Nekromanti Tips och hjälp med rollspel för barn.

[lasergreger]

Jag ska spela rollspelet Äventyr! med min fästmös två brorsbarn (samt deras föräldrar). Jag har aldrig spellett eller skrivit för så unga spelare och skulle gärna uppskatta lite tips från er som gjort detta.

Pojkarna är 10 och 11, en av dem är autistiskt men om ni inte har någon direkt input om just det så kan ni bara bortse från det faktumet.

Några mer direkt frågor jag har är:

Vad tror ni är en bra sessionslängd?

Hur ska man behandla vålds- och konfliktsidan, dvs. encounters och strider.

Men mest är jag ute efter er visdom och tankar kring spelandet i allmänt

 

[w176]

Jag skulle ta hjälp av props och minatyrer, som hjälpmedel för att ge berättelsen fokus. Något man kan see, ta och agera med är ett stark stöd för barn.

Våga rollspela i hela rummet. Förvänta dig inte att barnen kommer sitta på stolarna hela tiden. Använd det fysiska rummet some ett hjälpmedel för dit berättande. Kryp under bordet. Stå up. Stå på stolarna, flytta över till andra sidan om rummet osv.

Edit: Med våld on konflikter så tänk mantine. Låt berättande flöda, och låt barne bestämma hur stiderna går. Säng bara nya hinder på dom så de får komma på nya lösningar.

 

[Ögat]

Skriv så lite som möjligt - se till att de får göra berättelsen till sin egen. Troligtvis har de helt olika förutfattade meningar om vad som finns i världen och vad som är häftigt än vad du har. Se till att deras "awesome", inte ditt styr berättelsen.

Använd en karta. Beroende på grad av autism kan det vara skönt med visuella hjälpmedel för händelseförloppet. En karta lockar både till att utforskas för den som vill det, och visar upp "nu är ni halvvägs" och "när ni kommer hit är det slut" för den som behöver det.

Ett sätt att göra rollpersoner är att utgå från ritboken. Då kan spelarna färglägga sin egen hjälte (och rita till större muskler och svärd om de vill det). På så sätt kan spelarna visuellt kommunicera vad de tycker är tufft och viktigt, alltså vad du ska fokusera på i spelet. Det är också ett sätt att sätta igång spelarnas fantasi. Om en av dem ritar in laserstrålar, vet du att världen kommer innehålla laser.

När det gäller våld har de fått i sig goda doser av underhållningsvåld genom barnteve, så det är nog mest föräldrarna som kan ta illa upp. Samtidigt handlar äventyr! om att bekämpa saker.

Försök känna av stämningen. Var uppmärksam på att alla barn (kanske särskilt autistiska) kan ha andra "normer" för våldsbeskrivningar: till exempel kan ett barn tycka att det är helt logiskt att hugga huvudet av någon så det sprutar blod och slamsor (eftersom det gör det), medan ett annat tycker att det låter "poff" och så är fienden avsvimmad (för så gör det på barnteve). Att ett barn själv använder "grova" våldsskildringar behöver inte betyda att han/hon är "avtrubbad", utan kan lika gärna vara ett tecken på att han/hon tycker att det är obehagligt och problematiskt.

Håll spelet kort och förutsägbart i längd. Kanske en och en halv med fruktpaus? Tycker ni det är kul kan ni alltid spela igen.

Gör överdrivna/tydliga spelledarpersoner. Använd gärna props - typ en hatt eller en peruk.

Det viktigaste tror jag ändå är att försöka engagera de vuxna. Barnen kommer säkert ha kul ändå, men de kommer ha extra kul om även de vuxna är entusiastiska.