Mjateznik
Veteran
Hej!
Jag har ända sedan jag läste EON 3 boken velat skapa en spirutel läkare (och både i huvudet och ett test formulär faktiskt gjort så). Karaktären i fråga är Spritalist och hans fader var läkare i en stad - ett yrke det var menat att min karaktär skulle fortsätta med. Han har dock tvingats/begett sig på resande fot som ett resultat av sina andeförnimelser. Han rider nu runt i riket med sin häst och vagn som funkar både som hans bostad och 'sjukhus' då han tar hand om sjuka och skadade i de byar han besöker. En sak att notera är att han har ingen vapen utbildning utan på sin höjd kan hugga med en kniv eller slå en farlig angripare med vad som råkar ligga närmast handen (oftast ganska oeffektivt då han är svag och klen) Om han tvingas till strid så använder han hälst själsstrid.
Jag behöver egentligen ingen regelmässig hjälp då jag har ganska bra koll på vad jag vill slänga in för färdigheter och hur dem ska användas.
Däremot finns det fortfarande hållrum i min 'hjältes' bakgrund. T.ex. tänkte jag mig att han både gillar att vara på resande fot, träffa nya människor och platser men samtidigt 'kämpar' för att kunna flytta hem till sin hemstad och bli accepterad.
Med detta som bakgrund, varför beger han sig ut på resande fot? Vilket samhälle i mundana skulle han passa bäst i? Schamani bör inte vara hatat men verkligen inte uppmuntrat.
Hur lär man sig schamani? Andeförnimelse föreställer jag mig att man föds med och därefter kan tränna, schamani behöver man dock en lärare för. Hur visar sig andeförnimelsen i yngre åldrar? är det först i tonåren man börjar få besvär med drömmar om demoner och döda andar? Det är här jag tänker mig att han ska känna sig tvungen att bryta bandet med familjen, som han trots allt älskar, och söka kunskap om sin 'förbannelse'
tack i förhand för hjälp att binda ihop de lösa trådarna.
Jag har ända sedan jag läste EON 3 boken velat skapa en spirutel läkare (och både i huvudet och ett test formulär faktiskt gjort så). Karaktären i fråga är Spritalist och hans fader var läkare i en stad - ett yrke det var menat att min karaktär skulle fortsätta med. Han har dock tvingats/begett sig på resande fot som ett resultat av sina andeförnimelser. Han rider nu runt i riket med sin häst och vagn som funkar både som hans bostad och 'sjukhus' då han tar hand om sjuka och skadade i de byar han besöker. En sak att notera är att han har ingen vapen utbildning utan på sin höjd kan hugga med en kniv eller slå en farlig angripare med vad som råkar ligga närmast handen (oftast ganska oeffektivt då han är svag och klen) Om han tvingas till strid så använder han hälst själsstrid.
Jag behöver egentligen ingen regelmässig hjälp då jag har ganska bra koll på vad jag vill slänga in för färdigheter och hur dem ska användas.
Däremot finns det fortfarande hållrum i min 'hjältes' bakgrund. T.ex. tänkte jag mig att han både gillar att vara på resande fot, träffa nya människor och platser men samtidigt 'kämpar' för att kunna flytta hem till sin hemstad och bli accepterad.
Med detta som bakgrund, varför beger han sig ut på resande fot? Vilket samhälle i mundana skulle han passa bäst i? Schamani bör inte vara hatat men verkligen inte uppmuntrat.
Hur lär man sig schamani? Andeförnimelse föreställer jag mig att man föds med och därefter kan tränna, schamani behöver man dock en lärare för. Hur visar sig andeförnimelsen i yngre åldrar? är det först i tonåren man börjar få besvär med drömmar om demoner och döda andar? Det är här jag tänker mig att han ska känna sig tvungen att bryta bandet med familjen, som han trots allt älskar, och söka kunskap om sin 'förbannelse'
tack i förhand för hjälp att binda ihop de lösa trådarna.