Nekromanti Strategisk rollspelande

[Chryckan]

Fan som jag är av paradoxs strategispel på dator så började jag fundera på hur det skulle vara att rollspela strategispel.
Rollspel får ju ibland av sig själv vissa vad jag skulle kalla strategiska inslag. Till exempel jag kommer ihåg en Mutant U:A grupp jag var med i där mycket av fokuset utanför själva kärnäventyret (vi spelade järnringens äventyrsböcker) låg på att skaffa material och utrustning till att förbättra och uppgradera en vagn vi kånkade runt i. Ett enligt min mening klart strategiespels inslag.
Pendragon är ett annat exempel på ett rollspel som innehåller klara strategispelsinslag.
En sak som dock är kännetecknade för strategispel är ju att det generellt utspelar sig under lång tid.Det tar månader och år (mät i speltid) både för att uppnå resultat och nå sina mål. Mouse Guard vars äventyrande är uppdelat på säsonger har den sortens långsiktighet som strategispel har och även om det inte i sig har några inbyggda strategielement så skulle man ju lätt kunna tänka sig att det uppstod utifrån spelarnas egna intressen.

Så vad finns det för rollspel och/eller regel system som till låter och uppmuntrar till strategispel?

Och framför allt är det något rollspelare skulle tycka är intressant eller tar det bort för mycket fokus på rollspelande?

För att göra saker och ting lättare att diskutera så tänkte jag komma med tre definitioner på olika kategorier av strategispel.
(Till och börja med så kan man ju påpeka att i det här sammanhanget så bör man kanske inte göra någon skillnad mellan strategi och taktik som ibland görs i dataspelsvärlden.)

1. Dynastier.
Istället för att fokuset ligger på en person så styr man någon typ av släkt eller dynasti under långtid. Det är väl inom den här ramen Pendragon hamnar.
Här hamnar mycket av det långsiktig intrigernadet som ibland finns i spel.

2. Management/Sandlåda.
Man styr och försöker bygga upp och förbättra en rörelse, plats eller någon likande pryl. All från att driva ett företag, till ett slott eller bygga upp sitt magi labb eller uppgradera sitt rymdskepp. Mitt exempel med min spelgrupps vagn i M:UA faller nog in här.

3. Militär strategi/taktik.
Som det låter så ska man leda någon sorts militär formation till seger över sina fiender. Det kan vara allt från på en global nivå styra arméer och erövra länder till att mer taktiskt bara styra en liten grupp soldater för att erövra ett en by.

Personligen så kan jag nog tycka att både ett och tre kan kanske vara lite bökigt att rollspela men så tycker jag istället att två skulle passa ypperligt som ett komplement till vanligt rollspel. Eller varför inte vända på det så att istället för att man har sina vanliga äventyrare som reser runt världen som nomader så har man en grupp bofasta på en plats där de försöker bygga upp sina egna verksamheter och där äventyrandet blir den sidosyssla de använder sig av för att lyckas.
Just det att spelare ofta har som mål för sina karaktärer att karaktärerna ska bygga upp ett labb, hus, skepp och sen förbättra det, tror jag är ett ständigt återkommande strategiinslag i rollspel som både är väldigt vanligt men även förbisett. Skulle vara intressant och se om någon spelmakare fick för sig att uppmuntra just den delen i ett spel.

 

[wilper]

Kika närmare på Reign, eller A Song of Ice and Fire RPG för den delen.

 

[frulling]

Under min nuvarande kampanj har strategi ett avgörande inslag, alla spelarna spelar mycket mäktiga individer som ska försöka stoppa "undergången" för att förbereda sig bildar de allianser, kontakter och ställer sig frågor så som vilka de kan lita på, om de ska provosera fram en konflikt för att stoppa en mäktig fiende(på en nation led av en annan mäktig individ).
I dungeons and dragons som är systemet kan man ju bli väldigt mäktig men behover finns fortfarande att inte försöka göra allt själv, de har de inte tid med. Det svåra blir istället att välja sida och sedan få ihop folk till den samtidigt som man listar ut vem som ska förinta världen(i detta fallet). I mitt fall finns det ca 32 möjliga fraktioner att interagera med. Vissa representerar en endast ett fåtal personer(mäktiga sådana) andra en sammanslutning av flera nationer.
Kan läggas till att jag också är ett stort fan av strategiska datorspel kan främst CIV serien.

 

[Rickard]

Vad du menar med strategiskt rollspelande är alltså resurshantering?

2. Management/Sandlåda.
Man styr och försöker bygga upp och förbättra en rörelse, plats eller någon likande pryl.

I Star Wars d6 har gruppen ett rymdskepp som de kan avsätta pengar och erfarenhetspoäng för att bygga. En rätt kul grej, då spelarna börjar knyta band till skeppet när de spenderar resurser på det. Skeppet är också alltid en utgångspunkt från äventyrandet.

I Ars Magica är varje spelare en magiker i ett län och kan bland annat skicka ut mindre äventyrsgrupper för att lösa uppdrag. Vet inte riktigt mer än det om rollspelet, förutom att det har fått oförskämt mycket cred för sitt magisystem.

3. Militär strategi/taktik.
Som det låter så ska man leda någon sorts militär formation till seger över sina fiender.

D&D4. Här har spelarna resurser i form av sina rollpersoners förmågor och föremål.

/Han som gillar hur det är utformat i Star Wars då det, även om det är en del av grundkonceptet, inte behöver vara en del som ingår i rollspelet

 

[mr_si]

Ger här lite osorterade tankar på ämnet...

https://www.rollspel.nu/threads/51161 denna kampanj vars krönika jag av och till har följt på forumet väver samman klasiskt rollspelande/äventyrande med att spelarna bygger upp ett kungadömme.

Om man vill ha en kampanj som fokuserar mycket på strategigrejer misstänker jag att man måste acceptera utalanden från SL i stil med "det går en månad utan att så mycket händer" efterssom det tar tid att bygga saker och ska man få färdigt sin kvarn, eller sitt rymdskepp eller något annat inom hundra speltillfällen så får man nog snabba på tiden ibland.

Jag skulle nog titta närmare på Heroes-spelserien då det känns som en klar "felande länk" mellan strategi och RPG spel i dataspelsvärlden. (Gäller främst Heroes III som är det jag spelat)

Om man tänker spelsystem så skulle jag kunna tänka mej ett klassiskt levelsystem där man istället för XP som man ökar färdigheter för får "Äropoäng" eller dylikt som kan läggas på att värva följeslagare som kan hjälpa en med olika saker.

Som sagt osorterade tankar men jag hoppas att någon av dem kan vara till nytta för någon då ämnet intresserar mej

 

[Svarte Faraonen]

Det jag skulle vilja se i ett system som stödjer långsiktigt spelande på en större skala är det som är rollspelets styrka: inga klara vinstförutsättningar. Nöjet borde ligga lika mycket i att se hur kulturer växer fram, hur personer formas av den miljö som skapas i spelet och i att "spela för att se vad som händer". Resursmanagement i stor skala sköter datorspel lika bra eller bättre -- att däremot kunna gestalta en stad eller en organisation lika mycket som en person, det hade varit fascinerande.

 

[Chryckan]

Om man vill ha en kampanj som fokuserar mycket på strategigrejer misstänker jag att man måste acceptera utalanden från SL i stil med "det går en månad utan att så mycket händer" efterssom det tar tid att bygga saker och ska man få färdigt sin kvarn, eller sitt rymdskepp eller något annat inom hundra speltillfällen så får man nog snabba på tiden ibland.

Jo som jag sa så kräver ju strategispelande långa tidsperioder och som du påpekar så är nog just det ett stort problem med att rollspela strategi. Spelandet blir sönder hackat i perioder av aktivitet utan att man lyckas bygga upp någon inlevelse i spelandet.
Tror nog alla här kan känna igen det fenomenet från resor med encounters där ibland veckovis av restid summeras i en enda mening förutom när spelgruppen stöter på de nästan obligatoriska "överfallen" på vägen.

Det jag skulle vilja se i ett system som stödjer långsiktigt spelande på en större skala är det som är rollspelets styrka: inga klara vinstförutsättningar. Nöjet borde ligga lika mycket i att se hur kulturer växer fram, hur personer formas av den miljö som skapas i spelet och i att "spela för att se vad som händer". Resursmanagement i stor skala sköter datorspel lika bra eller bättre -- att däremot kunna gestalta en stad eller en organisation lika mycket som en person, det hade varit fascinerande.

Jag håller om att just inga klara vinstförutsättningar är mycket av tjusningen i både rollspel och strategispel. Där du som spelare transporteras till en plats i en specifik värld och blir till sagd; "Det här är dina förutsättningar och verktyg. Gör vad du vill."
Det känns igen från både rollspel och från titlar som EU2&3, Crusader Kings och många av total war titlarna.
Förövrigt så bör det tilläggas att många spelare av dom spelen "rollspelare med sig själv" när de spelar genom att bestämma sig för enbart bet sig som en ond härskare eller god hjälte m.m.


Sen så håller jag även med om att resurshantering bör lämnas till datorer eller möjligtvis brädspel.
Men det går att "bygga" upp saker utan att det kräver direkt hanternade av resurser men då kräver det nog att man håller det på en mycket mindre nivå.
Hans exempel från Star Wars d6 om att spelarna samarbetar för att sköta sitt rymdskepp. Dels så ger det spelarnas karaktärer en naturlig samhörighet men det ger dom också alltid en begripligt mål för deras handlingar. Att man ger sig ut för att rädda galaxen av idealistiska skäl eller för hämnd m.m är förståeligt men alla rollpersoner kommer inte vara hämndlystna eller idealister. Men alla kan relatera till att rädda galaxen för att det är det enda sättet för att få en ny NavCom.


Man läser ofta inlägg här som följer mallen; "Jag vill skapa ett äventyr för en grupp dvärgar men hur ska jag få dem ut och rädda bergkungens hammare från trollen?"
Om man istället ger dom en gruva och säger åt dom att driva den på bästa sätt (vilket är ett klart strategiskt spelande) så skulle det vara förvånande om dom inte någon gång gav sig ut självmant och räddade bergakungens hammare så länge det skulle resultera i att gruvan gick bättre.

Så varför frågar man sig används inte sådana strategiska inslag oftare när folk skapar äventyr eller spel?

(Att rollspela rollpersoner som lever i och på något sätt styr en stad vore riktigt ballt.)

 

[Mogger]

Så varför frågar man sig används inte sådana strategiska inslag oftare när folk skapar äventyr eller spel?

Ja, det är lite konstigt för jag har samma erfarenhet som dig.

Jag tror att ett problem är att vanligtvis så blir det inte riktigt den där strävan efter att bygga långsiktigt eller att pengar verkligen har ett värde.

Men det är helt klart en underutnyttjad spelresurs.

Vi hade också mycket sådant i MUA, men bilar som skulle renoveras, husvagnar som skulle inredas, prylar som skulle förbättras, rörelser som skulle drivas och generera krediter. Någonstans är väl erfarenhetspoäng en del av det här, spelarens investering över tid i rollpersonen.

 

[mr_si]

Jag kan tänka mig en kampanj baserad på idèn att RP bor permanent i en by. På grund av sina speciella egenskaper så är de bland de ledande i byn. Bl a dessa tre moment skulle finnas med.

Äventyr: Vanliga klassiska äventyr för att skydda byn, befästa sin makt eller föra hem skatter till byn.

Audienser: Bybor söker audiens hos rollpersonerna för att lösa tvistemål, be om hjälp med sina bekymer, komma med förslag och så vidare. Dessa scener kommer troligtvis bli rent rollspelande utan några tärningsslag.

Månadsmöten: Rollpersonerna och eventuella mäktiga NPCer i byns ledning möts för att besluta om långsiktiga planer för byn och höra sig för om utvecklingen sen senaste månadsmötet. Här kan RP spendera sina skatter från äventyren på en ny kvarn (för att göra byborna gladare samtidigt som RP tjänar mer på byn själva) eller en pallisad (för att stärka byns försvar) eller kanske ett litet tempel (för att göra gudarna och byborna gladare och kanske locka en präst till byn).

Troligtvis skulle varje månad bestå av en till två audiener, ett till två äventyr (ofta till en följd av poblem som läggs fram under audiencerna) och ett månadsmöte.