Rickard
Urverk speldesign
Vi körde nyss Döda skogen med gamla (moddade) DoD91 och såklart så blev det stridande. Vi mötte en hoper (riktigt vassa) orcher och plöjde efter en hel del tärningsrullande ner dem. Vi stannade upp i spelandet och började diskutera kring hur bra systemet är och hur kul striden var... för det var den inte. Visst kan man hålla på med beskrivningar och fulan och smulan, men det blev för många slag och inspirationen tröt. Vi mötte 3+4 motståndare (via förstärkning) och hade 2+2 gubbar (våra egna + två spelledarpersoner, styrda av oss) och körde i totalt 9 eller 12 rundor var (jag minns inte hur många varv vi gick på brädet).
Vad gör ett roligt stridssystem egentligen? Vad är dina preferenser och i vilka system (förutom dina eventuellt egengjorda) har du haft roligt i? Vad var det som gjorde striden så underhållande? Endast berättartekniker eller finurliga regellösningar? Taktik eller psykologi? Släng gärna in rollspelsnamn och oroa dig inte för att jag eventuellt har spelat spelet eller om jag är aktiv spelledare i det eller om strid har stöpts och blöts tidigare. Nu vill jag veta vad dina preferenser är.
/Han som tycker perfekta slag endast borde vara en regel för rollpersonerna
DS. Jag var inte spelledare och det var alltså inte mitt EDoD. PS.
Vad gör ett roligt stridssystem egentligen? Vad är dina preferenser och i vilka system (förutom dina eventuellt egengjorda) har du haft roligt i? Vad var det som gjorde striden så underhållande? Endast berättartekniker eller finurliga regellösningar? Taktik eller psykologi? Släng gärna in rollspelsnamn och oroa dig inte för att jag eventuellt har spelat spelet eller om jag är aktiv spelledare i det eller om strid har stöpts och blöts tidigare. Nu vill jag veta vad dina preferenser är.
/Han som tycker perfekta slag endast borde vara en regel för rollpersonerna
DS. Jag var inte spelledare och det var alltså inte mitt EDoD. PS.