Fiktionslek
Suldokar's Wake Whitehack Oktoberlandet
- Joined
- 23 Aug 2006
- Messages
- 1,422
Jag tycker det är hemskt intressant med alla dessa Story Now-trådar. Det känns som om vi börjar närma oss en mer kritisk hållning till 2000-talets amerikanska indietrend nummer ett. Jag vill bidra med ett hugskott!
Innan jag sätter igång vill jag understryka att jag inte menar något negativt med omvändelseparadigm och de rörelser jag nämner i texten. Jag menar kritik i en granskande bemärkelse, inte i en peka-ut-felbemärkelse.
»Fråga på bara, om vad som helst Jag menar det! Inget blir lyckligare än jag om jag kan hjälpa någon att komma till insikt!« Ungefär så skrevs det nyligen i en tråd om Story Now är på forumet. (Jag har ändrat formuleringen, för min poäng är inte att peka på en person, utan på ett vanligt sätt att formulera sig.) Den som säger sådana saker menar sig själv ha upptäckt något omvälvande, och vill hjälpa andra att också göra det. Och det kommer mig att tänka på att Story Now och forgerörelsen kanske kan förstås i ett omvändelseparadigm, precis som nykterhetsrörelser eller olika religiösa sammanhang.
I ett omvändelseparadigm är det meningen att man gradvis ska komma att förändras och bli en annan – komma till en avgörande insikt eller få en ordentlig aha-upplevelse. De som redan fått sina upplevelser och blivit omvända arbetar hårt för att omvända andra och har stort tålamod med dem. Retoriken som används är ofta i stil med »jag brukade vara som du och synda/dricka/spela brp, men sedan insåg jag hur fördärvligt/skadligt/tråkigt det var, och nu har jag mött kristus/blivit nykter/börjat spela med story now som agenda«. I omvändelseparadigmet är det viktigt att kontrasterna mellan före och efter är ganska starka, och därför är det vanligt med demoniserande respektive idealiserande beskrivningar av tillstånden före respektive efter omvändelsen: »I tradspel är berättelsen skriven i förväg och bara spelledaren berättar, men i Story Now händer den nu, och vi berättar tillsammans.« Det är också viktigt vilka ord man använder för att beskriva något – det kan t.ex. vara svårt att prata med en nyfrälst person utan att förhålla sig till bibelcitat och svårt prata med en forgefrälst person utan att använda begrepp och citat från Ron Edwards artiklar. Auktoritetstron är ofta stark, kanske till en fadder i ett nykterhetssammanhang, till en församlingsledare eller till någon som är forum- eller bloggbekant med de stora forgegestalterna. Halvmesyrer duger inte – det funkar dåligt att vara halvnykter, kristen när det passar eller blanda gns-agendor.
Forgerörelsen är ju utpräglat amerikansk på många sätt. Betoningen av rollpersonernas individuella drifter i förhållande till världens skeenden har mycket gemensam med en (ny)liberal människosyn, och forgerörelsen karaktär av omvändelseparadigm har sannolikt något att göra med dess rötter i en nation där religiositet har så stor betydelse. Detta betyder inte att forgefäder och prominenta debattörer nödvändigtvis är vare sig religiösa eller nyliberaler, bara att de precis som alla andra påverkats av de sammanhang de vuxit upp i.
Tag t.ex. synen på tema, som ju är central inom Story Now. Utanför forgeteorins snäva sammanhang, står tema för ett drivande problem eller en drivande fråga. Det står inte för den typ av budskapsformuleringar som tema exemplifieras med här på wrnu eller i forgeteorin. En modern tematisk litteratur-, film- eller spelanalys kan t.ex. ha till syfte att diskutera vilket problem eller vilka frågor som drivit en berättelse, men utan att reducera problemet eller frågan genom att formulera en lösning eller ett svar (och att låta bli denna reduktion är viktigt i analysen). I religiösa sammanhang och i nykterhetsrörelser, där man tillsammans konsumerar kultur som anses uppbygglig, är det tvärtom. Där är det superviktigt att fokusera just på budskapet. Man kan t.ex. läsa en roman för att sedan diskutera vilket dess mänskligt relevanta budskap är. Jag tycker detta har likheter med att spela ett Story Now-orienterat spel för att sedan diskutera (eller i vart fall tänka på) just vilket det mänskligt relevanta budskapet var under ett spelmöte.
Jag vet inte hur långt det här håller, men spontant känns det som att tanken på omvändelseparadigm gör det lättare för mig att förstå och förhålla mig till Story Now och forgerörelsen. Det gör det också lättare att förstå mina egna och andras reaktioner i diskussioner och debatter. Vissa har t.ex. lätt att ta till sig en omvändelseretorik, medan andra har negativa erfarenheter från andra sammanhang och reagerar genom att distansera sig.
Hälsar
Christian
Innan jag sätter igång vill jag understryka att jag inte menar något negativt med omvändelseparadigm och de rörelser jag nämner i texten. Jag menar kritik i en granskande bemärkelse, inte i en peka-ut-felbemärkelse.
»Fråga på bara, om vad som helst Jag menar det! Inget blir lyckligare än jag om jag kan hjälpa någon att komma till insikt!« Ungefär så skrevs det nyligen i en tråd om Story Now är på forumet. (Jag har ändrat formuleringen, för min poäng är inte att peka på en person, utan på ett vanligt sätt att formulera sig.) Den som säger sådana saker menar sig själv ha upptäckt något omvälvande, och vill hjälpa andra att också göra det. Och det kommer mig att tänka på att Story Now och forgerörelsen kanske kan förstås i ett omvändelseparadigm, precis som nykterhetsrörelser eller olika religiösa sammanhang.
I ett omvändelseparadigm är det meningen att man gradvis ska komma att förändras och bli en annan – komma till en avgörande insikt eller få en ordentlig aha-upplevelse. De som redan fått sina upplevelser och blivit omvända arbetar hårt för att omvända andra och har stort tålamod med dem. Retoriken som används är ofta i stil med »jag brukade vara som du och synda/dricka/spela brp, men sedan insåg jag hur fördärvligt/skadligt/tråkigt det var, och nu har jag mött kristus/blivit nykter/börjat spela med story now som agenda«. I omvändelseparadigmet är det viktigt att kontrasterna mellan före och efter är ganska starka, och därför är det vanligt med demoniserande respektive idealiserande beskrivningar av tillstånden före respektive efter omvändelsen: »I tradspel är berättelsen skriven i förväg och bara spelledaren berättar, men i Story Now händer den nu, och vi berättar tillsammans.« Det är också viktigt vilka ord man använder för att beskriva något – det kan t.ex. vara svårt att prata med en nyfrälst person utan att förhålla sig till bibelcitat och svårt prata med en forgefrälst person utan att använda begrepp och citat från Ron Edwards artiklar. Auktoritetstron är ofta stark, kanske till en fadder i ett nykterhetssammanhang, till en församlingsledare eller till någon som är forum- eller bloggbekant med de stora forgegestalterna. Halvmesyrer duger inte – det funkar dåligt att vara halvnykter, kristen när det passar eller blanda gns-agendor.
Forgerörelsen är ju utpräglat amerikansk på många sätt. Betoningen av rollpersonernas individuella drifter i förhållande till världens skeenden har mycket gemensam med en (ny)liberal människosyn, och forgerörelsen karaktär av omvändelseparadigm har sannolikt något att göra med dess rötter i en nation där religiositet har så stor betydelse. Detta betyder inte att forgefäder och prominenta debattörer nödvändigtvis är vare sig religiösa eller nyliberaler, bara att de precis som alla andra påverkats av de sammanhang de vuxit upp i.
Tag t.ex. synen på tema, som ju är central inom Story Now. Utanför forgeteorins snäva sammanhang, står tema för ett drivande problem eller en drivande fråga. Det står inte för den typ av budskapsformuleringar som tema exemplifieras med här på wrnu eller i forgeteorin. En modern tematisk litteratur-, film- eller spelanalys kan t.ex. ha till syfte att diskutera vilket problem eller vilka frågor som drivit en berättelse, men utan att reducera problemet eller frågan genom att formulera en lösning eller ett svar (och att låta bli denna reduktion är viktigt i analysen). I religiösa sammanhang och i nykterhetsrörelser, där man tillsammans konsumerar kultur som anses uppbygglig, är det tvärtom. Där är det superviktigt att fokusera just på budskapet. Man kan t.ex. läsa en roman för att sedan diskutera vilket dess mänskligt relevanta budskap är. Jag tycker detta har likheter med att spela ett Story Now-orienterat spel för att sedan diskutera (eller i vart fall tänka på) just vilket det mänskligt relevanta budskapet var under ett spelmöte.
Jag vet inte hur långt det här håller, men spontant känns det som att tanken på omvändelseparadigm gör det lättare för mig att förstå och förhålla mig till Story Now och forgerörelsen. Det gör det också lättare att förstå mina egna och andras reaktioner i diskussioner och debatter. Vissa har t.ex. lätt att ta till sig en omvändelseretorik, medan andra har negativa erfarenheter från andra sammanhang och reagerar genom att distansera sig.
Hälsar
Christian