Vi har för lite trådar där man ber om tips till konkret rollspelande här, tycker jag. På söndag ska jag köra den sista och avslutande delen i det senaste äventyret i min superhjältekampanj... Och jag tänkte dra vad som är planerat, och se om nån tycker något.
(Jag har nog skrivit en tråd om det här förut, men det skiter jag i)
Vad som hänt hittills, mycket kortfattat: 1967 kom det en våg superhjätar. De blev oftast hippies. De var inte så många. De blev desillusionerade. 1987 utspelar sig kampanjen. Inga nya superhjältar eller skurkar sen första vändan.
Rymdstationen Galatea sprängs i omloppsbana, en stor bit ramlar ner på Chicago, och bildar "Chicagozonen", en postapokalyptisk ruinstad med mur runt som patrulleras av regeringssoldater, som under den mystiska Diamanda Hellstrom (supertålighet) håller på med nåtslags utgrävningar.
Våra hjältar är Chicago Trinity, skoltidspolare som vaknade efter krashen med superkrafter. På sitone har människor utan förvarning förvandlats till robotmonster. Man har kommit på att det är tack vare nanorobotar som kommer från zonen. Robotmonstren konstateras ha fått nån radiosignal därinifrån också.
(och så har det hänt en massa annat, men inget relevant för äventyret)
Nu: en spoiler.
(Jag har nog skrivit en tråd om det här förut, men det skiter jag i)
Vad som hänt hittills, mycket kortfattat: 1967 kom det en våg superhjätar. De blev oftast hippies. De var inte så många. De blev desillusionerade. 1987 utspelar sig kampanjen. Inga nya superhjältar eller skurkar sen första vändan.
Rymdstationen Galatea sprängs i omloppsbana, en stor bit ramlar ner på Chicago, och bildar "Chicagozonen", en postapokalyptisk ruinstad med mur runt som patrulleras av regeringssoldater, som under den mystiska Diamanda Hellstrom (supertålighet) håller på med nåtslags utgrävningar.
Våra hjältar är Chicago Trinity, skoltidspolare som vaknade efter krashen med superkrafter. På sitone har människor utan förvarning förvandlats till robotmonster. Man har kommit på att det är tack vare nanorobotar som kommer från zonen. Robotmonstren konstateras ha fått nån radiosignal därinifrån också.
(och så har det hänt en massa annat, men inget relevant för äventyret)
Nu: en spoiler.
Detta är sluttampen på äventyret. Jag har tre delar:
Först Ska de hitta en väg in. Jag tänker priomärt tunnelbana, men om de hittar på nåt annat smart sätt att ta sig förbi vakterna och så så får det funka.
Sedan ska de gå runt, gärna i tunnlar, och höra mystiska ljud. Ljud av tunnelbanetåg långt borta. Mystiska klickanden. De ser konstiga saker, typ rötter fast sladdar och annat. Det är som ett mekaniskt ekosystem som håller på och breder ut sig... Ovan jord kan de se stora värmeledartorn som skjuter upp genom ruinerna och skrotet, underliga flygande varelser långt borta, och så vidare. Under den här delen träffar de också på en av rollpersonernas gamle mentor, som de trott varit död sedan kraschen. Han är inte död, men väl delvis robotifierad. Det försöker han dölja. Han är utsvulten och mentalt instabil, tanken är att rollpersonerna ska vilja ta med honom men måste hålla koll på honom. Sedan ska de triangulera, och då hitta höga platser och ta sig upp på dem. Tre stycken, och de är tre. Hur gör man nu med den gamle mentorn?
Och så slutligen mötet med Engine. I en nedsänkt krater/dalgång finns en kupol, som en mekanisk cancersvulst med taggar och torn och rötter och kanoner. Ser nästan organisk ut. Därinne finns varelsen Engine, som tillverkar robotar och varelser och sånt. Den är en stor insektoid varelse/fabrik i kupolens centrum. I dess "hjärna" huserar dels den människa den en gång var, dels det maskinmedvetande som tagit över. I bålen finns resterna av originalmänniskan, med en skärva av Galatea i bröstet. Människan är förvirrad, verkar inte veta vart den befinner sig, "allt är så märkt, så kallt...". Maskinmedvetandet är nyfiket på anomalierna och vill studera dem. Kommer att vilja koppla in sig via en sinnesläsartentakel (och via denna också plantera grejer jag kan använda till senare äventyr). Kanske kan man diskutera med de två. I bakgrunden finns också ett tredje medvetande, men det tycks sova... Maskinmedvetandet talar om Den Stora Maskinen, och tänker på sig självt som Engine.
(Gruppen har för övrigt lovat att ge orsaken till alltihop till Dr. Theresa Powers, en Ayn Rand-ig rovkapitalist som lånat dem trianguleringsutrustningen - ett senare dilemma)
Antagligen blir det väl strid.
Jag funderar på om jag ska låta någon tredje grupp, kanske Diamanda Hellstrom, komma med i slutgrejset också.
Åh, och det finns en nedräkning som jag ska försöka stressa spelarna med. Tyvärr har jag varit alldeles för generös från början, med 72 timmar... men jag ska nog kunna sega ner dem.
Nå - någon som tänker eller tycker något? Hur beskriver man ett krossat Chicago så att det verkligen känns postapokalyps? Kan man tänka sig något speciellt miljömässigt att se eller så?
Nån som har idéer på hur man kan gestalta Engine?
Jag förväntar mig inga mirakel. jag vill bara ha lite idéer och inspiration, för att se om jag kan göra det här ännu mer awesome än det redan är...
Först Ska de hitta en väg in. Jag tänker priomärt tunnelbana, men om de hittar på nåt annat smart sätt att ta sig förbi vakterna och så så får det funka.
Sedan ska de gå runt, gärna i tunnlar, och höra mystiska ljud. Ljud av tunnelbanetåg långt borta. Mystiska klickanden. De ser konstiga saker, typ rötter fast sladdar och annat. Det är som ett mekaniskt ekosystem som håller på och breder ut sig... Ovan jord kan de se stora värmeledartorn som skjuter upp genom ruinerna och skrotet, underliga flygande varelser långt borta, och så vidare. Under den här delen träffar de också på en av rollpersonernas gamle mentor, som de trott varit död sedan kraschen. Han är inte död, men väl delvis robotifierad. Det försöker han dölja. Han är utsvulten och mentalt instabil, tanken är att rollpersonerna ska vilja ta med honom men måste hålla koll på honom. Sedan ska de triangulera, och då hitta höga platser och ta sig upp på dem. Tre stycken, och de är tre. Hur gör man nu med den gamle mentorn?
Och så slutligen mötet med Engine. I en nedsänkt krater/dalgång finns en kupol, som en mekanisk cancersvulst med taggar och torn och rötter och kanoner. Ser nästan organisk ut. Därinne finns varelsen Engine, som tillverkar robotar och varelser och sånt. Den är en stor insektoid varelse/fabrik i kupolens centrum. I dess "hjärna" huserar dels den människa den en gång var, dels det maskinmedvetande som tagit över. I bålen finns resterna av originalmänniskan, med en skärva av Galatea i bröstet. Människan är förvirrad, verkar inte veta vart den befinner sig, "allt är så märkt, så kallt...". Maskinmedvetandet är nyfiket på anomalierna och vill studera dem. Kommer att vilja koppla in sig via en sinnesläsartentakel (och via denna också plantera grejer jag kan använda till senare äventyr). Kanske kan man diskutera med de två. I bakgrunden finns också ett tredje medvetande, men det tycks sova... Maskinmedvetandet talar om Den Stora Maskinen, och tänker på sig självt som Engine.
(Gruppen har för övrigt lovat att ge orsaken till alltihop till Dr. Theresa Powers, en Ayn Rand-ig rovkapitalist som lånat dem trianguleringsutrustningen - ett senare dilemma)
Antagligen blir det väl strid.
Jag funderar på om jag ska låta någon tredje grupp, kanske Diamanda Hellstrom, komma med i slutgrejset också.
Åh, och det finns en nedräkning som jag ska försöka stressa spelarna med. Tyvärr har jag varit alldeles för generös från början, med 72 timmar... men jag ska nog kunna sega ner dem.
Nå - någon som tänker eller tycker något? Hur beskriver man ett krossat Chicago så att det verkligen känns postapokalyps? Kan man tänka sig något speciellt miljömässigt att se eller så?
Nån som har idéer på hur man kan gestalta Engine?
Jag förväntar mig inga mirakel. jag vill bara ha lite idéer och inspiration, för att se om jag kan göra det här ännu mer awesome än det redan är...