wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
För någon vecka sedan fick jag mail från en bekant som fått besök i spelbutiken av ett gäng nybörjare som ville testa "friform". Då han själv föredrar trad föreslog han att jag skulle demonstrera "friform" på ett klubbkonvent. Konventet krockade dock med NNOs 14e knytkonvent så jag fick avböja, men jag sa till honom att ge nybörjarna min adress så skulle vi kanske kunna styra upp något.
Det kom ett mail. Efter några förvirrade utbyten ur vilka Hotmail bestämde sig för att kasta bort godtyckliga delar stämde vi möte.
I går efter jobbet gick jag till klubblokalen, och med mig hade jag The Daughters of Verona och Zombie Cinema.
HARK! TDoV och ZC är inte friform! utropar helt säkert friformsälskaren.
Helt riktigt, men min bekante gärna gör en indelning av rollspelen som i grova drag består i "riktiga rollspel" (DoD och EarthDawn) och "friform" (stort sett allting annat). Min egen gränsdragning går lite annorlunda, men TDoV skulle kanske med lite vilja kunna ses som strukturerad friform. Och ZC fick följa med som backup om nybörjarna inte var lockade av Shakespeare, eller ville spela spel med tärningar i.
Nybörjarna visade sig bestå av en trio kvinnor kring 20, med lite blandad bakgrund som huvudsakligen innehöll forumsrollspel och (efter vad jag förstod) något hemmahack som tagit avstamp i Pathfinder men reducerats i så många led att det bara fanns en t20 kvar som man slog när man kände för det.
Så vi spelade The Daughters of Verona, introduktionspjäsen i spelet med samma namn. Och det var fantastiskt trevligt. Det tände till redan i första scenen där de båda bröderna Grumio och Claudio led skeppsbrott och blev räddade av systrarna Isabella och Emilia.
Sedan var det en vild berg och dalbana med en kärleksdryck, en duell, den falska drottningen av Italien, ett brev på villovägar och en ondskefull indrivare innan systrarna lyckades befria bröderna ur grevens fängelsehålor och fly med dem på ett skepp där kaptenen kunde viga dem.
Jag hade fantastiskt trevligt. De tog kontroll över spelet, skrattade och hade trevligt och min roll blev mer av en möjliggörare och guide.
Det gläder mig enormt att se att hobbyn har återväxt, och jag önskar trion all lycka med sina framtida spelprojekt.
Det kom ett mail. Efter några förvirrade utbyten ur vilka Hotmail bestämde sig för att kasta bort godtyckliga delar stämde vi möte.
I går efter jobbet gick jag till klubblokalen, och med mig hade jag The Daughters of Verona och Zombie Cinema.
HARK! TDoV och ZC är inte friform! utropar helt säkert friformsälskaren.
Helt riktigt, men min bekante gärna gör en indelning av rollspelen som i grova drag består i "riktiga rollspel" (DoD och EarthDawn) och "friform" (stort sett allting annat). Min egen gränsdragning går lite annorlunda, men TDoV skulle kanske med lite vilja kunna ses som strukturerad friform. Och ZC fick följa med som backup om nybörjarna inte var lockade av Shakespeare, eller ville spela spel med tärningar i.
Nybörjarna visade sig bestå av en trio kvinnor kring 20, med lite blandad bakgrund som huvudsakligen innehöll forumsrollspel och (efter vad jag förstod) något hemmahack som tagit avstamp i Pathfinder men reducerats i så många led att det bara fanns en t20 kvar som man slog när man kände för det.
Så vi spelade The Daughters of Verona, introduktionspjäsen i spelet med samma namn. Och det var fantastiskt trevligt. Det tände till redan i första scenen där de båda bröderna Grumio och Claudio led skeppsbrott och blev räddade av systrarna Isabella och Emilia.
Sedan var det en vild berg och dalbana med en kärleksdryck, en duell, den falska drottningen av Italien, ett brev på villovägar och en ondskefull indrivare innan systrarna lyckades befria bröderna ur grevens fängelsehålor och fly med dem på ett skepp där kaptenen kunde viga dem.
Jag hade fantastiskt trevligt. De tog kontroll över spelet, skrattade och hade trevligt och min roll blev mer av en möjliggörare och guide.
Det gläder mig enormt att se att hobbyn har återväxt, och jag önskar trion all lycka med sina framtida spelprojekt.
