Nekromanti Steering, har vi en bra term?

[RasmusL]

Stötte på termen "steering" på Knutpunkt och insåg att det här var en jävla nyttig term som klädde i ord något jag funderat på länge. För en kort förklaring av vad det är:

http://dymaxion.org/talks/KP14-Steering-Final.pdf

Har vi en term för det här fenomenet i vår rollspelslingo?

 

[Lupus Maximus]

Jag tolkar det som att de avser "medvetna val som är bättre för äventyret, oberoende om det handlar om bättre för narrationen eller klara äventyret." Kan inte påminna mig om att jag hört någon specifik term för det.

 

[wilper]

Jag läste genom slidesen, men jag förstår inte vad "steering" är.

Spoiler: kommentarer

Steering är att styra rollen av anledningar som ligger utanför rollens egen motivation.

Vi har ett vampyrlajv:

- Offpersonern Elin behöver kissa. Vampyrer kissar inte. För att inte bryta illusionen så ursäkter jag mig diskret från ett samtal och smiter i väg på toan.

- Offpersonen Elin märker att offpersonen Wilper verkar ha tråkigt. Elin väljer att låta sin rollperson göra något som gör lajvet roligare för Wilper.

- Lajvet slutar vid midnatt. En halvtimme innan lajvet slutar ser Elin till att hennes rollperson skyndar på lite så jag hinner prata med de peroner jag vill hinna prata med innan lajvet tar slut.

- Elin vet att Wilpers roll är föräldkad i Enhörnings roll. Elin ser till att hennes roll startar ett bråk så att Wilpers och Enhörningens roller hamnar på olika sidor av en konflikt för att skapa en cool story.

Ahh, det har en del överlapp med metaspel då, även om de inte matchar till hundra procent.

 

[Bolongo]

Låter ungefär som "author stance".

Spoiler: kommentarer

Den hade jag lyckats förtränga... Håller med; "author stance" passar in på vad jag tror de menar.

Nej. Det här är i ett lajvkontext. Det inneb är att det kan finnas alla möjliga skäl till varför jag kan behöva styra min roll utan att det behöver handla om varse sig rollen eller berättelsen.

Ta ett vampyrlajv. Jag behöver gå och kissa. Vampyrer kissar inte.

Jag ursäkta mig från dne konversation jag deltagit i och går undan. Dvs. Jag styr min karatär pga mitt behov att gå och kissa.

Min kisspaus har inte med min roll att göra. Min kisspaus har inte heller med berättelsen att göra.

Men jag ägnar mig ändå åt steering.

Det är också inte detsamma som author stance. Author stance handlar om hur man förshåller sig till berättelsen och karaktären.

Steering är något man måste göra, oavsett hur man förhåller sig till berättelsen och karatären. Jag kan stäva efter en immersionstisk upplevels och spela stenhårt i actor stance. Jag kommer ändå behöva styra.

Är jag på ett vampyrlajv kvittar det hur mycket hardcore immersionist jag är. Jag måste ändå hitta ett sätt jag kan smita i väg och kissa.

Är jag på ett lajv i skogen kommer jag inte kunna slå upp läger på andra sidfan berger, oavsett hur bra det verkar från ett karaktärperspektiv, om jag vet off att det kryllar av älgjägare på andra sidan berget och vi inte får sätta upp läger där.

Så det är "director stance", då?

http://www.indie-rpgs.com/articles/4/

Jaaa, kanske det. Visst låter det som stance, men typ en kombination av author och director stance? "Not steering" är ju hur som helst actor stance:

"The person playing a character determines the character's decisions and actions using only knowledge and perceptions that the character would have. "

...men utan att göra det genom att ändra/skapa omvärld och/eller andra karaktärer? Kanske hänger den här distinktionen kvar för att det är kutym att bara "vara" på de flesta lajv (jag hoppar inte OOC och börjar diktera hur rummet *egentligen* ser ut)?

Stance handlar om förhållningstätt till rollern och berättelsen

Styrning är något man gör. Oavsett vad man har för förhållningssätt till roll och berättelse måste och bör man man då och då (i ett lajvkontext) styra rollen på grund av saker som är off eller meta.

Ännu ett exampel:

Min roll är arg och vill knäa någon i ansiktet. Elin vet off att det gör jätteont att bli knäad i ansiktet och att bryta näsan på sina medspelare är oacceptabelt. Elin styr sin roll att agera ut vreden på något sätt som inte innebär några bryta näsor. Tex att skära den andra rollen i ansiktet med en bofferkniv.

---


Jag kan spela ut hela den grejen i actor stance. Men jag kan ändå styra och modifera min rolls beteende så jag inte bryter någons näsa.

 

[Björn den gode]

Ja, jag tycker att det här är en intressant term. Jag tycker också att det på svenska borde heta "styrning" och inte något engelskt ord vilket också uppfinnarna enligt andrahandsupgifter håller med om. Sen tycker jag väl också att det liknar vad jag gissar är "author stance" utan att ha läst in mig på det hela, men en annan viktig sak här tycker jag är att du inte kan "styra" andra.

Översätter vi det här till bordsrollspel så finns det tillexempel ingen steering alls om vi spelar samberättande fullt ut (utan egna karaktärer) men det finns däremot andra areor där steering blir väldigt tydligt. Säg att du spelar en alv i ett generiskt brädspelssliknande rollspel. Av någon anledning så är yxor bästa vapnet, i världen hatar alver yxor, din alv skulle inte ens kolla åt yxan, men det är ett bättre vapen. Plockar du upp yxan så är det antagligen "styrning" även om du hittar på en bakgrundshistoria av att just din alv gillar yxor eftersom du gör det för att det är bättre för din roll och ge gruppen en bättre chans att klara äventyret. I vissa grupper skulle det vara helt oacceptabelt att ta upp yxan, i andra grupper skulle det vara helt oacceptabelt att _inte_ göra det, antagligen för att de har olika inställning till 'styrning' och när det är lämpligt att göra det.

I bordsrollspelsvärlden skulle jag nog säga att 'styrning' som begrepp ligger väldigt nära det som brukar kallas för meta-spelande, men i lajvvärlden har meta en helt annan betydelse vilket gör det oanvändbart där. Kanske också att meta-spelande traditionellt har en väl negativ klang, men det tror jag å andra sidan att 'styrning' som fenomen också haft i lajvvärlden traditionellt med Turkku-skolan som den extremaste anti-styrningsskolan. Det är ju därför de ägnar flera slides åt att säga att det här inte är negativt.

 

[BroderFluff]

Jag är inte helt säker på att jag fattar grejen, så jag tänkte försöka mig på att stöta begreppet lite. Vad jag förstår så handlar det om "in-game"- och "off-game"-tänk, alltså inne i karaktär och ute ur karaktär (eller hur man nu ska säga). Styrning sker när man använder "off-game"-tänk för att styra händelser "in-game". Till exempel så är kanske karaktärer sällan så försiktiga/fega som de skulle kunna vara om man bara följde ett strikt "in-game"-tänk, men för att det ska bli kul spel och spännande situationer så måste en karaktär kanske ta vissa risker som egentligen skulle bryta mot en "in-game" inre logik.

Är jag i närheten av att förstå det här?

 

[RasmusL]

Ja, jag tycker att det här är en intressant term. Jag tycker också att det på svenska borde heta "styrning" och inte något engelskt ord vilket också uppfinnarna enligt andrahandsupgifter håller med om. Sen tycker jag väl också att det liknar vad jag gissar är "author stance" utan att ha läst in mig på det hela, men en annan viktig sak här tycker jag är att du inte kan "styra" andra.

Översätter vi det här till bordsrollspel så finns det tillexempel ingen steering alls om vi spelar samberättande fullt ut (utan egna karaktärer) men det finns däremot andra areor där steering blir väldigt tydligt. Säg att du spelar en alv i ett generiskt brädspelssliknande rollspel. Av någon anledning så är yxor bästa vapnet, i världen hatar alver yxor, din alv skulle inte ens kolla åt yxan, men det är ett bättre vapen. Plockar du upp yxan så är det antagligen "styrning" även om du hittar på en bakgrundshistoria av att just din alv gillar yxor eftersom du gör det för att det är bättre för din roll och ge gruppen en bättre chans att klara äventyret. I vissa grupper skulle det vara helt oacceptabelt att ta upp yxan, i andra grupper skulle det vara helt oacceptabelt att _inte_ göra det, antagligen för att de har olika inställning till 'styrning' och när det är lämpligt att göra det.

I bordsrollspelsvärlden skulle jag nog säga att 'styrning' som begrepp ligger väldigt nära det som brukar kallas för meta-spelande, men i lajvvärlden har meta en helt annan betydelse vilket gör det oanvändbart där. Kanske också att meta-spelande traditionellt har en väl negativ klang, men det tror jag å andra sidan att 'styrning' som fenomen också haft i lajvvärlden traditionellt med Turkku-skolan som den extremaste anti-styrningsskolan. Det är ju därför de ägnar flera slides åt att säga att det här inte är negativt.

Måste jag verkligen ha personligt ägande av en karaktär för att kunna styra? Kan jag inte styra via den karaktär jag spelar just då och just där?

I spelledarlös strukturerad friform och liknande lir styrs det som satan och det är här jag känner att termen gör mest nytta personligen.

"Dramatism is steering to create story"

Det är vad vi gör när vi fuckar upp det för våra karaktärer för att komplicera situationen och göra den mer intressant.

 

[DeBracy]

"Dramatism is steering to create story"

Det är vad vi gör när vi fuckar upp det för våra karaktärer för att komplicera situationen och göra den mer intressant.

Det där har vi ett ord för på svenska. Det återfinns i Risings rollspelstriangel och låter säkert ganska bekant: samberättande. Kika i Sverox #38 (direktlänk till .pdf) för lite svensk rollspelsteori-retro.

Spoiler: kommentarer

Ja, om det är styrning för att uppnå drama vi vill prata om så finns det termer för det.

 

[Björn den gode]

Jag är inte helt säker på att jag fattar grejen, så jag tänkte försöka mig på att stöta begreppet lite. Vad jag förstår så handlar det om "in-game"- och "off-game"-tänk, alltså inne i karaktär och ute ur karaktär (eller hur man nu ska säga). Styrning sker när man använder "off-game"-tänk för att styra händelser "in-game". Till exempel så är kanske karaktärer sällan så försiktiga/fega som de skulle kunna vara om man bara följde ett strikt "in-game"-tänk, men för att det ska bli kul spel och spännande situationer så måste en karaktär kanske ta vissa risker som egentligen skulle bryta mot en "in-game" inre logik.

Är jag i närheten av att förstå det här?

Jag skulle säga att du är i närheten, men det handlar inte om att det skulle bryta mot en "in-game" inre logik. Mycket av idén är att du använder steering för att _inte_ bryta mot en in-game logik, eller i vart fall så att det inte går att uppfatta att det har brutits mot en in-game logik. Det handlar alltså snarare om att välja mellan olika alternativ som alla 'fungerar' in-game för att uppnå något du vill off-game. Som att fejka ett telefonsamtal istället för att gå på toa som vampyr. Det bryter inte mot ingamelogiken att en vampyr får ett telefonsamtal, men det hade brutit om vampyren gått på toaletten.

 

[BroderFluff]

Ah, då tror jag att jag hänger med lite bättre. Tack!

Rollspelsteori är svårt...

 

[Mogger]

Intressant term, fast väldigt bred. 1. Jag låter min karaktär besöka kardinalen, för jag förstår att det är vad äventyret kräver. 2. Jag måste dra hem, och de andra spelar vidare. Jag låter min karaktär bege sig till en släkting i grannbyn. 3. Jag skär inte halsen av den andra spelarens RP, för jag vet att hen tycker det är tråkigt. 4. Jag låter min RP dröja kvar, så att den andra spelarens RP får konfrontera sin ärkefiende, utan min inblandning. Det blir mer episkt då tycker jag. O.s.v Uppstår styrning på 3 sätt? Att laga något trasigt. Att hantera off-gamesituationer. Att göra spelet coolare.

Spoiler: kommentarer

Glömde en:
5. Jag vet att regelsystemet inte kan hantera icke-dödligt våld, så kag drar min dubbelyxa mot bartendern som muckar.

 

[Mogger]

Ergo, jag tycker inte termen är så användbar. Den är närmast synonym med hänsyn, flexibilitet och att driva storyn, men även rent speliga aspekter, gruppdynamik, logistik m.m. Tankar kring hur vi ska använda den?

 

[Lupus Maximus]

I bordsrollspelsvärlden skulle jag nog säga att 'styrning' som begrepp ligger väldigt nära det som brukar kallas för meta-spelande, men i lajvvärlden har meta en helt annan betydelse vilket gör det oanvändbart där. Kanske också att meta-spelande traditionellt har en väl negativ klang, men det tror jag å andra sidan att 'styrning' som fenomen också haft i lajvvärlden traditionellt med Turkku-skolan som den extremaste anti-styrningsskolan. Det är ju därför de ägnar flera slides åt att säga att det här inte är negativt.

Så då är det bättre att inse att meta-spelande kan vara positivt också. Annars blir det lätt som en diskussion på ett annat forum där det hävdades starkt att "rail-roading" var dåligt, men att "linear" var helt ok; men ingen av de som hade den åsikten kunde förklara vad som var skillnaden (utom då att det ena var dåligt och det andra bra).

Jag har fortfarande svårt att se vad "styrning" tillför bordsrollspelande som inte andra termer redan täcker. Men det behöver förvisso inte betyda att det inte tillför något nytt

 

[Mogger]

Det kan nog finnas ett värde i att konstatera att rollspel inte bara handlar om gestaltning och inlevelse utan att man även tillåter sig en god dos "meta" med. Och meta är rimligtvis så bra eller dåligt som man själv upplever det för stunden. Kanske kan man skilja på orsakerna till varför man väljer att metaspela vid ett givet tillfälle? Äventyrstvång, karaktärsberikande, storyfrämjande, regelanpassning, optning, upplevd förväntning etc.

 

[RasmusL]

Ergo, jag tycker inte termen är så användbar. Den är närmast synonym med hänsyn, flexibilitet och att driva storyn, men även rent speliga aspekter, gruppdynamik, logistik m.m. Tankar kring hur vi ska använda den?

Jag kan då och då känna att spelet jag lirar tvingar mig att tyra för mycket, att det inte ger en bra riktning att arbeta mot via min karaktär och den här termen kan nog vara trevlig för att lyfta fram vad det är om jag upplever vara problematiskt.

Yttermera kan det användas lite som motpol till inlevelespelet; om jag måste styra så skapar jag en distans mellan mig och min karaktär.

Jag har skrivit på gamla forumet om ett lajvscenario jag lirade där jag beskriver hur jag periodiskt måste växla mellan att agera för att skapa problem för mig själv och sedan att agera för min karaktär ("character advocacy", har vi en term för den?) och det här satte väldigt effektivt ord på vad jag ville få fram. Jag gör samma saker väldigt ofta i spelledarfulla spel och det är en term jag kommer att använda.

Spoiler: kommentarer

Jo, det är bra grejer att snacka om. Problemet är bara att termen är så bred så att jag ändå måste förklara vad jag menar när jag använder den. Jag tänkte exempelvis just svara på ditt inlägg men det blev så bökigt att göra från mobilen när jag var tvungen att förklara vilken typ av styrning jag menade, så det blev en kort kommentar istället.

 

[w176]

Jag tycker styrning/steering är en bra term. Den är jätterelevant på lajv. Men den inte alls lika relevant på rollspel.

I bordsrollspel är off/meta kommunikationen mycket mer tydlig. Du säger vad din karaktär gör. Om någon inte uppfattat vad du gör förklarar du lite närmare. Du kan till och med förklara vad tanken/intentionen med handlandet är när något är oklart. Du använder ett regelsystem och dessutom pågår det en off kommunikation med mera. Man kan prata om vad man vill ta spelet, vad för behov man har, vad man tänker göra, vad man vill göra och varför man vill göra. Man kan prata om styrning i de fall det behövs helt enkelt under pågående spel.

På lajv är meta/off nivån mer osynlig och du har sällan en chans att be om förtydligade under spel. Du ser vad andra spelare/roller gör utåt, men det som sker på offnivå/meta nivå är osynligt. Du vet inte varför styrningen sker eller om styrning sker

För att återgå den kissnödiga spelaren som spelar vampyr.

• Bordsrollspel: "Hörrni. Jag måste gå på toa. Ni behöver inte pausa spelet, vi säger att min vampyr roll får ett telefonsamtal och går undan."
• Lajv: Vampyren börjar fippla med mobilen, och går sen ut ur rummet.

I bordsrollspelsfallet är styrningen tydlig. X kommunicerar vad denne gör off, går på toa, och förklarar att han på grund av detta låter sin vampyr göra som den gör. Styrningen är tydlig och okomplicerad. Hence, det finns ingen behov av att diskutera styrning speciellt mycket.I bordsrollspelsfallet. För man har chans att diskutera styrningen UNDER pågående spel.

På lajv ser man bara vampyren fippla med mobilen att gå ut. De andra rollerna/spelarna kanske blir fundersam på vad vampyren sysslar med och varför den går ut m.m. Styrningen är alltså osynlig.

Eftersom styrningen i det här fallet sker dolt, kan detta leda till konflikter och missförstånd (en annan vampyr kanske smyger efter för att lyssna på de hemliga telefonsamtalet bara för att upp täcka utan ett offigt toabesök). Under lajv finns få chanser att diskutera styrning. man kan liksom inte fråga "Hörru. Är det där telefonsamtalet viktigt för plotten eller låtsas du bara prata i telefon för att få en chans att smita på toaletten?"

Därför finns det i lajvhobbyn mer behov att diskutera styrning. Hur man styr bra, vad för problematik styrning kan ge, osv. För på lajv finns inte samma möjligheter att diskutera styrningen under spel.

Vi kan ta en annan exempel. Jag ser att en annan spelare verkar ha tråkigt:

• Bordsrollspel: "Hörru spelledaren. Det var länge sen Jossans roll var i fokus. Skulle vi kunna sätta en scen med min roll och hennes roll?"
• Lajv: Min roll går över och börjar småprata med Jossans roll.

I bordsrollspelsfallet kan vi inom gruppen prata om hur vi ska styra upp saker så att Jossan får vara i fokus en stund. Hur vi ska styra det våra roller gör för att Jossan ska hamna i fokus. Vi kan alltså sköta styrningen öppet.

I lajvfallet kan jag bara genom mitt rolls agerade se till att Jossan hamnar i fokus. Styrningen är alltså dold.

Styrning är mycket mer naturligt och öppet bordsrollspel. Därför finns det mindre behov att prata om styrning.

I lajvfallet sker styrningen dolt, och styrningen kan inte diskuteras under pågående spel. Därför finns det mer behov att prata om styrning.

Spoiler: kommentarer

Tack, det där satte ord på vad jag tänkte på igår under spelpasset, men glömde lyfta sen. Jag tycker begreppet sätter ord på en viktig del i lajvsammanhang, medan jag kan uppleva att "director stance" förklarar den bit som är relevant för just bordsrollspel, eftersom den styrning som faller utanför DS kan uttryckas öppet.

 

[RasmusL]

Jag tycker styrning/steering är en bra term. Den är jätterelevant på lajv. Men den inte alls lika relevant på rollspel.

I bordsrollspel är off/meta kommunikationen mycket mer tydlig. Du säger vad din karaktär gör. Om någon inte uppfattat vad du gör förklarar du lite närmare. Du kan till och med förklara vad tanken/intentionen med handlandet är när något är oklart. Du använder ett regelsystem och dessutom pågår det en off kommunikation med mera. Man kan prata om vad man vill ta spelet, vad för behov man har, vad man tänker göra, vad man vill göra och varför man vill göra. Man kan prata om styrning i de fall det behövs helt enkelt under pågående spel.

På lajv är meta/off nivån mer osynlig och du har sällan en chans att be om förtydligade under spel. Du ser vad andra spelare/roller gör utåt, men det som sker på offnivå/meta nivå är osynligt. Du vet inte varför styrningen sker eller om styrning sker

För att återgå den kissnödiga spelaren som spelar vampyr.

• Bordsrollspel: "Hörrni. Jag måste gå på toa. Ni behöver inte pausa spelet, vi säger att min vampyr roll får ett telefonsamtal och går undan."
• Lajv: Vampyren börjar fippla med mobilen, och går sen ut ur rummet.

I bordsrollspelsfallet är styrningen tydlig. X kommunicerar vad denne gör off, går på toa, och förklarar att han på grund av detta låter sin vampyr göra som den gör. Styrningen är tydlig och okomplicerad. Hence, det finns ingen behov av att diskutera styrning speciellt mycket.I bordsrollspelsfallet. För man har chans att diskutera styrningen UNDER pågående spel.

På lajv ser man bara vampyren fippla med mobilen att gå ut. De andra rollerna/spelarna kanske blir fundersam på vad vampyren sysslar med och varför den går ut m.m. Styrningen är alltså osynlig.

Eftersom styrningen i det här fallet sker dolt, kan detta leda till konflikter och missförstånd (en annan vampyr kanske smyger efter för att lyssna på de hemliga telefonsamtalet bara för att upp täcka utan ett offigt toabesök). Under lajv finns få chanser att diskutera styrning. man kan liksom inte fråga "Hörru. Är det där telefonsamtalet viktigt för plotten eller låtsas du bara prata i telefon för att få en chans att smita på toaletten?"

Därför finns det i lajvhobbyn mer behov att diskutera styrning. Hur man styr bra, vad för problematik styrning kan ge, osv. För på lajv finns inte samma möjligheter att diskutera styrningen under spel.

Vi kan ta en annan exempel. Jag ser att en annan spelare verkar ha tråkigt:

• Bordsrollspel: "Hörru spelledaren. Det var länge sen Jossans roll var i fokus. Skulle vi kunna sätta en scen med min roll och hennes roll?"
• Lajv: Min roll går över och börjar småprata med Jossans roll.

I bordsrollspelsfallet kan vi inom gruppen prata om hur vi ska styra upp saker så att Jossan får vara i fokus en stund. Hur vi ska styra det våra roller gör för att Jossan ska hamna i fokus. Vi kan alltså sköta styrningen öppet.

I lajvfallet kan jag bara genom mitt rolls agerade se till att Jossan hamnar i fokus. Styrningen är alltså dold.

Styrning är mycket mer naturligt och öppet bordsrollspel. Därför finns det mindre behov att prata om styrning.

I lajvfallet sker styrningen dolt, och styrningen kan inte diskuteras under pågående spel. Därför finns det mer behov att prata om styrning.

Ofta när jag spelar bordsrollspel känns det inte helt solklart OK att bryta mitt i en scen och säga "hörrni, jag vill till den här punkten för att skapa de här dramat, hjälp till!", särskilt inte varje scen. "Show, don't tell", "don't plan ahead", "ja, och..." och andra tekniker och idéer kring framför allt samberättande kan ofta sätta mig i en sits där jag känner att jag på ett eller annat sätt måste styra. Visst försvinner vissa typer av styrning när man går från lajv till rollspel men kanske tillkommer annan.

Styrning är en del av "Director stance" men jag ser det fördelaktigt att använda termen som en benämning på en handling snarare än ett tillstånd, tittar man på definitionerna blir det även tydligt att det finns en skillnad i "varför":

Director stance:

The person playing a character determines aspects of the environment relative to the character in some fashion, entirely separately from the character's knowledge or ability to influence events. Therefore the player has not only determined the character's actions, but the context, timing, and spatial circumstances of those actions, or even features of the world separate from the characters. Director Stance is often confused with narration of an in-game event, but the two concepts are not necessarily related.

Steering:

Steering is the process in which a player influences the behavior of her character for nondiegetic reasons.

...så jag ser en skillnad, framför allt i att styrning är mer praktiskt användbart i konversation.

 

[w176]

Ofta när jag spelar bordsrollspel känns det inte helt solklart OK att bryta mitt i en scen och säga "hörrni, jag vill till den här punkten för att skapa de här dramat, hjälp till!", särskilt inte varje scen. "Show, don't tell", "don't plan ahead", "ja, och..." och andra tekniker och idéer kring framför allt samberättande kan ofta sätta mig i en sits där jag känner att jag på ett eller annat sätt måste styra. Visst försvinner vissa typer av styrning när man går från lajv till rollspel men kanske tillkommer annan.

Men det är rätt stor gradskillnad mellan:

"Känner ett visst motstånd mot att styra öppet på vissa sätt i vissa situationer."

Och

"Saknar i stort sett möjlighet att öppet diskutera styrning under spel"

Spoiler: kommentarer

Absolut, mycket stor skillnad.

Jag ska suga på karamellen ett tag. "Director stance" har sällan känts användbart som term men det kanske är bättre att börja använda den än att plocka in ett nytt ord, vi får se