Hur det gick ...
Ja jävlar … min fru levde i villfarelsen att vi skulle ha ett cocktailparty – men jag som kallar en spade en spade förstod redan från början att det handlade om en
spritfest:
Nu har vi Stockholmsbosatta exilmasar lärt den norddanske Simon var skåpet ska stå. (Det är ju alltid spännande att träffa någon IRL för första gången. Är han ett miffo? Kommer jag att önska att han aldrig dykt upp? No such problems – Simon är inte bara en ärkehyvens lirare utan även
galet stilig.)
Frampå småtimmarna förvandlades min dator med hjälp av Youtube och Google till en fattigmans karaokemaskin – och villaförortsfestfördomarna besannades. Damn, vad det skrålades! Inte ett öra var helt. Framför mig har jag bl.a. utskrifter av texten till Jan Hammarlunds »Jag vill leva i Europa«. Ja, ni hajar var ribban låg.
Jag hoppas att mina söner är för evigt avskräckta och
aldrig börjar dricka sprit.