Nekromanti Storpolitik (Spoilers och sånt)

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Som inspiration för mina egna sammanflätade kampanjer (en i Jargien och en i Thalamur) undrar jag vilka storpolitiska skeden och konflikter som utspelat sig i ert Mundana, vilka spelare som haft stor influens på världen och hur de olika rikena har artat sig efter år 2967. Har klyftan mellan sabrier och tokoner breddats eller krympt? Har raunerna sept ner från slätterna igen? Har rent utav något av de där stora krigen alla fruktar -- Thalamur mot Consaber, Jargien mot Mûhad, alver mot dvärgar, rauner mot Caserion, med flera -- inträffa, och hur gick det? Givetvis är jag även intresserad av era framtida planer.

Åh, och jag är inte särskilt intresserad av det öppet övernaturliga, åtminstone inte än. "Mörkerherrarna vaknar, demoner käkar upp allt folk" är, åtminstone i det officiella Mundana, inte en allt för trolig händelseutveckling, men jag föredrar något mer jordnära händelser som också ger rum för moralisk tvetydighet. Demoniska manifestationer och cthulhoida uppvaknanden kan inträffa senare under peripetin, nu är det framför allt de mänskliga samhällena (möjligen korrumperade av kulter och liknande) som intresserar mig.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Är intressant. Hur förhåller sig Thalamur till detta? Kanske anser de att de är tid att ta tillbaka några provinser medan Consaber har problem på annat håll?
 

quisling

Warrior
Joined
24 Jan 2004
Messages
206
Location
Göteborg
Thalamur är intresserade, minst sagt. Vi har kampanjen på is för tillfället, men en annan parallell kampanj utspelas medan kriget tar fart. Thalamur fick del av sjökorten, så någon form av stödinsats mot flottan kan bli aktuellt. Men jag har inte hunnit fundera mer över vilka öppningar Thalamur kan tänkas se i väg av att ta tillbaka territorium.

Om vi spelar vidare på krigsspåret så lär det involvera thalasiska rollpersoner + rpn som sattes av i Thalamur (som slp?) och en strävan att ta tillbaka Colonan. Men det är bara en idé och inget som har utvecklats vidare.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Äger du Thalamurboken? Där beskrivs en hel del av Thalamurs ganska komplexa inrikespolitik, och man får också se att det här med krig mot Consaber och de forna provinserna är långt ifrån okontroversiellt i vissa kretsar, och tätt sammanbundet med personliga vendettor i andra (ätten Harim, Colonans forna härskare, har starkt rasistiska åsikter mot alla som inte är neromenzer, administrat Lytesse av Pereine har en personlig vendetta mot en av magikraterna, och så har vi ju stackars Igar Augus med sina kärleksbekymmer :gremwink:).
 

quisling

Warrior
Joined
24 Jan 2004
Messages
206
Location
Göteborg
Jag har boken, men den ligger och samlar damm eftersom Mutant:UA tar upp all min rollspelstid för tillfället. Det du skriver låter som om det passar vad jag hade tänkt, att låta rp delta i någon form av maktkamp/intrigerande om en återerövrings varande eller icke-varande.
 

Hamsterbane

Veteran
Joined
16 Sep 2002
Messages
92
Location
Skeå
Min kampanj formligen kokar över av krig just nu.... endast Västlanden är ännu fredliga.

Om någon av mina spelare skulle vilja läsa detta: Ni vet bättre än så. Schas.

I alla fall, storyn är den att mörkret aldrig kom. Just varför så skedde är en episk sidointrig till huvudintrigen, som kretsar kring Consaber och rollpersonernas stigande makt över landet. I själva Consaber har det inte hänt så hemskt mycket än, annat än på sistone, då Tokon först bröt sig fritt helt och hållet, på grund av att en galen oäkta son tog makten i en statskupp efter att Constantin mystiskt försvunnit, och för att oäktingen därefter började anfalla Tokon för att byta ut överkonung Cailleach till en som var vänligare inställd till Calnia.
Efter det kom rollpersonerna och återfann den gamle kungen, och under inbördeskriget som följde allierade sig Constantin och rollpersonerna med det fria Tokon samt Alarinn och återerövrade Danbréann till Consaber, efter att ön brutit sig fri från resten av Consaber.
Just för tillfället, precis när landet återförenats igen och segrarna sitter och ska dela på bytet, är det emellertid så att konungen inte alls är den självklare ledaren för det återförenade Consaber, tvärtom ser han ut att bli bortmanövrerad från tronen på ett eller annat sätt. Dock är tokonerna och Alarinn i begrepp att föreslå den storsinta uppgörelsen att förvandla Alarinn till två konungadömen, Tokon till ett, och det egentliga Consaber till fyra, för att göra Consaber till en union av kungadömen, med en valbar överkonung, som det var förr i tiden...

Emellertid är det oändligt mycket vildare i resten av världen. Det första som hände var att det jargiska kejsardömet krossade Drunok, och därefter Asharien, och slutligen Soldarn, under ett och ett halvt blodigt år. Så mycket land blev även för ett starkt kejsardöme (enat under den döde Jargus son Caljargian) svårt att hålla, och trupper från Consaber blev räddningen när rebellupproren i de erövrade länderna och hotet från Caserion blev för stort.

Emellertid råkade Caserion och Ebhron i krig nere i Övärlden på grund av en ondsint kupp från sabriska agenter (som hejade på Jargien i kampen om Asharina), och efter att Ebhron sopat backen med alla koloniala makter i övärlden fortsatte de norrut och landsatte femtiotusen man i det sydöstra hörnet av Soldarn, och erövrade Katharsis, Daan Hammal och Khemitor Riskoz, som caserierna just före det hade tagit i besittning sedan jargierna börjat dra tillbaka sina trupper från det förödda Soldarn. Det hörnet av Soldarn har Ebhron i dagsläget kvar, de har inte rört sig därifrån under de två år som gått, utan konsoliderat sig eftersom det blev bråk på hemmaplan om vad man egentligen skulle kriga i norr för.

Tirakerna på Takalorr enades samtidigt som Jargien invaderade Drunok under en legendomspunnen tirak vid namn Ogorakk, som kring år 2970 gjorde en massiv landsättning vid ruinerna av Talon (Jargierna brände alla soldiska städer och deporterade hela den soldiska befolkningen till det jargiska moderlandet) och erövrade det av Soldarn som Ebhron inte satt på, samt vällde in i Västmark tillsammans med styrkor från Kiaz och införlivade även det landet i Ogorakks välde. Just nu samlar sig tirakerna nära Kiaz, och ryktet säger att det är Sunari som står på tur...

Under ett plötsligt utbrutet inbördeskrig i Damarien såg Melorion sin chans till en bit i huggsexan om den den sönderslitna halvön, och landsatte sin samlade armé i Damarien, och lyckades hyfsat med invasionen, endast Targus återstår i dagsläget. Den staden, med stora förråd och en mycket stor mängd trupper, kan dock hålla stånd i över ett år mot belägringen.

Hoppet för Damarien är emellertid svagt, eftersom de daaktroende jargierna är det enda hoppet om intervention, och de håller som bäst på att försöka bemästra upproret i Asharien, samt krossa Caserion bäst det går. Eftersom Thalamur utan någon som helst förklaring gick in i Caserions norra ände och erövrade hela den norra halvan av landet, och eftersom Consaber (trupper som agerat helt på egen hand så länge inbördeskriget pågått i Consaber) glatt hjälper till med att krossa Caserion består hela Caserion i dagsläget endast av tre hårt trängda och mer eller mindre belägrade städer, och inte ett enda skepp i flottan. Vilket Ebhron sett till.

Dvärgarna rustar definitivt till krig - men för allt vad rollpersonerna vet så kan det vara ett inbördeskrig...

Alverna däremot... de föreslog alldeles just för rollpersonerna att de skulle följa med (och ta med den legendariska och mycket mäktiga artefakt som det tog rollpersonerna två och ett halvt år, verklig tid, att finna) i ett anfall någonstans i väster... det är alltså Léaramalverna i Alarinn, som mot sin medverkan i inbördeskriget fick tillstånd att låna de sabriska skeppen för just en sådan invasion. De har inte sagt precis vart de ska, dock...

Thalamur har länge varit mycket hårt trängda av raunerna, som ett tag erövrat en mycket stor del av inlandet, på sina ställen ända ner till kusten, av västra Thalamur. Det var när raunerna började tvingas till försvar, när de erövrade städer, som krigslyckan vände, och raunerna slutligen gav sig av. Sedan dess har Thalamur som sagt erövrat en bit av det döende Caserion, samt återinförlivat Pereine och Colonan (som försvagades av att inte få något stöd av Consaber under inbördeskriget) i sig självt.

Dessutom har Thalamur förklarat krig mot det lilla flyktingriket Kalorim, som grundades (och döptes efter) Akala Gahallan III av Drunok när han flydde sitt land när legionerna kom till Drunok. Det ligger just norr om Qatada i Thalamur, och är nära allierat med ett raunrike som heter Malkov.

För att göra detta kaos överskådligt har jag scannat in världskartan, och gör ändringar i den vad det lider... bifogar ett litet utdrag som föreställer Asharina.

 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Ja, min kampanj kommer nog inte ha Jargien som en utrikespolitisk maktfaktor, i alla fall. Efter kejsarens märkliga försvinnande utan utseendet av en arvinge har kejsardömet degenererat till inbördeskrig, där general Rogerran Londstirm (i hemlighet uppbackad av cirefaliska finansiärer) försöker tvinga till sig kejsarämbetet i kamp med kejsarens släkt. Som om inte detta vore nog lider landet av en besvärlig torka och allt djärvare räder från kamorianerna i norr (denna sistnämnda situation är rollpersonerna inte helt och hållet oskyldiga till; om de kan sägas ha några allierade är det nu en klan inom Korpens Folk som efter en del orakelbjäfs adopterade rollpersonerna med entourage -- vilka prompt såg till att som en vänskaplig gest börja lära ut gruvdrift och ordentligt vapensmide :gremelak:).

I framtiden förväntar jag mig än värre ting i Jargien -- en fruktansvärd jordbävning kommer att drabba Davos och i stort sett få marken under staden att kollapsa. Där en stad en gång låg kommer nu en grund, vidsträckt sjö/sumpmark ligga, samtidigt som den där torkan får flodernas vattentillgång att minska till den milda grad att de inte längre kan bevattna provinsen Jargien, vilken tycks dömd till ökenspridning och svält. Som om inte detta vore illa nog kommer sprickorna under den förstörda staden Davos att ge utlopp för osund miasma från underjorden, så även epidemier kan komma att spridas med flyktingarna från denna naturkatastrof. Och eftersom Davos hade rykte om sig att vara en hemvist för en mängd fritänkande och frispråkiga element kommer predikan om Daaks straffdom inte vara långt borta. Förhoppningsvis får vi se en hel del flagellanter på vägarna...

Idén om Consabers splittring i de forntida kungadömena gillar jag, och den kan komma att användas i fasen "allt har gått åt helvete och nu försöker vi sätta ihop bitarna igen". Som det kanske kan märkas etablerar jag södra Kamor som rollpersonernas personliga oas mitt i kaoset, även om de för tillfället kuskar runt världen på order av eller på jakt efter skuggfolkspotentater vars motiv de sällan förstår.
 

dream

Hero
Joined
18 May 2000
Messages
1,030
Location
Portsmouth, England
För ett tag sedan spelade vi en kampanj som kan sammanfattas så här:

*L'meas och Thalaskierna önskar krig för att försvaga drakens land inför det stora M.
* Rådets talman och hans organisation (vars namn jag inte minns) önakar å sin sida tillammans med vissa druider i Tokon enighet och sammarbete, även med Thalamur, inför samma stora M.

L'meas plan gick i korthet ut på följande:
* Anfall mot norra Consaber (via Colonan och i magisk mist dolda skepp) från Thalamur.
* Pest och förödda marker hos Raunlänningarna (så att de tvingas ta sig söderut)

Allt förlöpte enligt planerna och just som Thalaskierna och Sabrierna skulle braka samman kom nyheter om den stora mängd Rauner som var på väg åt samma håll. Alltså en (tillfällig) allians dem emellan. Constantine dödades och i slutändan tog en slipad (men infertil) adelsman från Danbreann över kronan.

Bra för tillfället, men ingen arvinge kommer det alltså att bli :gremwink:
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
"Rådets talman och hans organisation (vars namn jag inte minns)"

Priori Cun-Sabreann? Jo, en intressant liten sammanslutning, som i min kampanj dock hamnat lite i kläm mellan tokonerna (vilka i min kampanj blivit något mer självständighetssträvande än vad som beskrivs i Consaberboken) och kungamakten (vilken är mer Daakfundamentalistisk i min tolkning än i den officiella modulen -- det blir roligare så). I den thalaskiska kampanjen är det ett genomgående tema att man i kristider tvingas samarbeta med de personer man i vanliga fall skulle se som klara fiender -- Alean Ninarian är lömsk och intrigerande, men han har kontakter i Consaber, Rakhori är hemska förtryckare, men de är lika oroade som alla andra över Igar Augus personlighetsförändring, Sanguis thal Qatada är en tyrann, men han är en hederlig och pålitlig tyrann, och så vidare. Dessvärre ser jag inte riktigt samma tvetydighet i personbeskrivningarna i Consaberboken -- folk tycks mestadels bestå av grupperna burdusa perenner (som det är solklart att författaren tycker om) och snobbiga conrier (som det är lika klart att författaren itne tycker om), och de är få som får den tvetydiga status som Thalamurs härskare har.
 

Hamsterbane

Veteran
Joined
16 Sep 2002
Messages
92
Location
Skeå
Det är alltid kul med saker som går under, och ett Jargien som gör det verkar onekligen fascinerande inför framtiden... om jag ska sia om framtiden i min kampanj så är det ganska kört för Jargien i längden om de inte får till en allians med västländerna - vilket är högst osannolikt. Mûhad är ett av de allra starkaste länderna just nu, eftersom herrarna i ökenlandet börjar bli snuskigt rika sedan cirefalierna bekostat grävandet av en kanal genom Ziu.

Men jag blir lite nyfiken, vad är dina (Bobbys) planer för Jargien? Är det fruktlöst att rädda riket, kommer miljoner av människor att dö och fullkomligt kaos att utbryta, eller kommer skogsfolket från Kamor att inleda en ny kejsardynasti...?
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
och de är få som får den tvetydiga status som Thalamurs härskare har.
Hmm...alltså...jag tyckte mest att Thalamurs härskare undantagslöst framställdes som onyanserat Saurononda, typ... de har väl sina goda sidor, men liksom, det hade Timur Lenk, Stalin och Mengele med. Jag vet inte, men jag väntade mig liksom att den sabriska nidbilden av Thalamur var just propaganda, inte att den var sann

- Ymir, vad hände med subjektiviteten?
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Jag såg dem snarare som hyfsat trovärdiga (så mycket det nu går när samtliga är übermäktiga magiker) medan Consabers regentförsamling tycktes bestå av överdrivet helylleaktiga människor. Men det kanske bara är jag som är cynisk rörande vilken människotyp som vanligen kommer till makten. Åtminstone Igar Augus och Im-Berefel visar inga tecken på att vara "onyanserat Saurononda" överhuvudtaget, och de andra är... nyanserat onda. :gremgrin: Och betydligt mer intressanta än "han är en tjock och skäggig gammal man med ett bullrande skratt som stödjer sin gamle vän kungen i allt".
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Förväntar mig att kamorianerna begränsar sig till ett mindre område, såsom provinsen Genrios kustregioner och sydvästra Kamor. Själva Jargien kommer antagligen att gå under som rike, åtminstone för överskådlig tid. Däremot kan ju nya statsbildningar uppkomma.
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Åtminstone i mitt Mundana (usch, vad det där begreppet börjar bli uttjatat) så är Constantin och gänget en långt värre skara fokkers än magikraterna. Jualla Bizar Alaya, Igar Augus och Shangi (fast han är rätt harmlös, och lite gnällhurtig) är tämligen hyvens prickar, liksom min egen Mozagin Ra'Jahol. Im-berefel Ra'Drach (tolerant, barmhärtig, men lite väl nyckfull och utan några som helst hämningar att väcka döda till liv eller utföra experiment på redan döda kroppar - men detta är verkligen bara ett synsätt, han själv gör det ju mest ur kunskapssyfte, inte för att hahaha-jagkan), Reubin Jesbin Xirhamir (rättvis, ser till det goda inom individer, i grund och botten snäll och gosig, men bitter och kanske lite väl aggressiv), Alean Ninarian (okej, den här grabben är rätt sliskig, men han är frikostig och ganska pacifistisk, om än utan så mycket moraliska hämningar och heder - ändamålen helgar medlen, till en absurd grad :gremwink:), Sanguis thal Qatada (laglydig... äh, and that's it. Fast faderlig är han också, jag gillar honom) och Catzoran do Thukor (karismatisk, kärleksfull ( och nu på riktigt - såg 'Hemligt begär', som du borde ha sett, i helgas - han är lite som huvudpersonen där, fast med mer politisk makt), karismatisk, tolerant och empatisk, men kanske lite självgod och en smula intrigant, men är det att vara ond?) har både bra och dåliga sidor (som finns inom parentes)... Fast problemet är väl att de magikrater som finns presenterade i Thalamur inte alla gånger presenteras så som jag gör det. Men 'undantagslöst Saurononda' är bara dumt, och det vet du. :gremsmirk:

-Hjalle, och mannen, du vet ju - makthavare som dessutom är magiker, de ska inte vara världens snällaste. :gremsmile:
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Igar Augus är väl i stort sett en hjältegestalt, må vara en misslyckad och tragisk sådan. Det känns inte allt för otroligt att han förr eller senare tar livet av sig för att neka L'Meas den makt hon har genom honom, förutsatt att ha nvet att hans efterträdare inte är korrumperad. Jualla Bizar Alaya och Alean Ninarian känns rätt slemma, men har även de sina goda sidor. Reubin och Liselle är väl de enda som framställs utan några goda sidor. Catzoran är en duglig härskare, och Im-Berefel visar inga tecken på att vara den onde demonolog man skulle kunna tro att han är. Sanguis är den sorts individ som är väldigt lätt att etablera som en skurk, men samtidigt också kan användas som den enda person rollpersonerna verkligen kan lita på. Shangi är väl mest en krigsman, det känns inte som om han får så stort utrymme i politiken överhuvudtaget.

För övrigt noterar jag att vi är mycket toleranta mot individuella... underligheter hos magikraterna. "Gärna kannibalism, men först ett kompetent styre" tycks vara det allmänna synsättet.
 

Enshadi

Warrior
Joined
11 Aug 2003
Messages
381
Location
Göteborg
Min första kampanj utspelade sig i et tlitet baroni i södra Consaber vilket hamnade i oroligheter med ett annat baroni. Detta baroni visade sig vara allierat med en ebhronsk magiker som via studier i sitt hemland (vlekt gjorde att han fick fly) läste om en av mörkrets prinsar Uvithaan. Jag kom på idén att monstret Arotaur endast kudne kontrolleras av Arotars (läs L&H) senaste arvinge vilken var en av mina rollpersoners som var baronen dotter. Därför var det ett krig om denna lilla flicka. Det hela slutade med att Arotaur återuppväcktes men dödade alla bad guys efter en vild strid inne i återskpningsplatsen och monstret tog både med sig den lilla flickan och baronen och flydde norrut till vildmarken.

Min nuvarande kampanj utspelar sig sju år efter dessa händelser. Baronen från förra kampanjens väpnare kommer till en akademi för sjöbefäl för att nu är det krig med Thalamur. Han ska få en snabb utbildning innan han skickas ut för att försvara sitt hemland. Samtidigt ärd et ett flertal intriger i luften. Rakhori försöker mörda konungen på hans födelsedag och å andra sidan sitter rollpersonerna med uppdragsgivaren talman Verdurakh för att förhindra detta. Dessutom fick väpnaren en olycklig kärlekshistoria med drottningen själv men han tvingades att välja mellan livet och relationen och valde föga förvånande livet (han har Generositet 5 och är allmänt egofixerad).
 
Top