I det här fallet är det berättigat att leda lite själv och ge igen med samma medel.
Exakt. Spela din karaktär som han är, dvs ond. Gör gärna olagliga och hemska saker som inte alls har med det nuvarande uppdraget att göra, så han får mycket att göra. T ex om han skickar stadsvakten på dig för att du är drow, döda alla helt skupulöst, gärna öppet, för att ge honom problem. Döda besinningslöst (med vapen) på barslagsmål. Eventuella andra olagliga saker som smuggling och inbrott också men det beror ju på yrket. Det hela är en farlig risk men SL blir ganska förargad förmodligen för att behöva ändra hela tiden.
Exempel är vid ett av våra äventyr då RP skulle vakta en karaven men kommer så klart till fångenskap hos orcher vid ett massivt överfall. En RP som var tjuv lyckades smita ut för att hämta hjälp. Gör han det? Nej när han kommer till den närmsta byn så rånar han värdshuset och dödar värden. Därefter så gör han inbrott hos en gammal dam och stryper henne. För vad? Jo en limpa bröd. Han smet undan stadsvakterna, och när han mötte en eller två stycken enbart så dödade han dom.
En annan gång med samma spelare med annan karaktär (tjuv igen) så gör han inbrott i ett hus. Vakthunden avslöjar honom men han lyckas få bort honom med ett säkert armborstskott. Hunden flyr och ägaren av huset kommer. Passar han på tillflykt när chansen är inne? Nej han springer efter hunden och dödar den, sedan dödar han ägaren när han ertappas.
Lite mer elakt är ju att påverka uppdraget med sin ondska, som tyvärr ställer till det mer för de andra spelarna. T ex om RP skall få upplysningar från en magiker. När de först kommer dit så är ju förstås magikern inte direkt sammarbetsvillig så gott rollspelande krävs. Men då så skapas en dispyt mellan den onda karaktären och magikern och urartas i ett ganska starkt gräl. Ondingen krossar glasrutor och försöker tända eld på huset(detta har hänt mig, och gissa vad, samma spelare).
Nu vet man förstås inte hur eran spelgrupp är, men det som nämns ovan har förargat mig som spelledare iallafall.
