well, tre saker är helt uppenbara från det vi vet:
- Taupernas dal ligger extremt avlägset och ogästvänligt, men tycks ha bördig jord av kartan att döma. Eon kartors färger ska dock inte tas på för stort allvar, eftersom tex halva Stora arkipelagen antyds vara öken enligt kartan.
- Tauperna som folk har en mycket märklig spridning, konstigare än tillochmed darkenernas.
- Tauperna är ett mäktigt kast i Ebhron.
Detta lämnar olika hypoteser:
- Tauperna är ett resandefolk a'la zigenare, som dock av någon anledning, kanske pga sina kunskaper, kommit att uppskattas snarare än bli helt utstötta där de dragit fram, och det har lyckats dem att etablera sig på olika platser i Mundana. Men denna hypotes tycks det sannolikt att Taupernas dal är deras urhem, men idag ödslig och obebodd, kanske övergavs den efter någon omfattande katastrof som tvingade tauperna på resa över världen?
- Taupernas dal har magiska egenskaper i form av någon sorts konvergenspunkt för magiflöde, uppfuckat tid och rum, ett enormt portalnexus, ett klimatmässigt Shangri-la, eller whatnot. Detta öppnar upp för många olika möjligheter, några spontana förslag:
- Tauperna är ett fornfolk som tjänade kamorferna i urtiden och lärde sig av deras kunskaper; de kastade av sig oket och flydde till kalla norden dit de växelvarma kamorferna inte kunde följa efter dem för att ta hämnd, och etablerade där en fristad i en magisk dal, som de närde med kamorfisk biomanti. Dalen var ett blomstrande paradis omgivet av snö och köld, men kamorfernas förbannelser nådde den till sist och dödade all växtlighet, och tauperna gav sig av på en episk vandring över Mundana; bland annat etablerade de sig i Amdo-riket och i Ebhron.
- Tauperna var Aborierna, fornfolket i Ziu och Akpilos innan den zhaniska invasionen, och när deras kulturer sakta assimilerades av zhanernas överlevde med tiden bara den isolerade Amdo-kulturen, samt en avlägsen nordlig koloni som etablerats i en paradisisk dal. Denna utvecklade med tiden en kultur helt distinkt från Amdo, och spreds sakta men säkert över världen under tusentals år, när tauper gav sig av från sitt isolerade hem för att dela med sig av sina unika kunskaper i magi, mystik, botanik och odling.
- Tauperna härstammar från rimurer och stagraner i Skugglandet, som fick barn med veddo eller något liknande fornfolk i en isolerad dal där barriärerna mellan Mundana och Skugglandet var mycket svaga. Dalen befann sig konstant i Gränslandet och kunde därför uppbära en överjordisk kultur med möjligheter helt bortom det världsliga Mundanas, och iochmed att dalen var ett Gränsland kunde tauperna utnyttja Skugglandet som en genväg för att sporadiskt kolonisera vitt skilda delar av Mundana. Om dalen i sig fortfarande är bebodd eller uppslukades av fasor bortom Skugglandet är en öppen fråga.
- Tauperna är ett mänskligt folk som skapades/odlades/påverkades av gudomliga eller forntida väsen ('Tornbyggarna') som kontrollerade en av
konvergenspunkterna i Mundana, ett av de så kallade 'Tornen' (jfr i artiklen hur Saratiherrarna agerade ancient astronauts åt Asmiderna). Tornets 'herrar' ansträngde sig för att hålla det gömt, vilket var ganska lätt eftersom det var så isolerat, en glömd dal i världens ände. Med tiden försvann herrarna av någon anledning och tauperna tog själva över; Tornets mäktiga kraftflöden tillät dem att hålla dalen bördig och skyddad och upprätthålla en högstående, om än isolerad civilisation. Men Veddo avundades taupernas rikedom och överflöd, och smärre konflikter blev allt vanligare, till dess att veddo gick samman med istrollen och erövrade dalen. Tauperna skingrades över världen; kanske använde de Tornets magi för att teleportera sig till andra Torn, vilket förklarar hur de hamnade just i södra Mûhad respektive södra Ebhron; i Ebhron lyckades de med tiden ersätta sitt förlorade Torn med ett nytt och än mäktigare, medan samma försök i Västlanden gick delvis om intet på grund av zhanerna, som usurperade det mesta av Akpilos kraftkällor och lärdom. Den övergivna konvergenspunkten i Taupernas dal föll i glömska, och när Kabalaorden väl uppbådat tillräckliga resurser för att ge sig tillbaka dit och försöka återta den hade den redan fallit i händerna på
Åttonde stammen eller andra av Mörkrets tjänare.
Som ni ser av alla mina idéer är jag mycket inne på att taupernas dal är ett förlorat urhem, höljt i mystik, glömda ruiner och glömda fasor. Detta för att det är mycket koolare och mer stårymässigt meningsfullt än en högcivilisation mitt ute i ingenstans som inte interagerar med någon och som är för långt bort för att rollpersoner någonsin ska kunna snubbla över dem. Det skapar också omedelbart plottbränsle i det att tauper lite Sionist/Thorin-style kan vilja återfinna/återerövra sitt förlorade urhem och anställa rollisar och annat löst folk for att göra det. En medelväg mellan dessa två vore dock att en mindre population av tauper odlat en isolerad Shangri-la/Mörkrets hjärta-civilisation bland den fallna civilisationens ruiner, och att det bara är en tidsfråga innan rollpersoner kommer dit för att antingen förstöra deras isolerade paradis (eller skydda det mot skurkar) eller röja upp i den infekterade, kannibalistiska vansinneshärd som nu råder där.
