Rising
Vila i frid
Först: Låt mig berätta om Vagrant Story: Det är ett klassiskt-gå-omkring-och-hacka-allting-med-dålig-andedräkt-spel, men en sak jag diggar med det spelet är att man kan smida sina egna vapen. Man går till en smedja och så väljer man två av ens vapen och så får man se vad det skulle bli för kombination. Dels mixar sig olika vapentyper olika bra med varandra, men man ska också försöka blanda metallerna så att man får kraftfulla legeringar.
Nå, det roliga med det där är att det blir lite som ett spel i spelet. Man samlar och gör avväganden om vad man kommer behöva spara på, och försöker tänka så långt i förväg man kan.
För inte så länge sedan gjorde jag ett litet Talisman-liknande spel med några polare där man hade ett liknande smidessystem, och visst, det fungerade nästan ännu bättre i brädspelsform än i dataspelet (mest för att mitt var spelmässigt mycket bättre), eftersom det blev mer handbegripligt och konkret på så vis. Då började jag tänka om man skulle kunna ha ett sådant system i rollspel också. Då blir det lite roligare när man kan byta vapen med varandra medan man gestaltar som sin rollperson och man har full frihet att välja själv vart man skall leta efter vapen.
Problemet är förstås att det måste göras rätt orealistiskt för att det ska bli kul. Realistiska regler medför ju bara att man köper den metall man vill arbeta med och sedan smider till sitt vapen, man smälter inte ihop ett bronssvärd med en kopparklubba för att få en hjälmkrossare i stridsmässing. Det är bara korkat. Men kul.
---
Jag tänkte på pokemon också, att föda upp sina små djur är kul, och det vore kul med ett rollspel som bjöd på den där sortens samlarglädje, att få träna upp sina djur och planera vilka man skall ta med på nästa äventyr.
Vid ett tidigare tillfälle pratade jag om häxbrygdregler, det var också en sorts spel-i-spelet.
---
Nu är frågan: Vänta, först, bara: Okej, jag fattar att i de flesta spel vi har idag så skulle dessa små spel-i-spelen vara fullkomligt idiotiska. Jag är medveten om det. Skriv inte ett svar i stilen "nä, det skulle inte passa i min Eon-kampanj" eller liknande dumheter, för jag pratar inte om konventionella rollspel här.
Okej, nu är frågan: Vänta, en sak till: Jag pratar egentligen inte om just de ovanstående grejerna. Skriv inte bara och kommentera de ovanstående idéerna, jag pratar ju om själva principen här. Det finns ju tusentals olika spel-spelen som man skulle kunna föreställa sig.
Nå, NU är frågan: Skulle man kunna tänka sig ett rollspel där de här idéerna var med. Inte ett rollspel som dagens rollspel, förstås, utan en helt ny sorts rollspel, eller blir det för mycket "spel" på en gång och måste man göra det till brädspel istället? Blir det så att så fort man samlar på pokemon så börjar man tveklöst att tänka som "spelare" och inte som sin rollperson, eller skulle det bara vara tråkigt?
Jag tycker det vore roligt i ett barnrollspel med lite sådana hära grejer. Hantverkaryrken är exempelvis oftast väldigt tråkiga att spela eftersom reglerna är så stela, men gör man det lite overkligt och piffigt så skulle det plötsligt bli lika kul att smida ihop rustningsdelar och vapen som att sedan få slåss med dem. Eller att föda upp och träna djur. Eller att blanda till häxbrygder. Eller att odla örter och framställa gifter/elixir. Eller att väva magiska klädnader. Eller... (Tja, man ska nog inte ha för många spel-i-spelet)
Jag märker själv att det börjar klia lite i fingrarna, visst vill man smälta ihop alla vapen man har i en enda jättefetingklubba? Eller para ihop alla ens monsterdjur och leka Saruman för att få ihop nya, otäcka supermonstervarelser som man skall skicka ut på ärenden? Lixom, jag tror det skulle vara en bra drivkraft för unga spelare att inte bara följa äventyret, utan att även ta egna intiativ och göra det de själva vill.
Kommentarer?
/Rising
Nå, det roliga med det där är att det blir lite som ett spel i spelet. Man samlar och gör avväganden om vad man kommer behöva spara på, och försöker tänka så långt i förväg man kan.
För inte så länge sedan gjorde jag ett litet Talisman-liknande spel med några polare där man hade ett liknande smidessystem, och visst, det fungerade nästan ännu bättre i brädspelsform än i dataspelet (mest för att mitt var spelmässigt mycket bättre), eftersom det blev mer handbegripligt och konkret på så vis. Då började jag tänka om man skulle kunna ha ett sådant system i rollspel också. Då blir det lite roligare när man kan byta vapen med varandra medan man gestaltar som sin rollperson och man har full frihet att välja själv vart man skall leta efter vapen.
Problemet är förstås att det måste göras rätt orealistiskt för att det ska bli kul. Realistiska regler medför ju bara att man köper den metall man vill arbeta med och sedan smider till sitt vapen, man smälter inte ihop ett bronssvärd med en kopparklubba för att få en hjälmkrossare i stridsmässing. Det är bara korkat. Men kul.
---
Jag tänkte på pokemon också, att föda upp sina små djur är kul, och det vore kul med ett rollspel som bjöd på den där sortens samlarglädje, att få träna upp sina djur och planera vilka man skall ta med på nästa äventyr.
Vid ett tidigare tillfälle pratade jag om häxbrygdregler, det var också en sorts spel-i-spelet.
---
Nu är frågan: Vänta, först, bara: Okej, jag fattar att i de flesta spel vi har idag så skulle dessa små spel-i-spelen vara fullkomligt idiotiska. Jag är medveten om det. Skriv inte ett svar i stilen "nä, det skulle inte passa i min Eon-kampanj" eller liknande dumheter, för jag pratar inte om konventionella rollspel här.
Okej, nu är frågan: Vänta, en sak till: Jag pratar egentligen inte om just de ovanstående grejerna. Skriv inte bara och kommentera de ovanstående idéerna, jag pratar ju om själva principen här. Det finns ju tusentals olika spel-spelen som man skulle kunna föreställa sig.
Nå, NU är frågan: Skulle man kunna tänka sig ett rollspel där de här idéerna var med. Inte ett rollspel som dagens rollspel, förstås, utan en helt ny sorts rollspel, eller blir det för mycket "spel" på en gång och måste man göra det till brädspel istället? Blir det så att så fort man samlar på pokemon så börjar man tveklöst att tänka som "spelare" och inte som sin rollperson, eller skulle det bara vara tråkigt?
Jag tycker det vore roligt i ett barnrollspel med lite sådana hära grejer. Hantverkaryrken är exempelvis oftast väldigt tråkiga att spela eftersom reglerna är så stela, men gör man det lite overkligt och piffigt så skulle det plötsligt bli lika kul att smida ihop rustningsdelar och vapen som att sedan få slåss med dem. Eller att föda upp och träna djur. Eller att blanda till häxbrygder. Eller att odla örter och framställa gifter/elixir. Eller att väva magiska klädnader. Eller... (Tja, man ska nog inte ha för många spel-i-spelet)
Jag märker själv att det börjar klia lite i fingrarna, visst vill man smälta ihop alla vapen man har i en enda jättefetingklubba? Eller para ihop alla ens monsterdjur och leka Saruman för att få ihop nya, otäcka supermonstervarelser som man skall skicka ut på ärenden? Lixom, jag tror det skulle vara en bra drivkraft för unga spelare att inte bara följa äventyret, utan att även ta egna intiativ och göra det de själva vill.
Kommentarer?
/Rising
