Man bör nog också uppmärksamma att organisatorisk komplexitet kan variera geografiskt.
Har själv gäst-petat i beta-versionen av en stad, Çatalhöyük, som medens de allra flesta andra bodde i byar - agglomererade till något som börjar likna en stad. Medens det bara var 500 år sedan sista bit av den skandinaviska inlandsisen, i Gudbrandsdalen, försvann - så började städerna att växa fram i Anatolien och Levanten. Här uppe hadde vi absolut inte börjat samla oss i tusentals.
Beta-version eftersom de inte helt hade kläm på hur en stad skulle vara.
Staden hade inga gator, så folk gick över varandras hustak för att ta sig runt. Ingången var en stege genom en öppning i taket, samma öppning tjänade också som ljore eller lyre (rököppning där röken vissa gånger, med lite tur, kunde stiga upp och ut) för den skorstenslösa spisen som fanns under stegen. De begravde sina döda under sängen (sovplattformen), hade en massa trofeer i form av djurskallar, vissa gånger täckt med lera, bemålade och monterat på väggen - inte olikt safarijägares troféer. Inga torg eller templer, centralplatser, palatser och andra funktioner vi förknippar med städer har grävts upp. Än. Bara en liten del av två områden i stadshögen är utgrävt.
Här finns en bra redovisning av platsens upptäckt och utgrävningen av den: