Axelsson;n39083 said:
Om man tittar på regler och settingen då, vad kännetecknar då ett pastelligt rollspel?
För min del är strid oviktigt i ett pastelligt rollspel. Sker strid över huvud taget så är det av den romantiska typen: klinga mot klinga utan lerbrottning och utan bazooka-krafter, med Bonattis försvar mot Capo Ferro och där replikväxlandet är lika vasst och snabbt som klingorna.
En hel del kruts läggs på personligheter, så att den får uttryck även gelémässigt.
En mycket viktig del av ett pastelligt rollspel är art direction, som tar sig ett mer estetiskt och feminint uttryck, utan jättetuttar och jätteaxelskydd med jättespikar. Dödskallar kan förekomma på skurkens värjkäpp och adelsvapen, men inte på hans hjälm eller axelskydd (för sånt ociviliserat bjäfs har han inte).
Enligt mig i alla fall.
Så enligt min ganska snäva definition, vad skulle kunna vara pastelliga rollspel?
Exempelvis:
- King Arthur Pendragon. Okej, den har hjälmar och rustningar med axelskydd, men resten är pastelligt. Eller möjligen gobelängigt.
- Golden Sky Stories. Miyazaki-pastell.
- Blue Rose. Den har jag ingen erfarenhet av, men det brukar ju nämnas i de här sammanhangen
Gränspuckar:
- Maid RPG – för flamsigt och way out there.
- Space: 1889 – mer steampunk och matiné än pastell, men i gränslandet.
- Castle Falkenstein – samma sak här, mer steampunk och matiné än pastell, men i gränslandet.
Definitivt inte pastell:
- World of Warcraft. Inte en sekund, inte med de tuttarna och axelskydden.
- Supergänget. Fyrfärg, inte pastell.
- Eon. Lera och gyttja och blött ylle.