Jag tycker att man ska gå åt precis motsatt håll (vilket också väldigt många spel gör). Hur stor skillnad är det egentligen på att hugga någon med ett svärd, en yxa, en spikklubba, en käpp eller en stol? Det en stridsfärdighet representerar är inte fömågan att träffa någon när man svingar ett vapen; det är förmågan att bedöma vad motståndaren ska göra, att stå rätt, att finta och liknande, och denna förmåga borde vara densamma oavsett hur föremålet man håller i handen ser ut.jag vet inte om det är såhär i några rollspel men skulle de va bra med två färdigheter för vissa vapen som t.ex. svärd en färdighet för hugg och en för stick för de e ju inte samma sak att sticka som hugga.
Mja, inte riktigt. Grundprincipen lär väl förvisso behärskas av alla som lyckat lära sig gå ungefär, men att göra det bra däremot kan ta en hel del träning. För hugg så ska eggen vara platt i huggriktningen (inte alltid helt lätt att få bra, och jag har erfarenhet från iaido att backa upp med), eggen i stort ska ha lagom vinke, man ska få upp svärdet i tillräcklig fart, och slutligen så ska man helst träffa också (en stillastpående människa, visst, men den där decimeterstora blottan i hans gard medans ni båda rör er?). Man ska sen gärna också få lite kraft i det hela, utan att samtidigt tappa balansen (en snabb titt på nybörjare inom iaido/kendo visar ofta att detta inte är helt lätt).Men grejen är att hugga och sticka kräver precis NOLL skicklighet
Då ska man börja fråga sig vad det är färdigheten mäter. Hur kan man vara bra på färdigheten Svärd utan att vara bra på att slåss med det? Vad är det då man kan göra med svärdet som färdigheten är tänkt att representera? Vilken idiot som helst kan faktiskt sticka och hugga en träningsdocka efter bara en mikroskopisk mängd träning.Är du jätteduktig på svärd men helt utan riktig erfarenhet av strid kan du aldrig utnyttja din fulla potential när det väl blir strid eftersom du får ett kraftigt adrenalinpåslag, blir orolig samt kanske börjar tvivla på sig själv och din skicklighet.
Vi kan ta nybörjargruppen som exempel. Efter ett halvår (vilket borde anses vara mer än en mikroskopisk mängd träning) är dem helt okej på att slå på mitsar. Men kör man sparring med dem tappar dem det mesta av det dom lärt sig.Vad är det då man kan göra med svärdet som färdigheten är tänkt att representera? Vilken idiot som helst kan faktiskt sticka och hugga en träningsdocka efter bara en mikroskopisk mängd träning
Ja, precis. I rollspel är det inte intressant med en färdighet som representerar hur man klarar sig mot en träningsdocka eller när man sparkar på en boxboll eller slår mot en tegelsten; det är intressant med en färdighet som representerar hur stor chans man har att skada en aktiv och beväpnad motståndare. Man måste skapa en ny form av regelsystem för att skilja helt på teori och praktik. System som skiljer på vapenskicklighet och stridsvana finns redan (jag har själv skrivit ett), men även i dem är det vapenfärdigheten som används för att se om man träffar. Färdigheten mäter alltså inte hur bra man är på att slåss under övning, utan hur bra man är på att slåss i verkligheten.Det är svårt att förklara men det blir helt enkelt en jävla skillnad!