Krille
Lord
För tvåhundra år sedan lämnade vi vårt hem och grundade ett imperium. Det var inte vårt första hem, och det var inte vårt första imperium.
Det stod klart att Fo’ur inte var vare sig människans eller iynisins ursprungsvärld. Det var gåtan om vårt ursprung som lockade oss upp från Fo’ur, ut förbi Gudarnas hemvist och bortom den kalla solen mot stjärnorna. Fo’ur hade varit en god fostermor, men förr eller senare så ställs alla adopterade barn inför samma frågor.
”Vem är jag? Vem är min verkliga mor?”
De frågorna kom till oss. Vi frågade oss vilka vi var och var vårt verkliga ursprung låg, och svaret fanns inte att finna på Fo’ur. Så vi gav oss av från Fo’ur och sökte efter vårt ursprung.
Vi borde inte ha blivit förvånade över vad vi fann. På nästan varje beboelig värld som vi fann så fanns rester av ett svunnet imperium. Varje värld hade ännu ett monument från ett imperium som vi aldrig hade sett eller upplevt, ett imperium som grundats av människor. Tysta och stolta stod alla dessa gravmonument till en svunnen civilisation. Vilka var de? Var de våra svunna bröder och systrar, eller var de till och med våra fäder? Vilka var dessa monumentbyggare från Terra?
Terra, detta främmande ord som för oss känns så avlägset. Varje gång som vi har fått kontakt med främmande varelser så talar de alltid om Terra, det stora imperiet som dominerade spiralarmen och som höll samman världar i ett starkt förbund. Myterna om Terra sade nästan alltid samma sak.
Terra, det starka.
Terra, det stolta.
Terra, det dominerande.
Terra, det fruktansvärda.
Vad var det som raserade detta imperium? Var det utomstående fiender? Inre splittring? Övermod? Växtvärk? Kanske var det allt detta som orsakade Terras fall, kanske var det andra anledningar.
Stjärnorna lockar oss. De håller nyckeln till vårt förflutna. På någon av alla dessa övergivna och tysta världar, under någon fjärran stjärna, så finns vårt ursprung. Sökandet efter vårt förflutna sporrar oss att bygga vår framtid där ute bland stjärnorna. I mysterierna kring Terra har vi föredöme att mäta och med, och en varning från det förflutna.
Gå försiktigt bland stjärnorna. Samma öde som drabbade det första imperiet kan också drabba det andra.
Det stod klart att Fo’ur inte var vare sig människans eller iynisins ursprungsvärld. Det var gåtan om vårt ursprung som lockade oss upp från Fo’ur, ut förbi Gudarnas hemvist och bortom den kalla solen mot stjärnorna. Fo’ur hade varit en god fostermor, men förr eller senare så ställs alla adopterade barn inför samma frågor.
”Vem är jag? Vem är min verkliga mor?”
De frågorna kom till oss. Vi frågade oss vilka vi var och var vårt verkliga ursprung låg, och svaret fanns inte att finna på Fo’ur. Så vi gav oss av från Fo’ur och sökte efter vårt ursprung.
Vi borde inte ha blivit förvånade över vad vi fann. På nästan varje beboelig värld som vi fann så fanns rester av ett svunnet imperium. Varje värld hade ännu ett monument från ett imperium som vi aldrig hade sett eller upplevt, ett imperium som grundats av människor. Tysta och stolta stod alla dessa gravmonument till en svunnen civilisation. Vilka var de? Var de våra svunna bröder och systrar, eller var de till och med våra fäder? Vilka var dessa monumentbyggare från Terra?
Terra, detta främmande ord som för oss känns så avlägset. Varje gång som vi har fått kontakt med främmande varelser så talar de alltid om Terra, det stora imperiet som dominerade spiralarmen och som höll samman världar i ett starkt förbund. Myterna om Terra sade nästan alltid samma sak.
Terra, det starka.
Terra, det stolta.
Terra, det dominerande.
Terra, det fruktansvärda.
Vad var det som raserade detta imperium? Var det utomstående fiender? Inre splittring? Övermod? Växtvärk? Kanske var det allt detta som orsakade Terras fall, kanske var det andra anledningar.
Stjärnorna lockar oss. De håller nyckeln till vårt förflutna. På någon av alla dessa övergivna och tysta världar, under någon fjärran stjärna, så finns vårt ursprung. Sökandet efter vårt förflutna sporrar oss att bygga vår framtid där ute bland stjärnorna. I mysterierna kring Terra har vi föredöme att mäta och med, och en varning från det förflutna.
Gå försiktigt bland stjärnorna. Samma öde som drabbade det första imperiet kan också drabba det andra.
