Nekromanti Swedenborgs död.

[Myton]

Hejsan. Ny här på forumet, försöker skaka liv i min kreativitet, komma igång med spelledandet igen. Här är en grej jag skickade ut till mitt rollspelsgäng för ett tag sen, det hela rann dock ut i sanden. Kan man göra nåt av det, tror ni? Vilket spelsystem ska man använda? Vad handlar det här om egentligen, hur gå vidare? Synpunkter och förslag är välkomna.
Så var det anno 1772. Platsen är London, som vanligt försjunket i dimma. Rummet är upplyst av en mängd vaxljus, en döende gammal man i sin säng, en pastor förrättar nattvarden. - Jesu blod för dig utgjutet. Några flugor surrar runt i det svaga ljuset. Är det inte lite väl tidigt för flugor i mars? I rummets skrymslen och skuggor skymtar en mängd ljusskygga karaktärer. Vad gör de alla här? Emmanuel Swedenborg är ju inte känd för sitt digra sällskapsliv precis. 26 personer befinner sig sammanlagt i rummet.YHWH, 10+5+6+5. Pastor Arvid Ferelius ber den gamle mannen att återkalla sina läror om han ej är säker på deras sanning. Swedenborg svarar att så sant som ni ser mig för edra ögon, så sant är ock allt jag har skrivit, och jag hade kunnat säga mer om det varit mig tillåtet. Det mumlas och kastas förstulna blickar mellan åskådarna. I dunklet är det svårt att urskilja vilka besökarna är men vissa kan ni vagt känna igen. Mannen i röd sammetskåpa som med nedlåtande uppsyn sniffar på sin parfymerande näsduk är utan tvekan Hertig Henry av Cumberland, kungens yngre bror. En guldring med passaren och vinkelhaken blänker till på hans hand. Den gamle antikvarien och medlemmen av Royal Society, Daniel Wray, kisar bakom sina glasögon. En ung man i en fläckig rock och en pensel i handen står bakom sitt staffli, ni känner inte igen honom. Mayer Amshel Rotschild, en inflytelserik tyskjudisk köpman och bankir, kliar sig förstrött i sitt pipskägg. Den tillbakadragne sekreteraren och tolken till Hertig Carl av Södermanland, Gustaf Björnram, är uppenbarligen också här. Det ryktas att han är skicklig i nekromantins ädla konst. Vad gör den oansenlige gravören Basire här och vem är yngligen med den genomträngande blicken vid hans sida? Unge master William kallar den äldre mannen honom för. Den vackra unga kvinnans namn är Desirèe, den åtråvärda. Mycket passande. Rumlaren John Montagu, fjärde Earlen av Sandwich, verkar redan vara berusad. Är han här för Lord Norths räkning, eller Hellfireklubbens? Kanske har han en egen agenda.

Ett illustert sällskap vill jag lova. Men vad gör ni här? Vilka är ni? Vem har skickat er?

För att hjälpa/stjälpa er bifogar jag en liten anspråkslös ordlista. Använd er av minst femton av begreppen i ert svar. Erf och ära står på spel.

Rosencreutzare, Frimurare, Gyllene snittet, Gematria, Tetragrammaton, Jerusalem, Babylon, Gustav III, Revolution, Tempelherrarna, Uppenbarelseboken, Hermes Trismegistos, Isis, Astrologi, Platon, Gnosis, Portal, Antikrist, Inkvisationen, Petri Stol, Boston, Hermafrodit, Ahasverus, Hekate, Prospero, Jakobit, Frankenstein, Konspiration, Alkemi, Johannes Döparen, Seraphim, Böhmen, Sphinx, Merovingerna, Assassin, Atlantis, Kerberos, Trollgubbe, Mörkermän, Alexandria, Graalriddare, Profaniteter, Plebejer, Enokiska, Druider, Spiritism, Gnom, Kväkare, El Dorado, Alpha et Omega, Sufier, Walpurgisnacht, Pirat, Heliogabalus, Sfärernas musik.

 

[Genesis]

Ännu inga svar? Det här introt är hur djävla fett som helst. Jag rådiggar tekniken att ge en färgstark och intressant scen full av potentiella mysterier och konspirationer och sedan låta spelarna skapa sin egen anledning till att vara där. Och att ge dem en lista med element att inkludera är ännu bättre, för det tvingar dem att göra efterforskningar om tidseran. Hatten av.

Gällande spelsystem är ju jag svag för minimalistiska system med stort utrymme för spelarmakt. Hade jag kört detta hade jag antagligen gjort det med någon variant av systemet jag spånar på i . Men det är för att jag diggar att konstruera mina egna lösningar. Jag har inte så bra koll på färdiga system med spelledare, dock. Dessutom finns det rätt många riktningar att dra det här åt. Jag hade velat köra på konspirationsvinkeln rätt hårt, men jag känner inte till några bra system för konspirationsspel. Det brukar bara bli "Gissa vad SL har skrivit på sitt papper", liksom, vilket vissa gillar, men jag tål det inte.

 

[Rymdhamster]

Jag fick lite Utpost-vibbar, men det beror ju på om tanken är att bregravningen bara ska varastartskottet på en längre kampanj eller om det är begravningen som är den stora grejen.

 

[Tomatalven]

Care frater,

Riktigt cool idé! Problemet är väl bara att man måste vara minst 3=7 för att kunna spela med säkerhet och inlevelse.

LLL, LVX & 93

 

[Sapient]

Det finns ju ingen hedersman med äran i behåll, som *kan* svara på den här utmaningen, utan att avslöja saker som förborgade bör förbli!

När jag senast besökte Eleusis, för att där fira den årliga, heliga sammankomsten, dryftade vi bröder sins emellan det aktuella problemet att den hermetiska kunskapen, vilken vi en gång kände kunde anförtros endast dem som under lång tid demonstrerat inte bara förståelse och trofasthet i sitt handlande utan också den integritet att en förtrolig sak dold hålla kunnat, numera sprids med sådan lösmynthet att den lika gärna kunde tryckas på pamfletter hos Belbo, Diotallevi och Casaubon!

Broder Weishaupt själv (må den eviga blomsterkraften vara med honom!) menade att vi borde stämma, om inte i bäcken - för den möjligheten har vi nog alleredan försuttit! - så i ån, innan dammluckorna brister.

Snart startar väl vilken Heindel eller Blavatsky som helst ett eget sällskap och inviger vem som helst däri!

Vilket besvär gjorde sig då inte Francesco Colonna - och till vad nytta? - att i full öppenhet inför alla, hålla det dolt, som bara bör vara åtkomligt för ett fåtal.