Nekromanti Strategi och taktik

[stenhöna]

Mer intressant än vad människor slåss med är kanske hur de slåss. Så vilka olika strategier kan olika kulturer och individer [i rymden] tänkas ha?

Några jag tänkt på:
- Maximal närhet, dvs. komma så nära ens mål som möjligt för att oskadliggöra det
- Maximalt avstånd, hålla sig så långt borta som möjligt
- Gerillakrig, små, självständiga enheter
- "Romerska legioner", dvs. stora enheter som kör över motståndaren
- Elektronisk krigsföring
- Terrorism
- Dimplomati och/eller ekonomisk press

 

[Cybot]

Sabotage- Det bästa kriget är ett krig som redan har vunnits innan första skottet avfyras. Man använder spioner, förrädare och kommandosoldater för att slå ut och skada alla resurser som kan användas för att föra krig.

Attaque à Outrance/Anfall är bästa försvar - Anfall framför allt! Anfall först, anfall snabbast, anfall hårdast!

Genom försvar, seger! - Genom ett fåtal fortifierade enheter kan man binda upp stora fiendestyrkor. Därmed går det alltid att hitta en glipa i deras gard.

Massanfall- Massor av små, lättersättliga enheter! Om man förlorar en miljon liv finns det en miljon att ersätta dem! (också känt som "We have reserves!").

Elitenheter- Få, dyra, vältränade, superbt utrustade enheter. Antingen för att man är säker på att skicklighet vinner över allt, eller för att man vill riskera så få liv som möjligt.

 

[God45]

Acelerera föremål nära ljusets hastighet rakt in i folks planeter. Shit, du behöver inte ens en bomb. Bara sätt en motor på en stor jävla sten eller något. Omöjligt att stoppa och får planeter att go BOOM!

 

[stenhöna]

Acelerera föremål nära ljusets hastighet rakt in i folks planeter. Shit, du behöver inte ens en bomb. Bara sätt en motor på en stor jävla sten eller något. Omöjligt att stoppa och får planeter att go BOOM!

Nu tror jag inte förintelsekrig kommer vara normen i ett rymdkrig. Vad har du kvar att ha makten över om du tar sönder hela planeter?

 

[Korpen]

Mer intressant än vad människor slåss med är kanske hur de slåss. Så vilka olika strategier kan olika kulturer och individer [i rymden] tänkas ha?

Några jag tänkt på:
- Maximal närhet, dvs. komma så nära ens mål som möjligt för att oskadliggöra det
- Maximalt avstånd, hålla sig så långt borta som möjligt
- Gerillakrig, små, självständiga enheter
- "Romerska legioner", dvs. stora enheter som kör över motståndaren
- Elektronisk krigsföring
- Terrorism
- Dimplomati och/eller ekonomisk press

Människor är flexibla, vi anpassar oss till situationer. Det innebär att taktik alltid anpassas till situationen och en viss dyad. Det gör att stridtekniska aspekter som vilka avstånd man slåss med och vilka vapen man föredrar är kontextuella och inte kan generaliseras.

Däremot så kan det vara värt att fundera lite på kulturella normer och vilka strategiska mål som styr vilka krig som uppkommer och hur de utkämpas.
När du funderar på det skulle jag nog rekommendera att glömma allt som har med andra världskriget att göra; det är en anomali. Krig där stater på båda sidor slåss för sin nationella överlevnad existerar i övrigt knapps i mänsklighetens historia. Det är betydligt vanligare att krig utkämpas för något konkret mål, snarare än att utplåna fienden.

 

[stenhöna]

Människor är flexibla, vi anpassar oss till situationer.

Jag skulle vilja säga "nej" till det här. Anpassning över tid, visst, men i en given situation kommer olika grupperingar ha olika krigsstrategier.

 

[Korpen]

Människor är flexibla, vi anpassar oss till situationer.

Jag skulle vilja säga "nej" till det här. Anpassning över tid, visst, men i en given situation kommer olika grupperingar ha olika krigsstrategier.

Du har fel, men viktigast av allt: Håll isär begreppen!
Strategi handlar om mål och medel; det behandlar vilka mål en stat (eller motsvarande) har och hur mkt av sina resurser den är villig att uppbåda för att uppnå målen.

När jag pratar om stridsteknisk anpassning så rör vi oss på taktisk och till viss del operativ nivå.

Strategi är alltid unik för en viss konflikt, men bör innefatta också icke-militära manövrer (Se Bismarck under eningskrigen). Eftersom de stridande parterna i ett krig som regel har olika mål så följer att de som gott som alltid har olika strategier för att uppnå dem.

 

[Cybot]

Du har fel, men viktigast av allt: Håll isär begreppen!
Strategi handlar om mål och medel; det behandlar vilka mål en stat (eller motsvarande) har och hur mkt av sina resurser den är villig att uppbåda för att uppnå målen.

Det hjälper om man läser med lite intellektuell generositet.
Strategin är alltid begränsad av vilka medel man har.
Inget pansar, inget blitzkrieg typ.

På samma sätt så ställer etablerad doktrin sig ivägen för strategisk anpassning (t.ex. Fransmännens attaque à outrance under första världskriget), och samma sak gäller begränsningar i taktisk utbildning, kulturens krigarmentalitet osv.

Strategin är också begränsad av strategiska begränsningar. Hur många soldater, hur mycket krigsmateriel, hur utvecklad produktionsindustri.

Så strategin är begränsad av krigets infrastruktur, och den är inte flexibel. Den kan man endast anpassa över tid, och det kan ta en hel generation eller mer.

Skottland fick aldrig något bra tungt kavalleri under hela sin livstid som oberoende stat, Centraleuropas stater utvecklade aldrig några bra beridna bågskyttar, sovjetunionen utvecklade aldrig en infanteritaktik som var lika bra som tysklands (inte under första och inte under andra världskriget).

Detta leder till att en stat/faktion bara har ett fåtal realistiska strategiska mål, och ett fåtal sätt att uppnå dem.

 

[Korpen]

På samma sätt så ställer etablerad doktrin sig ivägen för strategisk anpassning (t.ex. Fransmännens attaque à outrance under första världskriget), och samma sak gäller begränsningar i taktisk utbildning, kulturens krigarmentalitet osv.

Vilket är min poäng; man anpassar sig efter sin omgivning. Frankrikes (och faktiskt så gott som alla staters) fokus på anfallet berodde på att det var det sätt man ansåg sig bäst kunna uppnå sina mål.

Skottland fick aldrig något bra tungt kavalleri under hela sin livstid som oberoende stat, Centraleuropas stater utvecklade aldrig några bra beridna bågskyttar, sovjetunionen utvecklade aldrig en infanteritaktik som var lika bra som tysklands (inte under första och inte under andra världskriget).

Precis, så man taktikanpassade de förmågor man hade. Skottarna använde offensiv infanteritaktik med pikar, med undantag för Ungern så var beridna bågskyttar ineffektiva i den operativa miljön i Centraleuropa så de användes knappt och Sovjet använde massa och operativa koncept som kompenserade för den lägre taktiska förmågan.

Strategin är också begränsad av strategiska begränsningar. Hur många soldater, hur mycket krigsmateriel, hur utvecklad produktionsindustri.

Så strategin är begränsad av krigets infrastruktur, och den är inte flexibel. Den kan man endast anpassa över tid, och det kan ta en hel generation eller mer.

Strategin är fortfarande flexibel. Däremot är inte de strategiska resurserna flexibla vilket kan innebär begränsningar.

 

[Cybot]

Vilket är min poäng; man anpassar sig efter sin omgivning. Frankrikes (och faktiskt så gott som alla staters) fokus på anfallet berodde på att det var det sätt man ansåg sig bäst kunna uppnå sina mål.

Dock så anpassade sig inte frankrike förrän långt efter att man borde ha insett att strategin var värdelös.
Och det enda som stog ivägen för detta var doktrin, inte utrustning eller industriell kapacitet, och ändå så tog det några av de absolut mest förödande nederlagen (och inte ett, flera) innan de ens vill tänka sig att Attaque à Outrance var förlegad.

 

[Korpen]

Dock så anpassade sig inte frankrike förrän långt efter att man borde ha insett att strategin var värdelös.
Och det enda som stog ivägen för detta var doktrin, inte utrustning eller industriell kapacitet, och ändå så tog det några av de absolut mest förödande nederlagen (och inte ett, flera) innan de ens vill tänka sig att Attaque à Outrance var förlegad.

Strategiskt gav Frankrike upp offensiv rätt omedelbart.

Att man sen taktiskt och operativt behöll ett offensiv doktrin är en annan femma.
Men det är inte konstigt eller förvånande om man tar hänsyn till den världsbild som existerade. Det fanns ju hela det här tänket om ”förintelseslaget” där man i ett slag förintar fiendens armé. Men för att uppnå det så krävs det att man är aktiv vilket som regel innebär offensiv eftersom man aldrig kan vinna ett totalt krig genom att bara vara defensiv (om ens strategi innebär att man vill ha status que ante bellum-fred kan det funka dock).
.