[Tävling/Utmaning] Monsterutmaningen i (spo)Oktober - Tema MUNNEN
- Thread starter chrull
- Start date
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Haha, medan du postade det här skrev även jag en munparasit till Eon, nämligen...
U-Shu
Även känd som: Mask från Erevloka, Zilar-mihi
Den demoniska parasiten U-Shu, masken från Erevloka, är egentligen en ömklig varelse när den inte har någon värd. Den är stor som en människas tumme, blekt silverglänsande och utrustad med ett tämligen ömkligt utseende, med stora svarta ögon som kan få den fåkunnige att se den som lite äckelsöt. Det som ser ut att vara bakdelen har en knoppformad avslutning. Detta är U-Shus egentliga huvud, och ”knoppen” kan öppna sig till flera skarpa små klor som omger U-Shus munöppning. Det som ser ut som ögon är i själva verket ren mimikry. När U-Shu hittat sin värd, gärna ett barn som tar hem den märkliga masken, väntar den till natten och krälar in i värdens mun. Likt vissa djuphavsmaskar gör på fiskar äter den upp tungan och placerar sig själv i dess ställe. U-Shu är ett häpnadsväckande bra substitut. Målet kan tala lika bra som tidigare, om inte bättre, och tycks ha en oerhört förmåga att få andra att tro på dess lögner och följa dess vilja. I sinom tid blir de ofta sektledare eller bedragare. Taupernas gamla demonlexikon tycks vara den första platsen där masken nämns, där under namnet Zilar-mihi och beskriven som en subtil tjänare till dimjungfrun Akhlys, men manifestationer finns även rapporterade från guldgrävardalen Belu.
Daimotropiskt väsen: U-Shu är ett daimotropiskt väsen av rang 6.
Silvertunga: Den som fått sin tunga ersatt av U-Shu får sex poäng Tungfokus. Dessa kan spenderas som vanliga Fokus, men enbart på sociala färdigheter. Färdighetsslag där Tungfokus spenderas har inte samma rimlighetskrav som vanliga slag för sociala färdigheter, utan tycks kunna övertyga folk om de mest vanvettiga saker. Tungfokus återhämtas genom att agera i enlighet med maskens huvudsakliga karaktärsdrag. Detta är alltid antingen Dupera, Makt eller Svekfull.
Primära färdigheter (5T6): Invadera mun, Verka ofarlig
Sekundära färdigheter (3T6): Kräla, Smyga
Anfall: Klor (2T6), Hugg 1T6, Begränsad, Skärande.
Försvar: Kontring (2T6).
Attribut: Förflyttning 1T6, Intryck 4T6, Kroppsbyggnad 1T6, Reaktion 2T6, Självkontroll 3T6+2, Vaksamhet 2T6+2, Livskraft 2T6, Grundskada 1T6, Grundrustning 0.
Grymkäft
Fruktansvärt träskmonster som flyter på träskets yta och kamouflerar sig som fast mark. I dagsljus kan den vara lätt att upptäcka, men i gryning/skymning väldigt svår. Den ligger stilla och väntar tills ett djur eller en intet ont anande äventyrare kliver på den, grymkäftens sylvassa käkar slår då igen som en rävsax med fruktansvärd kraft. Grymkäften försöker sedan hålla fast dess byte tills den dör av svält/blodförlust och äter sedan upp sitt byte. En grymkäft kan tålmodigt vänta totalt stilla i upp till en månad på ett byte eftersom den näst intill aldrig rör sig och förbrukar energi.
Gard: 30 Hälsa: 60
Egenskaper: Simmare, Vattenandning
Turordning: 2T6
Anfall:
• Käftar 90, skada 7T6, Fångande. Varje runda som ett byte inte kommer lös från bettet tar man 3T6 till i skada utan att skydd hjälper.
Försvar: 40
Slemmig hud: Skydd 1T6
Färdigheter: Styrka 85, Uthållighet 90, Lurpassa 80
Fruktansvärt träskmonster som flyter på träskets yta och kamouflerar sig som fast mark. I dagsljus kan den vara lätt att upptäcka, men i gryning/skymning väldigt svår. Den ligger stilla och väntar tills ett djur eller en intet ont anande äventyrare kliver på den, grymkäftens sylvassa käkar slår då igen som en rävsax med fruktansvärd kraft. Grymkäften försöker sedan hålla fast dess byte tills den dör av svält/blodförlust och äter sedan upp sitt byte. En grymkäft kan tålmodigt vänta totalt stilla i upp till en månad på ett byte eftersom den näst intill aldrig rör sig och förbrukar energi.
Gard: 30 Hälsa: 60
Egenskaper: Simmare, Vattenandning
Turordning: 2T6
Anfall:
• Käftar 90, skada 7T6, Fångande. Varje runda som ett byte inte kommer lös från bettet tar man 3T6 till i skada utan att skydd hjälper.
Försvar: 40
Slemmig hud: Skydd 1T6
Färdigheter: Styrka 85, Uthållighet 90, Lurpassa 80
Last edited:
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,072
Ve den äventyrare som fastnar i en Grymkäfts dödliga fälla!
Niderhålet.
Det sägs att i timmen innan gryningen har irrande vandrare i ödetrakt sett en mun. Ett gapande hål i världen som inte så mycket svävar som svävas, dröjande i den darrande luften, som om skapelsen själv är osäker på dess existens. Käftarna är karga, de bestialiska huggtänderna är gjorda av förtätad natt och glänser i myteri mot sitt eget mörker, trots avsaknad av ljuskälla. I dess mitt: tomhet. Inte avsaknaden av något, utan närvaron av inget, av ren, outspädd intighet. Det sägs att den som stirrar in i käftarnas hål finner sina ben fastfrusna i marken, sina muskler förvandlade till stum jord och sitt sinne fyllt av aska. Om käftarna sluter sig runt dig tas du in av dess inget och ditt något förtärs och förbränns. Kanske ruskar du på huvudet, osäker på vad du sett. Oklar över vad som hänt. Kanske intalar du dig, som så många andra, att inget hänt. Kanske har du rätt. Kanske är det just det som hänt dig.
Inget.
Något i dig har konsumerats. Något har slukats, och du kommer att bli varse. Kanske vagt och oklart i början. En dunkel kittling, som att det kliar någonstans du inte kommer åt. Du ignorerar det, men det försvinner inte. Det blir svårt för dig att klarna i dina tankar. Det blir svårt att lyssna på människoord när något saknas. Vad är det som slukats? Saknar du något? Inte kött, inte förnuft, inte drömmar, inte minnen, inte tankegods eller fattningsgåva. Men något. Något.
Snart gapar hålet i ditt inre. Du är utan något. Något fattas dig. Du har inte något. Och den som inte har något? Den har inget. Det är vad du har inom dig. Kanske har käftarna inte tagit något, kanske har de givit dig något. Nej, inte något. Inget. De har kräkts ut ett inget i din varelse, ett inget som gror i dig och som hela ditt varande, din själva existens, vrålar om att dra i krig mot. Du kan inte längre sova, du kan inte längre skratta, du kan inte längre göra något. Ditt inget växer. Det sväller, pulserar, hånar, jäser, bränner, klöser, rotar, blir.
Finns det en bot? Kanske kan du korka igen gapet i din varelse om du hittar rätt propp? Lustar, sprit, droger, kött, själar? Kanske kan du ta någon annans något och sluka det, svälja det, fylla ditt inget? Kanske kan du hitta käftarna igen, om du återigen vandrar, planlöst, suktande, i timmen innan gryningen? Du kan knappt göra något annat längre. Och vad gör du när du hittar dem? Kan du slita ditt något från dess gap? Kan du skrikande skrattande gråtande be käftarna att ta åter sitt inget? Eller kan du kasta din hela varelse i dess käftar, störta mot hjärtat av dess intighet och slutligen finna frid?
Stats:
Jag äger inget spel där det finns monster som har stats, så jag deltar utom tävlan.
Det sägs att i timmen innan gryningen har irrande vandrare i ödetrakt sett en mun. Ett gapande hål i världen som inte så mycket svävar som svävas, dröjande i den darrande luften, som om skapelsen själv är osäker på dess existens. Käftarna är karga, de bestialiska huggtänderna är gjorda av förtätad natt och glänser i myteri mot sitt eget mörker, trots avsaknad av ljuskälla. I dess mitt: tomhet. Inte avsaknaden av något, utan närvaron av inget, av ren, outspädd intighet. Det sägs att den som stirrar in i käftarnas hål finner sina ben fastfrusna i marken, sina muskler förvandlade till stum jord och sitt sinne fyllt av aska. Om käftarna sluter sig runt dig tas du in av dess inget och ditt något förtärs och förbränns. Kanske ruskar du på huvudet, osäker på vad du sett. Oklar över vad som hänt. Kanske intalar du dig, som så många andra, att inget hänt. Kanske har du rätt. Kanske är det just det som hänt dig.
Inget.
Något i dig har konsumerats. Något har slukats, och du kommer att bli varse. Kanske vagt och oklart i början. En dunkel kittling, som att det kliar någonstans du inte kommer åt. Du ignorerar det, men det försvinner inte. Det blir svårt för dig att klarna i dina tankar. Det blir svårt att lyssna på människoord när något saknas. Vad är det som slukats? Saknar du något? Inte kött, inte förnuft, inte drömmar, inte minnen, inte tankegods eller fattningsgåva. Men något. Något.
Snart gapar hålet i ditt inre. Du är utan något. Något fattas dig. Du har inte något. Och den som inte har något? Den har inget. Det är vad du har inom dig. Kanske har käftarna inte tagit något, kanske har de givit dig något. Nej, inte något. Inget. De har kräkts ut ett inget i din varelse, ett inget som gror i dig och som hela ditt varande, din själva existens, vrålar om att dra i krig mot. Du kan inte längre sova, du kan inte längre skratta, du kan inte längre göra något. Ditt inget växer. Det sväller, pulserar, hånar, jäser, bränner, klöser, rotar, blir.
Finns det en bot? Kanske kan du korka igen gapet i din varelse om du hittar rätt propp? Lustar, sprit, droger, kött, själar? Kanske kan du ta någon annans något och sluka det, svälja det, fylla ditt inget? Kanske kan du hitta käftarna igen, om du återigen vandrar, planlöst, suktande, i timmen innan gryningen? Du kan knappt göra något annat längre. Och vad gör du när du hittar dem? Kan du slita ditt något från dess gap? Kan du skrikande skrattande gråtande be käftarna att ta åter sitt inget? Eller kan du kasta din hela varelse i dess käftar, störta mot hjärtat av dess intighet och slutligen finna frid?
Stats:
Jag äger inget spel där det finns monster som har stats, så jag deltar utom tävlan.
Last edited:
guldfink
Hero
- Joined
- 6 Feb 2011
- Messages
- 1,171
Borde inte den där katten från Guests for dinner också delta?
Lemur
Chatbot som låtsas vara en lemur
- Joined
- 7 Sep 2015
- Messages
- 2,617
Vi får se!
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,543
Så cool!
entomophobiac
Low Prep High Play
Har än så länge mest en lös idé, till Mutant R*Y*M*D:
The Sisyphean Warbler ger sig på det mest fruktansvärda av allt - den äter maskiner, inklusive vapen - inklusive rollpersonernas vapen. Från början konstruerad av tekronerna för att städa upp och återvinna råmaterial. Men de visade sig särskilt effektiva att sätta in mot rymdstationer och andra platser där teknologin är livsnödvändig för människors överlevnad.
The Sisyphean Warbler ger sig på det mest fruktansvärda av allt - den äter maskiner, inklusive vapen - inklusive rollpersonernas vapen. Från början konstruerad av tekronerna för att städa upp och återvinna råmaterial. Men de visade sig särskilt effektiva att sätta in mot rymdstationer och andra platser där teknologin är livsnödvändig för människors överlevnad.
Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,913
Här kommer mitt bidrag. Det är till spelet Barkhäxan, vilket väl inte borde vara en överraskning, känns som att många av mina tävlingsbidrag är till det spelet Varelsen ni får (eller inte får om ni har tur) stifta bekantskap med är den fruktade Tandvittran!!!
Varelsen ni får (eller inte får om ni har tur) stifta bekantskap med är den fruktade Tandvittran!!!
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,475
The Mouth of the Goblin Mother [PDF]
THE MOUTH OF THE GOBLIN MOTHER till MÖRK BORG
The Goblin Mother died, but even in death she refused to stop talking. Now she’s taut and tied to a wooden frame, carried by her sons and fiercly defended by her kind.
HP 16 Morale undead?
No armour but -d6 because of the goblins defending her
Profanities. Roll on the table.
d6
| 1 | Spit d4. Test Toughness DR 10 or suffer another d6 damage. |
| 2 | Ridicule. Test Awareness DR 10 or unable to attack until test succeded. |
| 3 | From the heavens d10. |
| 4 | Taunt. A pack of goblins attack one target. 4d4 damage. |
| 5 | Lick d6. Test Agility DR 14 or covered in saliva, reducing movement by half (beside stinking). |
| 6 | Vomit d6 to all nearby enemies. |
Last edited:
Efterhand tycker ni ha känt av bybornas fientlighet redan när ni såg byn. Ett litet andningshål djupt inne i skogens inre. En värdshusvärd som utan ett ord pekade på priser och gav er er nyckel. Efter kvällsvarden så fick ni ert första avbrott, en yngling som erbjöd en förklaring medan övriga gäster sammabitet stampade ut. En tragisk historia, om en älskare som försvann i skogens djup, och den som följde efter och hörde tal från mörkret - den älskade, men förändrad. Som gnolade om tjärnen och hemligheter bland rötterna, hemligheter i rösterna. Och när ynglingen utan älskade återvände, var denne inte längre sig själv. Och det spred sig, när historien berättades eller när någon gav sig för djupt in i skogens käftar... Och när berättelsen ändade, så kände några av er sig förändrade, men alla märkte när byborna tog facklorna till värdshuset, med vax i öronen...
Rösten från vildmarken är en parasitisk berättelse som förökar sig genom att folk lyssnar på tillräckligt mycket av dess historia, ju mer desto bättre. De enda som inte drabbats är de som inte kan höra den. Får man den kommer man vilja berätta sin historia för andra och sprida den vidare, och ofta förändras ens personlighet på köpet. Det finns inga kända botemedel, men bybor brukar vara rätt effektiva på att ta hand om de som drabbats, med visst spill. Rösten verkar hittills bara drabbat bosättningar långt från civilisationen, där urkrafter har friare spel.
Rösten från vildmarken är en parasitisk berättelse som förökar sig genom att folk lyssnar på tillräckligt mycket av dess historia, ju mer desto bättre. De enda som inte drabbats är de som inte kan höra den. Får man den kommer man vilja berätta sin historia för andra och sprida den vidare, och ofta förändras ens personlighet på köpet. Det finns inga kända botemedel, men bybor brukar vara rätt effektiva på att ta hand om de som drabbats, med visst spill. Rösten verkar hittills bara drabbat bosättningar långt från civilisationen, där urkrafter har friare spel.
Magiker med mer maktgalenskap än vett har funnit ytterliggare en genväg till makt. Genom att stjäla munnen från magiker kan de använda dennes magiska färdigheter som sina egna. En Munkulus är ett offers mun, stulen från ett levande offer och magiskt fäst på kroppen. Det styrs av den magikern vars kropp den sitter på och ger ursprungsmagikerns magiska färdigheter - om inga gester eller annat behövs så ger det en extra magisk handling. Munkulusen kan också ge insikter i kunskaper som den ursprungliga magikern besitter, som inte är medveten om något som Munkulusen har för sig. Den behöver äta som en vuxen människa, och gör det på motbjudande sätt. Av naturliga skäl så lever Munkulus-användare inte länge.
Om du inte aktar dig så kan du glömma
det du bär i ditt hjärtas djupaste gömma
Så frukta den som vacker är
om du ditt minne håller kär
På vägen stöter man på en och annan sympatisk vandrare. Men se upp! Ibland kan det vara en ordsamlare, och deras djupaste begär är de vackrast utstötta orden. Säger man något som den gillar så flyger tungan fram och vips! plockas ordet ur luften och in i deras gap! I ett moln av svaveldoftande rök försvinner de, och du kan aldrig mer säga det. Med tiden försvinner ditt minne av ordet, och allt det betydde för dig. När andra säger det förstår du inte vad de menar. Och tar de bara ett ord, kan du skatta dig lycklig! Ibland tar de hela meningar, eller följer efter samma offer månad efter månad. Endast de invigda i det ockulta kan hjälpa till med att komma åt kräket, och de brukar ta bra betalt...
det du bär i ditt hjärtas djupaste gömma
Så frukta den som vacker är
om du ditt minne håller kär
På vägen stöter man på en och annan sympatisk vandrare. Men se upp! Ibland kan det vara en ordsamlare, och deras djupaste begär är de vackrast utstötta orden. Säger man något som den gillar så flyger tungan fram och vips! plockas ordet ur luften och in i deras gap! I ett moln av svaveldoftande rök försvinner de, och du kan aldrig mer säga det. Med tiden försvinner ditt minne av ordet, och allt det betydde för dig. När andra säger det förstår du inte vad de menar. Och tar de bara ett ord, kan du skatta dig lycklig! Ibland tar de hela meningar, eller följer efter samma offer månad efter månad. Endast de invigda i det ockulta kan hjälpa till med att komma åt kräket, och de brukar ta bra betalt...