Nekromanti Tihr, Intriger och Undergång

[.113]

Jag har påbörjat en stadskampanj med två spelare, den kommer åtminstone delvis ske via email så det blir ett annorlunda upplägg men ska bli intressant att testa på. Pga typen av spel blir det nog ett tag innan det kommer uppdateringar ibland, för att det inte ska bli tusen poster med någon enstaka fråga utan jag sammanställer det hela när det är läge.

Spelet utspelas i staden Tihr, som är en av de Fria Städerna. De två spelarna kommer spela fristående från varandra och vet inte vem den andra är. Tihr är en hamnstad som styrs av Generalfursten Kyrillos. Han tog över staden för ca 55 år sedan, efter ett försök att ena området, men strax efter att Kyrillos intagit staden så dog den självutnämnde kungen och det nya "riket" störtades in i ett inbördeskrig som slet landet itu, redan innan det hunnit skapas. Kyrillos höll, och befäste staden och har sedan dess styrt den med järnhand. Det optimala läget mot de övriga städerna i norr och Najid i söder, ett land med mycket öken, berg och rikedomar, har gjort Tihr till ett blomstrande handelsmecca.
Två handelsfamiljer, hjälpte till att bidra på olika sätt till uppbyggnaden av det som behövdes och dessa två familjer är nu en del av Högsta Rådet som är Kyrillos främsta rådgivare. Dessa två familjer, Akyllas och deCerzia har förutom sina bidragande roller till uppbyggandet av staden så klart blivit enormt rika på kuppen. En tredje man har dock tagit plats i rådet för ca 20 år sedan, han kallas Lord Darius och hur exakt han kom till makten är osäkert, men han härstammar från just Najid riket och är åtminstone lika rik som de övriga i högsta rådet.
Just nu är det, officiellt frid och fröjd men under ytan är det väldiga spänningar. Akyllas och deCerzia har en rivalitet som hållit sig i sedan de båda hjälpte till att göra staden till vad den är idag och med Darius ankomst blev det en tredje maktfaktion som dessutom tagit över en stor del av handeln med Najidiska riket. Det hjälper inte att Kyrillos är 81 år gammal och även om han är vid fortsatt bra vigör så har han inga arvingar och ingen lever för evigt.

 

[.113]

Här kommer den ena spelarens första mail. Han bestämde att han ville vara adelsman, väljer yrke och stats osv, jag fixade bakgrunden.

Ditt namn är Angelo Severiano deCerzia, det tredje barnet i deCerzia familjen. Dina, än så länge, mer framgångsrika syskon är den förstfödde Mireya, som föddes nio år före dig och har visat sig ha ett skarp sinne för affärer, något som gör att hon kan bli den förste kvinnliga deCerzia att faktiskt styra familjen. Marikos Carlos, din äldre bror, är endast fem år äldre än dig men en väl omtalad duelist redan. Han är kaxig, stark och charmig och mycket omtyckt av er far.
Carlos Luciano deCerzia, familjens överhuvud, är 57 år gammal och en sträng men rättvis man som sällan visar känslor. Han är mest känd för sitt stenhårda affärssinne, som lett familjen i en välförtjänt framgång. När hans fru, er mor, Catalina dog för tretton år sedan så ändrades han. Han drog sig tillbaka mer än förut, sköter enbart sina affärer, dock fortfarande lika hårt som förut, men har lite kontakt med er.

Du var er mors favorit, kanske enbart för att du fortfarande var så liten men du har alltid varit ett charmtroll. Det ledde dock till en speciell rivalitet mellan dig och dina syskon, som är betydligt närmare varandra än dig. Ni umgås fortfarande ibland, men du kan ibland se dem stå och skratta med varandra, något som sällan händer när du är med.

Istället umgås du oftare med er farbror Severiano som är fyra år yngre än din far. Han är en munter man, med ett lättsamt sätt och skämtar ofta. Han har under uppväxten hjälpt dig att inte ta åt dig så mycket, förklarat för dig livets mysterier och hur påverkad man blir av ett dödsfall. Att det inte är ditt fel att er mor dog, det var ju trots allt en sjukdom, men att hans bror, din far, älskade henne så pass mycket att en del av honom försvann när hon försvann. Det var en klen tröst, men det räckte.

Din uppväxt har gjort dig till en delvis lärd ung man, med träning i både svärd- och skriftkonst. Du kan en del om hur man sköter ett handelsimperium, men väldigt lite jämfört med din syster. Du kan slåss, duellera, men är inte i närheten av lika begåvad som din bror.

Kanske var det avundsjuka som fick dig att läsa Boken. Att följa det som stod i den. Kanske var det en hunger, att fylla något som fattades, ett tomrum inom dig. Kanske var det ödet. Kanske spelar det ingen roll. Det är gjort. Du minns inte längre var du fick tag i boken, det hela är suddigt, som att något medvetet tagit bort minnet av det, eller åtminstone täckt för det med något annat. Du vet att du borde minnas, du har inte dåligt minne, men du kan ändå inte komma på det. Och det ändrar ingenting. Det är ändå gjort. Du läste i Boken. Sen brände du den.

För två veckor sen började mardrömmarna. Du vaknade skrikandes, svettig och flämtande. Hela kroppen värkte och huvudet dunkade tills du trodde du skulle bli galen. Kanske var du redan det. I en vecka höll det på, sen slutade det tvärt. Du återfick snabbt styrkan och, kanske var du till och med starkare än förut? Du kände dig starkare, friskare, perfekt. Nej, inte perfekt, inte än.

Igår var det din födelsedag. Du minns inte så mycket från kvällen innan, eller vart du är riktigt. Du känner inte igen dig. Du är i ett mörkt... Källarrum kanske? Svagt lyser det in ljus från springorna i fönsterluckan på ett fönster högt upp nära taket. Du ställer dig upp och tittar dig omkring, du ser en stängd dörr en bit bort med några trappsteg framför, en hink, en liten bokfylla med ett ljud, någon bok och lite krimskrams. När du vänder dig om flämtar du till, där ligger en kropp, en kvinnlig kropp. Hon är död. Det behövs ingen speciell kunskap för att förstå det, eftersom delar av hennes hals är bortsliten, söndertuggad. Någon, eller något, har ätit på henne. Du tar några stapplande steg bakåt, snubblar till och tittar ner, där ligger en hand.

Du hör ett mörkt, dovt skrattande och tittar runt igen. Ingen är där och du inser att skrattet kommer inifrån, inuti ditt huvud.

Edit: En kontakt i staden + kort fortsättning på det tidigare. Sen börjar allvaret.

Raul Costales: Äger ett värdshus Vargtass, som ligger i järndistriktet (alltså det vid järnporten) och han och hans fru Marisol sköter det. Hon lagar maten och gör hyggligt bra mat. Angelo äter och dricker här då och då, när han blivit less på sina fränder.

Allvaret fortsätter:

Du tog dig därifrån, osedd tror du. Det har gått några dagar och du har väntat och väntat, nervös med dålig aptit och halvt ryckt till varje gång någon knackat på dörren eller kommit med nyheter. Men ingen har kommit för att hämta dig. Du har fortfarande ingen aning vad som hände, och har inte velat tänka mer på det.. Du drömmer dock om det. Ibland kan du svära på att du hör svagt skrattande trots att ingen är i närheten, men än så länge är det bara när du är ensam. Det ryktas att det ska bli krig någonstans, du lyssnade inte så noga, men du vet det kan påverka affärerna men än så länge har inget hänt. Det har nu gått en hel vecka sen din artonde födelsedag. Vad gör du?

 

[.113]

Här kommer den andra spelaren startbrev. Väldigt olika bakgrunder

Ditt namn: Alexio.
I fattigkvarteren finns ett litet tempel, det har sedan länge hållits igång av en gammal präst vid namn Lucius, som dyrkar någon kallad Xan. I huset bredvid templet ligger ett barnhem, det startades av Lucius och hålls igång av honom, en äldre kvinna som heter Ahni och någon enstaka frivilligarbetare då och då. Där växte du upp. Det är också prästen som givit dig ditt namn.

Du är halvblod, vilket ger dig en lätt ljusare hy än normalt, men det passar dig och du skiljer dig inte något nämnvärt från en vanlig Tihran. Din bästa vän är Selim, han är Najid, det är ett fjärran land med mycket öken. Han har ett ganska persiskt utseende pga detta. Najider kommer ofta med skepp och handlar i staden, det är antagligen på det sättet Selim kommit till, men helt säker kan han inte vara för han är likt dig en föräldralös som växt upp på samma barnhem.

Selim har nyligen gått med i ett tjuvgille, du har däremot hållit dig undan. Det har dock hänt att ni hjälpts åt vid olika "jobb", ibland hjälper du honom trots att du inte är med i gillet, ibland hjälper han dig av samma anledning, med information, tips eller som utkik eller liknande. Han är däremot ficktjuv.

Det var under ett av dessa "jobb" du hittade en bok. Selim höll utkik utanför, medan du bröt dig in via balkongen på ett rikemanshus. Riskfyllt men spännande. På ett skrivbord låg den, du var inte ute efter böcker så du vände bort blicken snabbt letande efter något av värde. Men blicken drogs tillbaka till boken, du kunde inte lägga fingret på vad det var förrän efteråt men av någon anledning var det ändå så. Det slutade med att du smög fram, öppnade boken och tittade lite men förstod nästan ingenting.. Det lockade dig, en utmaning. Du plockade på dig en silverbägare som stod bredvid när du hörde steg utanför rummet. Du slet åt dig boken och slängde dig ut snabbt, sen rusade ni därifrån och efter något kvarter stannade ni flämtande och skrattade.

Långt senare kunde du tänka på två saker, det ena var att det var tända ljus bredvid boken som lyste upp den, nästan som att den var gjord för att dra åt sig uppmärksamhet, det andra att mannen som kommit in i rummet och du kunde minnas stod och tittade efter er när ni sprang, den mannen sa inte ett ord, inget rop på vakter eller något.

I flera dagar försökte du knäcka boken, och tillslut började du drömma. Konstiga drömmar. Inte mardrömmar, men väldigt konstiga, svårtolkade drömmar om allt möjligt, andra människor... Sedan en dag förstod du den bara. Du förstod att det var en magibok, en bok om spådomar.

Efter den dagen var du förändrad, det här var vad du alltid letat efter, det som "fattades" i ditt liv, din själ. Du fortsatte på den banan och har sedan dess lärt dig mer och mer och spådomar är nu en naturlig del av ditt liv.

Edit: Här kommer hans kontakter och de viktigaste han känner till.

Mireya Garrido: En kvinna som ofta bär svart heltäckande bandana (eller vad det nu heter då) och tuggar tuggtobak. Hon är tuff och kaxig, tar inte skit från nån och bär omkring på åtminstone tre vassa dolkar. Den här tjejen, som är ungefär 25 år, brukar hänga nere i hamnen vid gränsen mot de mörka delarna där, och livnär sig främst som köpare och säljare av stöldgods. Det är till henne du säljer saker när du stulit något och behöver pengar, åtminstone för det mesta. Det händer också att hon ibland får in beställningar på saker, som hon då ger ut som jobb åt dig och eventuellt andra tjuvar.

Sergio Torres: En av vaktkaptenerna som håller till i hamnen. Antagligen den mest korrupta också. Det är han man pratar med om man vill smuggla in något och inte vill att vakterna ska kolla igenom det.

Catalina Ybarra: Äger ett värdshus, Kopparormen, i de fattiga sydöstra delarna (kring hamnen) och är en tuff men snäll kvinna som antagligen inte skulle klarat sig om det inte vore för hennes två bröder som också jobbar som vakter på värdshuset. Du fixade ett ägandebevis som gjorde att hon inte förlorade värdshuset för några månader sedan så sedan dess har du bott där gratis när du vill. Mat och dryck får du betala för ibland dock (lite bjuds det på, beror på läget).

Rafael & Bernardo Ybarra: Jobbar på värdshuset Kopparormen. Två av de största killarna i staden, med muskler som oxar och ett elakt leende på läpparna. Beväpnade med påkar så ser de till att ingen ställer till med bråk och det ryktas att mer än en person som råkat på påken hamnat i hamnen efteråt och aldrig vaknat.

Ramirez: Gängboss för Svarta Hundarna. De går mestadels omkring med knivar, klär sig med svarta tygbälten och hugger ner folk för pengar. Hänsynslösa typer som man inte vill ha att göra med för det mesta. Ingen kontakt, men du känner till honom. Han driver också en spelhall där man kan satsa pengar på bland annat tärning, men främst slagsmål. Det sker i olika källare, men man byter plats då och då för att undgå vakterna, dock märks det ut på olika sätt som är lätt för en tjuv att hitta.

Hideout 1: Ungefär ett kvarter bort från barnhemmet så finns det ett trevåningshus med en igenbommad undervåning efter en brand. Huset är ansett obeboeligt och ingen har ännu kommit sig för att riva det och bygga nytt. Med tanke på dess läge, i fattigkvarteren, så lär det inte hända på länge. Den tredje våningen däremot är helt beboelig och du har via en gång från andra våningen tagit dig dit för att sedan gömma dig då och då när det är läge. Det är ditt primära sovställe också.

 

[.113]

Mer om staden.

Staden Tihr delas i mitten av en flod, vilket svagt ger den formen av ett brustet hjärta (dock liggandes på sidan, med toppen åt öster). På den vänstra sidan av floden är en klippa med försvarsverk som riktas mot hamnen som ligger på andra sidan floden. Innanför dessa försvarsverk, så att säga i den övre delen av norra hjärthalvan ligger dels fästet där Generalfursten Kyrillos bor, med en hel del vältränade soldater ständigt redo att ta itu med allvarligare problem som uppstår, förutom så klart allvarliga militära hot. De fungerar alltså som en polisiär elitstyrka som hjälper den vanliga stadsvakten när det behövs. Strax nedanför den inre muren som begränsar övre delen av "hjärtat" så ligger Gyllene Svanen, det bästa värdshuset i Tihr, med en tydlig standard som begränsar vilka som får ta in där. I närheten ligger dessutom den mäktiga Akyllas familjens privata ägor. En bit nedanför deras ägor ligger svarta torget, med svarta stenplattor som täcker en större yta. Där samlas vissa köpmän, med tillstånd, dagligen för att sälja enbart bästa kvalitetens varor. Forsätter man norrut från svarta torget kommer man tillslut till Järnporten, en av två stadsportar i staden och skulle man istället gå söderut kommer man snart till Lejonbron, en av de två broarna över till södra delen av staden. Lejonbron utmärks av lejon statyer vid början och slutet av bron, samt är en bred bro som lätt rymmer åtminstone två vagnar bredvid varandra. Bron följer huvudvägen i staden som leder till Bronsporten och även viker av mot hamnen.
Längst ner i de båda spetsarna av hjärthalvorna ligger ett av de fattigare områdena i staden, sammanlänkade med en mindre bro emellan dem. Dessa två mindre områden är dock lugna, med låg brottslighet och rymmer bland annat ett litet tempel, ett barnhem och en liten marknad. Strax ovanför de fattiga delarna i södra hjärthalvan ligger tempelkvarteren, med flertalet små tempel tillägnade olika helgon och därefter träffar man på Bronsporten som är den södra stadsporten.
Mellan tempelkvarteren och hamnen ligger deCerzia's ägor, med lagerhus och småvägar direkt till hamnen. Följer man istället huvudvägen så kommer man först till hantverkarkvarteren med åtskilliga olika hantverkare, smeder och annat. Strax därefter kommer Hjältarnas torg, med en stor staty av en krigare med svärdet draget i salut som blickar ner över hamnen. Här sker det mesta av handeln i staden, varor som lastas av fraktas hit eller till de finare områdena. Mycket av de exotiska varor som ibland kommer hit, försvinner snabbt bland ivriga köpmän och håller man ögonen öppna kan man lätt göra fynd här, men det gäller att se upp så man inte blir lurad.
I hamnen, som ligger i toppen av den södra hjärthalvan, så kommer det dagligen handelsskepp med olika varor. Det finns två värdshus och flera tavernor med olika kvalitet, några finare för de mer civiliserade handelsresande som kan behöva en paus från havet, plus en hel del betydligt skummare ställen för sjömännen, och de mer skumma typer som ibland kommer. Längre söderut längs hjärttoppen så finns de mest kriminella områdena i staden. Fattiga människor blandat med rånare, mördare och lurendrejare. Det finns ställen för olagligt spel och andra med ljusskygga aktiviteter. Detta område leder längs muren nästan ändra fram till Bronsporten och är delvis obevakat av stadsvakter, som sällan vågar sig in utan rejält med hjälp. Då och då sker så klart rensningar, men man har ännu inte lyckats stoppa de mest framstående entreprenörerna för den undre världens verksamheter.

 

[.113]

Alexio börjar sitt äventyr...

Du står lutad mot en vägg vid en byggnad nere i hamndistriktet och ser ut över hamnen. Det är bra väder för den här årstiden, slutet av året då det ofta kommer regn och är lite kyligare men just idag är det sol och någorlunda värme. Det går så klart inte jämföra med sommaren men det är behagligt.
Det myllrar av folk som packar av nya varor från två skepp som just lagt an, någon är på väg ner med tomma vagnar som de stannar en bit därifrån för att kunna lasta med saker som antagligen ska till de finare distrikten eftersom det står två vakter som ser vaksamma och dugliga ut. En bit längre bort förs det varor till hjältarnas torg, frukt och grönsaker ser det ut som. En del sådant kommer via någon av portarna, för det mesta järnporten, men då och då när man har en större skörd så fraktar man via skepp istället för att det går snabbare.
Plötsligt hör du det karaktäristiska ljudet av män med rustning komma klampande, du sneglar åt sidan och ser en grupp med soldater komma marscherande längs huvudleden på väg ner mot hamnen. På det ena skeppet Stormvind ser du kaptenen och några sjömän stå och vänta. Tillslut kommer soldaterna fram, fyra går upp för landgången och lyfter en kista mellan sig medan de övriga står nedanför med ryggen mot skeppet i någon sorts vaktformation. Det här är något som ska till Generalfursten gissar du. De går i vilket fall vidare i tät formation, med dragna svärd och följer huvudleden vidare in mot staden.

 

[.113]

Angelo börjat sitt äventyr...

Angelo sveper sin huvklädda kappa om sina axlar och beger sig med tankspridda steg mot värdshuset vargtass för att dränka den lilla oro som finns kvar i hans huvud med en rejäl omgång av Rauls starkaste brännvin. "Kan man inte tänka bort det så kan man dricka bort det." Som Raul en gång sa till honom. Det är värt ett försök.
Angelo kommer tillslut fram till värdshuset och redan utanför hör han sorlet av folket där inne, det verkar vara en livad kväll. Du skjuter upp dörren och stiger in. Mycket riktigt är det fullt med folk och du ser Raul titta upp bakom bardisken och höja handen i hälsning. Han säger något men det går inte höra över ljudet av folket där inne. Vid ett av borden ställer sig plötsligt en av männen upp och svär något åt den andre mannen som sitter där, en av dem drar kniv och Raul slänger sig fram med en påk och smäller till honom över handen. Du kan nästan föreställa dig knaket som inte går att höra över ljudet här inne, men kniven faller i baken och Raul puttar ut mannen.

Raul, som nu står bredvid dig säger "Angelo, min vän, välkommen. Det blev just ett bord ledigt." Sen ler han sitt breda leende. Det fattas några tänder och de flesta är gula, men han ser ändå glad och trevlig ut trots att han nyss knäckte handen på en man. "Stig in, stig in."

 

[.113]

Angelo forts...

Angelo slänger iväg ett leende mot Raul men återgår sen till sitt lite tankspridda neutrala ansiktsuttryck. Han sneglar efter mannen som just blev utputtad och tänker att han förtjänade säkert mycket mer än bara ett par knäckta ben i handen. Det känns bra att vara här på tavernan igen, det var ett tag sen nu och Raul är en enkel man som Angelo alltid kunnat slappna av med. Angelo vänder sig mot Raul igen och säger "Ge mig det starkaste du har Raul, dags att tankarna får sig ett rejält dopp, och om du ser något vackert kvinnfolk så får du gärna visa dom vägen till mitt bord!" Han ler mot Raul igen, slår sig ner vid bordet och gör sig redo för en blöt kväll.

"Absolut, absolut!" Svara Raul och klappar Angelo på axeln. Sen går han därifrån och skickar en servitris med ett hembryggt brännvin som mycket väl kan vara det starkaste du druckit.
Du vaknar upp i en säng, du märker snabbt att det inte är din egen. Du tittar dig omkring och ser svagt ljus komma in genom en springa i fönstret. Du hör ett mörkt skrattande. Du ser dig förskräckt omkring och ser kroppen på golvet en bit bort. "..u.......r.....in...." hör du svagt någonstans ifrån.. Det blir högre "..u.....är.... in....", det går inte avgöra vad den säger. Eller det.. "..u.....är.....min...." högre igen.. Angelo ser sig omkring och försöker se var det kommer ifrån. Hans blick fastnar vid den döda kvinnan på marken. Han ser på de ätna delarna. Hans blick förs sakta överkroppen och stannar sedan vid hennes ansikte. Hon var nog vacker en gång. Hennes ögon spärras upp och stirrar rakt på dig "DU ÄR MIN!" skriker hon med en röst som inte kan komma från henne, utan låter som något från avgrunden.

Angelo vaknar upp med ett skrik och ser sig omkring. Han sitter i en säng i ett mörkt rum som svagt lyses upp av ljuset från en springa i fönstret. Bredvid honom ligger en kvinna som han aldrig sett förut. Hon vaknar förskräckt, "vad är det??"

Angelo stirrar förskräckt på kvinnan i några sekunder medans bilder av hennes i drömmen misshandlade ansikte ligger som en hinna över det nu vakna och oskadade. "Det..." Han pausar, tittar bort mot fönstret och försöker blundande skaka bort bilderna ur huvudet. "Bara.. Bara en mardröm. Är allt bra med dig?" Angelo börjar kliva upp ur sängen och leta efter sina kläder medans han väntar på kvinnans svar.

"Ja... Ska du gå redan?" Hon ser lite besviken ut.

Medans han klär sig så svarar han utdraget och med mycket pauser att han har viktiga saker gällande familjen att ta itu med, sen beger han sig raskt mot utgången.

Angelo Beger sig av längst stadens gator. Han letar efter en klädbutik där han kan köpa kläder av ett lite mindre utstickande slag som gör det lättare att smälta in i mängden. Han vandrar sedan längst stadens gator i jakt på en läkare med en mindre klinik där han förhoppningsvis kan få någon sorts hjälp utan att dra allt för mycket uppmärksamhet till sig.

Du väcker så klart lite blickar i just den butiken, men det är ju ingenting som du tycker borde spela någon roll senare, även om det kommer ut. Att en i en finare familj köpt kläder i en vanlig butik, om det skulle leda till ett rykte skulle mest troligt bara leda till att den som nämnde det inte blev trodd. Du hittar sedan ett lämpligt ställe att byta om på och går sedan runt för att hitta någon läkare. Efter en stund ser du en byggnad med en liten skylt där det hänger en läkarsymbol, som hänger ovanför en dörröppning. Du har dragit dig ganska långt från eran områden bara för att minska risken att någon känner igen dig. Dörren är öppen, så du stiger på och en äldre man med ett förkläde tittar upp. "Goddag, kan jag hjälpa er med något?"

"Ja goddag goddag!" säger Angelo med lite rosslig röst, delvis för att inte låta som sig själv och delvis pga gårdagens nöjen som lämnat sina spår.
"Jag skulle behöva tala med en läkare, jag gissar att det är du? Jag har lite problem med knoppen." Han knackar sig på skallen samtidigt i ett försök att verka mer enkel än han egentligen är.

Han stirrar på dig en stund med smalnande ögon.. "Knoppen säger du.. Vad är det då för problem? Slagit huvudet? Huvudvärk? Yr?"

Angelo kliar sig lite på hakan och ser funderande ut. "Njaaa... Jag skulle kanske mer kalla det som vakna mardrömmar. Jag kan höra skratt ibland som att jag just vaknat från en dröm men den stannat kvar ett tag. Eh, förstår du hur jag menar?" Angelo möter doktorns blick med ett förvirrat och hoppfullt ansiktsuttryck medans han väntar på svar.

Mannen stirrar på dig en stund.. "Så.. Bara skratt då? Inga röster som säger åt dig att göra saker.." Du ser hur han antar en lite mer spänd, defensiv ställning som att han är beredd på att du ska hoppa på honom när som helst ungefär, inte rädd bara beredd. "Och ingen huvudvärk?"

Angelo skrattar hjärtligt och säger "haha nej nej inget sådant. Jag vill bara dubbelkolla så man är frisk, kanske är nåt i örat också? Man har hört talas om folk som fått stora fula utväxter på skallen så bättre säker än att gå runt att grubbla, det är min filosofi det!" Han ler avväpnande mot läkaren för att stilla hans misstänksamhet.

mannen ser något mer avslappnad ut "nå, ja jag kan väl undersöka dig lite, så ser vi."
Efter att ha kollat lite olika saker med huvudet så suckar han "Nja, jag hittar då inget fel, inga bulor eller något.. Men vi gör så här, kom tillbaka om tre dagar om det fortsätter så får vi väl se om vi kan hitta på något."

Angelo suckar lite uppgivet "Tack ändå doktorn, jag svänger förbi om några dagar då." Han skakar doktorns hand och beger sig ut på stadens gator igen. Kanske farbror Severiano kan hjälpa? tänker Angelo. Han skulle nog inte skvallra om något sånt här? eller skulle han? Tankarna är många när han styr stegen hemåt.

 

[.113]

Angelo, två dagar senare... En överaskning.

Överaskningen är däremot inget dåligt utan två presenter som varit beställda men inte dykt upp förrän nu, eftersom de ankommit med skepp. Det ena är ett svärd, en duelleringsklinga av det smäckrare slaget, med en parerstång av guldbelagt stål (det är alltså inte nån pinsam fäktningsvärja, utan mer som vi beskrev Cedric's svärd). Svärdsknoppen är en rubin, ganska stor, och handtaget är någon sorts snirklat vitt trä. Klingan är rak, med en såkallad blodsränna längs bladet, säkert mest för syns skull eftersom den på ett sånt smidigt vapen knappast behöver en sådan.
Det andra är en staty av en anfallande hök, med krökta vingar och utsträckta klor i klassiskt anfallsmönster sådär just före den ska träffa sitt mål, den är gjord helt i brons med utsökta detaljer i speciellt fjädrarna. Näbben är guldbelagd och ögonen av små safirer. Den måste vara värd en förmögenhet.

Svärdet kom från din farbror och höken din far.

Tre dagar senare drömmer du igen... Du drömmer att du vaknar upp i ditt rum, det är mardrömsliknande suddigt och svängande miljö och när du tittar bort mot höken så anfaller den dig. Sen blir allt svart och du hör skrattet igen. När du tillslut vaknar upp så inser du att allt är normalt, allt va en dröm. Du för upp handen för att gnugga ur ögonen och får blod på handen. Du går upp och tittar dig i spegeln och ser några små klomärken, ca 2cm långa, i ansiktet på kindbenet och du tänker automatiskt tillbaka till mardrömmen när du blev anfallen av höken just där.

Angelo försöker rationalisera det med att han måste ha klöst sig i ansiktet under mardrömmen. Han försöker tänka att allt det här med skrattet och kvinnan och allt det bara är i hans fantasi. En väldit verklig fantasi iofs men ändå. Han lever i förnekelse helt enkelt.
Angelo tar på sig värjan som han direkt blivit väldigt fäst vid. Den sitter vid hans sida varje vaken minut. Hökfiguren var en fin gest från hans far men den betyder inte lika mycket som värjan från hans Farbror. Nu efter drömmen har dess värde sjunkit ännu mer i hans ögon.
"är det ett tecken?" säger han för sig själv. Sen kommer han på att allt bara är i hans huvud och säkert bara brist på sömn eller något annat dumt och ofarligt.
Angelo beger sig av för att leta upp sin Fabror och tacka honom för gåvan.

Severiano deCerzia befinner sig i en sidobyggnad, eran gård består främst av själva huvudhuset som är L formad medan det står ett till hus bredvid så att det hela bildar en sorts "L I " formation. Bakom det andra huset har ni dessutom ett stall samt tjänarnas hus. Själva "I" byggnaden är för, just nu, Severiano samt några högre stående tjänare samt livvakter som är av tjänst. Någon livvakt har rum i huvudbyggnaden, dock oftast bara 2-3 totalt under "icke hotbild" medan det finns extra rum som står tomma för upp till 20 vakter om det skulle vara skarpt läge, t.ex. vid upplopp och sådant i staden. Själva huvudkaptenen för vakterna, som även patrullerar gården och era magasin med varor, bor alltså i samma byggnad som Severiano och även t.ex. inventariemästaren och liknande viktiga personer. Severiano har fått ett rum i huvudbyggnaden men avstått eftersom det av gammal hävd är mer rätt att han, som inte är i huvudfamiljens gren nu, den styrande alltså, bör bo i sidobyggnaden. Hans bror, din far, bjöd trots det in honom men han avböjde alltså.
Just nu hittar du honom sittande på en bänk vid husets framsida där han sitter och funderar. Mellanrummet av byggnaderna består av dels små vägar till husen men mestadels av en liten gräsplätt med träd planterade.


Angelo passar på att njuta lite av den friska luften när han går med långsamma steg över gården bort mot bänken där Severino för tillfället slagit sig till ro. "God morgon Farbror." Angelo slår sig utan att fråga ner bredvid Severino och slänger iväg ett morgontrött leende.

"God morgon, min unge brorson." Han ler till. "Fast, du börjar ju bli riktigt stor. 18 år. Jag minns när jag och din bror var i din ålder, men det är ju en evighet sedan. Hur känns det?"

"Va? Är det bara EN evighet sedan? jag var säker på att det var fler!" Angelo flinar och fortsätter sedan "Det är okej, lite trött bara. Haft en del konstiga drömmar senaste tiden." Han flin försvinner och han stirrar frånvarande ner i backen när han säger det sista.

"Hmm.. Drömmar säger du. Drömmar är som de är, de kan handla om allt möjligt men drömmar på natten är just det. Drömmar. På dagen däremot, är de mål att uppnå." Han ler. "Jag svamlar kanske lite. Vad handlar drömmarna om?"

Angelo tittar förvånat upp mot sin farbror och funderar tyst i några sekunder. "Farbror. Kan jag lite på att du håller något för dig själv? Du vet att jag inte skulle ljuga för dig. Jag har något som bekymrar mig som kan verka lite... udda."

"Självklart" han ler.

Angelo gnuggar händerna lite nervöst sen berättar han allt om sina drömmar han haft. kvinnan han drömde var död och om örnen, Allt. Men han nämner inget om det som har känts verkligt. Han vill inte tro att han har dödat någon så det håller han för sig själv. Sen väntar han med en enorm knut i magen på vad Severino ska svara.

"Ah, min käre pojke... Det är bara drömmar. Det smärtar mig dock att du lider så. Jag ska berätta en sak för dig, örnen var egentligen min present, men din far vet hur du växt upp. Han är ledsen att han inte vet hur han ska bete sig, han styr familjen och får inte verka svag. Så är han upplärd medan jag fick en utåt sett mer restriktiv roll, som hjälp till familjen, men egentligen är jag fri att göra som jag vill. Vi talade om det länge och i slutändan visste han att du skulle uppskatta en gåva från mig mer än från honom, därför bytte vi. För att han skulle kunna se dig uppskatta något han givit dig även om du inte visste det. Han älskar dig men vet bara inte hur man ska visa det. Vet det, och försök glädja dig åt det." Han ler lite sorgset. "Men när det gäller dina drömmar så kan jag bara säga att det är bara drömmar, de går över. Det är säkert bara något du är nervös över, om du funderar kommer du nog på vad tillslut." Sen klappar han dig på axeln. "Nog om detta nu, jag ska resa iväg några veckor, en handelsresa till Najid. I förhoppning om att få tillbaka några av handelskontrakten som Deimos stal av oss." Han ler. "Jag reser efter lunch och måste börja packa."

Angelo sitter i sina egna tankar men lyckas kläcka ur sig ett distraherat "Javisst. Du har säkert rätt. Hoppas du får en lyckad resa Farbror men lova att du är försiktig." Han skakar Severinos hand men slår sig sen ner på bänken igen för att tänka. Efter en stunds funderande så beslutar Angelo sig för att söka upp sin far.

Du hittar honom ganska snart i sitt arbetsrum. Ett skrivbord framför ett fönster, med bokhyllor längs väggarna.

Angelo ger en lätt knackning på den öppna dörren innan han kliver in ett par steg i rummet. "Goddag far. Ursäkta att jag stör, jag vet att du är väldigt upptagen. Men jag ville bara tacka dig för din gåva. Jag vet att du kunnat lägga resurserna på något viktigare i företaget eller så och ja, ville bara säga att den uppskattas, mycket."
Angelo bugar och sväljer nervöst. Han hoppas att den här gången kanske han kan nå igenom till sin far på en mer personlig nivå.

Din far ser upp från papperna när du kommer in och ser väldigt upptagen ut, men när du pratar så ser han plötsligt väldigt gammal ut. "Tack... Jag.. Jag är glad att du gillar den. Jag är inte så bra med känslor sen.. Sen din mor dog. Din mor älskade dig väldigt mycket och jag älskade henne. Jag hade gjort allt för henne. När hon dog blev det... Det blev jobbigt att se dig. För du påminner om henne. Jag har kanske inte alltid verkat som att jag tycker om dig, men det gör jag. Och jag hoppas du blir lycklig, lika lycklig som jag var när jag träffade din mor." Han ser på dig en stund. "Och en sak har du fel i.. Jag kunde inte lagt pengarna på något viktigare, ni är det viktigaste. Glöm aldrig det.

Angelo blir väldigt förvånad över sin fars svar men efter några sekunder så sprids ett litet leende över hans ansikte. "Det ska jag inte. Ha en fortsatt trevlig dag far." Angelo vänder på klacken och lämnar rummet. Det var inte vad han förväntade sig när han kom hit och efter många år av sin fars hårda fasad har han fortfarande lite svårt att tro det. Äntligen någonting positivt som händer. Angelo tänker att det kanske är lika bra att jag besöker den där läkaren igen ändå för säkerhets skull. Jag tror det var imorgon jag skulle dit om jag inte minns fel tänker han för sig själv medans dagen rullar på.

Severian reser iväg samma dag och Angelo besöker läkaren dagen därpå, men efter frågan om åderlåtning och liknande kommer på tal så beslutar sig nog Angelo för att han mår rätt bra ändå Det är en något lättare stämning om än den hårda fasaden sitter kvar på hans far, men han kan lättare se glädjande blickar då och då, en bekräftelse han inte hittills kunnat upptäcka.

 

[.113]

Angelo, några nätter senare..


Tre dagar senare vaknar han upp av att det låter som att någon slår sönder saker i arbetsrummet, det är strax efter midnatt.

Angelo gnuggar sömnen ur ögonen och försäkrar sig om att ljudet inte bara är i hans huvud. Sen skyndar han till arbetsrummet och kikar försiktigt in.

Angelo hinner precis skymta siluetten av någon där inne när en av vakterna ropar något bakom dig och personen där inne kastar sig ut genom fönstret som exploderar glassplitter. Angelo ser oredan i rummet efter ett slagsmål. Stödd mot skrivbordet lutar sig din far och håller sig för magen sen sjunker han ihop.

Angelo vrålar efter vakterna " VAKTER HIT NU! MIN FAR BEHÖVER HJÄLP!" Sen rusar han fram till sin far.

Han vänder på sin far och ser en tunn blodstrimma rinna från munnen, han har 4-5 djupa knivhugg i mage och bröstkorg som alla blöder kraftigt, någon av dem måste ha punkterat en lunga eftersom det kommer blod ur munnen och Angelo kan dessutom höra den väldigt ansträngda andningen från sin uppenbarligen döende far. Han ser upp på dig en sista gång, försöker säga något och lyfter sin hand lite men sen faller den ner och du hör hur luften töms ur hans enda fungerande lunga och hans huvud faller ner mot den blodiga bröstkorgen.

Angelo bara stirrar på sin far. Han trodde inte att han skulle känna någon sorg när hans far dog. Han har t.o.m i nån ilsken stund önskat att han var död. Men det var inte på riktigt. Han har på något sätt alltid trott att hans far skulle leva förevigt och han skulle absolut inte dö såhär. En ensam tår letar sig ner över Angelos kind och han kokar av ilska på insidan. Han hade just börjat kännas som en far för honom. Han höjer sitt ansikte som är förvridet av ilska mot skyn och vrålar "VAKTEEEEER!!!!" om och om igen tills dom dyker upp.

Det dröjer inte länge, det känns som en evighet men Angelo inser att det nog bara gått några sekunder efter att Angelo ropat. Han minns svagt i bakgrunden hur han hörde vakterna redan innan han själv gick in så de kan inte varit långt bakom. Den närmsta stunden går åt med att vakterna genomsöker området och försöker hitta den som gjorde det. Angelo sitter med sin far och märker svagt att någon, kanske en av vakterna, står och samtalar utanför rummet. Hans syster kommer in och slänger sig fram gråtande, ropandes NEJ om och om igen. Hans bror kommer också in men stannar upp chockad i dörröppningen.

I bakgrunden hör du svagt hur eran vaktkapten pratar med någon från stadsvakten, vad de pratar om registrerar du inte riktigt. Det går som du säger några dagar innan du börjar supa igen. Det mesta är svart och tomt. I en dröm tycker du dig höra någon ropa på dig, det låter nästan som din farbror. När du vaknar upp dagen efter, i din gamla vanliga säng, har du ingen aning hur du kom dit. Du har inte varit "hemma" på flera dagar, men minns inte hur länge. Tillslut kommer Severian in genom dörren. "Nå, du är vaken tillslut." Det är svårt läsa hans ansiktsuttryck, men du anar en viss besvikelse i rösten.

Angelo sätter sig upp i sängen, gnuggar ögonen och tittar sig lite förvirrat och med ett apatiskt ansiktsuttryck omkring tills hans blick till slut fastnar på ägaren till rösten.

"Jag vet du är.. Att det är jobbigt.. Men du vanärar vår familj..." din farbror stirrar på dig där du ligger i sängen och känner dig ynklig. du inser att det gått någon vecka eftersom din farbror är tillbaka. "Begravningen är imorgon. Se till att vara nykter."

Angelo stirrar efter honom med samma apatiska blick som tidigare när han lämnar rummet. "Pfft, ära, vad spelar sånt för roll. Man strosar runt i den här världen utan mening tills man dör och sen då? ingenting? va fan är poängen?" Angelo talar tyst med sig själv och kliver sedan upp för att klä på sig. Medans han får genom huset för att se något som inte är insidan av en bar eller hans eget rum för en gångs skull så tänker han för sig själv "Jag undrar vad som händer när man dör egentligen?" En fråga dom allra flesta ställt sig själv någon gång men Angelo kan inte minnas att han funderat över det.
han stannar upp mitt i en korridor och stirrar ut genom ett fönster medans han tänker en stund, sen styr han målmedvetet stegen mot tempel distriktet för att försöka få sig några svar. Nån av prästerna borde kunna ge mig ett svar.

 

[.113]

Alexio, fortsättningen..

Du stod i hamnen...

Jag lyssnar en stund på vattnet som kluckar mot bryggorna och tar ett djupt andetag genom näsan.
Det är ett tag sedan som jag var här nere i hamnen. Den senaste tiden har jag suttit inomhus i mitt krypin med mitt sinne förtrollat av magiboken som jag stal. Tankarna söker sig tillbaka till boken, men jag ruskar lite lätt på huvudet och tar ett till andetag. Hmm.. Jag har inte träffat Selim på några dagar..

Jag går iväg för att se vad min lille vapendragare håller på med.

Du tar dig iväg till de sämre kvarteren där du vet att han brukar hålla till, dock närmare hamnen än de värsta områdena (som ligger längst in vid stadsmuren). Du undviker också, bara för att, den gränd som går som en liten genväg från hamnen rakt in till horkvarteren, det är gränden som kallas 'mördargränd' eftersom det sker en hel del rånmord där på intet ont anande besökare från andra ställen. Det är ju dock på dagen ännu och händer sällan något före mörkrets inbrott. Men varför chansa? Du har ju inte bråttom.
Tillslut kommer du fram till den byggnad där de håller till och du ser Selim utanför. Byggnaden är tre våningar hög och du vet att det sker en hel del tärningsspel och liknande i källaren. Vad som försiggår på de övre planen har du ingen aning om. Selim ser dig komma närmare och höjer handen i hälsning för att sedan möta dig.

"Ah, min käre bror" (han brukar kalla dig bror även om ni inte är det by blood så att säga) "trodde nästan du dött eller nått, fallit från ett tak och brutit benet du vet. Du har varit borta några dar" han ler ett brett leende. Selim är en ganska charmig liten typ, väldigt smidig och har otroligt flinka fingrar. Han är, som jag tror jag skrev tidigare, ficktjuv och en väldigt skicklig sådan. Du vet att han har ett par dolkar dolda någonstans i kläderna också, som är av bra kvalitet men enkel stil. "Eller, nu vet jag, du har hittat en kvinna? Ah? Jag har rätt eller hur!" Han skrattar till.

"Absolut! en snuskigt rik voluptuös äldre kvinna i sina bästa år som bara trånar efter att överösa småpojkar med guld och ädelstenar" *jag härmar den påhittade voluptuösa damen och låtsas strö ädelstenar över Selim*

Selim skrattar ännu mer och kollar sig omkring "Allvarligt, jag skrattar ihjäl mig, jag ska hålla utkik efter vakter å sånt och om bossen ser mig stå här å gapflabba klår han upp mig" han ler. "Men kul du kom förbi, jag hörde nå rykten i förrgår om nån inbrottstjuv som åkt fast, blev nästan orolig." Selim ser allvarlig ut. "Tydligen en riktig klantskalle, hade hoppat ut från andra våningen och stukat foten när han landat. Tänkte direkt på dig." Han skrattar till lite och ler finurligt.

Jag? En klant? Näe nog känner du mig bättre än så. Jag har ju en benstomme och muskler som en Askarian och är lika graciös och vacker som en bergaprins i sitt rike. Jag ler vinnande mot honom, lika smutsig och finnig som alltid. Och med en tanig kropp som bättre skulle passa på en tolvåring

Selim skrattar vidare "Jo, vacker som en bergsget kanske. Jag å andra sidan.. " Selim ler och spänner musklerna. "Men du, har du.. jobbat nåt eller? Sen senast tänkte jag."

Näe inget sen senast. Det börjar vara lite knapert på loftet nu, så har du nånting som du behöver hjälp med så hugger jag direkt. Annars tänkte jag bara höra ifall du är sugen på att ta dig ett dopp i hamnen. Det är ju rätt fint väder idag och det känns ju nästan som det är sista chansen nu innan hösten verkligen är här.

"Hehe ja hade väl varit skönt men de håller på med något där inne just nu å ville jag skulle hålla koll här ute en stund. Efter det kanske. Jag har kanske ett jobb lite senare, om två dar typ, men vi får se om det blir något. Om det blir av ser jag till att du får va med om det går"

"Perffa. Jag far ner till vanliga stället bortanför hamnen nu iallafall så kom förbi om du får tid. Och jag sover förresten fortfarande i den där sönderbrända kåken bakom barnhemmet så om du får nys på ett jobb så är det nog där du hittar mig" Jag tar avsked av Selim och börjar strosa ner mot hamnen igen i maklig takt och lyssnar förstrött på brottstycken av folks samtal medan jag går.

Du hör lite olika rykten, bland annat om krig i söder. Det ryktas att deCerzia familjen köpt en artefakt eller något, antagligen det du såg hämtas från hamnen tidigare men om det var så värdefullt kanske det borde varit mer vakter. En av de tre deCerzia barnen fyllde år nyligen, Du vet det enbart för att det var festligheter som hördes runtom i staden. Sen ska relationerna mellan deCerzia och Akyllas blivit sämre, extra frostigt så att säga. Har du tänkt vänta på Selim eller gör du något annat medan du väntar?

Selim söker upp dig lite senare på kvällen och ni umgås ett tag, sen lämnar han dig och lovar att höra av sig när han vet mer. Ganska precis två dagar senare söker han upp dig och berättar att de vill stjäla en sak, de har fått en "beställning", men Selim vet inte åt vem. Direkt han säger det får du en olustig känsla i magen. I ett hus vid järnporten ska i alla fall föremålet finnas, och Selim har som del-uppdrag att stjäla en nyckel, sen ta sig in och stjäla föremålet som ska vara någon sorts staty av sten, ca två händer stor. Han undrar i alla fall om du vill vara med eftersom du är lite bättre på sådant än han, annars klarar han det säkert själv.

 

[.113]

En ny aktör anländer... Stadens hjälte! Yago Valdez, löjtnant i stadsvaktens hamndistrikt.

Du är Yago Valdez, född och uppväxt i staden Tihr. Din far var Claudio Valdez, han äger en liten affär inne i Bronsdistriktet där han säljer diverse örter och liknande. Det var tänkt du skulle ta över men istället kommer din syster göra det eftersom du valde en annan väg, du gick tidigt med i stadsvakten. Din far har alltid tyckt att det är ett dumt yrke, gå omkring och slå in skallen på fyllon ungefär, vilket är lite tvärtemot din fars affärstankar som går ut på att sälja lugnande örter, sömnmedel och sådant för att hjälpa folk.
Du hamnade i hamndistriktet under Sergio Torres, vaktkaptenen för det distriktet, känt för dess mörkare områden men även den stora marknaden. Din karriär tog en snabb vändning när du gick emotRamirez, gängbossen för de ökända Svarta Hundarna, knivbärande med ett svart tygbälte som vanligaste kännetecken. Det är många hänsynslösa typer som är med i det gänget och de utövar beskyddarverksamhet för diverse horhus, spelhallar (de har några egna också) och framför allt underground boxning. Du var inte i tjänst när du såg några män bryta sig in för att spöa upp en svartsmed som vägrade betala. De hotade hans barn och fru och du spöade helt enkelt upp dem, dödade en av dem och skadade de andra två lindrigt. Att det råkade hända rakt framför ögonen på en besökare från Khymeria som blev väldigt imponerad av ditt mod spelade nog stor roll, för det hela förstorades och spreds ut över staden och Sergio Torres, som nyligen blivit av med sin löjtnant i ett krogbråk, befordrade dig inför allmänheten.

Sedan dess har du upptäckt att allt är inte som det ska i hamndistrikten, det spelar ingen roll hur många ni sätter dit, det kommer alltid in nytt smuggelgods och sker fortfarande brott. Det händer sällan på dina skift, men ökar dubbelt upp när du inte är på skift istället. Det var när en av de du förhört och fångat, blev arg och brast ut att han minsann betalat för att sådant här inte skulle hända som du började ana allvarliga misstankar vilka sedan stärktes av att mannen senare hittades med en kniv i ryggen.

En kväll blir du tillkallad till deCerzia's ägor eftersom det skett ett mord på ingen mindre än Carlos Luciano deCerzia, familjens överhuvud. Hans broder Severianus, som var på affärsresa och togs in på förhör direkt han kom tillbaka, misstänker Deimos familjen eftersom han varit iväg på ett uppdrag att få tillbaka kontrakt som förlorats till just Deimos från Najid.
Barnen såg uppriktigt upprörda av händelsen och du tror det är liten chans att någon av dem planerat det hela för att få mer makt, men helt säker kan man aldrig vara förrän man löst det.


Info: Hamndistriktet, Vaktkapten: Sergio Torres. Fått sitt jobb delvis pga kontakter, familjen är bland de rikare familjerna som inte är de främsta tre som styr, men hans far är kusin med Akyllas familjen.

undre befälhavare, Yago Valdez. A.k.a. Du!

Järndistriktet. Kapten: Zaniel "Järnhanden" Carrillo, en gammal krigare som slagit sig ner, hans far sägs ha slagits vid sidan av generalfursten. I vilket fall är han en stark, burdus och mäktig krigare. Han har varit med i många strider och har ärr över hela kroppen därefter. Smeknamnet är en blandning mellan att han styr över järndistriktet och hans kraftiga knytnävar som han mer än en gång knockat folk som ställer till problem med. Är inte speciellt socialt begåvad, men klarar av det hela dels med ren skicklighet i att styra distriktet med järnhand dels med hjälp av hans löjtnant...

Catalina Alvarado, en snabb, smidig och vacker självsäker kvinna som inte bara är socialt begåvad utan även skicklig med värjan. I praktiken är det hon som styr de sociala delarna av styrandet i stadsvakten och skulle någon bjuda in Kapten Carillo på någon festlig tillställning så är det hon som dyker upp med precis rätt, lämpliga ursäkter å Carrillo's vägnar.

Bronsdistriktet: Kapten: Gabriella Zarraga. Motsatsen till Catalina Alvarado. Hon är hetlevrad och är en av de kaptener som verkligen njuter av att patrullera och stoppa brott, med sin stridsklubba. När hon själv är ledig så händer det då och då att hon själv hamnar i bråk, och har då och då blivit omhändertagen av sina egna vakter, men eftersom även hon sköter sitt jobb så pass bra som hon gör, och sällan tar ledigt, så behåller hon sin plats, åtminstone tills hon ställer till det alltför mycket.

Löjtnant: Claudio Rodrigues. En ganska feg man som utnyttjat sin familjs ställning för att få rollen som löjtnant. Sköter den med nöd och näppe, och gör allt han kan för att toppskicket i staden ska märka honom. Mycket avundsjuk på en viss "hjälte" (Yago Valdez). Ryktas då och då att han är en rätt elak man som njuter av att jävlas med fattiga och de mindre kriminella (de tyngre kriminella vågar han inte).

Fästet: Gregorios. Den som officiellt utnämner vaktkaptenerna i staden, och deras direkta överordnad är dessutom fästets befälhavare och Kyrillos högra hand. Inte mycket är känt om honom utom hans genomträngande blick och "stenansikte".

 

[.113]

Angelo deCerzia kommer till tempeldistriktet...

Du kommer till tempeldistriktet, där möts du genast av ett flertal stadsbor som myllrar omkring, på väg till eller ifrån olika tempel. Du söker planlöst efter första bästa präst och ser genast ett några stycken på olika platser, en är klädd i en vit skrud och ser något överviktig ut, samtalar med en man och en kvinna som går därifrån strax efter. En annan står i en klassisk brun munkkåpa och dricker vatten ur en mugg bredvid en brunn i mitten av torget mellan templen. En tredje står knäböjd, med armarna utåt och verkar be.
Du funderar på vem av dem du ska välja att prata med när du hör en bitter men kaxig röst från sidan "Jaha, va gör du här då? Du ser som en kvinna slitit av dig ena kulan."

Angelo vänder sig irriterat mot den kaxiga personen för att se vem det är.

Bredvid dig står en storväxt, muskulös och rätt så vildvuxen man. Han har vanliga, mörkbruna tygbyxor, en vit (grovt tyg) skjorta som är uppknäppt till häften och visar hans håriga bringa. Han har en läderväst utanpå den och alltihop ser väldigt välanvänt ut. Hans hår är ojämnt kortklippt och lika brunt som hans ögon. Runt halsen hänger en läderrem med en symbol som du inser måste vara till något av helgonen. I det enkla bälte som håller upp hans byxor så hänger det en kniv med ett välanvänt handtag. Han står dessutom och håller en stav över ena axeln, en enkel trästav förutom att i toppen är det tre hål med metalringar igenom.
"Stirrat klart? Berätta varför du är här nu." Säger mannen.

Angelo svarar irriterat "Jag kan inte se vad det har med dig att göra, men jag är här för att prata med någon av prästerna, och du verkar inte vara en präst så om du ursäktar." Angelo börjar gå mot mannen i den bruna munkkåpan.

"Verkar inte vara.. Verkar inte vara! Å vad vet du, slyngel.. Vad vet du om gudar och helgon, kan du kanske berätta om Xan, beskyddaren? Om Jorian, den fördömde?" Han ser på dig med avsmak. "Du dömer folk efter det yttre, Pojk." han betonar ordet pojk. "Men vad vet du om den verkliga världen? Du har väl varit otrogen din flicka och vill be om förlåtelse till gudarna eller något sådant. Men gudarna kommer inte förlåta dig, det är inte så det går till. Gudarna skiter i dig, mig och alla andra."

forts. följer