Möller said:
krank said:
DDR och Sovjet gjorde tillsammans att socialismen gick många steg bakåt, och aldrig riktigt återhämtat sig. De stal orden, genomförde ingenting av idéerna, och idag är det snart sagt omöjligt att genomföra idéerna eftersom orden blivit spå befläckade.
Tja, DDR genomförde ju vissa socialistiska idéer. Daghem, gratis högre utbildning, försäkran om arbete och försörjning, fördelning av resurser (om än dåligt och att effektiviteten i produktion blev lidande) är något östtyskar trots allt fortfarande ser tillbaka på med viss längtan.
..dont get me started...
...men som en av de få här på forumet som verkligen har förstahandskunskaper om DDR kan jag säga att du är totalt ute och cyklar.
Det skitlandet var nämligen ett iskallt klassamhälle av rang.
Din klass-ranking berodde på hur produktiv du förmodades vara nu och i framtiden, om du hade partibok eller inte, ålder, kön och några andra punkter. Det i sin tur påverkade bostadsort, jobb, vilka mediciner som fanns tillgängliga för dig om du var sjuk, väntetider för varor osv.
Resurserna fördelades efter din nytta för partiet, inte efter nån rättviseskala, om du var pensionerad kvinna utan partibok kunde du räkna med tredje klassens sjukvård utan västmediciner (det bästa vore ju om du solidariskt ville dö så fort som möjligt), om du var parti-man i produktiv ålder, ja då var sjukvården nästan lika bra som i väst.
Självklart fanns det full sysselsättning och inga bostadslösa. Sånt är lätt att fixa om staten bestämmer var du ska bo i landet om du vill jobba med det du är utbildad till. Att vara arbetslös var för övrigt olagligt. Tog du inte det jobb du blev tilldelat (det som staten tyckt att du passade till pga din utbildning) så fick du ett skitjobb som andrahandsval. Tog du inte det blev det påföljder. Och det vill du inte.
Och på det lägger du på en hemlig polis som till stor del var en förlängning av gamla Gestapo, fast med nya arbetsgivare. Man behöll även den gamla fina militarismen. I skolan drillades barnen i förmilitär stil, med vapenatrapper, a la Hitlerjugend. Den som var pacifist och vapenvägrade kunde se fram emot sju år i finkan.
...behöver jag fortsätta?
Nu känner jag såklart inte ALLA östtyskar, men jag har inte träffat nån som vill tillbaka. Självklart kan det finnas en och annan nostalgiker. Det fanns ju gamla tyskar som längtade tillbaka till 30-talets Tyskland också. Då var det ju också ordning, jobb, trygghet, bra utbildning osv. Men det är en osund och sjuk nostalgi, som bygger på andras ofrihet och lidande.
/Tomas (vars släkt är från DDR)