Nekromanti Stämningen i Eon IV

[Andy]

Vilken stämning kommer Mundana att få i Eon IV?

Vilken stämning vill du att världen ska ha?

Jag hoppas på en mörkare fantasy med fokus på demoner och folk som är besatta. Fienden ska finnas överallt, besätta kroppar och gömma sig i skuggorna.

Sen hoppas jag att världen beskrivs lika naket och rått som Noir. Det önskar jag mig.

 

[Poseur]

Jag hoppas på att Mundana tar sig ett steg mot mer grisighet och smuts tillsammans med vidriga sår och skador där intriger och mörka sällskap huserar, där de rika är rika och de fattiga är fattiga. Dekadens i överflöd och despotiska ledare som gör saker i ren galenskap eller för allas bästa. Att det ska finnas plats för godhjärtade hjältar, men att de inser att gott och ont inte existerar och tvingas välja de lesser evil för att försätta och drabbas av svek och knivar i ryggen från sina tidigare vänner och aldrig klarar sig oskadda ifrån ett äventyr. Men, permanenta men, krossade fingrar, avhuggna lemmar, utstuckna ögon och var evigt förpestade av mardrömmar efter de hemskheter de fått utstått.




/Poseur, men det är bara jag det

 

[Arfert]

The Enemy Within möter Harn möter Song of Ice and Fire. Typ.

 

[Botulf]

Jag tänker faktiskt lite tvärt om här. Grisodling, mörker, eftersträvan av realism och jävlighet tycker jag är ganska överanvänt i svenska fantasyrollspel.

Jag skulle gärna hellre se det att man också började betona det mer fantastiska, romantiska, episka och sagolika i Mundana. Som jag, i all välvillighet, känner lite för frånvarande.

Mer betoning och fokus på ondskefulla övernaturliga väsen, som demoner, tycker jag dock mycket väl skulle kunna behövas. Där har det varit väldigt sparsamt som jag minns Eon.

 

[Ymir]

Demoner är inte ondskefulla i Eon, och så bör det fortsätta.

Eons styrka är dess stämningsmässiga och konceptuella bredd, och så vill jag att det ska fortsätta. Om regelsystemet inte skalar lika bra som innan, dvs fortsätter kunna hantera allt från mycket låga till mycket höga spelvärden och nivåer, kommer jag vara mycket besviken på Eon IV.

Visst, A Song of Ice and Fire är väl en hyfsat bra modell eftersom den, liksom Eon, är både väldigt jordnära och väldigt high på en och samma gång. Men Eon ska inte behöva vara gritty och mörkt, det ska gå att spela en kampanj om glada misslor som bakar tårtor inför ett bröllop, och man ska kunna göra det utan att kämpa i motvind mot regelsystemet.

 

[duncan_UBBT]

Eons styrka är dess stämningsmässiga och konceptuella bredd, och så vill jag att det ska fortsätta.

Håller med Ymir. Vad som gör Eon bra är att alla är välkomna, så väl grisodlare som swashbucklers. I tidigare utgåvor av Eon hade olika moduler olika approach på temat. Vandöda & Nekromanti och Av blod komna var mycket mörka och strävade efter en känsla av mörker och ondska. Asharien & Soldarn och Consaber presenterade nybörjarvänliga kampanjmiljöer som passar de flesta och Misslor presenterade en värld som verkligen var gulligullig och i harmoni. Oavsett vad det var man som spelgrupp ville ha ut av äventyret kunde man få det. Att Eon IV flyttas till Jargiska Kejsardömet tror jag inte (och hoppas inte) kommer att påverka detta.

Stämningen i Eon IV överlåter jag åt spelledaren att välja.

 

[Ymir]

Misslor presenterade en värld som verkligen var gulligullig och i harmoni.

well, det finns iochförsig en påtaglig risk att missle-rollpersoner i scenariot i slutet av boken blir neddrogade och våldtagna av en svettig jargisk hedonist. Det där är in fact "ganska" hardcore as rollspelsscenarion goes, så jag vet inte om jag skulle använda just ord som "gulligull" och "harmoni"..

Ätten Dahlsippa at the very least är inte helt harmonisk heller...mer liksom nedgångna opiumpundare med identitetsissues...

 

[Poseur]

För att inte glömma den där adels-dottern som gärna vill se hur misslan avrättas framför henne.

I någon utav stämningstexterna

 

[duncan_UBBT]

Vilket egentligen bara ytterliggare framhäver hur nyanserat Eon är. Vill man våldta missleflickor kan man göra det. Vill man äta paj med dem kan man göra det. Böckerna säger inte att något av dem är det enda "riktiga" sättet, utan beskriver båda sidorna.

 

[Poseur]

Precis och det är en utav Eons starkaste sidor och det borde fortsätta i den riktningen. Tidigare inlägg reflekterar mer mina personliga åsikter om hur mundana är eller bör vara. Alltså det som passar mig.

 

[Regmolar]

Demoner är inte ondskefulla i Eon, och så bör det fortsätta.

Eons styrka är dess stämningsmässiga och konceptuella bredd, och så vill jag att det ska fortsätta. Om regelsystemet inte skalar lika bra som innan, dvs fortsätter kunna hantera allt från mycket låga till mycket höga spelvärden och nivåer, kommer jag vara mycket besviken på Eon IV.

Visst, A Song of Ice and Fire är väl en hyfsat bra modell eftersom den, liksom Eon, är både väldigt jordnära och väldigt high på en och samma gång. Men Eon ska inte behöva vara gritty och mörkt, det ska gå att spela en kampanj om glada misslor som bakar tårtor inför ett bröllop, och man ska kunna göra det utan att kämpa i motvind mot regelsystemet.

Instämmer helt och fullt, och vill tillägga att bristerna vad gällde demoner inte handlat om att det finns för få av dem i Mundana, utan att de fortfarande i praktiken saknar både vettigt regelstöd och användbara beskrivningar, vilket leder till att de i vilket fall skulle vara väldigt svåranvända.

 

[Telephalsion]

Eon styrka är för mig.

En bredd som kan jämföras med en ugnspannkaka, med små nedslag av enormt djup likt bitar av rökt fläsk.

//Tele är beruskad och insiktsfull.