(Den här tråden är väl till viss del öppen för mina spelare också, om de tycker sig ha nåt att säga - så om man skriver något specifgikt plot:igt kan man väl kanske använda spoliertaggar, OK?)
Nå; jag har dragit igång en superhjältekampanj. Den är tämligen traddig, och har (är det tänkt) fokus på inlevelse snarare än coola superstrider. Vi har en del coola superstrider också, såklart, men det är inte där jag vill lägga fokus.
Nå; när jag startade den här kampanjen hade jag ett tema i tankarna. Kalla mig narrativist om ni vill (eller nä förresten, gör inte det) men jag skulle vilja att detta tema faktiskt satte en ton och gav en känsla/stämning i spelet. Kort sagt, jag vill att den berättelse vi väver ska ha element som anknyter till det tema jag tänkt mig.
Så; vad är temat, då? Jo, tanken är att jag knyter supervarelsernas situation till andra världsförändrares. Alltså; supervarelser, "Gestalter", skapas i "vågor". Det har tidigare kommit, såvitt man vet, en våg - och nu har det kommit en till. Den förra skapade ett fåtal Gestalter. Dessa försökte på olika sätt förändra världen.
MEN - här är poängen - de misslyckades. Kampanjens nutid ser ganska exakt likadan ut som vårt 1987 (för det är det året kampanjen utspelar sig). Så; likt hippierörelsens revolt mot samhället som egentligen inte ledde så jädra långt, så har också de här gamla hjältarna gett upp.
Och nu kommer en ny våg Gestalter, som på ett eller annat sätt vill göra ett intryck på världen - eller som i vissa fall kämpar med ansvaret det innebär att ha krafter, som vacklar i tron inte på den egna förmågan, utan den egna rätten att förändra.
Nå; jag har en spelare vars rollperson hamnar i den senare gruppen, mycket pga sin religiösa uppfostran. Gestaltskapet är "för mycket att bära för en människa", en frestelse, etc. Jag har en spelare vars rollperson helt tagit avstånd från möjligheten att han skulle kunna vara en Gestalt (knepigt att hantera i kampanjen; men jag har ett par idéer). Jag har också en spelare som verkligen är... "rättrådig", som vill kämpa för rättvisan etc. Han vill inte ens dölja sin identitet, så fin och modig är han.
Så; i gruppen finns motsättningar, och det är fett najs.
Varje karaktär har också inre problem att brottas med, och familjesituationer som kanske inte är helt okomplicerade när det gäller just Gestaltskapet.
Men, personlig ångest och krångliga familjerelationer har Spiderman redan gjort. Det är fett najs att mina spelare är med på de noterna och faktiskt aktivt skapar sig den sortens problem och problematiserar kring hjälterollen...
Men; jag funderar på hur jag i högre grad skulle kunna få in temat; den gamla cyniska gruppen av före detta världsförbättrares uppgivenhet, den nya gruppen av fräscha Gestalters tvekan inför den egna förmågan.
Vettefan om jag ens är begriplig, men om nån har några kommentarer eller idéer på element man skulle kunna stoppa in i plotten så är jag idel öron... eller ögon, kanske, eftersom jag inte kör någon talsyntesmjukvara =)
Nå; jag har dragit igång en superhjältekampanj. Den är tämligen traddig, och har (är det tänkt) fokus på inlevelse snarare än coola superstrider. Vi har en del coola superstrider också, såklart, men det är inte där jag vill lägga fokus.
Nå; när jag startade den här kampanjen hade jag ett tema i tankarna. Kalla mig narrativist om ni vill (eller nä förresten, gör inte det) men jag skulle vilja att detta tema faktiskt satte en ton och gav en känsla/stämning i spelet. Kort sagt, jag vill att den berättelse vi väver ska ha element som anknyter till det tema jag tänkt mig.
Så; vad är temat, då? Jo, tanken är att jag knyter supervarelsernas situation till andra världsförändrares. Alltså; supervarelser, "Gestalter", skapas i "vågor". Det har tidigare kommit, såvitt man vet, en våg - och nu har det kommit en till. Den förra skapade ett fåtal Gestalter. Dessa försökte på olika sätt förändra världen.
MEN - här är poängen - de misslyckades. Kampanjens nutid ser ganska exakt likadan ut som vårt 1987 (för det är det året kampanjen utspelar sig). Så; likt hippierörelsens revolt mot samhället som egentligen inte ledde så jädra långt, så har också de här gamla hjältarna gett upp.
Och nu kommer en ny våg Gestalter, som på ett eller annat sätt vill göra ett intryck på världen - eller som i vissa fall kämpar med ansvaret det innebär att ha krafter, som vacklar i tron inte på den egna förmågan, utan den egna rätten att förändra.
Nå; jag har en spelare vars rollperson hamnar i den senare gruppen, mycket pga sin religiösa uppfostran. Gestaltskapet är "för mycket att bära för en människa", en frestelse, etc. Jag har en spelare vars rollperson helt tagit avstånd från möjligheten att han skulle kunna vara en Gestalt (knepigt att hantera i kampanjen; men jag har ett par idéer). Jag har också en spelare som verkligen är... "rättrådig", som vill kämpa för rättvisan etc. Han vill inte ens dölja sin identitet, så fin och modig är han.
Så; i gruppen finns motsättningar, och det är fett najs.
Varje karaktär har också inre problem att brottas med, och familjesituationer som kanske inte är helt okomplicerade när det gäller just Gestaltskapet.
Men, personlig ångest och krångliga familjerelationer har Spiderman redan gjort. Det är fett najs att mina spelare är med på de noterna och faktiskt aktivt skapar sig den sortens problem och problematiserar kring hjälterollen...
Men; jag funderar på hur jag i högre grad skulle kunna få in temat; den gamla cyniska gruppen av före detta världsförbättrares uppgivenhet, den nya gruppen av fräscha Gestalters tvekan inför den egna förmågan.
Vettefan om jag ens är begriplig, men om nån har några kommentarer eller idéer på element man skulle kunna stoppa in i plotten så är jag idel öron... eller ögon, kanske, eftersom jag inte kör någon talsyntesmjukvara =)
