Jag vill bara börja med att skriva att jag är lyrisk. Jag och Maria var och kikade på This is England ikväll, och den var till och med bättre än vad jag hoppats på. En fullständigt lysande film som är både rolig, djupt tragisk, gripande, välspelad och välregisserad.
Filmen handlar om många saker, men som grund står den personlighetsklyvning som skinheadrörelsen i England genomled under början av åttiotalet. Skinnskallescenen uppstod ju i England under slutet av sextiotalet (man brukar prata om "the spirit of ´69") och var en blandning rent stilmässigt mellan sextiotalets mods och den musikkultur som dök upp i och med den stora andelen invandrare med västindiskt ursprung (läs; reaggae och ska) som kom till landet. Scenen som i början var helt opolitisk och byggde på lika delar brittisk och utländsk ungdomskultur delades under åttiotalet mellan de skinheads som ville vara "traditionella" (alltså opolitiska) och de som anammade propagandan från det nya, främlingsfientliga partiet National Front. This is England berättar om denna klyvning på ett fantastisk sätt, samtidigt som den är ett gripande drama om tolvårige Shaun som stapplar in i tonåren under vingarna på ett skinnskallegäng i en Brittisk småstad. Utöver att skildra skinheadskulturen berättar filmen också om det brittiska samhället under Margaret Thatchers åttiotal. Den berättar om falklandskriget, arbetslösheten, invandringen och om utanförskap och vägen in i vuxenlivet. Utan att tjata mer om This is England så kan jag kallt konstatera att det är en av de abslout bästa filmer jag sett och den skapar utrymme för både skratt och tårar, och en hel skopa eftertänksamhet. Det är omöjligt att inte bli berörd.
