Jag skulle säga att:
gränserna övervakas av en kombination av radarstationer och bojar med sonarutrustning. Skepp på väg till ön måste ha en transponder. Denna övervakning är som strängast i den Engelska kanalen. Små båtar, fritidsbåtar har en chans att komma förbi, särskilt om man känner till gränsen. Om en oidentifierad båt upptäckts eller ett skepp avviker från anvisad kurs så kommer kustbevekningen med båt och helikopter. Vid farligare situationer så kallas SBS (Special Boat Service) in.
Aberdeen av någon anledning har blivit något av en smugglarstad. Tungt övervakad men ändå.
Murar eller stängsel med taggtråd avgränsar de olika stadsdelarna och till och med hela städer från omgivande landsbyggd. De centrala delarna är oftast välskötta och säkra. Här får turister och journalister gå omkring fritt. Självklart får de inte resa till andra stadsdelare (för sin egen säkerhets skull). Kamror får man ha med sig, efter att de uneersökts noga, så man kan ta bilder och visa omvärlden att England trots allt är riktigt rent, säkert och fint. "Se vad fint de har restaurerat Towern, å ta en bild på Beefeatern", "Det kanske är fint på utsidan men Towern används åter för att hålla politiska fångar."
Alla undersökande journalister eller journalister som misstänkts för att försöka sig på något skuggas. Deras utrustning kan konfiskeras med hänvisning till nationella säkerhetsfrågor. Om man ertappas eller misstankarna är starka nog så utvisas man och kommer aldrig få komma in i landet igen (om man nu inte råkar ut för en olycka, eller försvinner i de laglösare delarna, journalister lär er av denna tragedi, håll er till centrum).
För att få en bild av hur de farligare förorterna ter sig så kan man tänka sig Belfast under de blodigare delarna av Nord-Irland konflikten. Bepansrade fordon med understödsvapen som patrullerar gatorna. APC's med trupper redo att storma misstänkta motstånds tillhåll Slagord om frihet från tyranniet sprayade på husväggarna. När som helst kan det börja regna Molotovs från fönstren, eller en sprängladdning, mina placerad på vägen.
Murarna bevakas med kamror och rörelsedetektorer. Vaktpatruller står redo att åka till platser där olaga gränsöverskridare siktats. Men den totala längden av murarna är så stor att allt kan inte övervakas. Kamrerna förstörs av välplacerade stenar och slangbelleskott. Motståndsrörelsen känner har oftast något eller några vägar över, varav minst en är tänkt som en sista flyktväg och inte används. Många barn ser det som en lek att hitta vägar över och skaffar sig vänner över gränserna. En farlig lek, men vakterna är människor de med så barnen släpps oftast om de fångas. Vuxna kan inte förvänta sig samma behandling.
Jag kommer säkert på något mer senare
Go´Jul
-A
