Rosen
Myrmidon
Har det hänt att ni har kommit att tänka på något, insett något, som ni absolut inte hade velat veta? Jag fick en sån på bussen hem idag.
(Men först en VARNING till alla eventuella Metallica-fans - om man väl får in den här tingesten i huvudet är den verkligen seriöst störande. Fortsätt läsa på egen risk.)
.....
1985 släppte Metallica den klassiska 'Ride the Lightning'. Dess öppningsspår 'Fight Fire with Fire' var då ungefär det brutalaste som någonsin hade getts ut på skiva; jag minns än idag hur jag hoppade till och instinktivt ryggade bakåt från högtalarna när riffet satte igång.
Iaf, alla som hört den minns James Hetfields stötiga entonssång i verserna:
"Do, un-to, o-thers, as, they, have, done-to-you..."
Det är ganska distinkt rytm i det där - "pom, pom, pom, pom-pom, pom, pom, pom, pom-pom" - och redan när skivan var ny fick jag en vag känsla av att det där lät... bekant. Någonstans hade jag hört någonting annat som byggde på samma rytm, jag kunde bara inte placera det.
Idag, tjugo år senare, gick det helt plötsligt upp för mig vad det var...
Den räknande elefanten i Fem Myror:
"Ett, två, tre, fy-ra, fem, sex, sju, åt-ta..."
Ni vet, han som räknar till tjugo, fastnar en stund på fjorton, och lyfter på hatten och säger "Tack!" i slutet.
Jag har testat, och nej, nu kan jag inte längre lyssna på 'Fight Fire with Fire' utan att få det där jämra snabeldjuret i huvudet. En tjugoårig tonårsfavorit spoilerad på ett par sekunder...
--
Åke
(Men först en VARNING till alla eventuella Metallica-fans - om man väl får in den här tingesten i huvudet är den verkligen seriöst störande. Fortsätt läsa på egen risk.)
.....
1985 släppte Metallica den klassiska 'Ride the Lightning'. Dess öppningsspår 'Fight Fire with Fire' var då ungefär det brutalaste som någonsin hade getts ut på skiva; jag minns än idag hur jag hoppade till och instinktivt ryggade bakåt från högtalarna när riffet satte igång.
Iaf, alla som hört den minns James Hetfields stötiga entonssång i verserna:
"Do, un-to, o-thers, as, they, have, done-to-you..."
Det är ganska distinkt rytm i det där - "pom, pom, pom, pom-pom, pom, pom, pom, pom-pom" - och redan när skivan var ny fick jag en vag känsla av att det där lät... bekant. Någonstans hade jag hört någonting annat som byggde på samma rytm, jag kunde bara inte placera det.
Idag, tjugo år senare, gick det helt plötsligt upp för mig vad det var...
Den räknande elefanten i Fem Myror:
"Ett, två, tre, fy-ra, fem, sex, sju, åt-ta..."
Ni vet, han som räknar till tjugo, fastnar en stund på fjorton, och lyfter på hatten och säger "Tack!" i slutet.
Jag har testat, och nej, nu kan jag inte längre lyssna på 'Fight Fire with Fire' utan att få det där jämra snabeldjuret i huvudet. En tjugoårig tonårsfavorit spoilerad på ett par sekunder...
--
Åke
