G
Guest
Guest
(Ber om ursäkt för rubriken, det är bara ett dåligt arbetsnamn som dessutom är halvrippat från Terra Draconis (dessutom är jag väldigt säker på att det inte är grammatiskt korrekt)).
Har lyssnat mycket på Paul Simon på senaste tiden och i låten "All around the world or the myth of fingerprints" hängde jag upp mig på raden "Over the mountain, down in the valley lives a former talk-show host". Låten är knappast hans bästa men just den textraden satte fart på min fantasi och jag kläckte ur mig följande, jag hoppas kopplingen är någorlunda klar.
Jag tänkte först göra ett dogmarollspel men tyckte konceptet var lite för stort för att klämmas in på två sidor, jag vill ha lite slp, lite platser och sånt med. Om jag faktiskt gör något för en gångs skull så hade jag tänkt att det hela skulle landa på runt 10-12 sidor... I vilket fall, här är konceptet:
Tänk er en värld med böljande gröna kullar, storslagna bergskedjor vid horisonten, städer vars högsta torn tycks nudda solen o.s.v. Denna värld bebos av en uppsjö olika folkslag som har tillgång till tekniknivå upp till vår idag, bara att tekniken är ovanlig och bitvis nästan legendarisk. Det finns inte några industrier, all teknologi tillverkas av hantverkare och därför är den ovanligare ju mer komplicerad den är. De allra mest high-tech dvd-brännarna kunde endast närmast legendariska hantverkare från en mytomspunnen forntid tillverka. Men i ödemarken finns fortfarande orörda rester av de gamla civilisationerna, i dessa mörka labyrintlika byggnader kan man fortfarande hitta intakta exemplar av dessa forntida mästerverk. Men hur ska man vara säker på att byggnaderna verkligen är orörda? Bland skatterna kan monster och vildar ha slagit sig ner och de brukar inte uppskatta besökare och ännu mindre plundrare.
Men världen cirkulerar självklart inte bara kring teknologin, hjältar finns såklart också, både levande, döda och de som bara är bortglömda. Det viskas om de som en gång i tiden kunde trollbinda hela kontinenten med sina fantastiska personligheter och osannolika nätverk av teknologi, nuförtiden finns bara rester av detta kvar och dagens programledare är som skuggor av de som en gång var. Primitiva kameror och antenner pumpar fortfarande ut TV men få når mer än hembyn, även om det i de centrala delarna finns folk med makt över tusentals tittare.
Kort sagt ett rollspel om showbiz som det borde vara. En showbiz där det finns utrymme för riktiga hjältar, riktiga män och kvinnor som kämpat sig till sin plats i solskenet med blod och svett, bokstavligt talat.
Rollpersonerna är självklart folk som blivit förblindade av gamla videoband av scener och studior med tusentals tittare, som sett de futtiga tv-program som spelas in i lador och sänds idag med dekorer målade direkt på väggarna och orkestrar som består av ett enmansband i ena studiohörnet. De har hört historierna om urtida TV-hus som står orörda i vildmarken, enorma arenor i bortglömda dalar och antenner som kan nå ända ut till stjärnorna istället för bara till grannbyn.
Framgången och ryktbarheten ligger där ute, och om man har mod och kraft kan man nå den, men det finns självklart hinder. Utanför byarnas palissader lever kanniballistiska vildar som galna av vrede terroriserar byar och städer med sina primitiva spjut och pilbågar. Dessutom finns det rykten om bestar som kan slita sönder häst, ryttare och till och med bilar. Normalt funtade människor tror ju självklart inte på sådana amsagor men när man är ensam i vildmarken och marken börjar skaka oroväckande och gutturala tjut börjar höras är det svårt att hålla sig till logiken.
Ideer? Synpunkter? Gnäll? Beröm?
Har lyssnat mycket på Paul Simon på senaste tiden och i låten "All around the world or the myth of fingerprints" hängde jag upp mig på raden "Over the mountain, down in the valley lives a former talk-show host". Låten är knappast hans bästa men just den textraden satte fart på min fantasi och jag kläckte ur mig följande, jag hoppas kopplingen är någorlunda klar.
Jag tänkte först göra ett dogmarollspel men tyckte konceptet var lite för stort för att klämmas in på två sidor, jag vill ha lite slp, lite platser och sånt med. Om jag faktiskt gör något för en gångs skull så hade jag tänkt att det hela skulle landa på runt 10-12 sidor... I vilket fall, här är konceptet:
Tänk er en värld med böljande gröna kullar, storslagna bergskedjor vid horisonten, städer vars högsta torn tycks nudda solen o.s.v. Denna värld bebos av en uppsjö olika folkslag som har tillgång till tekniknivå upp till vår idag, bara att tekniken är ovanlig och bitvis nästan legendarisk. Det finns inte några industrier, all teknologi tillverkas av hantverkare och därför är den ovanligare ju mer komplicerad den är. De allra mest high-tech dvd-brännarna kunde endast närmast legendariska hantverkare från en mytomspunnen forntid tillverka. Men i ödemarken finns fortfarande orörda rester av de gamla civilisationerna, i dessa mörka labyrintlika byggnader kan man fortfarande hitta intakta exemplar av dessa forntida mästerverk. Men hur ska man vara säker på att byggnaderna verkligen är orörda? Bland skatterna kan monster och vildar ha slagit sig ner och de brukar inte uppskatta besökare och ännu mindre plundrare.
Men världen cirkulerar självklart inte bara kring teknologin, hjältar finns såklart också, både levande, döda och de som bara är bortglömda. Det viskas om de som en gång i tiden kunde trollbinda hela kontinenten med sina fantastiska personligheter och osannolika nätverk av teknologi, nuförtiden finns bara rester av detta kvar och dagens programledare är som skuggor av de som en gång var. Primitiva kameror och antenner pumpar fortfarande ut TV men få når mer än hembyn, även om det i de centrala delarna finns folk med makt över tusentals tittare.
Kort sagt ett rollspel om showbiz som det borde vara. En showbiz där det finns utrymme för riktiga hjältar, riktiga män och kvinnor som kämpat sig till sin plats i solskenet med blod och svett, bokstavligt talat.
Rollpersonerna är självklart folk som blivit förblindade av gamla videoband av scener och studior med tusentals tittare, som sett de futtiga tv-program som spelas in i lador och sänds idag med dekorer målade direkt på väggarna och orkestrar som består av ett enmansband i ena studiohörnet. De har hört historierna om urtida TV-hus som står orörda i vildmarken, enorma arenor i bortglömda dalar och antenner som kan nå ända ut till stjärnorna istället för bara till grannbyn.
Framgången och ryktbarheten ligger där ute, och om man har mod och kraft kan man nå den, men det finns självklart hinder. Utanför byarnas palissader lever kanniballistiska vildar som galna av vrede terroriserar byar och städer med sina primitiva spjut och pilbågar. Dessutom finns det rykten om bestar som kan slita sönder häst, ryttare och till och med bilar. Normalt funtade människor tror ju självklart inte på sådana amsagor men när man är ensam i vildmarken och marken börjar skaka oroväckande och gutturala tjut börjar höras är det svårt att hålla sig till logiken.
Ideer? Synpunkter? Gnäll? Beröm?