Nekromanti Tänkte bara starta en diskussion...

[Mask_UBBT]

...eller två.

Jag har lite trist, och vem vet, man kanske lär sej något?

(Obs! Om det första ämnet inte verkar intressant, kolla längre ner/images/icons/wink.gif)

Ämnet är...
(trumvirvel)
...Monsters anatomi!

I rollspel, oavsett om det är skräck, Fantasy, Sci-fi, Postap, eller nutid, brukar det vanligast finnas monstruösa varelser av olika slag.

Jag har överskådat några av dessa lite och tänkt på några saker:

Ett faktum är att djur med intensiva aktiviteter kräver proportionellt mer syre än 'latare', Likaså kräver ett mindre blodomlopp intensivare pumpning(jag vet inte riktigt varför, det bara är så). Några lysande(och välanvända) exempel på detta är kollibrin och blåvalen. Kollibrins hjärta slår 15000 gånger i minuten, då kollibrin förbrukar ofantligt mycket syre för ett så litet blodomlopp. Blåvalen upplever, som högst, nio hjärtslag i hela sitt liv. Efter dessa nio är blåvalen så gammal och hjärtat så slitet att hjärtat inte orkar med längre(så har jag fattat det iallafall).

Borde inte detta ha effekt på exempelvis drakar och deras blödning.

En drake är ju större än människor(generellt), och således borde deras hjärtan slå mer sällan. Då kan de ju inte förblöda så fort som människor heller?

Eller har jag helt fel nu? Har jag missat något?

Andra ämnet
Vidare har jag en annan idé till disskution som jag är så gott som säker på att jag kommer att få mycket skit för;

Finns det inte tillräckligt, eller rent av för många standardfantasyrollspel?

Vad jag syftar på är Tolkien-DoD-Eon stuket. Vi har Eon och DoD. Det räcker väl?

Visst, har man en ORGINELL idé, så kan det kanske vara intressant, men ärligt talat, hur många fler orginella idéer kan det finnas? Ett fåtal, visst, men inte i den utsträckning som fantasyrollspel skapas.

Förstår inte folk hur jävla tröttsamt det är att ladda ner något i all evighet bara för att få reda på att man redan har 25 jävla kloner av samma skit i papperskorgen.
/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif/images/icons/sick.gif

Charmen med Fantasy är ju snart som bortblåst! Det mystiska och oortodoxa med den dör ju, och var gång ytterligare ett knippe skit slängs ut på nätet blir ju Fantasyn vanligare, och således NORMALARE ÄN NÅGONSIN!!! Vad hände med det unika med Tolkien och rollspelen som följde? Nu finns ju tusentals kopior på bägge fenomenen, och inte många av dem är ens i samma klass!!!

"Varför skriva något EGET, när man på en halvtimme kan skriva samma saker som tusentals andra redan gjort?" verkar vara en sjukdom ibland rollspelsmakare idag.
Detaljer skiljer, det är allt!

<big>SLUTA FÖRSTÖRA FANTASYKULTUREN MED KALLA, OORGINELLA, MASSPRODUKTER!!!

NI HÄDARE SOM TILLVERKAR DENNA MAINSTREAMSKIT ÄR DE SOM HAR FÅTT MEJ ATT FÅ KVÄLJNINGAR VAR GÅNG JAG HÖR ORDEN 'KLASSISK FANTASY'!!!

NI FÖRGIFTAR FANTASYNS RENHET OCH SJÄL!!!

SLUUUUUUUUUUUUUUUTAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!</big>



Tja, det var väl det...

Svara gärna. Skulle vara intressant om jag INTE retade någon, utan bara Yttrade vad alla tänkte...

...men med tanke på vad som tillverkas rollspelsmässigt så tvivlar jag på det...

/Mask
"Jag kommer att bli sååå utkastad för det här..."

 

[Storuggla]

Re: Röd fontän?

Umm, rimligen borde ju hjärtfrekvensen vara skrämmande beroende på hjärtfrekvens och hela charlottenlöken, men jag tror inte det skulle vara så himla praktiskt kanske.
Det kan nog simuleras på något annat vis, be mig bara inte säga hur så här tidigt morgonen /images/icons/hairy.gif
Jag är lite suddig innan jag får min morgonguinness.
Hur mycket blod finns det i den drake tro?


Och vad det nu gällde fantasyn så är jag böjd att hålla med lite grann. Fantasy går tretton på dussinet.


Storuggla, le uggle grande

 

[Ackerfors]

Inriktning: Ämne 2

Jag tycker du tar i lite, lite, lite iallafall. Fantasy i sig är så individuellt att den som gillar den ena sortens fantasy, kanske inte gillar den andra, eller den tredje, eller den fjärde, eller den femte osv. Det som är så bra med rollspelskulturen idag är det finns spel för alla. Vissa gillar DnD, andra DoD, medans den tredje kanske tyckar att "Mr X" hemmagjorda rollspel är det bästa.Valfrihet finns och kan utnyttjas.

Orginella idéer finns det hur många som helst. Det gäller bara att komma på dem. Fantasy-spel får gärna "infektera" min hårddisk för det är tomt på rollspel där (har faktiskt bara Västmark). Fler lär det väl bli med tiden. Men jag tycker inte det är fel med MASSOR av fantasy-spel.

Får fortsätta svaret senare, för jag måste gå...

 

[Robban]

Re: Inriktning: Ämne 2

finns det inte nåt talesätt som säger "mångfald ger..." (här måste jag tyvärr avbryta eftersom jag inte kommer ihåg mer av vederbörande talesätt, men ändå.

Vad jag egentligen säger är att jag håller med yassilus, jag har inget emot massor av fantasy-rollspel. Jag kommer ändå bara att spela de jag tycker om, eller tycker verkar värda att köpa/ladda ner. Visst, ibland kan man bli besviken (för mig var det BESM som gjorde det), men oftast så innehåller nästan alla rollspel _något_ unikt, som är bra. Smaken är som baken...

typ.

 

[Duddmannen]

Åsikter.

Drakar och Blödningstakt
Hmm, det här var en knepig fråga. Jag drar nog till med det trista, men allmängiltiga svaret: Det är Fantasy! Vad jag menar är att visst, en stor varelse BORDE fungera precis som vilket stort djur som helst. Således borde en drake inte förblöda lika snabbt som en människa, men då heller inte kunna flyga eller röra sig speciellt fort. Trist svar, men vad fan.

Dussinfantasy
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

SLUTA FÖRSTÖRA FANTASYKULTUREN MED KALLA, OORGINELLA, MASSPRODUKTER!!!

NI HÄDARE SOM TILLVERKAR DENNA MAINSTREAMSKIT ÄR DE SOM HAR FÅTT MEJ ATT FÅ KVÄLJNINGAR VAR GÅNG JAG HÖR ORDEN 'KLASSISK FANTASY'!!!

NI FÖRGIFTAR FANTASYNS RENHET OCH SJÄL!!!

SLUUUUUUUUUUUUUUUTAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!

<hr></blockquote>


Jösses! Det var ingen dålig bredsida det där! Jag hoppas innerligt att ditt påstående var menat som ironi eller i alla fall en överdrift för att skapa sensation.
För annars är du ute på tunn is. Det finns bara en sak som jag verkligen avskyr här i världen och det är folk som hatar mångfald. Oavsett om det handlar om allvarliga saker som människor från andra kulturer än vår egen eller mindre allvarliga som antalet ölsorter på krogen. När någon börjar tala om att "Bevara Renhet och Själ" då får jag alltid associationer till Svergiedemokraterna, VAM och andra nazister. Fy faan, där kan man snacka om att få kväljningar!

Hellre Mångfald än Enfald!

 

[Faehrengaust]

Om fantasyns mångfald

Ja, det finns en enorm mängd fantasyspel och en del av dom är helt klart mer eller mindre kopierade från andra spel. Men spelar detta någon roll?

Jag ser det inte som ett problem att det finns en massa spel att välja på. Man tankar hem ett spel läser igenom ett par kapitel och om det är ointressant så går man lös på deleteknappen. Inga problem.
Är det intressant kan man börja fundera på att offra lite svensk skog omvandlat till papper för att skriva ut det.

De flesta kopior uppkommer nog som förbättringar (det gör i all fall mina /images/icons/wink.gif). Rollspelsmakaren ser en brist som hon/han vill adressera och gör ett eget spel för att fixa till det. Dock har rollspelsmakaren inte inspiration/ork/lust nog att göra ett helt spel utan mer eller mindre kopierar de delar som inte behövde förbättring. Inget fel med det. Det är en slags utveckling.
Ibland saknar jag iof en text som säger något om syftet med spelet, t.ex. "Jag har saknat ett spel som utspelar sig i en miljö liknande den i Sibirien på 1800-talet och därför har jag gjort detta spel". Då vet jag som läsare att här finns antagligen inte så mycket att hämta i innovativa regler (kan finnas dock) men däremot finns en ny och intressant(?) miljö. Det skulle göra att jag orkade läsa igenom ett spel som i de första 5 kapitlen endast ser ut att vara en kopia av ett existerande spel. För vet jag i förväg att godiset kommer på slutet så kommer jag att arbeta mig igenom, men om jag inte vet det så ser det bara ut som slöseri med tid (och det är en bristvara!).

Jag vill också passa på att ge beröm åt de spel som finns att tanka ner i dagsläget. Jag tycker det finns väldigt mycket bra saker där ute. Svenska (amatör)rollspel håller hög klass. Många av dom verkar inte ens vara "missnöjesspel" utan helt kompletta spel med intressanta regelsystem och världar.

 

[Krille]

Monsteranatomi

"Blåvalen upplever, som högst, nio hjärtslag i hela sitt liv. Efter dessa nio är blåvalen så gammal och hjärtat så slitet att hjärtat inte orkar med längre(så har jag fattat det iallafall)."

Nio per minut, faktiskt. Så om en blåvals hjärta enbart håller i nio slag så lever den inte länge. Då kan till och med jag förstå att de håller på att dö ut... <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15> Hjärtat väger omkring ett halv ton hos en fullvuxen blåval och pumpar runt omkring 50 liter blod per slag.

Orsaken till att små saker har högre hjärtfrekvens är att det kortare avståndet mellan kroppens yttersta spetsar gör att det krävs slag oftare för att blodtrycket ska hållas uppe. I princip beror det på att hjärtrytmen helst ska avpassas på ett sådant sätt att nästa puls ska gå iväg innan den första har nått yttersta änden av djuret. Eftersom trycket i blodet fortplantas som en tryckvåg (och därmed med en begränsad hastighet) och djuret har en begränsad längd så innebär det att små djur behöver högre hjärtfrekvenser.

Det finns lite andra saker som påverkar: valar behöver ett starkt hjärta för att kunna pumpa runt blodet i hopträngda kärl. Trycket i hjärtat måste vara större än trycket utifrån. Högre muskelaktivitet innebär att mer syre och mer socker går åt, varför mer blod måste pumpas ut, vilket innebär högre hjärtrytm. Lodräta varelser (giraffer eller människor) måste ha ett hjärta som kan övervinna trycket från gravitationen, vilket en vågrät varelse (val) slipper. En vågrät varelse kan därför ha lägre hjärtrytm.

Vad gäller blödningen så blöder en stor blåval procentuellt sett väldigt lite, även om man trycker in en tvåmetersharpun i den. Blödningen är proportionell mot snittytan - större snitt, mer blod. Dessutom beror den på antalet blodkärl i den skadade vävnaden. Blåvalar är liksom omgivna av späck som inte har sådär hemskt mycket blodkärl, medan muskelvävnad har mängder med blodkärl. Hur som helst, en blödning som skulle dräpa en människa inom några minuter (säg en deciliter per runda) skulle inte märkas på en blåval. Dess hjärta pumpar som sagt var runt femtio liter blod per slag, eller omkring ett halv ton i minuten. Varje slag pumpar alltså runt ungefär tio gånger så mycket blod som en hel människa innehåller. En deciliter hit eller dit...

Eftersom människovapen ger skada på människoskala (dvs i just deciliterskala) och ett djur stort som en blåval tycker att en skada på människoskala är motsvarande näsblod, så är det rätt uppenbart att det inte är av blödning som en sådan sak dör.

Valfångare nu för tiden skjuter explosiva harpuner som spränger en chockvåg i djuret som dödar det. På "den gamla goda tiden" så harpunerade man valar med harpuner med ett rep och en luftfylld tunna i. Taktiken var där att sätta fast en harpun i valen. Detta får valen att få ont och den försöker därmed fly. När den kommer upp till ytan igen för att andas (valar måste andas, right) så sätter man i en ny harpun, och jakten fortsätter. Varje harpun har en egen tunna med sig som gör det svårare för valen att dyka, och varje rusch som valen gör tröttar ut den. Till slut är det bara att slå en tamp runt stjärten på valen och dra upp den på däck, så utmattad är den, och då är den helt försvarslös. Det innebär att valarna oftast levde när styckningen började.

Inte för att detta har så mycket med drakjakt att göra, men det ger lite perspektiv på tillvaron.

Personligen tycker jag att anatomiska diskussioner om fabeldjur är dömda på förhand. Det finns inget sätt i världen för en drake stor som en jumbojet att flyga med muskelkraft. För att få en pterodaktyl på tre meters längd att flyga så krävdes en atmosfär med mer syre i, ett vingspann på omkring åtta meter och en flygteknik som huvudsakligen omfattade glidflygning på uppåtvindar. Accepterar man flygande drakar, då har man redan accepterat orealistisk anatomi.

 

[Man Mountainman]

Vidare har jag en annan idé till disskution som jag är så gott som säker på att jag kommer att få mycket skit för

Nä, du har helt rätt. Det är trist att fantasyn blivit så fantasilös, men det är en populär genre och man får väl förmoda att merparten av dess läsare inte har vilja eller ork att sätta sig in i nya, fantasifulla och djupa idéverk varenda gång de slår upp en bok.Så länge marknadskrafterna styr får vi finsmakare hålla oss i skinnet.

Hmm, nu känner jag mig obehagligt elitistisk. Sånt där tjafs om marknadskrafter är aldrig bra. Nåja, vad jag ville säga var: tingen är som de är. Piddeli-piddeli-piddeli-pej.

 

[Man Mountainman]

Re: Om fantasyns mångfald

Det kanske är intressant att skilja på regler och värld här. När du pratar om förbättringar, avser du reglerna eller världen? Regelverk är ju faktiskt inte till för att vara innovativa utan för att simulera spelvärldens "naturlagar", och så länge dessa "lagar" är relativt lika behövs ingen variation för variationens egen skull.

 

[Man Mountainman]

Re: Åsikter.

det är folk som hatar mångfald

Jag tror inte att mask är emot mångfalden. Snarare tvärtom, han är emot den enfald av exakt likadana fantasyvärldar som har en tendens att forsa ut ur flinka fingrar runtom i landet. Motståndet mot mångfald kommer nog snarare från de personer (och sådana finns) som vägrar acceptera varje avvikelse från Ereb Altors heliga standardfantasy (utom möjligtvis om den är producerad av White Wolf). Mask är dock en smula intolerant mot de som faktiskt trivs alldeles utmärkt med att i fantasyn bara se en enda sorts miljö och stämning, men så länge han inte börjar dra ut på heliga korståg så är det faktiskt något jag kan acceptera.

 

[Man Mountainman]

Jovisst är det så

Vad som är det stora problemet med "fantasyenfalden" om jag får lov att använda det dubbeltydiga uttrycket, är inte egentligen att den finns, utan de personer som använder den som ett medel för att förvägra all fantasy som avviker från standradmallen sin rätt att existera. Det finns gott om dylika personer, och man blir lika irriterad varje gång man träffar en. Skulle inte mitt spel vara fantasy, bara för att det inte utspelar sig under en epok motsvarande medeltiden, inte har alver, dvärgar eller orcher och eldbollskastande magiker?

 

[Faehrengaust]

Om förbättringar

Det kanske är intressant att skilja på regler och värld här. När du pratar om förbättringar, avser du reglerna eller världen? Regelverk är ju faktiskt inte till för att vara innovativa utan för att simulera spelvärldens "naturlagar", och så länge dessa "lagar" är relativt lika behövs ingen variation för variationens egen skull.

Förbättring (subjektiv uppfattning av författaren) kan ske på värld och/eller regler. När det gäller världen så kan den bli intressantare, trovärdigare, ändrad tidsperiod, mer spännande, innehålla fler ankor, etc.

När det gäller regler kan förbättring innebära, förenkling, snabbare regler, mer realistiska regler, nya regler som täcker områden som inte tidigare fanns, totalt förändrat magisystem, etc.

Det är viktigt att påpeka att förbättring i båda fallen rör sig om en högst subjektiv bedömning av spelmakaren. Det är också därför mångfald kan vara bra, för vi har alla olika smak.

Och för all del om någon bara vill ha innovativa regler så varför inte? Om man vill avgöra slumptal genom att kasta tändstickor och tycker detta förbättrar spelet så är det ju helt OK.

 

[Rosen]

Finns det inte tillräckligt, eller rent av för många standardfantasyrollspel?
Vad jag syftar på är Tolkien-DoD-Eon stuket. Vi har Eon och DoD. Det räcker väl?

Som petig gammal räv måste jag bara påpeka en detalj:
Det fanns folk som satt hemma och skrev standardiserade fantasyspel innan DoD fanns - och många som gjorde det LÅNGT innan Eon fanns. Innan det fanns rollspel satt de väl hemma och skrev på nåt annat - Tolkien-plankade noveller, antagligen. Och innan Tolkien hade blivit megastar så plankade de Robert Howard och Edgar Rice Burroughs...

--
Åke

 

[Faehrengaust]

Flygödlor

För att få en pterodaktyl på tre meters längd att flyga så krävdes en atmosfär med mer syre i, ett vingspann på omkring åtta meter och en flygteknik som huvudsakligen omfattade glidflygning på uppåtvindar.

Flygödlor ur släktet Pterosauria och det senare Pterosaurs kunde ha vingspann upp till 12 meter.

De var inte beroende av syrehalten, de levde från sen trias genom jura och till slutet av krita och jordens klimat hann förändras drastiskt ett flertal gånger (växthuseffekten är en fis i rymden jämfört med vad dessa ödlor hann uppleva).

Inte heller var de beroende av uppåtgående vindar. Det trodde man förut men enligt nyare rön så har de flygit helt av egen muskelkraft. Det kan man se på bl.a. muskelfästena. Det är nog ingen tvekan om att de utnyttjat uppåtvindar då de fanns, men de var inte beroende av dem som man tidigare trott.

Men du har helt rätt i att de inte på något sätt kan förklara flygförmågan hos drakar. Alla flygödlor hade extremt ihålig benstomme (kunde vara typ 1 mm tjock på en stor flygödla) och de hade mycket liten vikt. Jag tror inte något rollspel innehåller drakar som väger typ 100 kg (siffra taget ur luften) och går sönder vid minsta smäll /images/icons/wink.gif.

Länkar:
http://www.dinodata.net/Ptero/index.htm
http://www.ucmp.berkeley.edu/diapsids/pterosauria.html

 

[Krille]

Fjantasy

Heh. Jag fullkomligt älskar termen "fjantasy". Jag tror det var Kornella som myntade den på IRC vid nåt tillfälle.

Hur som helst. Fjantasy, mainstreamfantasy eller standardfantasy är för det första ett ganska vitt begrepp. Den omfattar typ hela mittenklumpen i normalfördelningskurvan. Den luttrade läsaren ser ingen större skillnad mellan Eon-fantasy och DoD-fantasy, eller mellan Eddings-fantasy och Tolkien-fantasy. Fjantasy som fjantasy, liksom. Vi har sett hela puckeln och hittar vi något som passar i puckeln så hamnar det där.

För den relativt gröna rollspelaren/läsaren så är skillnaden milsvidd, eftersom hans erfarenhet bara begränsar sig till ett smalt tvärsnitt av mittklumpen. Så när gröngölingen upptäcker något på andra sidan puckeln, till exempel Tolkien på grund av Jacksons mastodonter, efter att bara ha läst något på ena sidan puckeln, till exempel Eddings, så ser han en enorm skillnad och tycker den var så fräck att han vill efterlikna Tolkien. Och när han dessutom upptäcker att hans DoD inte alls har samma känsla som Tolkien (eftersom han dittills bara spelat det inspirerat av Eddings) så måste man ju bygga något nytt.

De luttrade spelkonstruktörerna tittar då längs med näsryggen på den unge och entusiastiske presumptive spelkonstruktören och säger tämligen nedlåtande "standardfjantasy" - eftersom vi i vår upphöjda och tämligen snorkiga vishet redan har sett hela spektrat, spelat ungefär hälften av det och konstruerat ungefär en fjärdedel (eller nåt).

Inte blir det lättare när mainstreamsvullarna tittar på våra pretentiösa alster och säger att det där är ju inte fantasy, juh! För det är ju ett snudd på vetenskapligt bevisat faktum att så fort man inte följer JET-mallen (Jordan, Eddings, Tolkien) så är ens verk lika lite fantasy som Chronopia, och förmodligen lika uselt. Det hela leder till en stor klyfta mellan de som tror sig veta hur fantasy ska vara (de som inte ens upptäckt att det finns något utanför JET-mallen) och de andra som också tror sig veta hur fantasy ska vara (de gamla luttrade konstruktörerna som med finkänslighet som en AK-5a i händerna på Mattias Flink bultar ihop allt som har minsta likhet med JET-mallen till fjantasy).

Att skillnaden mellan ena änden av JET-mallen och andra änden (dvs mellan Tolkien och Eddings) är större än skillnaderna mellan två givna världar längst ut i ena kanten (till exempel Sengoku och Usagi Yojimbo) spelar i sammanhanget ingen roll. För säga vad man vill, Sengoku är ett historiskt Japan. Usagi Yojimbo är ett historiskt japan med animorfa roller. Hmmm... stor skillnad, liksom...

Så jag vet inte om problemet är att det finns för många fjantasyrollspel. Jag tror problemet snarare ligger i att det finns för många snorkiga erfarna gamla rävar som slår ihop allt i puckeln till en klump och ser ner på alla valpar som inte lämnat puckeln än, och alldeles för många entusiastiska valpar som håller på att lämna den trygga lyan. Hobbyn skulle må bra mycket bättre av om de gamla rävarna uppfostrade och vägvisade valparna istället för att bita dem i nackskinnet och kasta in dem i lyan igen (eller ännu värre, slänga ut dem i skogen).

 

[Faehrengaust]

Rävfamiljen

Hobbyn skulle må bra mycket bättre av om de gamla rävarna uppfostrade och vägvisade valparna istället för att bita dem i nackskinnet och kasta in dem i lyan igen (eller ännu värre, slänga ut dem i skogen).

Vägvisa, hmm, kanske.
Uppfostra, definitivt inte.

Det är från dessa "valpar" som framtidens innovativa spel kommer att komma. De gamla rävarna bör låta valparna leka som de vill, för det är genom lek man lär sig och det ur den leken som de bästa idéerna så småningom kommer att komma.

En del av problemet är nog också att en del av de "snorkiga erfarna gamla rävarna" känner sig trygga i sitt sätt att spela. De blir rädda när valparna kommer på nya innovativa idéer som inte överensstämmer med det sätt de gamla rävarna anser rollspel ska spelas och då ryter de till mot valparna.
Det finns många traditionella skolor för hur rollspel spelas, de flesta (alla?) av dessa är skapade av de gamla rävarna, inte av valparna.
Detta gäller givetvis inte alla gamla rollspelare, men en del.

Vore intressant att studera hur originella rollspel egentligen blir till. Vem är det som kläcker idéerna? Är det gamla luttrade spelkonstruktörer med ett dussin spel bakom sig som sätter på sig tänkarmössan eller är det spelkonstruktörer som har idé som de redan fick när de tillhörde "valpstadiet" och som de efter år av erfarenhet omsätter till ett nytt rollspel.
Men då måste man nog först definiera vad ett originellt rollspel är...

 

[Krille]

Markerar reviret

"Vägvisa, hmm, kanske. Uppfostra, definitivt inte."

Det är en definitionsfråga. Med att visa väg menade jag en knuff i rumpan ut ur den familjära lyan, och med uppfostra menade jag mest att vänligt men bestämt påpeka att lyan redan är utforskad i detalj.

"Det är från dessa "valpar" som framtidens innovativa spel kommer att komma."

Jo, men inte förrän de inte är valpar längre, utan vuxna rävar.

"De blir rädda när valparna kommer på nya innovativa idéer som inte överensstämmer med det sätt de gamla rävarna anser rollspel ska spelas och då ryter de till mot valparna."

På sätt och vis. Det ska till en halvgammal räv för att komma på de riktigt innovativa idéerna. De unga rävarna har inte erfarenhet av annat än lyan, så de vet inte att deras nya och innovativa idé redan är jagad, dödad, uppäten, uppspydd, idisslad och sedan nertuggad igen. De urgamla rävarna har grävt sig ett eget hål och pissat in sitt eget revir, och är erfarna nog att jaga ner en färsk sork varenda gång (även om det fortfarande bara är en sork varenda gång).

De halvgamla rävarna håller på att springa omkring i skogen och leta upp ett eget revir, och det är då de upptäcker nya och spännande saker.

 

[Faehrengaust]

Skinnet är sålt

På sätt och vis. Det ska till en halvgammal räv för att komma på de riktigt innovativa idéerna. De unga rävarna har inte erfarenhet av annat än lyan, så de vet inte att deras nya och innovativa idé redan är jagad, dödad, uppäten, uppspydd, idisslad och sedan nertuggad igen. De urgamla rävarna har grävt sig ett eget hål och pissat in sitt eget revir, och är erfarna nog att jaga ner en färsk sork varenda gång (även om det fortfarande bara är en sork varenda gång).

De halvgamla rävarna håller på att springa omkring i skogen och leta upp ett eget revir, och det är då de upptäcker nya och spännande saker.

Ja, jag kan ju inte gärna säga emot en så fin beskrivning så det köper jag.

Vi bör bara hålla i åtanke att variation förekommer även i rävstammen. Man ska aldrig förkasta en idé bara för att författaren tillhör fel ålderskategori.

 

[Anders]

Drakar kan visst flyga!

Legenden Dag Stålhandske skrev i Sinkadus nr 9 (från -87 tror jag) att det bildas vätgas av drakens matsmältning. Vätgasen har väldigt låg densitet vilket gör att draken blir lättare och sålunda kan flyga. Dessutom är den explosiv vilket gör att draken kan spruta eld! Iofs var det någon som några nummer senare underkände Dags förklaring och menade att det nog var sumpgas som bildades istället... Dessa natur-"vetenskapliga" förklaringar (säkert empiriskt grundade...) gör att du med gott samvete kan låta dina drakar flyga även fortsättningsvis! /images/icons/smile.gif /images/icons/wink.gif

Arcana

 

[Cybot]

Cybot leker Freud/Jung/you name it

Kanske inte, men Krille verkar vara sjukligt facinerad av rävar.
Speciellt sexiga rävar med lång yvig svans och kurviga ben/images/icons/wink.gif

Foxy ladies så att säga./images/icons/woof.gif