Nekromanti Speltimmen v9 2015

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

 

[krank]

Jag har fått ihop 61 minuter av Remember Me.

Jag tycker att detr verkar fantastiskt bra. Combosystemet lär jag ju inte klara av att utnyttja fullt ut, och jag kommer säklert att behöva köra på enkel svårighetsgrad för att klara av spelet, men jag gillar temat, jag gillar kontrollerna och jag gillar grafiken och spelets art direction. Det är helt enkelt snyggt och roligt. Striderna är inte så roliga, men strid är nästan aldrig roligt så det kan jag stå ut med. Jag fattar ju att såna som gillar strid antagligen dessutom skulle gilla combosystemet mer än vad jag gör.

Men spelet är SÅ SNYGGT. Jag kommer troligen att vilja spela mer av det i framtiden.

 

[krank]

Jag har spelat ihop 64 minuter av Resident Evil: Operation Raccoon City.

Det är i grunden ett multiplayerspel som man också kan spela ensam. Dess kampanjläge är byggt för coop, vilket jag gillar. Man spelar en av fyra machotyper som ska ta sig in i en av Umbrella Corporations baser för att hitta "G-viruset". Machotyperna har lite olika specialiteter, men det märktes det inte mycket av när jag spelade. Jag valde en kvinna, för annars fanns det typ ingen sån i gruppen. Hon kallades "The wolf mother" för att hon var som en morsa till gruppen. Eh... Hursomhelst, alla männen i gruppen har samma "coola" mörka whiskeyröst, vilket fick mig att fnissa lite.

Spelet som sådant är tredjeperson, lite Gears of War-grejen med chest-high walls och att ha halva skärmen täckt av sin figur. Eller ja, jag överdriver, men det är ändå störigt. Mekaniskt går det överhuvudtaget inte att spela med handkontroll, eftersom det inte finns någon sikthjälp. Och handkontroll har skitdålig precision. Med tangentbord och mus gick det typ tio gånger bättre.

Jag dog några gånger, sen hade jag uppnått 64 minuter utan att ens ha klarat av första uppdraget.

Bör nämnas: Jag spenderade minst 15 av de där 64 minuterna med att jävlas med "Games for Windows Live". C:a 20 minuter var också förra gången jag testade spelet. Så jag har spelat början av första uppdraget två gånger.

 

[krank]

Idag har jag nu spelat två spel:

The Scurge Project: Episode 1 & 2 är ett tredjepersonsspel som helst gärna vill vara Gears of War (antar jag). Man spelar ett gäng på fyra machos som ska infiltrera ett ont företags bas. Företaget har kontrollen över en meteorit med alien-DNA som slog ner på jorden för ett tag sedan, och alien-DNA't har använts till en massa balla saker som förvandlat samhället. Och företaget har monopol.

Storyn är inte så viktig egentligen. Man är fyra machon som ska skjuta på grejer. Så långt jag kommit är det mest fiendesoldater och en och annan slemboll, men jag misstänker att man ska skjuta aliens senare. Jag gillar att alla fyra machos verkar ha en egen backstory och anledning till att vara med på uppdraget. Det är lite nice.

Kontroller och grafik är väl okej.

Scourge: Outbreak är exakt samma spel, men med Unreal 4-motorn istället för Unreal 3-motorn, ett gäng buggfixar, lite sämre kontroller (seriöst, vad ÄR det med folk och att tro att kontextbundna kontroller är bra till något?), generellt snyggare och ljusare miljöer.

Men... Samma banor, samma story. Vilket betyder att jag just spelade de första 60 minuterna av samma spel två gånger. Eller OK; Outbreak var lite svårare så jag kom inte riktigt lika långt.

 

[krank]

Jag har spelat lite drygt 60 minuter av det gamla spelet Shadow Man.

Det har inte åldrats med någon värdighet alls. Det kom ursprungligen precis när 3d-kort började bli en grej; jag minns att jag spelade det här på mitt Voodoo2 med Glide-drivrutiner... Texturerna är fula, modellerna har för få polygoner och kontrollerna är verkligen horribla. Vad sägs om att man inte kan springa snett framåt när man är i vatten? Eller att man inte kan titta uppåt eller neråt när man springer runt, utan måste gå in i ett förstapersonsläge -- samtidigt som det finns fiender som skjuter på en ovanifrån och nerifrån? Man kan styra kameran dessutom, men bara åt sidorna. Det är alltså inte fasta kameravinklar.

Storyn kommer vad jag förstår från en serietidning. Det är ganska mycket text i spelet, från typ profetior och mappar med info om seriemördare etc. Storyn är däremot rätt kack, och manuset ännu värre. Röstskådespeleriet suger också, generellt.

Nej, det finns nog inget jag direkt vill lyfta fram som bra med det här spelet. Kanske att det klarar av 1920*1080, vilket jag inte förväntat mig.


Det skapades bra spel under Glide-eran. Det här var inte ett av dem.

 

[krank]

Jag har spelat 63 minuter av Slave Zero.

Spelet är från samma generation, ungefär, som Shadow Man. Men det är mycket bättre. Man spelar en snubbe som gått samman med en jättestor animerobot. Man springer runt och skjuter på andra animerobotar. Och stridsvagnar, och helikoptrar, och jättestora spindlar.

Man kan trampa på folk och på stridsvagnar. Det är roligt.

Efter första banan märks det inte jättemycket att man är jättestor. Grafiken är nämligen inte så avancerad, och banorna är ju dimensionerade efter karaktären. Det här är nämligen betydligt mer third-person-shooter än mechwarrior.

Det är högt tempo, bra och smidiga kontroller, för sin tid snygg grafik, snygg design på sina håll. Banorna är inte så enformiga, men de är överlag rätt fula. Jag skulle definitivt vilja se en remake av det här spelet. Konceptet är coolt.

 

[krank]

Jag har spelat 98 minuter av Homeworld: Remastered.

Oj, vilket bra spel det är. De har tagit original-Homeworld, tryckt in det i Homeworld 2's motor, och biffat upp motorn rejält. Och förbättrat alla texturer och modeller. Spelet känns fräscht och modernt. Utom att ingen gör RTS-spel med story 2015, då. Den branschen har ju så att säga ändrats lite sen 1999. Sen är det väl inte helt modernt med ett interface som i princip kräver memorering av en massa knappar heller, men å andra sidan kan man numera pausa och ge order (vilket man kunde i Cataclysm och HW2 men inte HW1) så... Det är rätt lugnt.

Eller, det är det ju inte, för Homeworld är ganska klurigt. Även om man kan pausa och ge order. Eller så är jag bara kass...

Nåja, jag har längtat efter den här remaken eftersom jag sög på original-homeworld och hoppades att man kunde pausa och ge order här. Den grafiska uppiffningen är en riktigt skön bonus. Det här spelet kan jag rekommendera ganska så helhjärtat.


EDIT: Lite screenshots.

 

[krank]

Jag har lagt till möjligheten att själv välja om gratisspel ska räknas på SteamHour, och i samband med det skaffat domän + bestämt mig för att jag själv ska skita i gratisspelen. Varför? Jo, för de gör statistiken virrig. Det verkar som att alla såna där spel som läggs in i ens library tillfälligt räknas, oavsett om man spelat dem eller inte. Så antalet spel fluktuerar mer än jag vill. Därför kör jag mer stabilt och inkluderar inte gratisspel i mitt räknande.

Det gör att det nu ser ut såhär för mig:
http://steamhour.com/?steamid=krank23

Total # of games: 626
Total number of minutes played: 34194
Games with a total of 60+ minutes playtime: 162 (25.88%)
Games with a total of 1-59 minutes playtime: 135 (21.57%)
Games with 0 minutes of playtime: 329 (52.56%)

 

[krank]

Mer rymden! Jag har spelat 61 minuter av Strike Suit Zero: Director's Cut.

Det är ett jättesnyggt och ganska skojjigt rymd-dogfight-spel, lite samma tradition som TIE-fighter och Wing Commander. Jag styrde med tangentbord och mus vilket funkade utmärkt.

Jag minns inte originalet tillräckligt bra för att kunna säga något om skillnader som kommit med Director's Cut. men jag vet att man fick sin Strike Suit tidigare, vilket är najs. Det är ju så att säga därför man spelar. Strike Suiten är alltså ett rymdskepp som kan bli en robot under korta stunder. Medan man är robot dras en form av bränsle som heter "Flux" medan man gör saker, och får man slut på flux så återgår man till rymdskeppsläge. Flux tjänar man in genom att spöa fiender. Det är alltså lite som när man går in i Demon Mode i Painkiller efter att ha tagit 100 själar.

Storyn vet jag inte så mycket om än. Man är en del av en sida i en konflikt, där den andra har kass utrustning, men nu har de fått tag på något ballt och spöar ens flotta. Och så är det nånting med en ball AI. I dunno, behöver spela mer.

Minuspoäng för att de inte har steam cloud saves. Jättemärkligt. Antar att det har något att göra med att de utvecklade till PS4 först.

 

[Jocke]

Jag har spelat Mount & Blade: Warband i 57 minuter, men ägnat i alla fall några timmar åt att kolla på instruktions videos på youtube, efter som spelet är oöverskådligt och bara har tutorial för strid. Det är ett rollspel/strategi/slagfälts spel i medeltida miljö.
Spelet rekommenderar att spela som man och aldel, men erbjuder även spel som kvinna och lerbonde (samt en stor del andra samhällsklasser). I fantasilandet spelt utspelar sig i är det nämligen jättedåligt att vara kvinna och ganska dåligt att vara lerbonde. I alla fall om man ska rida om kring mellan byar, rekrytera soldater, slåss tillsammans med soldaterna mot tex stråtrövare och på sikt ta makten över en region. Och det ska man göra, för det är vad spelet går ut på.

Det är ganska fult, ganska fritt och ganska kul, även om spelet kräver lite att spelaren hittar på sitt eget roligt. M&B:W har nämligen nån slags spelmekanik som stödjer att skapa sitt eget kul till skillnad från tex Skyrim som jag inte alls begriper hur det ska gå till att spela på ett roligt sett.

Det finns massor av mods också, för den som nu är glad i sånt.
Det är ett väldigt typsikt Paradox släpp, helt enkelt.

 

[krank]

Jag har börjat fundera på ett betygssystem till speltimmen. Jag har ju ett till filmklubben, som inte är jättelätt att överföra till spelgenren sådär rakt av. Just nu tänker jag typ:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet idag.

(Siffrorna designade för att vara någorlunda kompatibla med betygen som ges i vissa speltidningar och på vissa spelsajter... =) )

 

[krank]

Jag har spelat 73 minuter av Tiny and Big: Grampas Leftovers.

Big har stulit de kalsonger Tiny ärvde från sin farfar, som grävde upp dem i öknen. Nu måste Tiny och hens trogna kompis/radio jaga efter Big i sagda öken, beväpnade med enbart en laser som skär igenom nästan vadsomhelst, en gripklo man kan dra saker med och en manick som låter en fästa raketmotorer på saker. Under resan bättrar de också på Tinys stensamling och plockar upp nya låter till spelets soundtrack i form av gamla kassettband från 80-talet.

Det är ett pusselspel. Med utforskardelar. Man hoppar runt och skär sönder sten och drar (gripklon) eller knuffar (raketmotorerna) delarna man skurit upp, för att försöka nå varje banas slutmål. Det var förvånansvärt roligt. Som de bästa delarna av sandboxspel (man kan göra lite vad man vill, lösa problem på egna sätt) och de bästa delarna av linjära spel (det finns ett tydligt mål och delmål).

BETYG. 90

 

[chrull]

Spelade klart Dragon Age Inquisition. Aldrig förr har jag lagt så många timmar på ett spel som jag varit så klyven över. Det är möjligt att det är helt uselt och bara lyckas fejka att det är tillräckligt bra för att hela tiden locka mig vidare.

Spelade också klart Transistor som var "väldigt likt Bastion men lite sämre". Jag köpte det inte av just den anledningen, men när jag fick det gratis på PS+ så tänkte jag testa. Jag kom på att "väldigt likt Bastion men lite sämre" inte är något dåligt eftersom Bastion var sjukt bra.

Har börjat på Watch_Dogs. Jävlar vad mycket det finns att göra. Jävlar vad jag inte vill göra särskilt mycket av det. Har bara spelat kanske en timme än så mer intryck kanske kommer senare.

 

[krank]

Har börjat på Watch_Dogs. Jävlar vad mycket det finns att göra. Jävlar vad jag inte vill göra särskilt mycket av det. Har bara spelat kanske en timme än så mer intryck kanske kommer senare.

Jag skulle gärna höra vad du tycker om kontrollerna. För mig är ju det spelet det värsta jag spelat när det kommer till spelförstörande inertia/acceleration, allt känns som fucking sirap...

 

[Jocke]

Mest under vecka 9, men även lite i morse innan jag gick till jobbet, har jag spenderat ca 107 minuter med att spela Sniper Elite 3.
Det är ett spel där man är krypskytt i andra världskriget och dödar nazister, för att det är ju sånt man gör, liksom.
Det blir slowmotion effekter och kameran följer kulan precis som i Max Payne nästan varenda skott.
Det är även nån slags rönken effekt så att vi får se nazistens lunga, hjärna, njurar och testiklar slitas sönder. Vilket är lite för jobbigt för min smak. Dock lite kul att det kan hända även när man dödar en bil, man får se motorblocket slitas sönder och sådär.
Det är en del stealth, man ska smyga förbi folk, vänta med att skjuta tills nått annat smäller så att ljudet från skottet maskeras, gömma kroppar och all sån jazz.

Jag tycker att det vara ganska trist, det var typ bara att gå dit det såg smart ut och skjuta alla.
Dessutom gillade jag inte att jag var tvungen att hålla in en musknapp för att komma in i krypskyttesiket.
Jag gillade första Delta Force samt att köra Arma 3 med en kompis där den ena är spotter och den andra krypskytt, och jag gillar smyga spel som Metal Gear och Splinter Cell, men det här spelt och jag synkar inte med varandra.

Nån annan får döda nazister och deras lastbilar i fortsättningen.