SPOILERS för kampanjen Tatters of the King
En sak som blir allt tydligare ju längre jag läser av min favoritkampanj Tatters of the King är att nästan allt egentligt krut lagts på den första delen. Den är ju en av de bästa tryckta äventyr jag överhuvudtaget läst, men jag kommer nog framöver att få vara betydligt mer specifik när jag lovprisar kampanjen som helhet.
Alltså. Del 1 är komplex och lagom grötig - rollpersonerna får ett antal spår att följa, som leder till nya spår, som leder vidare etc. Det är en bra struktur, och intressant, och välgjord.
Men. När jag läste del 2, alltså den delen som handlar om Goatswood, fick jag en smärre chock. Jag hade skummat den tidigare, men vid en nära läsning så är strukturen alltså:
Rättegång -> expositionsdump från Gresty -> resa till Goatswood -> expositionsdump från Hillary -> actionscen -> klart.
Men okej, tänkte jag. Jag hade lite ont om tid, så jag bara läste in mig på den och körde - det fick bli lite linjärt och tråkigt. Jag ska spelleda resan till goatswood och händelserna där på tisdag nästa vecka.
Därefter bär det alltså iväg till Milano. Men... det kapitlet är ju astråkigt. Och har typ samma struktur som det om Goatswood:
Resa till Milano -> expositionsdump av Villiers -> actionscen -> resa vidare
Nu funderar jag på hur Milano skulle kunna göras roligare. Det här är alltså komponenterna som är inblandade, utifrån boken:
Lite inledande tankar:
Ni som spellett den här kampanjen, hur har ni löst Milano? Har ni spelat den "as written" eller hittat något sätt att krydda/utöka den?
En sak som blir allt tydligare ju längre jag läser av min favoritkampanj Tatters of the King är att nästan allt egentligt krut lagts på den första delen. Den är ju en av de bästa tryckta äventyr jag överhuvudtaget läst, men jag kommer nog framöver att få vara betydligt mer specifik när jag lovprisar kampanjen som helhet.
Alltså. Del 1 är komplex och lagom grötig - rollpersonerna får ett antal spår att följa, som leder till nya spår, som leder vidare etc. Det är en bra struktur, och intressant, och välgjord.
Men. När jag läste del 2, alltså den delen som handlar om Goatswood, fick jag en smärre chock. Jag hade skummat den tidigare, men vid en nära läsning så är strukturen alltså:
Rättegång -> expositionsdump från Gresty -> resa till Goatswood -> expositionsdump från Hillary -> actionscen -> klart.
Men okej, tänkte jag. Jag hade lite ont om tid, så jag bara läste in mig på den och körde - det fick bli lite linjärt och tråkigt. Jag ska spelleda resan till goatswood och händelserna där på tisdag nästa vecka.
Därefter bär det alltså iväg till Milano. Men... det kapitlet är ju astråkigt. Och har typ samma struktur som det om Goatswood:
Resa till Milano -> expositionsdump av Villiers -> actionscen -> resa vidare
Nu funderar jag på hur Milano skulle kunna göras roligare. Det här är alltså komponenterna som är inblandade, utifrån boken:
- I Rom finns en organisation, Det Gula Tecknets Brödraskap, som bara beskrivs i förbigående - de sätter upp Pjäsen årligen, och de grundar sin teologi på idén att den kristna treenigheten i själva verket handlar om Hastur.
- I Milano finns en offshoot av den organisationen, grundad av Villiers och Quarrie och ett par andra.
- Rollpersonerna har tre-ish ingångar när de först anländer till Milano:
- I det första brevet från Quarrie till Hillary: skriv till "Thomas Cook & Son
at 7 Via Manzoni". - I det andra brevet från Quarrie till Hillary: De har dealat med "universitetet" och "armén" i Milano.
- I det andra brevet ombeds Hillary också att uppsöka Villiers, hos Guiseppe Colombo, och hans adress ges.
- I det första brevet från Quarrie till Hillary: skriv till "Thomas Cook & Son
- Villiers har använt byakheer för att mörda folk kring sin ateljé.
- I Milano får rollpersonerna en guide/översättare som är övertygad fascist.
- Quarrie, Roberto Anzalone, en student till Anzalone samt en major från armén har rest till Nepal, där de tänkt nå kungariket Mustang där de tror att Drakmar finns.
- På universitetet kan Paulo Bacci, kollega till Roberto Anzalone, berätta dels allmänt om Drakmar (expositionsdump!) och dels att expeditionen såvitt han vet ska till Tibet, inte Nepal.
Lite inledande tankar:
- Det känns som att fascist-armévinkeln är lite väl underutvecklad. Vi har en major med på expeditionen och vi har en guide som är övertygad fascist. Kanske kan man bygga något där? Kanske kan rollpersonerna få ut något slags information genom att få sin guide att sätta dem i kontakt med personer han känner i armén, om de låtsas vara övertygade fascister själva? Eller något i den stilen?
- Det känns som att det borde kunna göras svårare att hitta Villiers. Han borde öht kunna göras mera mystisk. Inte bara stå på första bästa ställe och dumpa expedition för att sedan anfalla. Jag tänker mig att man skulle kunna blanda in t.ex. en liten lokal utställning av honom. Göra något mer av de mystiska försvinnandena kring ateljén - kanske en stor nyhetsgrej, kanske sätts det upp "hjälp min vän är försvunnen"-posters?
- Jag tycker heller inte så bra om expositionsdumpen. Jag tänker att rollpersonerna helst först ska ges intrycket att expeditionen åkt till Tibet - som i den officiella historien - och sedan, när de följer upp lite, hittar tecken på att de i själva verket ska till Nepal.
- Jag skulle vilja göra lite mer av Det Gula Tecknets Brödraskap. Kanske rentav något om skillnaden mellan den lokala delen och den större i Rom. Kanske har någon åkt från den i rom ut till Milano och inte gillat den lokala gruppens version av teologin.
Ni som spellett den här kampanjen, hur har ni löst Milano? Har ni spelat den "as written" eller hittat något sätt att krydda/utöka den?