.113;n292263 said:
Skulle ni säga att s&s enbart passar för typ äventyr, dungeons osv? Tänkte eftersom fokus för levels går på guld är det kanske svårt köra schyssta folket som rider omkring och hjälper folk gratis tex?
Btw kan man göra karriär (levla) genom att bara rida omkring och råna folk?
DnD/OSR passar generellt bättre för rollpersoner som ger sig ut på äventyr. Det behöver inte nödvändigtvis vara i grottor, det kan vara i vildmarken o.s.v.
Det passar nog sämst till hov-intriger och liknande.
Tänk på vad de tre klasserna gör:
- Krigaren är bra på att slåss.
- Tjuven är bra på tjuvförmågor.
- Magikern är bra på att trolla.
Gör man inte äventyr med de tre ingredienserna kommer äventyren antagligen kännas tråkiga för minst en spelare.
Det är upp till dig som spelledare att bestämma vilka husregler som används. Bestämmer du att rollpersonerna får xp för att plocka blommor så får de det.
Du kan t.ex. bestämma att
"det här äventyret är värt 5000 xp som rollpersonerna får dela på om de klarar av det" - sedan spelar det ingen roll hur mycket guld rollpersonerna hittar eller hur många monster de dödar.
Då kan det vara bra att dela upp äventyret i delmål som ger en viss mängd xp var. Sedan beror xp på hur många delmål de klarar av.
Det viktiga är att spelarna förstår vad du ger xp för, för deras spelstil
kommer att påverkas av detta.
Problemet är att det inte finns regler för att dela ut xp på detta sätt, vilket gör att du måste improvisera fram regler - vilket kan vara lite svårt om man aldrig kört OSR tidigare och inte vet vilket "level-tempo" spelet ska ha.
Tips 1: i DnD5 är ett tips att slänga ut xp-tabellen och låta rollpersonerna levla när du som spelledare känner för det.
I OSR fungerar detta dåligt då olika klasser/raser har olika xp-tabeller. De olika rollpersonerna ska
inte levla samtidigt i OSR.
Tips 2: erfarenhetsmässigt brukar man levla efter 3-4 spelmöten. Men detta beror på vad rollpersonerna klarar av. Jag har varit med om kampanjer där rollpersonerna lallat runt i 5-6 spelmöten utan att göra något av vikt och därför inte fått några xp. Men det ger en grov måttstock hur mycket xp man ska dela ut. DnD/OSR är spel som ger xp för att rollpersonerna klarar av saker (vad man ska klara är dock upp till spelledaren att avgöra). DnD/OSR är
inte spel som ger xp till spelare bara för att de dyker upp på spelmötena.
Det går alldeles utmärkt för rollpersonerna att göra karriär som stråtrövare: den spelstil där rollpersonerna brukar kallas
murderhobos. Denna spelstil ger lustigt nog många gratisäventyr då rollpersonerna kommer att bli efterlysta och regelbundet stöta på prisjägare och arga folksamlingar som vill lyncha rollpersonerna.
Det motsatta; att rollpersonerna bara åker runt och hjälper folk kräver som sagt att du som spelledare husreglar vad och hur mycket xp rollpersonerna får för att hjälpa.
***
SåS (och OSR) är dödligt. Det betyder inte att alla rollpersoner dör hela tiden. Det betyder att spelar man inte försiktigt ökar chanserna att man dör. Och även om man spelar försiktigt finns det fortfarande en risk att någon rollperson dör.
OSR är m.a.o. så långt ifrån en äventyrsfilm/bok man kan komma. I en film/bok vet läsaren att huvudpersonerna kommer att klara sig till slutet, så är det definitivt inte i OSR. Där dör hjältar regelbundet.
Tycker man inte om spel där ens rollperson kan dö en plötslig (och ibland meningslös) död ska man inte spela OSR.