Nekromanti Tankar om strategisk strid

[Rickard]

Jag har funderat lite på vad jag skulle vilja med ett stridssystem. Striden ska vara interaktiv, jag vill kunna påverka de handlingar jag gör, och jag vill kunna göra val som betyder något.

Säg att vi har ett system där vi har 15 i värde och lyckas om vi slår 1T20 lika med eller under det. Vi möter fem fiender som är likadana. Vi har förvisso ett interaktivt spel men valen man gör är meningslösa.

Säg att vi istället inför en regel om att man kan få -3 på slaget men attackerar då ytterligare en person. Vi får då ett val som spelar roll. Vill man försöka ta ut en fiende med relativt stor chans eller alla fem och få rätt små chanser för att lyckas med det (3 på 1T20).

Man skulle också kunna tänka sig att en av motståndarna kräver tre slag men som gör massiv skada med sin stridshammare medan de andra motståndarna blir dödade på ett slag och som ger personen med hammaren bonus på att träffa. Detta är också ett val.

Många tycker att slumpmoment är roligt, särskilt när det står något på spel (rollpersonens liv), och det ska man inte förneka men är att bolla siffror verkligen någonting strategiskt?

Jämför med schack. Här finns ingen slump och det som utmärker schack är att allting som personen gör har långlivade konsekvenser. Genom att flytta fram pjäser och få dominans i mitten kommer spelaren att få det lättare att vinna. En konsekvens av tidigare agerande. En konsekvens som man dessutom måste ta i beaktande i nästkommande rundor.

Hur kan vi få in det här i striden? Att döda en fiende ger förvisso en positiv konsekvens men det är inte något vi kan råda över, då det fortfarande är slumpbaserat. Ett sätt skulle kunna vara att ha olika sätt att ta skador på. Varje träff ger en skada, men spelaren måste utöver detta även välja om skadan sänker anfall, ökar de andras anfallsvärde eller är en kritisk skada som slumpmässigt ger väldigt dåliga följdeffekter (blind, halt, dör etc.).

Nu har vi ett system som är interaktivt - jag kan få påverka något - och mina val spelar roll och har en överläggande betydande roll.

/Han som mest skrev av sig om sina funderingar

 

[Tony.Meijer]

Jag tror att det du är ute efter är avvägningar och att förutse konsekvenser av ens handlingar. Om jag gör manöver a snarare än b så placerar jag mig, i just det här lokala läget, lite bättre än motståndarna.

Och just orden, i det här lokala läget, är nyckeln tror jag till strategisk strid. I vissa fall är det bättre att strunta i mitten, för motståndarna har inga pistoler och det har vi så ju längre de måste traska för att plocka oss, desto bättre, medans i andra så är det väldigt viktigt (motståndarna har svärd, och det har vi också, men i mitten är det en kulle!).

 

[Rickard]

Jag tror att det du är ute efter är avvägningar och att förutse konsekvenser av ens handlingar. Om jag gör manöver a snarare än b så placerar jag mig, i just det här lokala läget, lite bättre än motståndarna.

Det är just det här som finns i D&D i och med flankningsregeln. Man placerar sig bättre, men kan å andra sidan själv bli utflankad. En avvägning.

Fast det jag skulle vilja ha mer är en bestående kausalitet - att någonting man gör består under ett gäng rundor eller resten av spelet. Fundera lite kring de vettiga brädspel som finns där ute. Vilka är det som har "I just denna runda får du positiva konsekvenser" utan att det har några andra följdkonsekvenser som kommer att hänga med i resterande rundor?

/Han som för övrigt kan förtydliga för alla att han ville dela med sig av sina tankar snarare än just hur han fixade med regellösningar, för regellösningarna är i detta fall bara exempel på hans tankar och varför de funkar och inte funkar

 

[rjonas]

Okej, jag har en liten idé om ett stridssystem som dock inte alls är utvecklat ännu. Det utgår ifrån köordning, alltså på vilken plats man står i kön med äventyrare. Jag ser tre intressanta saker med ett sådant upplägg:

1) Din plats i kön måste förhandlas fram med dina vänner. Du kan helt enkelt inte optimisera med blott din egen figurs styrkor som rättesnöre.

2) Din plats i kön påverkar dina möjligheter och hur mycket fara du utsätts för. Om du redan är skadad vill du kanske inte längre gå längst fram.

3) Om en vän stupar måste kön snabbt arrangeras om då alla i kön plötsligt står på fel plats. Kollaps!

För att det ska fungera måste vapen ha en räckvidd utryckt som plats i kön. En svärdskämpe kan attackera fienden om han står främst. En spjutnisse kan attackera från plats två i kön. En helare kan hela de som står intill honom i kön och måste röra sig upp och ned för att hela sina kamrater. Om det dyker upp ett monster i ryggen vänds hela kön.

Detta uppfyller lite dina krav. Val som gruppen gör när man stiger ner i grottgången påverkar vilka möjligheter gruppen har att försvara sig vid en eventuell strid. Förutsättningarna för vilken ordning som är bäst förändras över tiden. Figurerna gör bäst i att bära med sig ett alternativt vapen för de tillfällen de ges en roll som de inte är som allra bäst lämpade för. Om tjuven sätts att dyrka upp en dörr och fiender dyker upp är plötsligt tjuven i en besvärlig situation.

 

[rjonas]

Ytterligare tankar kring detta: När man väljer köordning är den konkret. När strid inleds förvandlas den till att bli abstrakt. Men det gör inget för att man redan har valt och är inne i rätt tankemönster.

Om jag går först, Han går tvåa och Tony är kökarl medan vi går längs vägen tjänar vi på att jag har ett bredsvärd och ingen hjälm. Om vi når en glänta och strid inleds så springer vi säkert hit och dit och söker skydd. Men kön påverkar fortfarande för det är redan så uttryckligen att Tony håller sig där bak och endast hamnar i fara om jag och Han besegras. Detta såvida inte fienden har något knep för att nå Tony såsom smygförmåga eller pilbågar. Om jag börjar se hängig ut och väljer att falla tillbaka en position står Han främst. Han kanske nu väljer att dra fram en yxa eller också backar han också på sin tur.