Som Warhammer då, som God45 påpekar. Bra poängMåns;n334650 said:Jag värderar spelbarhet högst av allt. Om det skänks mig via djup eller lättillgänglighet är sekundärt. Det viktigaste är att det är ett gediget hantverk som det ligger både tanke och kärlek bakom.
Men helst föredrar jag spelvärldar som först ser lättillgängliga ut, men som visar sig gömma massor av djup under ytan.
Håller både med dig om Oktoberlandet och om otydligheten som många rollspel lider av när regler och spelvärld flyter in i varandra. Spelvärlden vill jag gärna ha i det närmaste skönlitterärt beskriven, medan reglerna kort och gott ska vara en teknisk manual. Det är bara bra om spelvärldsbeskrivningen är omfattande, detaljerad, fluffig, m.m. eftersom jag inte behöver kunna alla detaljer för att kunna spela - det räcker egentligen med känslan och en övergripande bild. Men regeldetaljer bör man inte missa utan de ska vara lättillgängliga och inte fler/större än nödvändigt, även om det blir hemskt träigt.Bifur;n334647 said:Däremot får regler och spelvärld gärna vara tydligt avgränsade mot varandra, idealet vore olika böcker, något tyvärr många i övrigt bra spel har svårt att åstadkomma. Settinginfo dyker upp i regeltexten och ibland får man leta efter en regel mer eller mindre beskrivande text. Här tror jag det generellt finns saker att arbeta med när det gäller presentation. Ett väldigt bra exempel på när man lyckats är Oktoberlandet.
Hm... Demon the Descent kanske. Men i Demon the Fallen kan man spela en demon som är helt omedveten om att de är en demon, och därmed inte behöver veta mer än den som skall spela en nybliven vampyr.God45;n334655 said:Du måste läsa minst 200 sidor för att spela Demon.
Jag menar Descent. Demon the Fallen kan nog spelas med: ”Du är en demon! Du har snott någons kropp efter att ha flytt helvetet men nu har du deras minen och känslor! Du har varit i helvetet som är en tom avgrund sedan kriget mot Gud. När du kommer ut i den moderna världen är Gud ingenstans att hitta! Lucifer var inte i helvetet med resten av er, han kanske vet saker? Du är powered av avgudadyrkan!”Lupus Maximus;n334677 said:Jag gillar, och föredrar djupa världar. Men där skiljer det sig om det är en känd setting eller inte. Sedan om rollpersonerna kan mycket om den eller inte. De som vill spela Star Trek gillar troligtvis TV-serien, och är redan någorlunda insatta i hur StarFleet funkar och vad Prime Directive är för något. I andra rollspel funkar det hyfsat bra med att rollpersonerna inte vet så mycket , och lär sig under spel.
Men jag vill även spela spel där det är 200 sidor med information att sätta sig in i för att kunna vara med.
Utöver punkterna som Rymdhamster tog upp, som jag håller med om, så har jag problem med t.ex. ett visst rollspel som nämner settinghemligheter typ på var enda sida i alla böcker till spelet. Det gör inget för spelledaren, men det förstör texterna fullständigt för att kunna användas för spelarna att sätta sig in i settingen (så länge man inte kör med öppna hemligheter om allt). Där tänkte gamla Kult helt rätt som bröt upp det i Regelboken, världsboken för spelarna, och världsboken för spelledaren.
Sedan skulle jag vilja ha mer punktformslistor. Brödtext är perfekt för att få stämningen och göra det intressant nog att sätta sig in settingen. Men att hitta någon information i textmassan, som man kommer ihåg på ett ungefär, blir ofta hopplöst. Båda behövs.
Hm... Demon the Descent kanske. Men i Demon the Fallen kan man spela en demon som är helt omedveten om att de är en demon, och därmed inte behöver veta mer än den som skall spela en nybliven vampyr.
Tror du tänker på Mahanjis väktare?entomophobiac;n334651 said:Bland de tydligaste exemplen på detta tycker jag är äventyret Ljusblommans mörka blad till Coriolis, där rollpersonerna egentligen mest följer efter någon annan som gör märkliga saker. De är inte själva särskilt delaktiga utan får mest se konsekvenserna av den här andra personens handlingar. Sedan finns det massor av information om varför, vem, när, etc., men inget av det figurerar någonsin i äventyret utan omnämn snarare som saker som kommer utvecklas i del 2 (som aldrig släpptes).
Oj, vill du verkligen ha en hel beskrivande atlas? Jag hade nog föredragit en beskrivning av en liten landsdel eller stad och låtit den få djup. Skulle ändå aldrig hinna resa runt med RP i hela världen så hellre att göra närområdet djupt o intressant...Rymdhamster;n334654 said:Djup och tillgänglighet - För mig är det ena meningslöst utan det andra.
När det kommer till setting, dårå. När det kommer till regler är jag nöjd med tillgänglighet
Nej, det är ett exempel på en struktur som jag tycker tillåter både djup och tillgänglighet. Om den strukturen sedan appliceras på en hel planet, en hel kontinent, ett helt land, en hel stad, ett helt kvarter eller en hel gata (eller för all del, en halv av vad det nu är) får gärna vara upp till spelets syfte och fokus.Henke;n334682 said:Oj, vill du verkligen ha en hel beskrivande atlas? Jag hade nog föredragit en beskrivning av en liten landsdel eller stad och låtit den få djup. Skulle ändå aldrig hinna resa runt med RP i hela världen så hellre att göra närområdet djupt o intressant...