Nekromanti [SPOILERS] Väktarens Vrede för Spelledare

[Catcaller]

Började så smått köra VV i vår förra RollD20 session. Vävde ihop starten med återvändanded från Döda Drömmars grav och pillade in Flodgudinnas förbannelse i mellan.

Tyckte mötet med Anadea gick rätt så bra. Jag körde det nästan rakt av från boken men lät henne tydligt prata om det korrumperade föremålet som smugglats in i staden. Något som senare upprepades ordagrant av Häxan Gadramon i mötet utanför palisaden.

När brunnen talade och jorden rämnade så utbrast dock spelarna uppgivet "Hon sa att vi hade fem dagar, det där vara mer femton minuter!"
Uppenbarligen måste jag försöka få dem på rätt spår igen efter allt chaos som kommer ske i samband med rovklans attacken. Det blir nämligen inledningen på nästa Session.

Min plan att göra det är att försöka få dem att prata med Häxorna i skogen - något jag tror att dom kommer att göra ändå. De får avslöja lite mer än vad som står skrivet så att spelarna förstår att jordbävningen och det som Anadea varnade för är olika saker.

Om det Misslyckas så kommer jag att låta Kullinan av Furia (gruppen har bra kontakt med Ordo Magica) berätta om Antiktorg brunnens funktion och dra slutsatsen att ett kraftig korrumperat föremål kan finnas i staden.

Hoppas det räcker!

 

[Catcaller]

Bifurs got ma back. Självklart menar jag Elmendra (där har vi för övrigt ett annat problem vi borde prata om någon gång. SLP har orimligt lika namn. Aneada, elmendra, esmeralda,anesada. Det är så hela jäkla tiden. Jag har insett för sent att jag inte kan köra med namnen as written. Mina RP blandar ihop allt. Fan, jag blandar ihop allt. Jag har nu mot slutet börjat byta ut många av namnen. Gör dom mer exotiska, lägger till smeknamn och efternamn. Det går inte annars)

Mina spelare har redan märkt av det då dom direkt blandade ihop Ordensmagikern Eufrenya med Häxan Eferneya.

 

[LordXaras]

Har ni några idéer på hur Elmendra kan vävas in i VV?

Jag skulle föreslå att hon är en gammal kumpan till Lysindra Gyllengripe, men att de har gått skilda vägar sedan Lysindra insåg faran med Davokar och anslöt sig till Järnpakten och Elmendra fortsatte sina försök att nå Symbar.

 

[Laha]

Inte startat VV än men jag förbereder material, bland annat läste jag i tråden om Sarkomals Profetia och tyckte att den var så pass viktig och central för hela kampanjen att jag ville göra ett försök att skapa hela profetian som en handout.
Lägger upp den här så får vi se vad ni tycker.

Försöker titta på den men får bara ett medelande om att jag inte har behörighet, har ni andra kunnat se på den?

 

[Necross]

Mina spelare har redan märkt av det då dom direkt blandade ihop Ordensmagikern Eufrenya med Häxan Eferneya.

Eufrynda och Eferneya kanske du menar? Inte så lika, men lägger man till Elmendra och kanske dessutom inte orkar ta anteckningar medan man spelar, då förstår jag att det blir strul. Tips är att be någon spelare som spelar en RP som är Lärd eller dylikt att ta ganska noga anteckningar.

 

[Necross]

[SPOILERVARNING såklart] En grej som jag inte fattar: Varför skulle Lysindra Gyllengripe och Meorael vara intresserade av att hjälpa spelargruppen hitta till Tusen tårars sal? (De tillhör ju en annan fraktion av Järnpakten än Teara-Teana och Anadea)

 

[Kotaka]

Det där tyckte vi var svårt att köpa också. Tanken är väl att Lysindra vill dit också och tala med TT för att försöka samarbeta. Men jag tycker inte det känns rimligt att Lysindra avslöjar sina lojaliteter så lättvindigt, eller att en alv som Mearoel väljer att berätta hela receptet på hur man tar sig dit. Att sedan TT väljer att lita på rollpersonerna såpass att hon låter dem gå därifrån med hemligheten om hur man tar sig dit är också knepigt. Jag föreslår att man tar sig en god funderare på hur man kan lösa såna saker innan. TT eller Ka'Eroan kan kanske lägga en "sudda minnet" besvärjelse.

Personligen tycker jag (och min spelgrupp) att hela avsnittet med Tusen tårars salar gott hade kunnat skippas, om det inte är första gången man ger sig ut i skogen vilket kan vara spännande. Det är en lång och brokig harang med en del svårköpta element som hade kunnat klaras av på nåt enklare vis. Tankestenen kanske hade kunnat aktiveras av Mearoel så kunde man kört mötet telepatiskt. Även om det kan vara "episkt" att träffa månghundraåriga andevarelser etc. så tycker jag också att det är för tidigt i kampanjen att dra bort slöjan från alverna som fiender och redan nu visa upp både deras innersta sanktum och en god och resonlig sida. Jag hade gärna velat att alverna förblev hemlighetsfulla, exotiska och alltigenom hotfulla ett tag till och att ryktet om salarna fick förbli en legend för framtiden. Men sådant är väl avhängigt vad spelargruppen består av för karaktärer också, om de är väldigt lämpliga järnpaktsmedlemmar är det en lite annan femma...

 

[Catcaller]

Lyckades äntligen få ihop alla spelare och fortsätta på VV.


Började direkt med striderna mot Rovklanen för att ta sig fram till slukhålet. Kortade ner på antalet strider här eftersom hel grejen med Rovklanen mest är en red Herring ändå. Passade på att göra en kort introduktion av Elmendra som en kaxig lycksökare som letar efter Symbar. Även Erlaber och Solriddarna sök upp ungefär som beskrivs i boken. Slutstriden vid slukhålets kant var spännande och alla rollpersoner var supernära att dö mangrant. Till och med Resen som har Regenerering (totalt obalanserad förmåga för övrigt) var nära att stryka med. Jag struntade i att visa Helinor eftersom jag var övertygad att mina spelare hade attackerat henne direkt med tankesnärjande krafter och pilar.


Efter striden var mina spelare mest intresserade av att vila sig och köpa örtkurer - vars pris var rejält upptrissade med alla skadade i staden. Nästa dag träffade de både Häxorna (som dom gillar starkt) och Ordo Magica (en av rollpersonerna är Ordens Magiker). Med häxorna broderade jag ut att det måste finnas ett kraftigt korrumperat föremål i staden och att det är bråttom att hitta det (lite märkligt att de inte säger det rakt eftersom Gadramon egentligen borde veta att det är Eox huvud!?).

Ordo Magica gav dem uppdraget att bege sig ner i slukhålet ungefär som skrivet.


Ner i Slukhålet då. De hade totalt glömt bort Anadea och att Ormbunken hade rasat ner i hålet. Jag lät det bero och lät dem utforska bäst dom ville. Ändrade layouten på grottorna eftersom Spelarna ville hitta var Kopparbrunnen på Antiktorget fick sitt vatten ifrån - så jag flyttade snabbt de östra rummen till att ligga söder om rasmassorna och ersatte den varma källan med en kall under brunnen.


Rovklanens bostäder broderade jag ut en hel del och de fann bland annat en gammal symbarisk köttsmedja och de märkliga verktyg som används till att skapa bestarnas och krigarnas förvridna lemmar. I sista grottan lät jag dem hitta ett herresäte och rester av en rikt utsmyckad kammare. Gruppens magiker använde Askans Berättelse ritualen och jag fick snabbt improvisera Rovklanens sista möte i kammaren - Kul! Jag fick både visa upp Helinor i sin fulla prakt och min egen påhittade Köttsmides Häxa Eonar - dessutom visade jag hur de reagerade på slukhålets öppnande och hur klanen uppfattar sig under attack. Det skapade en helt ny bild av händelseförloppet hos Spelarna. Mycket lyckat!


Spelarna tog sig tillslut ut till den underjordiska sjön. Spelaren med Häxsyn såg hur korruptionssmittad klippan var och de vågade sig inte ut på den. Istället stannade de på stranden och pratade med Bayela. De vägrade gå med på att inte avslöja klippan och hon attackerade dem med örtrankor medan vålnaderna steg upp på stranden. Effektfullt. Dock så lyckdes Magikern förvirra Bayela och gruppens jägare satte eld på henne med eldpilar - hon gick ner snabbt! Vålnaderna var spelarna dock livrädda för och jag lät dem jaga dom ut från kammaren. De hade ju ändå fått veta allt.


Tillbaka vid slukhålet insåg jag att de inte skulle komma på att leta efter Anadea alls. Eftersom hela kapitel 2 hänger på det så var jag tvungen att låta dem slå för vaksamhet och "råka" hitta skylten till Ormbunken bland rasmassorna. Då nappade dom och började leta! Efter att ha länsat Anadea så var dom fortfarande inte jätteintresserade av innehållet i väskan utan gav sig av för att rapportera till Ordo Magica och Häxorna. Jag fyllde i lite mer bakgrunds information om klan Jezora och Häxorna fick avstyra tankarna om att det var Kristall Klippan som var det farliga korruptionsföremålet. Hos Ordo Magica tryckte jag extra på Kullinan av Furias reaktion på Kristall Klippan och han gav sig genast iväg för att "undersöka om dess korrumperade energi går att nyttja" - Spelarna blev direkt misstänksamma mot Kullinan - något som kommer komma tillbaka i Slocknad Stjärna!


Först efter detta började gruppen undersöka grejerna i Anadeas väska, alla spelarna var ganska trötta vid det här laget så vi bröt och kommer starta nästa session med att förhoppningsvis jaga ledtrådar.


Jättekul än så länge på det stora hela. Spelarna gillar hur äventyret skiftar bra mellan action och eftertänksamhet och dom gillar att få reda på mer om spelvärlden.

 

[RasmusL]

Alltså den här fisktanken är så otroligt jävla stor att jag är helt utmattad efter varje spelmöte. Har gjort en checklista så att jag mentalt kan kolla av varje intressents reaktion på rollisarnas hyss. Jag kanske rälsar för lite, men mina lirare gör inget i den ordning som boken tänkt sig och väver in så många aktörer i frågorna. Mycket bläddrande, mycket tänkande.

Det hade varit otroligt användbart med textrutor där de viktigaste ledtrådarna i varje interaktion sammanfattades i boken, nu är informationen gömd i fritext vilket känns lite onödigt. Jag förmår inte memorera 100+ sidor exakt och har skrivit rätt gedigna anteckningar för varje scen/möte/aktör, en hel del dubbelarbete när det redan är ett skrivet äventyr...

Vi närmar oss slutet på VV, har någon gjort anteckningar för kommande delar som en skulle kunna få använda?

 

[Bifur]

Alltså den här fisktanken är så otroligt jävla stor att jag är helt utmattad efter varje spelmöte. Har gjort en checklista så att jag mentalt kan kolla av varje intressents reaktion på rollisarnas hyss. Jag kanske rälsar för lite, men mina lirare gör inget i den ordning som boken tänkt sig och väver in så många aktörer i frågorna. Mycket bläddrande, mycket tänkande.

Det hade varit otroligt användbart med textrutor där de viktigaste ledtrådarna i varje interaktion sammanfattades i boken, nu är informationen gömd i fritext vilket känns lite onödigt. Jag förmår inte memorera 100+ sidor exakt och har skrivit rätt gedigna anteckningar för varje scen/möte/aktör, en hel del dubbelarbete när det redan är ett skrivet äventyr...

Vi närmar oss slutet på VV, har någon gjort anteckningar för kommande delar som en skulle kunna få använda?

Ja, det är Järnringen-grejen (numera Ligan). Fantastiskt och krävande . Tidslinjerna (s. 86-87 i VV och motsvarande) tycker jag är ett ok stöd om än inte vad man egentligen vill ha. Häxhammaren är dock aningen enklare, tyckte jag. För Slocknad stjärna gjorde jag ett flödesschema (i paint av någon idag outgrundlig anledning). Har delat det här förr men det kan du få om du vill.

 

[RasmusL]

Ja, det är Järnringen-grejen (numera Ligan). Fantastiskt och krävande . Tidslinjerna (s. 86-87 i VV och motsvarande) tycker jag är ett ok stöd om än inte vad man egentligen vill ha. Häxhammaren är dock aningen enklare, tyckte jag. För Slocknad stjärna gjorde jag ett flödesschema (i paint av någon idag outgrundlig anledning). Har delat det här förr men det kan du få om du vill.

Ja, flödesschemat är bra men lite otillräckligt, behöver ändå fritexten eller en sammanfattning av den för att inte missa något viktigt samt komma ihåg all foreshadowing som sker.

Vill du dela så tar jag tacksamt emot!

 

[Mork]

Det hade varit otroligt användbart med textrutor där de viktigaste ledtrådarna i varje interaktion sammanfattades i boken, nu är informationen gömd i fritext vilket känns lite onödigt. Jag förmår inte memorera 100+ sidor exakt och har skrivit rätt gedigna anteckningar för varje scen/möte/aktör, en hel del dubbelarbete när det redan är ett skrivet äventyr...

Vi närmar oss slutet på VV, har någon gjort anteckningar för kommande delar som en skulle kunna få använda?
[/QUOTE]

Jo, äventyren måste pluggas in. Och mycket anteckningar blir det! Allt som spelarna måste komma över för att komma vidare i äventyren är markerat med gul överstrykningspenna i mina böcker och då har jag inte nämnt anteckningarna på sidan om. Jag brukar rada upp punkter kortfattat som ska betas av under spelmötet (på ett naturligt sätt). Gällande Häxhammaren var det ju sjukt mycket information och olika möten spelarna skulle få sig till livs uppe på klippan i inledningen av äventyret. För mig krävde det att jag kokade ner dessa i punktform på ett papper med sidhänvisningar och uttänkta situationer för hur olika RP i gruppen skulle råka ut för vad. När jag nu tittar på mina anteckningar över Häxhammaren så kan det stå så här på en av alla punkterna:

- ”Möte med Alisabetha av Vearra: Förslagsvis möter Riddar NN Alisabeta när hon passerar över klippan (Han har hört vissa rykten om henne gällande det som rör Solprinsessan, s.26. Låt sedan teurgen XX möta henne senare, han har dessutom vetskap om det sista i stycket på s.26). Se även s.44: ”Alisabeta ses ofta talande med mystiska nykomlingar!”

Det var alltså en punkt av ett tiotal.

Min strategi är alltid att försöka sprida så mycket information till spelarna på ett naturligt sätt utan att det förstör för kommande äventyr. Och det är det mesta faktiskt som då kan delges spelarna. Symbaroum är ju coolt för all den info som finns om saker och ting, rykten och legender, mm. Finns ingen anledning att inte dela med sig av mycket av detta, spelet blir inte kul om bara SL sitter och myser med all info i medvetande.

Men angående VV, så var det ganska svåröverblickbart för spelarna, minns jag. Dels därför att Symbaroum var en ny kampanj att lära sig, dels för att stora delar av äventyret är sidohändelser i syfte att spelarna ska introduceras för olika personer och maktgrupper och fenomen. Egentligen handlar ju äventyret om en kult som frammanar en styggelse på bekostnad av ett halvgudaväsen och RP stoppar allt genom att spåra sin dödade uppdragsgivare bakåt. Men för den fortsatta kampanjen är ju sidouppdragen viktigare än äventyret, kan jag tycka. Det viktigaste med äventyrets kärna är väl mötet med alverna.

 

[Necross]

Det viktigaste med äventyrets kärna är väl mötet med alverna.

Det här kan jag faktiskt inte hålla med om. Jag ska leda VV igen nu, och funderar faktiskt på att försöka hålla alverna borta så mycket som möjligt. Visst, det är bra om gruppen sympatiserar med Teara-Teanas fraktion, men jag tror att det är mest effektfullt om man håller alverna mystiska in i det längsta. Mycket av interaktionen med alverna kan skötas genom häxorna eller andra allierade.

 

[Mork]

Det här kan jag faktiskt inte hålla med om. Jag ska leda VV igen nu, och funderar faktiskt på att försöka hålla alverna borta så mycket som möjligt. Visst, det är bra om gruppen sympatiserar med Teara-Teanas fraktion, men jag tror att det är mest effektfullt om man håller alverna mystiska in i det längsta. Mycket av interaktionen med alverna kan skötas genom häxorna eller andra allierade.

Det är såklart upp till var och en. Men i min kampanj har mötet med alverna i Tusen tårars salar betytt mycket. Ju mer de fått veta om Symbaroums historia senare, ju viktigare har det korta mötet med alverna varit. Deras minne av den halvgalne fursten de tror sig ha hört på andra sidan porten exempelvis. I Mörkrets moder står det ju klart (för den som är mästarlärd och således får läsa den historia som finns att tillgå där) att furst Eneano trots allt stod som segrare i kriget. Den senares uppdykande i äventyrets slutskede (i vart fall blir det så i min kampanj) gör det hela än mer intressant.

Min erfarenhet av den här äventyrssviten är att den är så kompakt med information att det är svårt för även erfarna spelare att fånga upp allt. Att vänta med en så pass viktig introduktion anser jag därför bara leder till att spelarna riskerar att helt enkelt inte tänkta nämnvärt på alverna, de försvinner och blir inte intressanta för fortsättningen. Risken är att spelarnas uppfattnig om alverna inte blir den mystik du hoppas på. Men du kan ju alltid försöka väcka den på annat sätt.
Det är upp till var och en hur man lägger upp sin egen kampanj.

 

[Necross]

Det är såklart upp till var och en. Men i min kampanj har mötet med alverna i Tusen tårars salar betytt mycket. Ju mer de fått veta om Symbaroums historia senare, ju viktigare har det korta mötet med alverna varit. Deras minne av den halvgalne fursten de tror sig ha hört på andra sidan porten exempelvis. I Mörkrets moder står det ju klart (för den som är mästarlärd och således får läsa den historia som finns att tillgå där) att furst Eneano trots allt stod som segrare i kriget. Den senares uppdykande i äventyrets slutskede (i vart fall blir det så i min kampanj) gör det hela än mer intressant.

Min erfarenhet av den här äventyrssviten är att den är så kompakt med information att det är svårt för även erfarna spelare att fånga upp allt. Att vänta med en så pass viktig introduktion anser jag därför bara leder till att spelarna riskerar att helt enkelt inte tänkta nämnvärt på alverna, de försvinner och blir inte intressanta för fortsättningen. Risken är att spelarnas uppfattnig om alverna inte blir den mystik du hoppas på. Men du kan ju alltid försöka väcka den på annat sätt.
Det är upp till var och en hur man lägger upp sin egen kampanj.

Intressant - det kan mycket väl vara så att just furst Eneano (och hans galenskap) är något extra viktigt att etablera tidigt, kanske t o m viktigare än vad den framstår i VV. Man kan också tänka sig att ta gruppen till Tusen tårars salar utan att de blir "bästisar" med Teana-Teara. Det är just den tajta kontakten som jag är osäker på, att de har någon som (tekniskt sett) kan svara på alla deras frågor om alverna osv, som stör mystiken.

Över lag har jag lite svårt för att rollspela alverna. Men det kanske är mitt problem.

Men som sagt, smaken är som baken!

 

[Mork]

Intressant - det kan mycket väl vara så att just furst Eneano (och hans galenskap) är något extra viktigt att etablera tidigt, kanske t o m viktigare än vad den framstår i VV. Man kan också tänka sig att ta gruppen till Tusen tårars salar utan att de blir "bästisar" med Teana-Teara. Det är just den tajta kontakten som jag är osäker på, att de har någon som (tekniskt sett) kan svara på alla deras frågor om alverna osv, som stör mystiken.

Över lag har jag lite svårt för att rollspela alverna. Men det kanske är mitt problem.

Men som sagt, smaken är som baken!

Håller fullständigt med dig om att spelarna inte ska bli bästisar med Teana-Teara, det skulle absolut rubba mystiken, tycker jag också. Det blev inte mina spelare heller, även om vissa säkert ville. Alverna med sitt livsspann behöver ju heller inte känna ett sådant behov, däremot vara tacksamma för deras gärning om de lyckas rädda Eox. Och möjligen, om det uppstår ännu ett möte i framtida moduler med just Teana-Teara, återbörda detta. Om inte, så blir ju rollpersonerna kompenserade i VV om de lyckas, och alvernas syn på människan är väl att de tenderar att nöja sig med den typen av ”värdefulla belöningar”, människorna är ju trots allt bara dagsländor i sammanhanget.

Apropå mystik och stämning, har jag tagit mig rätten som SL att ändra mycket. Allt jag tycker solkar känslan åker ut, så där tycker jag du gör helt rätt. I mitt fall har jag exempelvis inte introducerat Sarvolas son mer än att han fanns på platsen i det där sidoäventyret i VV, allt som luktar tendensiös nutidspolitik åker ut. Det finns inget som för mig påverkar fantasykänslan så negativt som just det. Begrepp som ”våld mot naturen” ändras till ”magikernas och härskarnas makthunger och allt djupare grävande i magins svarta kunskapskälla”, typ. Ibland ändrar jag kvinnor till män om jag anser det passar bättre, för mig är det alltjämt en värld präglad av medeltida mentalitet, där jämställdhet inte råder, utan börd betyder desto mer. Men i äventyren är kvinnor ledare och befäl ungefär lika ofta som män. Bland alverna kan det vara så, men människan har ännu inte nått den klokheten i den tid min kampanj utspelar sig. Inte så pk kanske, men förbättrar känslan eftersom alla i min grupp tänker sig att kampanjen utspelar sig i en feodal medeltidsvärld. Om vi haft barn i spelargruppen, hade jag tänkt annorlunda dock.

 

[Necross]

Håller fullständigt med dig om att spelarna inte ska bli bästisar med Teana-Teara, det skulle absolut rubba mystiken, tycker jag också. Det blev inte mina spelare heller, även om vissa säkert ville. Alverna med sitt livsspann behöver ju heller inte känna ett sådant behov, däremot vara tacksamma för deras gärning om de lyckas rädda Eox. Och möjligen, om det uppstår ännu ett möte i framtida moduler med just Teana-Teara, återbörda detta. Om inte, så blir ju rollpersonerna kompenserade i VV om de lyckas, och alvernas syn på människan är väl att de tenderar att nöja sig med den typen av ”värdefulla belöningar”, människorna är ju trots allt bara dagsländor i sammanhanget.

Ja, men det är som sagt lite svårt att rollspela för SL ibland. Nån RP typ: "Hörrö Teana-Teara, vi tar en öl och du berättar alla hemligheter om Davokar, ok?" SL: *Mystisk tystnad* ... och sen tycker kanske spelarna SL bara jävlas med dem

Apropå mystik och stämning, har jag tagit mig rätten som SL att ändra mycket. Allt jag tycker solkar känslan åker ut, så där tycker jag du gör helt rätt. I mitt fall har jag exempelvis inte introducerat Sarvolas son mer än att han fanns på platsen i det där sidoäventyret i VV, allt som luktar tendensiös nutidspolitik åker ut. Det finns inget som för mig påverkar fantasykänslan så negativt som just det. Begrepp som ”våld mot naturen” ändras till ”magikernas och härskarnas makthunger och allt djupare grävande i magins svarta kunskapskälla”, typ. Ibland ändrar jag kvinnor till män om jag anser det passar bättre, för mig är det alltjämt en värld präglad av medeltida mentalitet, där jämställdhet inte råder, utan börd betyder desto mer. Men i äventyren är kvinnor ledare och befäl ungefär lika ofta som män. Bland alverna kan det vara så, men människan har ännu inte nått den klokheten i den tid min kampanj utspelar sig. Inte så pk kanske, men förbättrar känslan eftersom alla i min grupp tänker sig att kampanjen utspelar sig i en feodal medeltidsvärld. Om vi haft barn i spelargruppen, hade jag tänkt annorlunda dock.

Jag håller med om att det är varje SL:s rätt att ändra vad hen vill. Men jag håller absolut inte med om att att spelet utspelas i en feodal medeltidsvärld. Den utspelar sig i en fantasyvärld. Punkt. Där vad som helst kan hända. Det kan t o m finnas kvinnor som är starka i armarna och är matriarker och armégeneraler, och det stör mig inte det minsta. (Det om stör mig är alla kvinnor som heter likadant, Eymenda, Eufrynda, Elmendara, Elfrandra, Elmeckra osv, eller möjligen Aneadea, Anabela, Aneara, Arelmea osv.)

 

[RasmusL]

Ja, men det är som sagt lite svårt att rollspela för SL ibland. Nån RP typ: "Hörrö Teana-Teara, vi tar en öl och du berättar alla hemligheter om Davokar, ok?" SL: *Mystisk tystnad* ... och sen tycker kanske spelarna SL bara jävlas med dem


Jag håller med om att det är varje SL:s rätt att ändra vad hen vill. Men jag håller absolut inte med om att att spelet utspelas i en feodal medeltidsvärld. Den utspelar sig i en fantasyvärld. Punkt. Där vad som helst kan hända. Det kan t o m finnas kvinnor som är starka i armarna och är matriarker och armégeneraler, och det stör mig inte det minsta. (Det om stör mig är alla kvinnor som heter likadant, Eymenda, Eufrynda, Elmendara, Elfrandra, Elmeckra osv, eller möjligen Aneadea, Anabela, Aneara, Arelmea osv.)

Ja, namnen är ett ständigt trassel för oss. Listorna blir för långa för att enkelt hitta i och minst en gång per möte har vi en "åh, vad hette han/hon den där figuren vi träffade?" ...och alla spenderar tre minuter letandes i anteckningar.

Men att det på något sätt skulle vara konstigt med en mer jämställd värld köper jag inte alls, håller helt med där. Män och kvinnor i Symbaroum har samma fysiska och mentala förutsättningar (se karaktärsskapandet) och framför allt har deras historia ingen sexist-svin-Aristoteles som kan ställa till de kommande tvåtusen årens kvinnosyn.

Jag gör f ö tvärt om och byter som regel ut 50 % av manliga NPCs mot kvinnor för att undvika för mycket korvfestande.

 

[Mork]

Ja, namnen är ett ständigt trassel för oss. Listorna blir för långa för att enkelt hitta i och minst en gång per möte har vi en "åh, vad hette han/hon den där figuren vi träffade?" ...och alla spenderar tre minuter letandes i anteckningar.

Men att det på något sätt skulle vara konstigt med en mer jämställd värld köper jag inte alls, håller helt med där. Män och kvinnor i Symbaroum har samma fysiska och mentala förutsättningar (se karaktärsskapandet) och framför allt har deras historia ingen sexist-svin-Aristoteles som kan ställa till de kommande tvåtusen årens kvinnosyn.

Jag gör f ö tvärt om och byter som regel ut 50 % av manliga NPCs mot kvinnor för att undvika för mycket korvfestande.

Har inte sagt att det är konstigt med en jämlik värld, ämnet togs upp när vi diskuterade stämning. Och vår spelgrupp känner att en feodal medeltidsvärld är något vi kan relatera till, det blir också mörkare så. Annat hade det varit om vi exempelvis spelat Aliens eller något nutidsspel. Att det sedan finns starka kvinnor – givetvis finns det det! Inte minst de i min grupp som spelar just kvinnor. Men de lever i en värld som är mer medeltida även på denna punkt, vilket såklart skapar intressanta rollspelssituationer. Men vad man anser ge bäst känsla/stämning är upp till var och en.

 

[Mork]

För övrigt dog ”Fursten” nyligen i min kampanj (Del 4). Frågan är bara hur spelarna ska veta att det var han? Kanske får de via rykten höra talas om vem som gömde sig bakom det namnet när de återkommer till Tistla Fäste. Men en bra idé kan vara att försöka pränta in SLP:arna i spelarnas minne, eller påminna dem under tidens gång, så att de inte glömmer.