Stridskonsterna är som bekant indelat i moment(speciellt vapen), tekniker och ett färdighetsvärde på det. Alla moment kan hantera alla tekniker och de besläktade momenten saknar teknikerna och använder enbart samma FV fast med en extra tärning.
Vapenfärdigheten Svärd håller under tiden närmast 40 moment medan en vanlig stridskonst får nöja sig en moment eller en uppoffring på alla sina tekniker för att få två ytterligare.
Det är detta som är lite besynnerligt. En vapenmästare som lär sig bruka stridssvärd tilll max bör inte ha några nämnvärda svårigheter att använda ett calanasvärd för utom det lilla faktum att det väger 2 hekto mindre och är desto spetsigare. Likaså bör en van svärdsfäktare kunna använda slagsvärd, Thalasvärd, krell-lukh och celencald utan någon större skillnad. Så fungerar det hos vapenfärdigheterna så varför inte hos stridskonsterna.
Jag antar Neogames har gjort på detta sätt för att behålla någon form av balans och inte göra krigare för mycket men när man är en vapenmästare (vi döper honom till Roger) som kastat ut hälften av sina färdighetspoäng på den unika stridskonsten "Rogers Svärdsfäktande" bör man väl inte nöja sig med åtta moment och inte komma i närheten av vapenfärdigheten Svärd. Plötsligt blir svärdsmästaren Roger imbecill då han råkar få tag i ett thalasvärd som han förbarmat sig ett par dyra momentpoäng att inte skaffa och måste leta vidare för att få tag i det perfekta svärdet.
Mitt förslag är helt enkelt en ändring. Moment betyder inte en speciell svärdsort utan kort och gott varenda svärd. Krigare höjer sig rejält övergenomsnittet och sådana RPrna blir definitivt bättre i striderna men givetvis så även SLPrna.
Vissa vapen är väldigt olika konstruktionen från de andra vapnena i vapengruppen som t ex långbåge, krell-spaz, cireklspjut, treudd och framför allt petya kan Sl kräva en momentspecialisering i för att få finnas i Rpns arsenal.
Är det någon som håller med mig eller blir krigare plötsligt för bra?
Vapenfärdigheten Svärd håller under tiden närmast 40 moment medan en vanlig stridskonst får nöja sig en moment eller en uppoffring på alla sina tekniker för att få två ytterligare.
Det är detta som är lite besynnerligt. En vapenmästare som lär sig bruka stridssvärd tilll max bör inte ha några nämnvärda svårigheter att använda ett calanasvärd för utom det lilla faktum att det väger 2 hekto mindre och är desto spetsigare. Likaså bör en van svärdsfäktare kunna använda slagsvärd, Thalasvärd, krell-lukh och celencald utan någon större skillnad. Så fungerar det hos vapenfärdigheterna så varför inte hos stridskonsterna.
Jag antar Neogames har gjort på detta sätt för att behålla någon form av balans och inte göra krigare för mycket men när man är en vapenmästare (vi döper honom till Roger) som kastat ut hälften av sina färdighetspoäng på den unika stridskonsten "Rogers Svärdsfäktande" bör man väl inte nöja sig med åtta moment och inte komma i närheten av vapenfärdigheten Svärd. Plötsligt blir svärdsmästaren Roger imbecill då han råkar få tag i ett thalasvärd som han förbarmat sig ett par dyra momentpoäng att inte skaffa och måste leta vidare för att få tag i det perfekta svärdet.
Mitt förslag är helt enkelt en ändring. Moment betyder inte en speciell svärdsort utan kort och gott varenda svärd. Krigare höjer sig rejält övergenomsnittet och sådana RPrna blir definitivt bättre i striderna men givetvis så även SLPrna.
Vissa vapen är väldigt olika konstruktionen från de andra vapnena i vapengruppen som t ex långbåge, krell-spaz, cireklspjut, treudd och framför allt petya kan Sl kräva en momentspecialisering i för att få finnas i Rpns arsenal.
Är det någon som håller med mig eller blir krigare plötsligt för bra?
(står på 
