wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Xhakhal och Dnalor kom och hälsade på, vi käkade lite korvgryta med ris och sedan var det dax att ta tag i kvällens spelande. Dnalor föreslog att han skulle visa upp Supergänget som han skaffat, själv har jag kikat lite på det på nätet och var nyfiken på att testa så det fick bli så.
Jag och Xhakhal satte omedelbart igång med att bygga våra hjältar.
Jag spelade Nattvakten, och Xhakhal spelade Vaktmästaren, tillsammans var vi den dynamiska duon Nattmästarna.
Nattvakten
När Wilhelm tänder sin 1700-talslykta så förvandlas han till Nattvakten, som beväpnad med en blyskodd påk och klädd i trekantig hatt borgar för hederliga medborgares säkerhet under nätterna.
Egenskaper
3 Attack - Lyktstråle.
2 Utrustning - Nattvaktsdräkt.
1 Kontroll över ljus och mörker.
Trick
Blända med lyktan.
Byta ljuset i lyktan.
Yttra frasen "... och allt är lugnt!"
Vaktmästaren
När Jenny drar på sig sin grå overall så blir hon Vaktmästaren, som typ är god eller nått (jag lyssnade inte så noga).
Egenskaper
3 Attack - Kung-fu
2 Superkraft - Teleportering
1 Superegenskap - Hittar alltid en väg (eller två).
Trick
Teleportera sig i sista sekunden för att lura fienden.
Teleportera någon annan i precis rätt ögonblick.
Hitta den tredje vägen.
Så vi satt och spelade Dungeons i godan ro när vi på radion hörde ett meddelande. Rymddrottningen? Borgia hade tagit över Sverige och beföll alla att lägga ner sina vapen. Då insåg dock Xhakhal att hennes buss snart skulle gå så hon var tvungen att skynda iväg, jag föreslog att vi skulle spela Xbox istället, jag behövde bara kila ut i förrådet och hämta en sladd först, Dnalor tyckte att det lät ok så vi packade undan Dungeons-prylarna och jag följde Xhakhal ut.
Vi teleporterade oss genast till Rosenbad för att ta itu med Borgia, åkte på storspö. Förföjde hennes flygande underhuggare mot Gamla stan och lyckades försvara Sci-Fi-bokhandeln med hjälp av några medborgare som vi organiserade på plats.
Vi förföljde Borgia till en mystisk komet och fick slåss med hennes tentakelmonster (en strid som vi för en gångs skull vann övertygande, efter att mest ha fått spö hittils). Sedan tillbaka till Rosenbad för slutstrid och seger.
Efter att stadsministern lämnat över ett intyg på att vi äger fett så teleporterade Vaktmästaren oss tillbaka till min lägenhet i Luleå innan hon fortsatte hem, och jag gick upp till Dnalor med en sladd jag tog ur förrådet.
--
Nå, vad tyckte jag om spelet då?
Rollformuläret, huga, den förmålade figuren lämpar sig mest till stålmannenaktiga figurer, jag skulle nog tagit ett formulär utan siluettfigur så jag kunnat rita Nattvakten som han faktiskt såg ut istället. Det fanns dessutom ingenstans att skriva hur många KP man hade kvar.
Settingen, nä, inte min stil. Spelet blev rätt likt den typ som man anar i illustrationerna, vilket är bra. Synd bara att jag hade föredragit mörkare hjältar och mer... ja... mörker.
Spelet lyckas bra här dock som sagt, bara att det inte faller mig i smaken.
Reglerna. Här var mitt stora misstag, jag trodde att det var ett samberättarspel (och det trodde Dnalor också när han kom till bordet). När vi krystat oss genom några scener så konstaterade vi att det borde spelas som ett helt vanligt rollspel, och då gick det bättre, och vi fick nästan flyt i slutstriden.
Summa summarum så var det kul att ha testat, och jag skulle nog kunna tänka mig att spela det igen, om vi någon gång behöver ett enkvällsspel. Men jag skulle aldrig föreslå det själv, mest för att jag inte gillar superhjältegenren som sådan.
Jag och Xhakhal satte omedelbart igång med att bygga våra hjältar.
Jag spelade Nattvakten, och Xhakhal spelade Vaktmästaren, tillsammans var vi den dynamiska duon Nattmästarna.
Nattvakten
När Wilhelm tänder sin 1700-talslykta så förvandlas han till Nattvakten, som beväpnad med en blyskodd påk och klädd i trekantig hatt borgar för hederliga medborgares säkerhet under nätterna.
Egenskaper
3 Attack - Lyktstråle.
2 Utrustning - Nattvaktsdräkt.
1 Kontroll över ljus och mörker.
Trick
Blända med lyktan.
Byta ljuset i lyktan.
Yttra frasen "... och allt är lugnt!"
Vaktmästaren
När Jenny drar på sig sin grå overall så blir hon Vaktmästaren, som typ är god eller nått (jag lyssnade inte så noga).
Egenskaper
3 Attack - Kung-fu
2 Superkraft - Teleportering
1 Superegenskap - Hittar alltid en väg (eller två).
Trick
Teleportera sig i sista sekunden för att lura fienden.
Teleportera någon annan i precis rätt ögonblick.
Hitta den tredje vägen.
Så vi satt och spelade Dungeons i godan ro när vi på radion hörde ett meddelande. Rymddrottningen? Borgia hade tagit över Sverige och beföll alla att lägga ner sina vapen. Då insåg dock Xhakhal att hennes buss snart skulle gå så hon var tvungen att skynda iväg, jag föreslog att vi skulle spela Xbox istället, jag behövde bara kila ut i förrådet och hämta en sladd först, Dnalor tyckte att det lät ok så vi packade undan Dungeons-prylarna och jag följde Xhakhal ut.
Vi teleporterade oss genast till Rosenbad för att ta itu med Borgia, åkte på storspö. Förföjde hennes flygande underhuggare mot Gamla stan och lyckades försvara Sci-Fi-bokhandeln med hjälp av några medborgare som vi organiserade på plats.
Vi förföljde Borgia till en mystisk komet och fick slåss med hennes tentakelmonster (en strid som vi för en gångs skull vann övertygande, efter att mest ha fått spö hittils). Sedan tillbaka till Rosenbad för slutstrid och seger.
Efter att stadsministern lämnat över ett intyg på att vi äger fett så teleporterade Vaktmästaren oss tillbaka till min lägenhet i Luleå innan hon fortsatte hem, och jag gick upp till Dnalor med en sladd jag tog ur förrådet.
--
Nå, vad tyckte jag om spelet då?
Rollformuläret, huga, den förmålade figuren lämpar sig mest till stålmannenaktiga figurer, jag skulle nog tagit ett formulär utan siluettfigur så jag kunnat rita Nattvakten som han faktiskt såg ut istället. Det fanns dessutom ingenstans att skriva hur många KP man hade kvar.
Settingen, nä, inte min stil. Spelet blev rätt likt den typ som man anar i illustrationerna, vilket är bra. Synd bara att jag hade föredragit mörkare hjältar och mer... ja... mörker.
Spelet lyckas bra här dock som sagt, bara att det inte faller mig i smaken.Reglerna. Här var mitt stora misstag, jag trodde att det var ett samberättarspel (och det trodde Dnalor också när han kom till bordet). När vi krystat oss genom några scener så konstaterade vi att det borde spelas som ett helt vanligt rollspel, och då gick det bättre, och vi fick nästan flyt i slutstriden.
Summa summarum så var det kul att ha testat, och jag skulle nog kunna tänka mig att spela det igen, om vi någon gång behöver ett enkvällsspel. Men jag skulle aldrig föreslå det själv, mest för att jag inte gillar superhjältegenren som sådan.
.
