Nekromanti Story Now och spel för bleed

[RasmusL]

Jag diggar story now-spel (finns det någon bra definition att länka till? Den på forge glossary är inte direkt lättgreppbar...) och bleed (http://nordiclarp.org/wiki/Bleed) och det är vad den här tråden handlar om.

När vi spelade Polaris i helgen så insåg jag att jag verkligen gillar spel som ger utrymme att rikta sig till spelarna, hur dessa känner, tänker och prioriterar samtidigt som en riktar sig till karaktärerna. Jag tror att det kan vara så att merparten av de spel jag spelar underlättar det här, antingen genom att låta spelare-rollperson glida samman (AW-style) eller genom att adressera spelaren och dennes tankar om rollen och dess situation. Jag tycker mig se en tendens att dessa spel, där spelarens känslor är i fokus, genererar "sämre historier" (mindre fokuserade/sammanhängande och inte lika stimulerande att se tillbaka på) men att de istället bjuder på starkare känslor och intensivare scener och undrar om det här är något som andra har reagerat på? Är det här en vettig uppdelning av spelstilar som faller under story now-loggan? Vilka spel tror ni främjar det ena eller det andra spelsättet?

EDIT: Inte sagt att bleed och en stark historia inte kan uppstå samtidigt eller något sådant dumt, bara att bleed inte kräver att historien blir superb som helhet.

 

[Harry S]

Jag tycker mig se en tendens att dessa spel, där spelarens känslor är i fokus, genererar "sämre historier" (mindre fokuserade/sammanhängande och inte lika stimulerande att se tillbaka på) men att de istället bjuder på starkare känslor och intensivare scener och undrar om det här är något som andra har reagerat på?

Kan det vara så enkelt att Story Before gynnar storyn (eftersom en story som är uttänkt i förväg har större förutsättningar att vara bra än en story som som skapas i stunden) medan Story Now gynnar delaktigheten och att du därför gillar historierna i Story Before mer när du tittar tillbaka men Story Now mer när du spelar? Är en medelväg den optimala lösningen för att få så mycket som möjligt av båda delarna?

Jag tycker att minnet av spelsessionerna är en väldigt viktig del i behållningen av att spela rollspel. Det är lite som att se en film och vara totalt oberörd av den efteråt jämfört med att se en film och att komma på sig själv med att tänka på filmen under långt tid efteråt. Det är som med shopping av prylar jämfört med resor. En resa ger en kick som vara under längre tid än ett köp av en pryl som bara ger en tillfällig kick.

 

[RasmusL]

Kan det vara så enkelt att Story Before gynnar storyn (eftersom den är uttänkt i förväg) medan Story Now gynnar delaktigheten och att du därför gillar historierna i Story Before mer när du tittar tillbaka men Story Now mer när du spelar? Är en medelväg den optimala lösningen för att få så mycket som möjligt av båda delarna?

Jag tycker att minnet av spelsessionerna är en väldigt viktig del i behållningen av att spela rollspel. Det är lite som att se en film och vara totalt oberörd av den efteråt jämfört med att se en film och att komma på sig själv med att tänka på filmen under långt tid efteråt. Det är som med shopping av prylar jämfört med resor. En resa ger en kick som vara under längre tid än ett köp av en pryl som bara ger en tillfällig kick.

Mjaoao, som Genesis ofta påpekar så känner jag nog att de fetaste historierna skapas genom story now men speltillfällen som fokuserar på storyn som helhet snarare än min interna upplevelse "gör det" inte för mig.