Terroquita
Veteran
Jag har gjort en testsida i min Grooispirerade stil. Handlingen är inte bestämd, jag testar mig fram lite först.
Nekromanti Test seriesida
- Thread starter Terroquita
- Start date
Rising
Vila i frid
Utmärkt. Sådana där testsidor är perfekta för att man skall få en känsla för hur ett visst manér skulle kunna kännas och upplevas i en serie.
Dessutom var du klok och proffsig nog att variera dig mycket mellan dessa rutor, vilket hjälper enormt för att man skall få en bättre överblick.
Vad jag var rädd för, tidigare, var att dina rutor skulle bli överladdade med information och att det därför skulle bli onödigt omständigt att "läsa" rutorna. Men till och med på din tredje ruta, där du visar mycket bakgrund på en ruta som är ämnad att läsas "snabbt", så tycker jag att det funkar rätt bra.
Överlag tror jag dock att det kan vara klokt att försöka etablera bakgrunden så mycket som möjligt i större - långsammare - rutor. På den här testsidan du gjort så använder du din första ruta på ett sådant sätt: En stor, "tidlös" splashruta ramar in miljön på ett väldigt bra sätt, och här tycker jag att du mycket stilsäkert prickat in rätt nivå av detaljer. Direkt vid första ögonkastet så ser och förstår man allt det viktiga som behöver förmedlas i bilden, men det finns ändå små skojiga detaljer att leta efter i bakgrunden. Att endast rita konturerna på byggnaderna som står långt bort i fjärran hjälpte till för att förmedla en känsla av djup utan att bilden skulle bli för tungrodd - bra beslut.
Den andra rutan känns välbalanserad och visar precis lagom med bildinnehåll. Intressant användning av raster, förresten.
Den tredje rutan är kanske uppe och nosar i överkant av hur mycket innehåll man kan fylla en sådan snabbläst ruta med, men det är ingen fara.
På den sista rutan provar du en stilistisk specialeffekt - som inte riktigt känns pampig nog - men det här är ju bara en testsida, och jag gissar att du skulle ha berättat den här sekvensen annorlunda om det hade varit en riktig serie.
Allt som allt tycker jag att det var intressant att se dig rita faktiska serierutor, och jag känner mig rätt övertygad om att du har hittat en stil som skulle funka riktigt bra för serieberättande.
(Själv är jag värdelös på att få bakgrunder att bli lagom lättlästa; antingen gör jag dem på tok för detaljerade så att viktiga figurer liksom försvinner i alla små linjer och texturer, eller så abstraherar jag dem så mycket att de blir helt poänglösa och inte lyckas bygga upp någon miljö. Så jag personligen tycker att balansgången är väldigt svår, och är därför extra imponerad över hur väl du lyckats hitta en stil som fungerar så här bra.)
Mera! Mera!
Dessutom var du klok och proffsig nog att variera dig mycket mellan dessa rutor, vilket hjälper enormt för att man skall få en bättre överblick.
Vad jag var rädd för, tidigare, var att dina rutor skulle bli överladdade med information och att det därför skulle bli onödigt omständigt att "läsa" rutorna. Men till och med på din tredje ruta, där du visar mycket bakgrund på en ruta som är ämnad att läsas "snabbt", så tycker jag att det funkar rätt bra.
Överlag tror jag dock att det kan vara klokt att försöka etablera bakgrunden så mycket som möjligt i större - långsammare - rutor. På den här testsidan du gjort så använder du din första ruta på ett sådant sätt: En stor, "tidlös" splashruta ramar in miljön på ett väldigt bra sätt, och här tycker jag att du mycket stilsäkert prickat in rätt nivå av detaljer. Direkt vid första ögonkastet så ser och förstår man allt det viktiga som behöver förmedlas i bilden, men det finns ändå små skojiga detaljer att leta efter i bakgrunden. Att endast rita konturerna på byggnaderna som står långt bort i fjärran hjälpte till för att förmedla en känsla av djup utan att bilden skulle bli för tungrodd - bra beslut.
Den andra rutan känns välbalanserad och visar precis lagom med bildinnehåll. Intressant användning av raster, förresten.
Den tredje rutan är kanske uppe och nosar i överkant av hur mycket innehåll man kan fylla en sådan snabbläst ruta med, men det är ingen fara.
På den sista rutan provar du en stilistisk specialeffekt - som inte riktigt känns pampig nog - men det här är ju bara en testsida, och jag gissar att du skulle ha berättat den här sekvensen annorlunda om det hade varit en riktig serie.
Allt som allt tycker jag att det var intressant att se dig rita faktiska serierutor, och jag känner mig rätt övertygad om att du har hittat en stil som skulle funka riktigt bra för serieberättande.
(Själv är jag värdelös på att få bakgrunder att bli lagom lättlästa; antingen gör jag dem på tok för detaljerade så att viktiga figurer liksom försvinner i alla små linjer och texturer, eller så abstraherar jag dem så mycket att de blir helt poänglösa och inte lyckas bygga upp någon miljö. Så jag personligen tycker att balansgången är väldigt svår, och är därför extra imponerad över hur väl du lyckats hitta en stil som fungerar så här bra.)
Mera! Mera!
Terroquita
Veteran
Först av allt : tack så hemskt mycket för en så utförlig Och tänkvärd kommentar.
Jag tycker att du har helt rätt i att jag har för mycket bakgrund i ruta tre. Den kändes inte helt rätt heller när jag höll på med bakgrunden men jag ritade lite till detaljer för att försöka göra den bättre. Det jag skulle ha gjort var att ta bort lite bakgrund istället. Kanske ritat lite konturer bara.
Angående ruta 4 så är det som du säger att ifall det hade varit en riktig berättelse så hade jag hanterat det annorlunda. Men samtidigt så är det tyvär så att jag är inte så bra på specialeffekter, vare sig ljud eller ljuseffekter s.a.s.
I övrigt så tackar jag för uppmuntran
jag ska jobba på manus nu.
Jag tycker att du har helt rätt i att jag har för mycket bakgrund i ruta tre. Den kändes inte helt rätt heller när jag höll på med bakgrunden men jag ritade lite till detaljer för att försöka göra den bättre. Det jag skulle ha gjort var att ta bort lite bakgrund istället. Kanske ritat lite konturer bara.
Angående ruta 4 så är det som du säger att ifall det hade varit en riktig berättelse så hade jag hanterat det annorlunda. Men samtidigt så är det tyvär så att jag är inte så bra på specialeffekter, vare sig ljud eller ljuseffekter s.a.s.
I övrigt så tackar jag för uppmuntran
jag ska jobba på manus nu.
solvebring
Superhero
Jag vill hålla med om allt Rising säger. Det är mycket schysst.
Dock tänkte jag lite på det här med att vara koncis i karaktärsdesignen. Jag hängde genast upp mig på att hon har hängande flätor på första rutan men utstående på tredje rutan. Trots att hon inte gör en rörelse som framkallar det. Det är ingen jättestor miss men det blir små sprickor i förmedlingen till läsaren. Serier liksom andra visuella berättelser ska kännas självklara och man ska ryckas med. Om man plötsligt stannar upp för att iaktta missar med sådana detaljer sackar läsningen.
Nu kanske jag låter som en gnälljävel men det är viktigare än vad man tror. Jag läser själv animation för tillfället och saken är den att tittaren ska hänga med hela tiden. Det får inte finnas någon tvekan. Om karaktären har röd jacka först och sedan blå, utan att vi fått se den byta jacka, kommer vi vid första tillfället den andra jackan visas tappa spåret för ett ögonblick och tveka i identifieringen av karaktären. En sådan tvekan kan ställa till det i resan man gör som tittare. Kort och gott, tittaren vill lättsamt följa med och kunna se allting.
Du har säkert, som den grymma tecknare och seriemakare du är (för det är du) redan kikat på delar som karaktärsdesign (character design), uttrycksschema (expression sheet) och turn-around (kommer inte på något svenskt ord för det). Men om du inte har det så tipsar jag dig om att googla och kika. Kan hända att du inte arbetat igenom turn-arounds? Det är nämligen mest vanligt för just animering, fast ändå sjuhelvetes användbart i sådana sammanhang som serier. Allt detta hjälper dig att planera dina karaktärer i minsta detalj så att du kan styra exakt hur de ser ut i olika situationer och handlingar. Som till exempel att du vet precis hur en karaktär ser ut när den är glad, arg eller ledsen. För dig själv kanske inte det är lika viktigt, men för läsaren kommer det vara det. Miner som återkommer är en identifikation av personen och som genast gör att läsaren förstår att "Aha, det är Lisa och hon är arg", för denne har sett det förut. Detta är saker som man lätt glömmer just för att det bara tar någon "mircosekund" för ögat och hjärnan att ta in och haja det.
Dock tänkte jag lite på det här med att vara koncis i karaktärsdesignen. Jag hängde genast upp mig på att hon har hängande flätor på första rutan men utstående på tredje rutan. Trots att hon inte gör en rörelse som framkallar det. Det är ingen jättestor miss men det blir små sprickor i förmedlingen till läsaren. Serier liksom andra visuella berättelser ska kännas självklara och man ska ryckas med. Om man plötsligt stannar upp för att iaktta missar med sådana detaljer sackar läsningen.
Nu kanske jag låter som en gnälljävel men det är viktigare än vad man tror. Jag läser själv animation för tillfället och saken är den att tittaren ska hänga med hela tiden. Det får inte finnas någon tvekan. Om karaktären har röd jacka först och sedan blå, utan att vi fått se den byta jacka, kommer vi vid första tillfället den andra jackan visas tappa spåret för ett ögonblick och tveka i identifieringen av karaktären. En sådan tvekan kan ställa till det i resan man gör som tittare. Kort och gott, tittaren vill lättsamt följa med och kunna se allting.
Du har säkert, som den grymma tecknare och seriemakare du är (för det är du) redan kikat på delar som karaktärsdesign (character design), uttrycksschema (expression sheet) och turn-around (kommer inte på något svenskt ord för det). Men om du inte har det så tipsar jag dig om att googla och kika. Kan hända att du inte arbetat igenom turn-arounds? Det är nämligen mest vanligt för just animering, fast ändå sjuhelvetes användbart i sådana sammanhang som serier. Allt detta hjälper dig att planera dina karaktärer i minsta detalj så att du kan styra exakt hur de ser ut i olika situationer och handlingar. Som till exempel att du vet precis hur en karaktär ser ut när den är glad, arg eller ledsen. För dig själv kanske inte det är lika viktigt, men för läsaren kommer det vara det. Miner som återkommer är en identifikation av personen och som genast gör att läsaren förstår att "Aha, det är Lisa och hon är arg", för denne har sett det förut. Detta är saker som man lätt glömmer just för att det bara tar någon "mircosekund" för ögat och hjärnan att ta in och haja det.
solvebring
Superhero
Vad skriver du manus i?
Kan tipsa om Celtx om du inte redan använder det.
I det kan man ställa in om man vill skriva teatermanus, filmmanus, seriemanus eller whatever. Beroende på vad man väljer för typ av manus så får man olika verktyg och rubriker att jobba med. Väljer man till exempel seriemanus får man olika rubriker och funktioner för paneler, karaktärer, bildtexter, bubblor, bubbeltyp osv.
Skriver själv ett seriemanus i det nu. Då arbetar jag som så att för varje ruta/panel så anger jag "Panel" med numrering för aktuell panel efter vilket jag kan skriva en kort liten text som beskriver hur panelen ska vara formad. Till detta beskriver jag också vad vi ser, lite kort. Till exempel om det är interiör eller exteriör samt en kort beskrivning av den miljön. Därefter lägger jag in "Bildtext" under vilket jag skriver berättarröster och sådant som inte rör karaktärer i direkt bemärkelse eller övriga saker och noteringar som ska vara "osynliga".
Om jag ska ha med dialog som väljer jag "Karaktär". Automatiskt blir det capslockat och jag kan skriva karaktärens namn med stora versaler (vilket man gör i alla manus). Om man dessutom skrivit in ett karaktärsnamn kommer sedan dessa som förslag när man väljer "Karaktär" fortsättningsvis. Sedan väljer jag "Ballong" (bubbla) där jag kommer att kunna skriva in text direkt under karaktärsnamnet för att ange vad den karaktären säger/tänker. Med "Ballongtyp" kan jag dessutom ange om det ska vara en tanke- eller pratbubbla om det behövs.
Så radar programmet upp detta i ett dokument som man sedan kan spara som projekt men även exportera som PDF. Kort och gott, det ger en underskön struktur och det blir omöjligt att tappa tråden sedan när man väl ska teckna. Man kan till exempel på det sättet lämna sitt manus till någon annan som sedan, utan besvär, kan teckna utifrån det.
Om du eller någon annan vill se hur det ser ut så kan jag visa en liten del av mitt manus här. Det är dock inte korrigerat och rättat för fem öre så det är nog en hel del grammatiska fel och dylikt just nu. Jag tänker nämligen inte så mycket på det när jag skriver. Jag bara skriver och fixar sedan det i efterhand.
Så här radar alltså Celtx upp det i själva projektet när du skriver.
Och så här radar det sedan upp det i PDF/dokumentform, det färdiga manuset.
... De två olika bilderna visar samma stycke.
Terroquita
Veteran
Du tar upp många bra grejjer. Jag känner till det du pratar om, men jag har har inte gjort någon färdig karaktärsdesign för den här testsidan. Jag har varit lite slö när det gäller förarbete med mina tidigare serier och det har straffat sig. Den här gången tänkte jag göra det rätt från början. Men angående de utstående flätorna i ruta tre så måste jag försvara dem lite för det är pga att hon skakar på huvudet. Felet är att jag inte ritade dit några "skaka på huvudet streck" utan tänkte att flätorna skulle visa rörelsen indirekt... Fel av mig.
Angående skriva manus så har jag laddat ner programmet du rekommenderar, det verkar bra och kan kanske hjälpa mig att bli mer strukturerad. Tack
Mitt sätt att skriva manus tidigare är vanligtvis genom en kort synopsis och sedan ett antal thumbnails eller småskisser på kopieringspapper. Sedan följer jag upp med lite konceptskisser/bilder där karaktärerna gör något som sätter stämningen jag vill ha i serien. Jag brukar dock inte kunna hålla mig särskilt länge innan jag börjar göra färdiga sidor och sedan har det oftast rullat på och jag efter ett tag hamnat i situationen där jag har slut på manus och bara planerar en sida i taget...
Angående skriva manus så har jag laddat ner programmet du rekommenderar, det verkar bra och kan kanske hjälpa mig att bli mer strukturerad. Tack
Mitt sätt att skriva manus tidigare är vanligtvis genom en kort synopsis och sedan ett antal thumbnails eller småskisser på kopieringspapper. Sedan följer jag upp med lite konceptskisser/bilder där karaktärerna gör något som sätter stämningen jag vill ha i serien. Jag brukar dock inte kunna hålla mig särskilt länge innan jag börjar göra färdiga sidor och sedan har det oftast rullat på och jag efter ett tag hamnat i situationen där jag har slut på manus och bara planerar en sida i taget...
solvebring
Superhero
Man lär så länge man lever. Serieteckning är en mycket svår konst. Det gäller verkligen att lära sig konsten att förmedla nästintill helt i bilder. Jag själv är t.ex. säkert än sämre på det än vad du är.
Vad det gäller manusskrivandet så finns det ju massor med sätt och arbetsmetoder. Jag tycker det är bra att vara strukturerad men man ska ju också jobba med en metod man trivs med. En del skriver det som skönlitterär text, andra skriver bara stödord och synopsis och andra gör bara thumbnails. Jag antar att jag möjligen skadats en del av att ha arbetat med film under ett år.
Nåväl, men struktur är bra. Lider man plötsligt av ett längre avbrott blir det lätt att återuppta arbetet om det har bra struktur.Precis, det är ju skitbra. Thumbnails är bland de bästa hjälpmedel som finns. Men som sagt, se främst till att din arbetsmetod känns bekväm för just dig. Bergting till exempel, skissar väldigt noga redan från början så att skisserna direkt sedan kan övergå i färdig bild. Själv kan jag å andra sidan aldrig göra det för mina skisser, vad det än gäller är alltför ruffiga.
Nåväl, trevligt initiativ. Serier är alltid härligt. Hoppas jag själv kan dra igång på den fronten snart. Lycka till!
P. S. Kul att du dessutom jobbar med raster. Tufft! D. S.
Dark Lotus
Warrior
Spännande ,säg till när forsättningen följer :]