baron Max Durhal_UBBT
Warrior
Tapio tittade in i de onda ögonen. Han hade bara tänkt spana på gestalten på order av den sturske dvärgen i sällskapet men nu när han såg ett grottroll framför sig så undrade han om han inte bara kunde sticka ifrån allt och helt enkelt strunta i pengarna. Det hade han kanske också fått tillfälle att göra om inte den väldiga gestalten nu i det senaste ögonblicket hade börjat lukta någonting. Tapio satte tungan i halsgropen. Visste varelsen att han var där?
Jodå, det var ett enormt, fult och extremt stort grotttroll som nu började springa runt bergkullens som den rädde stigfinnaren stod på. Medans Tapio började fumla med bågen så tänkte han hur enkelt allt varit. För några dagar sedan hade några Zorianriddare anställt honom och någon dvärg för att på snabbaste möjligaste sätt ta sig till Khrun-Renk-Roghan för att be om assistans inför ett möjligt Tirak anfall mot Talon. Nu så stod han här för att dvärgen, efter flera dagars resande, hört ett vrål och bett Tapio ensam undersöka vad som låtit.
Tapio tog nu med en stark vilja fram sin första pil och lät den fara iväg. Han visste inget om troll men hade sett en del skogstroll i Ircaskogen förr men de såg inte lika elaka ut. Han drog pilen över strängen och lät den fara genom natten...
Den satte sig i bröstkorgen! Men trots den proffsiga träffen så brydde sig trollet inte om det så mycket. Ytterligare en pil flög iväg nu när trollet bara var några ögonblick ifrån Tapio. Armen, benet och armen igen men trollet verkade inte bry sig om den lilla blodfors som rann nerfor dennes väldiga kroppshydda.
"Det är i alla fall inte den 5:e idag." Tänkte Tapio tacksamt då han slängde ifrån sig bågen och tog fram sitt slagsvärd. Med en beslutsamhet som han ofta känt så högg han mot trollet.
BAM!
Tapio hade missat och med en fruktansvärd kraft så hade trollet slagit till hans högra arm. Svärdet flög iväg genom mörkret och det svartnade framför ögonen på Tapio...
Kherzam-klan.Roghan--den-ödmjuke var förvisso en lite lugnare dvärg om man jämför med andra ur hans släkte. Men när han hörde det bekanta vrålet från ett grotttroll så tog en fruktansvärd stark vilja men även ursinne över. DE GALT! ZANDER! Vrålade han på de två riddarna. De Galt var en väldig bullrig Zorianriddare och med sig hade han en cirefalisk dito. Båda hade tänkt gå och lägga sig men nu när de hörde Kherzam ryta till så tvekade de inte att ta fram sina yxor och springa ut i natten. Kherzam hade sovit i sin ringbrynja i flera dagar nu så han tog bara fram Krell-Kharzen och gjorde sig redo för strid...
Jodå, det var ett enormt, fult och extremt stort grotttroll som nu började springa runt bergkullens som den rädde stigfinnaren stod på. Medans Tapio började fumla med bågen så tänkte han hur enkelt allt varit. För några dagar sedan hade några Zorianriddare anställt honom och någon dvärg för att på snabbaste möjligaste sätt ta sig till Khrun-Renk-Roghan för att be om assistans inför ett möjligt Tirak anfall mot Talon. Nu så stod han här för att dvärgen, efter flera dagars resande, hört ett vrål och bett Tapio ensam undersöka vad som låtit.
Tapio tog nu med en stark vilja fram sin första pil och lät den fara iväg. Han visste inget om troll men hade sett en del skogstroll i Ircaskogen förr men de såg inte lika elaka ut. Han drog pilen över strängen och lät den fara genom natten...
Den satte sig i bröstkorgen! Men trots den proffsiga träffen så brydde sig trollet inte om det så mycket. Ytterligare en pil flög iväg nu när trollet bara var några ögonblick ifrån Tapio. Armen, benet och armen igen men trollet verkade inte bry sig om den lilla blodfors som rann nerfor dennes väldiga kroppshydda.
"Det är i alla fall inte den 5:e idag." Tänkte Tapio tacksamt då han slängde ifrån sig bågen och tog fram sitt slagsvärd. Med en beslutsamhet som han ofta känt så högg han mot trollet.
BAM!
Tapio hade missat och med en fruktansvärd kraft så hade trollet slagit till hans högra arm. Svärdet flög iväg genom mörkret och det svartnade framför ögonen på Tapio...
Kherzam-klan.Roghan--den-ödmjuke var förvisso en lite lugnare dvärg om man jämför med andra ur hans släkte. Men när han hörde det bekanta vrålet från ett grotttroll så tog en fruktansvärd stark vilja men även ursinne över. DE GALT! ZANDER! Vrålade han på de två riddarna. De Galt var en väldig bullrig Zorianriddare och med sig hade han en cirefalisk dito. Båda hade tänkt gå och lägga sig men nu när de hörde Kherzam ryta till så tvekade de inte att ta fram sina yxor och springa ut i natten. Kherzam hade sovit i sin ringbrynja i flera dagar nu så han tog bara fram Krell-Kharzen och gjorde sig redo för strid...