närmaste timmarna eller så (ser till att bygga alla kombinationer av olika demoner som finns i de områden jag hittills låst upp). Demonkompendiumet anger en procent för hur fyllt det är. Det är som gjort för att jag ska fastna =)

Själv blir jag mer ”vadå jag måste byta till en demon som passar? Nu har jag haft den här i 25 minuter och kan inte tänka mig ett liv utan den!”