Du får gärna utveckla.
Alltså, hugger jag huvudet av någon, så dör man ju egentligen av syrebrist, om man så vill. Hjärnan förses inte med syre, kroppen får inte order att fungera, osv.
Blodet ja, transporterar syre, vilket gör att när man blöder förlorar man sin syretransport = man dör av syrebrist
Varför man dör på sekunden i ryggraden är jag inte säker på, men det borde väl innebära en slags permanent ultraförlamning (nervcentrum slås ut) vilket gör att organ och lungor slutar funger = syrebrist?
Hjärnan, ja, då dör man ju inte av syrebrist, då dör man bara.
Hindras hjärtat, pumpas inget blod runt, och man dör av = syrebrist
Det vill säga:
Vad har egentligen Trauma med döden att göra? Trauma är ju som bestämt försörd vävnad, vilket kanske är relevant vid läkning/ta reda på graden av skadan, men är det verkligen viktigt vid just träffögonblicket?
Ett bättre ord vore ju då chock, både psykisk och fysisk (hydrostatisk). Eller har jag missat något här?
/MovinGalt