Av någon anledning har jag funderat en del superhjältar på sistone. Vet inte varför.
Den fråga som kittlat mig mest på sistone är hur en en svensk superhjälte skulle se ut. Vi har ju inte direkt någon inhemsk supertradition, och de försök jag sett har mest framtsått som amerikanskiga supers i Sverige.
Hur skulle hjälten se ut, och hur skulle svenskarna bemöta honom/henne?
Låt oss säga att det idag helt plöstligt dyker upp en drös superhjältar i Sverige. De räddar barn ur brinnande hus, stoppar värdetransportrån, fångar cykelvåldtäksmän, hindrar JAS från att krascha, etc.
Initialt skulle allmänheten älska dem, men snart skulle en moralpanik bryta ut. "Vad är det för förebilder för våra barn!?" "Tar lagen i egna händer!" "Narcisiter och egoster!" "Sexuellt tivivelaktiga!" "Tänk på barnen!"
Och det är ju bara en tidsfråga innan 1) en svennesuper dödar en oskylldig (eller skylldig för den delen), 2) ett barn dör när han/hon leker superhjälte, eller 3) superstrider ödelägger bebyggt område. Tidningarnas rubriker skulle inte vara nådiga.
Regerigen beställer en utredning som ofrånkomligen kommer fram till att superhjältarna bryter mot typ alla lagar, och däfrör olagligförklaras alla superaktiviteter. Utom, givetvis, de som knutna till statsapparaten på något sätt. Det finns säkert plats för supers i det militära eller inom underrättelsetjänsten eller liknande. Kanske inrättas speciella statiliga supergrupper? De lever alla under sträng översyn och får bara använda sin krafter när de får order om det.
Men inte alla svennesupers kan, eller vill, jobba för staten. Så de går under jorden. Gränsen mellan superskurk och superhjälte suddas ut. Allmänheten betraktar alla icke-regeringssupers som suspekta, trots att många av dem kämpar för "det goda".
Regeringssupers och undergroundsupers ligger ständigt i luven på varandra, något som kommer att kallas "superkriget" av kvällspressen. Dessa grupperingar blir viktigare än den mellan "goda" och "onda" supers.
Men hur ser då svennesupersarna ut? Min första tanke är att de inte har någon dräkt. I varje fall när det gäller de som verkar oberoende av staten. Inga färgglada tights eller konstiga masker. Dantelagen, kanske? Man ska inte göra sig till, liksom. Ett par schyssta träningsbyxor och en skidmask räcker långt. Kläder som är lätta att smälta in i omgivningen med -- ta av dig nätstrumpan och vänd in-och-ut på jackan, så är de Kalle Vanlig igen.
Undantagen är kanske hjältar med invandrarbakgrund, som inte fått jante-tänkandet inbankat i sig sedan födelseln.
Regeringssupersarna är däremot tämligen enhetligt uniformerade. Med lie variatoner beroende på om de tillhör en egen "enhet", militären, SÄPO, eller vad det nu kan vara. De är dock inte maskerade. Med tanke på debatten om maskerade poliser, så lär de snarare vara tydligt numrerade och märkta.
Den fråga som kittlat mig mest på sistone är hur en en svensk superhjälte skulle se ut. Vi har ju inte direkt någon inhemsk supertradition, och de försök jag sett har mest framtsått som amerikanskiga supers i Sverige.
Hur skulle hjälten se ut, och hur skulle svenskarna bemöta honom/henne?
Låt oss säga att det idag helt plöstligt dyker upp en drös superhjältar i Sverige. De räddar barn ur brinnande hus, stoppar värdetransportrån, fångar cykelvåldtäksmän, hindrar JAS från att krascha, etc.
Initialt skulle allmänheten älska dem, men snart skulle en moralpanik bryta ut. "Vad är det för förebilder för våra barn!?" "Tar lagen i egna händer!" "Narcisiter och egoster!" "Sexuellt tivivelaktiga!" "Tänk på barnen!"
Och det är ju bara en tidsfråga innan 1) en svennesuper dödar en oskylldig (eller skylldig för den delen), 2) ett barn dör när han/hon leker superhjälte, eller 3) superstrider ödelägger bebyggt område. Tidningarnas rubriker skulle inte vara nådiga.
Regerigen beställer en utredning som ofrånkomligen kommer fram till att superhjältarna bryter mot typ alla lagar, och däfrör olagligförklaras alla superaktiviteter. Utom, givetvis, de som knutna till statsapparaten på något sätt. Det finns säkert plats för supers i det militära eller inom underrättelsetjänsten eller liknande. Kanske inrättas speciella statiliga supergrupper? De lever alla under sträng översyn och får bara använda sin krafter när de får order om det.
Men inte alla svennesupers kan, eller vill, jobba för staten. Så de går under jorden. Gränsen mellan superskurk och superhjälte suddas ut. Allmänheten betraktar alla icke-regeringssupers som suspekta, trots att många av dem kämpar för "det goda".
Regeringssupers och undergroundsupers ligger ständigt i luven på varandra, något som kommer att kallas "superkriget" av kvällspressen. Dessa grupperingar blir viktigare än den mellan "goda" och "onda" supers.
Men hur ser då svennesupersarna ut? Min första tanke är att de inte har någon dräkt. I varje fall när det gäller de som verkar oberoende av staten. Inga färgglada tights eller konstiga masker. Dantelagen, kanske? Man ska inte göra sig till, liksom. Ett par schyssta träningsbyxor och en skidmask räcker långt. Kläder som är lätta att smälta in i omgivningen med -- ta av dig nätstrumpan och vänd in-och-ut på jackan, så är de Kalle Vanlig igen.
Undantagen är kanske hjältar med invandrarbakgrund, som inte fått jante-tänkandet inbankat i sig sedan födelseln.
Regeringssupersarna är däremot tämligen enhetligt uniformerade. Med lie variatoner beroende på om de tillhör en egen "enhet", militären, SÄPO, eller vad det nu kan vara. De är dock inte maskerade. Med tanke på debatten om maskerade poliser, så lär de snarare vara tydligt numrerade och märkta.