Andy
Vila i frid
Jag läste precis igenom dokumentet "Historien bakom Eon" på Neogames hemsida. Det som då slog mig var följande:
I texten så pratar konstrutörerna mycket om den stämning som de lyckades skapa i Eon och att den stämningen har överlevt hela skapandeprocessen.
Jag har spelat Eon, både första och andra utgåvan (inte den tredje) och inte förens nu, efter att jag läst artikeln om spelets skapande, så inser jag att det är just stämningen som saknas i Eon. För mig finns det ingen, och om jag tänker efter så har det aldrig funnits någon utpräglad stämning i detta Neofantasy spel.
Men, vad har Eon för särpräglad och unik stämning som konstrutörerna talar om i sin artikel?
I texten så pratar konstrutörerna mycket om den stämning som de lyckades skapa i Eon och att den stämningen har överlevt hela skapandeprocessen.
Jag har spelat Eon, både första och andra utgåvan (inte den tredje) och inte förens nu, efter att jag läst artikeln om spelets skapande, så inser jag att det är just stämningen som saknas i Eon. För mig finns det ingen, och om jag tänker efter så har det aldrig funnits någon utpräglad stämning i detta Neofantasy spel.
Men, vad har Eon för särpräglad och unik stämning som konstrutörerna talar om i sin artikel?