Nekromanti Tänka?

[Seiferim]

En till liten fråga angående regler...
I vilka situationer ska man slå färdighetsslag och i vilka ska man inte?
ja, frågan verkar ju ha ett självklart svar, men om man tänker efter så har den inte det.

Ett fint exempel kan jag ge från egen erfarenhet. Vi satt o spelade, och mina rollpersoner stötte på en sorts problem i ett rum. Problemet hade att göra med symboler för olika metaller. För att lösa problemet var man tvungen att veta vad de olika symbolerna betydde. Vi har en magiker med i gruppen, och han påstod att eftersom hans rollperson är magiker så borde hans rolperson kunna lösa problemet genom att slå ett enkelt slag mot PSY eftersom regelboken säger att PSY har med minnet att göra, och att hans rollperson någon gång tidigare borde ha lärt sig det.
Hoppas att ni fattar galoppen...
Ska man spela efter vad ens rollperson vet eller vad man själv vet?
Om man vänder på det så får man en mycket klurigare fråga.
Om man vet svaret på en fråga själv, men spelar en Barbar som omöjligt kan veta vad tecknet för kvicksilver är. Ska man då låta bli att svara rätt på frågan, eftersom conan inte vet.
Ska man spela sin rollfigur fullt ut?
Om man väljer ovanstående så blir ju alla kluriga moment i spelet helt onödiga och meningslösa eftersom man då bara behöver slå en tärning för att se om man lyckas med problemet eller inte.
Kul?

 

[DAKRilla]

"Vi har en magiker med i gruppen, och han påstod att eftersom hans rollperson är magiker så borde hans rolperson kunna lösa problemet genom att slå ett enkelt slag mot PSY eftersom regelboken säger att PSY har med minnet att göra, och att hans rollperson någon gång tidigare borde ha lärt sig det."

Inte för att du kanske vill ha ett svar på det men där skulle faktiskt ett slag mot Bildning passa rätt bra. Sedan kan man ju variera det lite så att magikern får ett ganska lätt slag medan "akademikern" får ett riktigt svårt och de andra inte får slå alls. Jag tycker att det är en bra idé att använda rollpersonens bakgrund som ett mått på vilka saker Bildningen kan tänkas ge information om till en rollsperson.

"Ska man spela efter vad ens rollperson vet eller vad man själv vet?"

Jag personligen skulle spela efter vad min rollperson vet. Rollspel alltså. Men det uppstår ju kanske ett problem om man själv inte vet något om ämnet. Då kan ju antingen spelledaren berätta om det eller så kan han ge en lapp till spelaren i fråga där det står lite kortfattat om vad han vet. Jag föredrar det senare och då ska lappen om möjligt vara förberedd så att det hela går snabbt och smärtfritt.

"Ska man spela sin rollfigur fullt ut?
Om man väljer ovanstående så blir ju alla kluriga moment i spelet helt onödiga och meningslösa eftersom man då bara behöver slå en tärning för att se om man lyckas med problemet eller inte."

Det behöver inte vara så. Spelledaren kan lätt balansera det hela så att spelarna själva får tänka om det är logisk problemlösning eller liknande. Men gäller det kunskap så tycker jag man borde vara lite hårdare. Det är inte särskilt skoj om spelgruppens Soldiska jägare känner till en massa saker om Thalamurs historia medan den Thalaskiske officern inte gör det eftersom den jägarens spelare har läst mer i Geografica Mundana. Typ.

"Kul?"

Det tycker jag. Men det beror ju på vad man värderar mest av problemlösning, bessewissande och rollspelande. Jag tycker i alla fall att om man gillar att visa vad man kan så kan man lika gärna sätta sig ner och se Jeopardy (eller läsa på korten i Trivial Pursuit) och svara på frågorna eller nå.

 

[Ackerfors]

Jag tycker att man först och främst ska gå efter vad som är rimligt. Är det rimligt att rollpersonen ska veta vad det är för något? Om det är så, så tycker jag att man ska slå mot PSY om det inte är så att spelaren själv vet vad det är för något, men det har givetvis med att göra lite vad det är som han ska minnas. Är det saker från "hemliga" böcker (som legender och hemligheter eller monster och varelser) så är det givet att rollpersonen inte ska veta saker även om spelaren gör det (om det inte finns en bra förklaring till varför rollpersonen vet).

För övrigt tycker jag att frågan är bra men generell och då borde passa bättre på rollspelsforumet.

 

[walium]

"Ska man spela efter vad ens rollperson vet eller vad man själv vet?"

Ja, det kan vara en svår balansgång ibland. Det bästa är ju om man presenterar tankenötter som vare sig rollpersonen eller spelaren kan lösa utan att tänka efter. Funkar inte detta så föredrar jag nog att man spelar sin karaktär istället. En asharisk bonde med 6 i Bildning har oftast andra kunskaper än en medelålders sabrisk magiker med Bildning 17. Därmed inte sagt att de inte kan lösa samma problem trots att de tänker annorlunda och har olika erfarenheter.

 

[Magnus L]

Ska man spela efter vad ens rollperson vet eller vad man själv vet?

Efter vad ens rollperson vet givetvis, annars blir det lite konstigt när jag som spelare har läst L&H

 

[Greymourn]

"Ska man spela sin rollfigur fullt ut?
Om man väljer ovanstående så blir ju alla kluriga moment i spelet helt onödiga och meningslösa eftersom man då bara behöver slå en tärning för att se om man lyckas med problemet eller inte."
"Kul?"

Liksom ovan säger jag...

Spela på vad rollpersonen vet, om du som SL vet att du kommer syssla med dyl. briefa RP´n med lämpliga om ämnet...

Se PSY, BIL slag som SL´s hjälp när dina Rp´n hotar sabba hela ditt äventyr med at inte kunna lösa uppgfter...

För övrigt tycker jag inte om BIL i Eon för fem öre...

Om man däremot skulle köpt grundegenskaper skulle man kunna haft BIL, samt höga krav på denna för att över huvudtaget få lärasig vissa färdigheter (nog för att jag inte känner någon som skulle tillåta en simpel bonde börja spelandet med ex. 15 i kirurgi, men det känns som att en bonde ex borde få ut något i grundegenskaperna medans de som utbildar sig sitter inne och ruttnar

Följande inlägg är en aning flummigt... Undertecknads dator vill sig inte och inlägget är omskrivet tre gånger pga Kernel o dyl.

 

[Kimon]

Hmmm... Symboler för metaller låter som Alkemi tycker jag. Om det täcks av en färdighet så är det färdigheten som gäller, annars möjligtvis ett PSY-slag.

Man skall ju spela efter vad ens rollperson vet, men ibland är det svårt eftersom det ibland inte alltid är helt lätt att exakt avgöra vad ens rollperson vet och kan. Det är alltså lätt att ta ett snedsteg och haspla ur sig något som man kan som spelare, men som ens rollperson inte borde kunna, och det är inte bra.
Det är ju en sak man får bedöma från fall till fall.

Även ointelligenta (i speltermer) rollpersoner kan ju komma på bra ideer, men det är ju inte så svårt att spela ointelligent, vissa spelare har till och med ... talang för det.

Men åter till problemställningen. Om det gäller "klur" så är det roligaste tycker jag om spelarna får tänka till (även om det kanske är lite orealistiskt). Om de helt kör fast så är kanske ett PSY-slag på sin plats.

I det här specifika fallet så var det ju ingen större tankemöda för spelarna (om jag förstod dig rätt) och då tycker jag på nåt sätt att utmaningen är förfelad. Därför att om spelarna inte själva får säga svaret och deras rollpersoner inte kan, så är det ju en slags dödläge. Spelarna rollpersoner kan inte och spelarna själva får inte. De kommer med andra ord inte vidare. Vill du absolut att de skall komma vidare utan att gå tillbaks och skaffa sig kunskap på ett eller annat sätt, så är väl ett PSY slag ok i den här situationen tycker jag.

Om man vet svaret på en fråga själv, men spelar en Barbar som omöjligt kan veta vad tecknet för kvicksilver är. Ska man då låta bli att svara rätt på frågan, eftersom conan inte vet.

Jag tycker att man skall låta bli.

Ska man spela sin rollfigur fullt ut?

Det är den svåraste, men roligaste vägen.